Utan entreprenörskap, ingen utveckling

Ska Sverige fortsätta vara en nation i välfärdstoppen då behöver vi fler entreprenörer. Fler måste våga satsa på att starta projekt som kan växa till egna företag. Alla kan inte vara anställda av stat och kommun. Men vem vågar och kan driva eget och vem har råd?

Skolor måste tidigt lära ut mer om hur det går till att starta företag och ge kunskap i hur ett företag kan få finansiering.

Att starta eget får inte vara bara förbehållet de människor som kommer från övre medelklassen och uppåt och är trygga med att stå på egna ben. Trygghetssystemen måste bli mer flexibla och kunskapen om hur det går till att söka riskkapital måste spridas.

Sverige kommer aldrig att bli en industrination som under 1900-talets början och mitt där majoriteten av löntagarna försörjde sig på att vara anställda inom storföretag. Den tiden är förbi. Tjänstesektorn tar över mer och mer.

Det är något vi borde vara stolta över. Frågan är dock: hur väl förbereder vi de unga för en värld där de kanske ska vara småföretagare eller entreprenörer, där de inte kommer att vara anställda största delen av sitt arbetsliv?

För mig är det självklart och en naturlig utveckling i ett välfärdsland att fler människor arbetar med kultur och underhållning. När välfärden ökar, när vi har bröd och bostad då vill vi utveckla oss, vidga våra vyer: läsa, spela, lyssna på musik, se konst, uppleva atmosfärer och nya miljöer.

Tidigare kulturministern, Leif Pagrotsky, skrev i en ledarartikel i Göteborgsposten att kulturen är oumbärlig för ett civiliserat samhälle:

"Kulturen sätter ofta dagordningen och kraven för oss politiker. Jag är övertygad om att t.ex. jämställdheten inte hade blivit så självklar som den är om bara debattartiklar och anföranden i riksdagen hade drivit på, utan stöd av konst, litteratur och teater.

Tack vare konsten rasar för närvarande viktiga strider om yttrandefrihetens gränser i vårt land. Lars Vilks och Anna Odells utmanande konstverk har engagerat många människor och stimulerat vårt tänkande om konst, bilders makt och värden som kolliderar. Att kulturens yttringar på det sättet skakar om och påverkar samhällets självreflektion på djupet är oerhört väsentligt för ett lands utveckling."

Kulturen behövs i ett välfärdssamhälle av en mängd skäl. Därför måste kulturarbetarna få stöd och utbildning på alla möjliga sätt i att starta och driva egna företag. Chansen att få anställning som kulturarbetare är inte stor och kanske är det inte ens önskvärt att vara fast anställd. En kulturarbetare bör tänka fritt och självständigt.

I dagens gymnasieskola finns en mängd utbildningar inom kultursfären: medieprogram, restaurangutbildning, estetiska program och en mängd varianter. En gymnasieinriktning som det brukar vara svårt att bli antagen till är till rockmusiker. Rytmus i Stockholm är mycket svår att komma in på, som ett exempel. Elever söker dit från hela landet. Det är väl inte alltför långsökt att förmoda att många av de som kommer in där är motiverade och också vill arbeta med musik.

Jag vet inte hur det är på alla kultur- och mediainriktade gymnasieprogram men jag vet att på många skolor med den typ av program får klasserna besök av LO-fackförbundet Musikförbundet.

Visst, det är bra att ungdomarna känner till facket. Men för många av dem kommer det att vara en utopi att bli medlem i Musikerförbundet. De kommer inte att få någon anställning som musiker. Om de kommer att kunna leva på sin musik kommer de troligen att göra det som egenföretagare.

Jo, det har skett en del förändringar och det är möjligt att vara medlem i Musikerförbundet också för musiker som är egenföretagare. Men för att driva eget företag räcker knappast den information som förmedlas under ett besök av ett fackförbund.

Att starta eget kan verka gigantiskt svårt för den som inte har bekanta eller en familj som förstår hur det är. Det handlar både om att ha självförtroende nog att försöka och kunskap om hur det går till.

Det måste vara lättare att pendla mellan att vara anställd och driva eget. Vi behöver ett mycket mer flexibelt system för a-kassan, Försäkringskassan med mera.

Vi har via medier läst om helt absurda fall där frilansjournalister inte fått delta i seminarier för att marknadsföra sig själva medan de lyfter a-kassa. Genom att delta i seminariet skulle journalisten kunna få kontakter som skulle ge uppdrag. Trygghetssystemen som a-kassan får inte bli metoder att dämpa människors aktivitet. Trygghetssystemet bör inte göra människor passiva.

Det handlar inte bara om att unga människor ska få kunskap redan under grundskolan om alternativet att starta eget och få chans att träna på det. Att det är något som varenda skolbarn borde få utbildning i, för att uppleva det som ett realistiskt alternativ inom sitt arbetsliv, eller del av sitt arbetsliv. Det handlar om människor i alla faser av livet, också den som står mitt i livet med försörjningsansvar ska kunna hitta sätt att våga ta klivet ut i det egna företagandet. Det kan handla om pensionärer som äntligen kan få tid att försöka förverkliga en dröm.

Det handlar också om att ändra attityder. Att ha fast anställning ska inte vara det enda som definierar oss. Jag har ett litet handelsbolag själv vid sidan av min fasta tjänst som webbredaktör. Några år kring sekelskiftet levde jag till hundra procent på det egna företaget, som webbutvecklare och frilansjournalist, tog bland annat uppdrag för TV4.se.

Som journalist har det varit ganska självklart att då och då under kortare perioder driva eget. Men det ska ärligen sägas: det kräver mycket mer jobb för den som driver eget för att uppnå samma inkomster och samma trygghet som den anställde har. Det är bekvämare att nappa på och ta en fast anställning, särskilt under de år i livet en person har försörjningsansvar. Många tittar misstänksamt på den som inte har fast anställning och undrar lite vad det är för fel på den personen.

Det kanske allra viktigaste för att få fler att satsa på eget företag är kunskap om hur det går till att få finansiering av företaget.

Jo, visst, företag ska vara bärande. Men också stora och lyckade företag har en gång varit små. Det kan behövas ett par år som inte är bärande innan det företaget ger vinst.

Det måste vara mycket lättare att få starta eget-bidrag för människor i olika åldrar och med olika bakgrund. Varför inte till och med ha en möjlighet att ta ledigt från sin fasta anställning för att pröva sin företagsidé och då får starta-eget-bidrag. Alla småföretag som får sådant stöd kommer troligen inte att lyfta och bli lyckade satsningar, men ett samhälle som aldrig vågar släppa skaparkrafterna hos människor fria vinner inget heller. Om hälften lyckas är det en vinst mot att ingen hade fått pröva, då hade ingen lyckats. Under tiden hade någon arbetslös den personens jobb - och därmed fått en fot in i arbetslivet.

Utan entreprenörer och utan människor som vill driva företag: hur ska vi skapa arbeten? Ska alla vara anställda av stat och kommun?

Se dig omkring på en vanlig gata: allt du ser har anknytning till någon som vågade göra något nytt. Restaurangen i slutet av gatan, cafeterian, elektriciteten i gatlyktorna fungerar för att en person uppfann el, bilen på parkeringen är också en utveckling av en människas uppfinningsrikedom. Utan entreprenörskap, ingen utveckling.

Entreprenörskap och eget företagande går hand i hand.

Att driva eget är ett sätt att försörja sig inom yrken där det inte finns många fasta anställningar. Det kan dessutom vara garantin för kreativiteten. Skaparförmåga växer inte alltid bäst inom ramar och gränser. Allt för många dåliga chefer har dämpat och i värsta fall dödat medarbetarna kreativa lust och förmåga. Att driva ett eget företag betyder ofta att arbeta många fler timmar än som anställd, men också i många fall ett mycket mer lustfyllt arbete.

Det är inte bara något som gör livet mer värt för den enskilde individen, det är en rikedom för ett samhälle med många egna företagare och entreprenörer.

Musiker, spelutvecklare, manusskrivare, filmare, skådespelare, reklammakare, designer, modetecknare ... Svensk välfärd behöver dem. Men vad gör vi för att underlätta för dem att våga och att växa?

Vi behöver
- utbilda redan i grundskola och gymnasium om egenföretagande
- frikostiga möjligheter att få starta-eget-bidrag
- betydligt flexiblare trygghetssystem
- riva de stenhårda gränserna mellan fast anställning och eget företag
- bygga upp egenföretagar-center i varenda kommun där människor i alla åldrar kan få rådgivning och stöd för att starta och driva eget företag
- bygga upp en mängd olika fonder med riskkapital för småföretag

Rosemari Södergren

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26907

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jag driver eget företag sedan 2010. Håller med om att det måste bli lättare att starta eget, för det tycker jag inte det ska vara så enkelt det är som idag att få starta-eget bidraget. Ge det hellre till färre personer under längre tid och kontrollera att personerna är motiverade och vet vad det innebär att starta eget.
Dessutom är det ju heltokigt att man först måste se till att bli arbetslös innan man kan få starta-eget bidrag. Själv fick jag se till att tacka nej till massa IT-konsultuppdrag så min chef kunde säga upp mig. Jag hade egentligen hellre valt att gå själv, men då får man ju inget ekonomiskt stöd om man vill driva eget. Vad säger att de som redan är arbetslösa är bättre på att starta företag och driva eget än de som redan har en anställning. Man måste underlätta även för de som sitter på en trygg anställning att ta steget. Centern föreslår ett CFN bidrag (lite som CSN) för företag. Låter som en bra idé i mina öron.
Samtidigt måste man våga satsa egna pengar. Tror man på sin idé och man är driven satsar man av eget kapital.
Mitt företag heter hinnerintehinnerdu.se och förmedlar tjänster mellan privatpersoner. En spännande bransch!. Intresset för dessa typer av tjänster ökar dag för dag.

Permalänk | Anmäl #1 Sara Ohlsson, 2010-08-20, 11:07