Vad skiljer Solna från Sollefteå - förutom att den ena är bäst och den andra sämst?

Sveriges bästa lokala företagsklimat finns i Solna medan det sämsta finns i Sollefteå, enligt Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet.

Det så kallade småföretagspartiet Centern och flera andra har skrivit inlägg om "företagsklimat" här på newsmill. Men vad är "företagsklimat" för något egentligen? Det är inte riktigt klargjort i deras inlägg. Huvudsaken är att vi begriper att det är något mycket viktigt att prata om för att visa hur företagsvänlig man är, ett godhjärtat och företagsvänligt parti som så gärna vill hjälpa till att "minska risker" och "förverkliga drömmar". Vem vill inte bli betraktad som ett småföretagsparti idag? Till skillnad från Centern är Kent Persson (M) på rätt väg när han säger att "ett företagsklimat i världsklass grundläggs lokalt" och "efter just de lokala förutsättningarna". Samtidigt måste man vara medveten om att det finns stora "lokala problem" som inte så lätt kan lösas lokalt.

Låt oss titta lite närmare på den "bästa" och den "sämsta " kommunen för att få en mer nyanserad bild av vad "företagsklimat" egentligen är och hur ett bra företagsklimat kan skapas. Man kan alltid ifrågasätta och kritisera utvärderingsmetoder, särskilt när det gäller mätningar av attityder och rankningar. Men Svenskt Näringsliv har faktiskt en bra enkät och metod i sin undersökning om företagsklimatet. Man tar med både hårda och mjuka faktorer för att beskriva ett "klimat" som påverkar företagen. Samtidigt illustrerar man en dynamik där företagen som en del av den kreativa och kritiska massan påverkar företagsklimatet. Det är bara synd att man inte tittade närmare på det, istället för bara koka ihop ett intetsägande inlägg. Det borde också vara nyttigt för våra kommunalpolitiker runt om i landet att ta en närmare titt på undersökningens innehåll istället för att bara stirra på rankningssiffrorna och känna sig antingen lättad eller bedrövad.

De 18 faktorer som rankningen bygger på viktas olika tungt och kan delas upp i fyra variabelgrupper:

• "De mjuka och hårda infrastrukturerna". Service till företag, tillämpning av lagar och regler, konkurrens från kommunala verksamheter och tillgång till medarbetare med relevant kompetens hör till de viktigaste "mjuka" faktorerna medan transporter och telekommunikation är de hårda faktorerna.

• "Attityder till företagande och företag" bland allmänheten, politiker och tjänstemän som de uppfattas av företagen.

• "Företagens övergripande bedömning av företagsklimatet i kommunen". En sådan övergripande bedömning gjordes också av lokalpolitikerna men användes inte som rankningsfaktor.

• "Strukturella förutsättningar", som är baserade på statistik från SCB och beskriver en lokal "makroekonomisk" omgivning, t.ex. löneinkomster från den privata sektorn, entreprenader, kommunalskatt och företagsstruktur.

Bara en sådan snabb genomgång av hur företagsklimatet mäts och rankas kan redan visa att det är alldeles för ensidigt och förenklat att reducera diskussionen om företagsklimat till en diskussion om skattepolitik eller om ägandeform. Det är många fler faktorer som påverkar företagsklimatet och dess roll i en lokal och regional utveckling.

Det är inte svårt att ana att Solna som har Sveriges bästa lokala företagsklimat är absolut överlägsna i alla fyra kategorierna jämfört med den sämsta kommunen, Sollefteå. Men det finns dock några intressanta observationer som är värda att reflektera över:

• Solna har en mycket högre andel entreprenader, d.v.s. den andelen av kommunens verksamheter t.ex. utbildning, sjukvård, barnomsorg och infrastruktur som är utlagd på entreprenad i privat drift. 2008 var andelen (62%) är högre än genomsnitt i Sverige (54%) och mycket högre än Sollefteå (35%).

• Solna har dessutom en mycket högt utbildad arbetskraft. Andelen av arbetskraften med eftergymnasial utbildning är 37%, jämfört med 23% för Sverige som helhet och 15% i Sollefteå.

• När det gäller företagande har Sollefteå däremot många företag, till och mer har fler än Solna (131 privata arbetsplatser per 1000 invånare jämfört med 125). Detta beror på att Sollefteå har många flera enmansföretag (utan anställda) än Solna. Med andra ord, Sollefteå har många företag som aldrig vuxit sedan sin etablering.

Dessa jämförelser ger en mer komplex bild av hur ett gott företagsklimat ser ut. Det är inte antalet företag som räknas. Utan det är kunskaps- och kompetensnivå och tillväxtkraft som räknas. Entreprenader (som fungerar) tillsammans med att framgångsrikt locka utländska investeringar (Solna har en av landets högsta andel av utländska företag och fortsätter att öka) kan ge ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Bevisligen ligger Solna mycket bättre till med relativt låg arbetslöshet på 5,4% 2009 i förhållande till 8,3% för landet som helhet och 12,2% i Sollefteå. Man minskar till och med arbetslösheten i ett krisår jämfört med 2008 (6,9 %) och 2007 (6,8%).

En jämförelse av synen på företagsklimatets olika aspekter ger ytterligare skillnader mellan Solna och Sollefteå.

Attityder till företagande och inställningen till kommunens service, infrastruktur och information är inte bara mer positiva i Solna, företagen och politikerna är också i hög grad "samsynta".  Skillnaderna mellan företag och politiker är däremot betydligt större i Sollefteå. Till exempel ansåg nästan 40% av de tillfrågade företagen att upphandling i och konkurrensförhållande till  kommunala verksamheter fungerade "dåligt" eller "inte helt godtagbart" och nästan 50% av de tillfrågade företagen tyckte att kommunens information och dialogen mellan företagen och kommunen var "dålig" eller "inte helt godtagbar". Däremot tyckte politikerna i kommunen att allt detta fungerade "bra". Samma resultat gäller även för den övergripande bedömningen av företagsklimatet i kommunen. Skillnaderna i dessa frågor är i sig ett attitydproblem. Om det är så "bra" med det mesta, hur kan Sollefteå hamna sist i rankningen? En förklaring kan vara att politikernas kontakt med företagare i kommunen är mycket närmare i Solna än i Sollefteå. Under det senaste året deltog 47 Solnapolitiker i företagsbesök men bara 18 Sollefteåpolitiker besökte företag. Med andra ord, kommunikation och lyhördhet mellan företag och politiker är viktiga i ett gott företagsklimat.

Ett undantag i samsynen mellan företagarna och politikerna i Solna är synen på tillgången på kompetent arbetskraft. Medan företagen tyckte att tillgången bara var "godtagbar", tyckte politikerna att den var "mycket bra". Medan tillgången till kompetent arbetskraft uppfattades som minst "tillfredställande" bland de tillfrågade företagen var denna faktor det som politikerna i Solna var mest "nöjda" med. Trots att Solna redan har en relativt god tillgång till kvalificerad arbetskraft, har politikerna underskattat företagens behov av kompetens, som snabbt förändras och fördjupas nuförtiden. Ja, även om man är den bästa, finns det ändå mycket att göra. Men det kanske ändå kan uppfattas som ett "lyxproblem" med tanke på att synen på denna fråga är ännu mindre optimistisk, och till och med dyster, bland företagen i de andra kommunerna runt om i landet. Bland de 50 kommunerna med Sveriges bästa företagsklimat fanns det inte en enda där företagen tyckte att tillgången på kompetent arbetskraft var "bra". Men däremot bland de 50 kommunerna med Sveriges sämsta företagsklimat var det endast 8 kommuner där företagen tyckte att tillgången är "godtagbar". I alla andra kommuner ansåg man att tillgången var antingen "dålig" eller "inte helt godtagbar". Oroväckande, minst sagt, eller hur? Ännu mer oroväckande är att alla våra "företagsvänliga" partier inte tar det på tillräckligt allvar!

Å andra sidan finns det en rörande konsensus mellan företagen och politikerna i Sollefteå, nämligen den dåliga infrastrukturen som vägnät, tåg och flygförbindelser. Det är självklart en stor begränsning när man ska förbättra företagsklimatet i Sollefteå och det är inte alls en ovanlig problematik bland de 50 kommunerna med Sveriges sämsta företagsklimat. Men vad kan man göra? Det är en fråga som kräver samverkan mellan företagen och politikerna och inriktade satsningar, inte bara på lokal utan också på regional och nationell nivå. Det är särskilt angeläget för de kommuner och regioner som av både naturliga skäl och ekonomiska omständigheter har sämre förutsättningar för att förbättra sina företagsklimat. Med andra ord, ett "lokalt" företagsklimat behöver också regionalt och nationellt stöd för att nå en förbättring.

Dessa jämförelser visar att företagsklimat är inte bara en enkel fråga om skatter, avgifter eller "starta-eget service". Från goda exempel som Solna och de andra toppkommunerna samt de som "klättrar" snabbt på rankningen ser man att det handlar om ett helhets- och långsikt tänkande. Det bidrar till en organisk företagsutveckling, som inte bara skapar drivkraft i företagen, utan också blir ett lok som ger draghjälp för regional utveckling. Detta åstadkoms i samspel med den lokala och internationella omgivningen och är ett gemensamt projekt för politikerna och företagen. Det krävs en öppnare dialog och en öppnare lokal marknad för produkter och tjänster, som präglas av dynamisk och sund konkurrens, vilket leder till förnyelse och innovationskraft inom näringslivet, välfärdstjänsterna och infrastruktursutvecklingen. Det gäller framförallt öppenhet och villkor för offentliga upphandlingar och välfärdsföretagande. Men samtidigt har kommunerna runt om i landet, oavsett om de "bra" eller "dåliga", behov av stöd för att lösa de fundamentala och brådskande problem som begränsar företagens överlevnad och tillväxt, inte minst när det gäller infrastruktur och tillgång till kompetens. Med andra ord, det finns mycket som politikerna behöver göra både på lokal, regional och nationell nivå - tillsammans med företagen.

Jag blev mycket förvånad att politikerna från företagspartier (både det lilla och det stora) inte tog upp konkurrensfrågan, upphandlingar och inte ens kompetensförsörjning och infrastruktur som viktiga frågor för ett gott företagsklimat. När våra politiker propagerar för ett "företagsklimat i världsklass" och flörtar med småföretagen kan man undra om inte "företagarlinjen" egentligen bara är en "skattelinje" eller "drömmarlinje"?

Nannan Lundin

Småföretagare inom energieffektivisering och medlem i Miljöpartiet de Gröna i Västerås.

Nannan Lundin (10 artiklar)
http://nannan.mpbloggar.se/

Anmäl