Tack så väldigt mycket regeringen!

Då skulle inte försäkringskassan behövas längre eller bidragskassan, den har bytt namn vad jag förstår. Att avveckla kassan helt är kanske inte så smart dock, de antal miljarder som försäkringskassan går med plus är väl inte att förakta och om den får finnas kvar, om så bara till namnet, så ger det i alla fall en illusion av att det fortfarande finns en sjukförsäkring för alla i Sverige. Om ni fortsätter förvränga fakta, förlåt jag menar naturligtvis förklara fakta, för de som i dagsläget inte direkt berörs av sjukförsäkringsreformen och intalar dem att ni faktiskt av ren och skär medmänsklig omsorg bara vill hjälpa alla stackars inbillningssjuka dårar, som har varit sjuka för lång tid, att förstå att de faktiskt inte är sjuka så fortsätter de som i dagsläget inte direkt berörs av sjukvårdsreformen nöjt att titta på allsång på skansen. De vet ju dessutom att just de aldrig skulle komma att bli ifrågasatta om de mot all förmodan skulle råka bli sjuka eller skadade eftersom de, till skillnad mot alla oss inbillningssjuka fuskare, skulle vara sjuka på riktigt. För så är det ju, Sverige har en helt abnorm mängd sjukförsäkringsfuskare, det vet alla. Ni har gjort ett utmärkt arbete, ni har verkligen fått människor att inse att alla sjuka och även de arbetslösa är farliga samhällsparasiter vars högsta önskan är att förstöra allt för alla på alla sätt och vis. Skickligt jobbat!

Lite skattesänkningar är bra att ge samhällsstöttepelarna, de duktiga människor som inte är sjuka eller arbetslösa och som kanske inte ännu insett att sjukdom och arbetslöshet kan drabba även dem men detta vet ni ju redan. Då håller ni dem lugna och nu har ni råd med detta. Nu kan de pengar som snyltande sjukdomsbärande parasiter snott åt sig genom bidragskassan ges till de duktiga människorna istället. Om den duktiga människan några år senare skulle råka bli en fuskande sjukparasit istället så är det så underbart bra ordnat att arbetsförmedlingen nu kan se till att sjukdomen försvinner så att fuskaren snabbt kan återgå till att vara duktig människa igen. Fast förstås, om oturen är framme kanske personen ifråga blir en arbetslös parasit istället och då blir det genast svårare. Arbetsförmedlingen är bättre på att bota sjukdomar än att förmedla arbete. Kanske parasiten istället kan gå till en läkare då den kanske sadlat om till att förmedla arbete istället? Eller är de kanske också arbetslösa nu? Åh, nu snurrar och virrar jag till allting. Det är tur att jag inte är politiker, jag skulle kanske i min förvirring råka förstöra livet för en mängd människor.

Vi utförsäkrade sjuka är en ofarlig grupp att ge sig på. Det är inte så många människor som drabbas att det gör någon skillnad för er politiker, inte ens i valtider, och dessutom handlar det om redan utsatta människor som inte orkar protestera så mycket att det kan störa er. Några tiotusentals människor måste klämmas åt, somliga blir mer klämda än andra men det är sånt vi får lov att ta eftersom vi inte är till någon nytta. Det ska vara helt ok och väldigt lätt, att i skydd av något politiskt svammel sparka på någon som ensam ligger sjuk tycker jag. Parasiter ska sparkas både fram och bak men framför allt ska vi sparkas åt rätt håll. Nedåt.

Det heter förresten tydligen omförsäkrad numer, inte utförsäkrad. Jag vet inte riktigt vad det är jag är omförsäkrad till dock. Kanske är jag omförsäkrad till försörjningsstöd? Fast det är ett bidrag förstås. Är jag då istället egentligen ombidragad eftersom sjukförsäkringen numer också anses vara ett bidrag? Då har jag först blivit utbidragad från bidragskassan och har sedan blivit ombidragad till socialbidrag. Hmm... Ja det har väl ingen betydelse egentligen. Ni politiker behöver i alla fall som tur var inte oroa er om ni skulle råka bli sjuka eller arbetslösa. Om något sådant ens skulle kunde hända er, ni som är sådana duktiga människor!

Jag förstår att den situation jag och många med mig nu har skuffats in i inte är något som ni ansvariga politiker känner att ni behöver åtgärda. Först och främst får vi skylla oss själva eftersom vi valt att vara sjuklingar. Och om ni skulle försöka åtgärda problemen kanske det skulle innebära att ni då erkände att ni gjort fel och det går inte för sig, fel gör ni aldrig. Bäst vore kanske om ni öppet och käckt rättframt erkände att ni faktiskt tycker att vi som varit sjuka för länge inte har något människovärde och att det är mycket viktigare för er att hålla linjen och att skenbart få ner en oviktig statistik än att faktiskt göra det som ni sa att ni skulle göra. Hjälpa människor. Jag tror att sådan rättframhet skulle gå hem bra hos många av era väljare. Jag är själv så otroligt glad att jag trodde på era ord om att ni ville hjälpa människor tillbaka och gav er min röst förra valet! Jag är ju frisk nu.

Och eftersom jag nu är frisk så har jag inte alls ont efter operationen som gjordes på mig för några dagar sedan och inga andra symptom från de andra sjukdomsrelaterade problem jag har finns kvar. Att jag dessutom genomgår neurologisk utredning är bara något oviktigt tjafs som arbetsförmedlingen säker bättre kan hjälpa mig med. Att jag allt snabbare ser allt sämre är också något AF kan hjälpa mig med det är jag säker på. Inte heller skall jag känna mig förtvivlad över att jag nu måste be att få socialhjälp istället för sjukersättning eller över att jag aldrig mer har möjlighet att få ersättning från försäkringskassan pga att jag inte längre har någon sgi, sjukpenninggrundande inkomst, utan istället skall jag känna mig glad och stärkt. Detta är en viktig del av rehabiliteringskedjan för en hel del människor och rehabilitering låter som en bra sak så därför måste det vara bra för mig. En så kallad "rycka undan mattan rehabilitering". Snabbt och brutalt men så måste vi tas vi sjuklingar. Inget daltande hit och dit. Ont skall med ont bedrivas som det heter. Allt jag byggt upp, allt jag gjort för att försöka att klara komma tillbaka till arbetslivet har ni ryckt undan. Hur det kan kallas för rehabilitering är jag alldeles för dum för att förstå men jag inser att ni politiker är så mycket smartare, så jag får tacka så mycket för rehabiliteringen. Jag önskar att alla kunde få ta del av den.

Jag förstår också genom de enstaka svar ni politiker som är ansvariga gett på allas frågor, att de få människor ni faktiskt har hjälpt genom regelförändringarna har större betydelse än alla vi andra som kommit i kläm. Och naturligtvis är det så och jag är verkligen glad för deras skull! De få ni har hjälpt har fortfarande någon slags samhällsnyttighet kvar i sig. Vi andra totalt odugliga sjukfuskare är bottenskrap som inte förtjänar bättre. Som Husmark så käckt har sagt ett flertal gånger; det är ju "bara" för dessa personer som råkar hamna lite i kläm att söka försörjningsstöd. Så skönt för henne att hon känner det så. Det är nästan så att jag önskar att även hon genom förändrade omständigheter fick chansen att njuta av upplevelsen att söka försörjningsstöd. (Men jag är rätt snäll trots att jag är en parasit och jag önskar ingen annan något ont.) Nu har i alla fall jag fått den äran att söka försörjningsstöd, det är så "bara" liksom och helt naturligt på något gulligt ensidigt vidöppet sätt att jag skall få fläka upp mitt liv, mitt bankkonto och eventuella förhållanden mm för någon okänd person så att jag sedan får knapra på samhällets korvören. Husmarks vishet och insikt gör mig ödmjuk. Jag förstår och jag inser min litenhet, hukar med huvudet och säger tack. Tack! Jag har nästintill inga rättigheter och jag har absolut inget att säga till om angående mitt eget liv men jag får i alla fall leva om jag vill. Förresten skulle det inte vara bra om sådana som jag vara tvungna att ha någon slags markering på oss på något sätt som visar vad vi är? Så andra kan se och ta varning?

Det känns så underbart att vara frisk igen så häromdagen när jag nyopererad stapplade (hade inga busspengar) iväg för att be snällt om en blankett för en första ansökan om ekonomiskt bistånd från socialen, eller försörjningsstödsnämnden eller vad det kan tänkas ha döpts om till. Jag skämdes över mig själv att jag gick och grät hela vägen pga att jag hade så ont och var så massivt trött, deprimerad och totalt nedtryckt i skorna. Jag skämdes över mina tårar och min nytillkomna gäst Herr Ångest eftersom jag inser att nu när jag är frisk och snart rehabiliterad så kan mina känslor inte vara riktiga. Jag inser att jag numer inte vet mitt eget bästa. Det är bland annat sådant arbetsförmedlingen tar hand om numer. De och försäkringskassan, några politiker och troligen också min ena granne vet bäst vad som är bäst för mig och hur jag mår och jag kan lugnt lägga mitt liv i alla deras kapabla händer. Det är riktigt skönt att jag inte längre behöver veta själv hur jag mår eller vad som skulle vara bra för mig eller ens vad de som bestämmer över mitt liv har bestämt att jag skall göra om 2 veckor.

Jag har full förståelse för att jag var tvungen att gå iväg och hämta försörjningsstödsblanketten, det är ont om pengar, kanske pga alla sådana som jag som blivit utförsäkrade från försäkringskassan och som nu måste be om socialbidrag istället, så de har nog inte har råd att skicka hem blanketter till alla parasiter som vill leva det glada livet på skattebetalarnas pengar. Vilket iofs inkluderar även mig, skattebetalare menar jag... öh ja parasit också förstås... hmm... I alla fall, även om de hade haft råd med porto och kuvert så hade de ändå inte skickat hem blanketten till mig. Det förstod jag senare när jag genomsvettig, rödögd och med värkande mage hade kämpat mig fram till blankettkontoret. Jag var nämligen först tvungen att legitimera mig, blankettpersonalen letade sedan rätt på något i sina datorer för att se att jag verkligen var jag på riktigt. Sedan skrev de någon säkerhetskod på blanketten innan jag så äntligen kunde lägga mina giriga vantar på det åtråvärda papperet. Hade de oförsiktigt skickat blanketten hem till mig utan att ha sett mitt id-kort först och utan att ha skrivit sin kod hade jag nog som den förslagna sjukförsäkringsfuskare jag är kanske kunnat fuska med blanketten på något sätt. Kanske genom att ha låtsas vara någon annan. Eller nått. Kanske någon annan kunde låtsats vara jag samtidigt som jag hade låtsats vara den personen och så hade försörjningsstödspengar genast magiskt flödat i otroliga mängder in på våra konton som vi då genast hade länsat för att sedan snabbt fly till Norge. Eller nått. Fuskmöjligheterna är antagligen oändliga.

Vid det första inledande telefonsamtalet som man måste ringa för att ens få tillstånd att träda in på "kontoret för den viktiga blanketten" för att hämta nämnda blankett så nämnde jag att jag var nyopererad, personen i telefonen föreslog då att jag kunde hämta blanketten vid senare tillfälle när jag blivit bättre men han glömde nog bort i all hast att räkningar inte ofta betalar sig själva. Så jag fick släpa mig iväg. Ingen pardon. Jag har dock total tillit till och tro på att ansvariga politiker vet allt väldigt mycket bättre än vad jag gör så denna blankettlångpromenad med nyopererad mage gjorde mig antagligen bara friskare. Visst ja, sooorry jag glömde, jag är ju redan frisk.

Jag skäms över att jag tyvärr inte ens kan hjälpa samhället på så sätt att jag har några slags tillgångar eller något värdefullt att sälja så socialen måste tyvärr ge mig något slags bidrag på en gång. Eller ja nästan på en gång i alla fall. Det tar tid att få tid och sedan tar ju utredningar sin tid. Sedan tar försäkringskassan och arbetsförmedling och alfakassan sina olika tider på sig och innan dessa tider är avklarade kan inte socialen bidraga mig med något. Om någon av alla dessa tider tar för lång tid på sig kanske jag får hoppa över en månad, glömma att den tiden existerar. Retroaktivt kan kanske bidrag inte ges eftersom jag ju då teoretiskt sett redan har överlevt månaden. Hyran och räkningarna kan inte bli betalda denna månad men jag tror säkert att alla de som inte får betalt av mig kommer att ha full förståelse. Mat är bara nödvändigt för nyttiga människor det vet jag. Då jag inte tillhör den kategorin så kan jag inte gnälla över lite avsaknad av matpengar. Jag behöver säkert gå ner i vikt, det är bara att passa på. Aha! Se där! De har då tänkt på allt politikerna. Genom att gå ner i vikt blir jag nog ännu någon procent friskare. Och motiverad. Hunger är en bra motivation att sluta leka sjuk, att rycka upp sig, slita sig i kragen, släpa sig i håret och att be någon att kicka ens ynkliga arsle ur soffan för att sedan börja jobba. En svältkur för att motivera alla sjuka att snabbt bli friska och hitta jobb kan anordnas som lägerveckor på AF, bara en liten försynt idé jag fick.

Trots allt får jag förhoppningsvis pengar nån gång till slut och jag är så klart tacksam över det. Väntan gör mig dessutom säkert ännu friskare. Oro och ökad fattigdom, obetalda räkningar osv. gör underverk för både kroppen och psyket, rensar upp blodomloppet. Fortsätter det i den här takten kommer jag inom en snar framtid vara den friskaste, mest hälsosamma parasiten i Sverige! Det hade dock känts bättre för mig om jag hade varit duktigare människa förr, när jag fortfarande var människa, och införskaffat en bil eller bostadsrätt som jag hade kunnat sälja nu. De som varit duktiga människor innan de blev sjuka parasiter och har kunnat köpa en bil och/eller bostadsrätt eller ett litet hus, kanske en kolonilott, dessa före detta duktiga måste naturligtvis först fattig-göras innan de "bara" kan gå iväg och be om försörjningsstöd. Lyckliga dem som i alla fall får känna att de kan göra lite rätt för sig innan de får tillåtelse att be om försörjningsstöd, odugliga fusksjuklingar som de är. Jag är bara en oduglig fusksjukling utan några tillgångar att sälja. Därvid missar jag tyvärr ytterligare en chans att bli ännu friskare. Det är som ni vet ett allmänt vedertaget allomfattande botemedel mot all sjukdom, vetenskapligt bevisat och beprövat att alla sjuka människor som blivit utförsäkrade från försäkringskassan blir friskare och som bonus även gladare om de får sälja alla de ägodelar de har som är av något värde innan de sedan lyckligt ägodelsbefriade, trallande får äran att "bara" skutta iväg till den rosenkindade socialtanten eller försörjningsstödstanten heter det väl nu. Kunde ni inte klämt fram en mindre klumpig och lite mer poetisk omskrivning av socialbidrag?

Ah, vad oroar jag mig för!? Eftersom jag nu är frisk så vet jag att jag som 45-åring och före detta sjukling genast kommer att få ett arbete, dessutom kommer jag naturligtvis galant klara att arbeta utan några problem alls. Tyvärr har jag ingen utbildning (mitt eget fel jag vet men det fanns alltid jobb att få när jag var yngre, jobben kom självmant skuttande till mig liksom) men det gör säkert inget jag får nog jobb ändå, jag är frisk nu. Och om det osannolikt nog skulle råka bli så att ingen arbetsgivare alls anser mig vara av intresse, så kan jag få något slags konstruerat arbete där staten eller är det kommunen? Arbetsförmedlingen kanske? Hmm... i alla fall...där någon del av samhällsmaskineriet betalar en arbetsgivare pengar för att den dels skall vilja ha mig på arbetsplatsen och dels ska vilja hitta på något onödigt åt mig att göra. Onödighetsfaktorn är viktig så det då kan antas att jag inte tar ett nödvändigt arbete från en riktig arbetare. Och allt detta bara för att lilla jag ska få inbilla mig att jag är nyttig, fast jag måste förstås ändå fortsätta leva på försörjningsstöd. Om jag anstränger min oförmåga till självbedrägeri till det yttersta kanske jag klarar, en gång, att lura mig själv en millisekund att jag skulle vara nyttig igen, att jag återigen skulle få tillhöra människosläktet. Frågan är om jag skulle räknas dit av andra. Jag arbetar visserligen då men parasiterar samtidigt smaskande på samhällskroppen. Men vad vet jag, detta är säkert också något mycket smart, noga politiskt uttänkt system som hjälper Sveriges ekonomi på något sätt som övergår mitt lilla förstånd. Eller förresten är det kanske jag som blir hjälpt?

Jag önskar att jag hade vetat lite tidigare, en sisådär 20-30 år tidigare, att försäkringskassan inte är en försäkring för inkomstbortfall pga sjukdom som vi betalar skatt till utan att det egentligen är något slags bidrag till människor som inte jobbar, som herr Reinfeldt förklarat för oss. Och människor som inte jobbar pga sjukdom eller arbetslöshet vet ju alla vad det är för slags omänniskor. Vi är de onda, de fuskande och slappa samhällsparasiterna. Vi är orsaken till allt ont i världen. Fy farao för oss, jag är tacksam att jag är frisk nu men jag förstår inte riktigt ännu hur jag skall kunna få sluta vara en av de onda eller hur jag skall kunna kravla mig upp ur dyngpölen, upp till ljuset för att få bli en människa igen. Jag hade också velat veta att försäkringen, som egentligen är ett bidrag, dessutom slutar gälla om du råkar vara sjuk för lång tid. Regeringen har nämligen i all sin vishet bestämt hur lång tid en sjukdom är en sjukdom innan du är frisk igen. Om du därefter fortfarande har symptom så är det inbillning. Hade jag vetat allt detta så hade jag kunnat tagit en privat sjukförsäkring, fanns sådana då? medan jag fortfarande var ung och fullt arbetsför.

När ni moderater nu gjort er bästa att visa fram alla sjuka, alla arbetslösa och annat löst patrask som de odugliga slappa fuskare vi egentligen är så har jag en idé hur ni riktigt kan visa var dasset skall stå. Bara de arbetande skulle få rösta tex, en självklarhet jag vet. Ju bättre arbete någon har, inkomstmässigt naturligtvis det är det enda som räknas, desto fler rättigheter och desto fler röster att lägga vid val tilldelas denne. Klarar medborgaren inte att hitta ett jobb eller är medborgaren sjuk längre än en viss period då är den inte längre en medborgare utan en onytting och då har den inte några rättigheter alls men eftersom vi ändå lever i Sverige skulle kanske dödsstraff för oss onyttiga vara lite politiskt inkorrekt. Lite väl hårt också, tycker jag i alla fall men jag är kanske lite jävig. Fattighus fanns förr, varför inte införa det igen? Utanför städerna så att vi inte stör. Där måste vi slöddriga omänniskor göra någon slags nytta annars blir det ingen mat, det måste vara lite ordning på torpet. Ohälsotalet är vid det laget redan så bra det kan bli men arbetslöshetsstatistiken behövs fortfarande sänkas. Dessa fattighus skulle fungera som ett utmärkt avskräckande exempel. Arbetslöshetsstatistiken skulle sjunka dramatiskt. Tänk... känn efter nu Reineboy, visst skulle det väl kännas helt jäkla underbart? Tänk dig att du stegar fram med kraftfulla politiskt viktiga steg och effektfullt placerar ditt lekamen i en läcker talarstol handkarvad i något prima träslag. Tänk dig att få visa upp de vackra statistik... papperen eller vad det nu kan tänkas heta. Din röst dånar fram, framåt och över huvudena på de få politiker som är närvarande likt brölandet från en överfylld exploderande dyfylld jökel. Vi har lyckats, arbetslöshetsstatistiken är nu nere på 1%, brölar du ystert och de få närvarande politikerna hoppar förvirrat upp för att göra vågen för säkerhets skull. Du berättar skyndsamt omigen den viktiga statistiknyheten men i ett mindre brölande tonfall och nu hörde de vad du sa och genast börjar de få närvarande politikerna att jubla, de gör vågen igen oförvirrad denna gång och slänger sedan färgglada gem på dig. Strör dem framför dina fötter. Ahh... ljuva politikerdrömmar! Fast fattighus är kanske inte är ett så politiskt korrekt namn. Försörjningsstödshem vore väl ett bra namn? Bah, vad håller jag på med? Ni är så bra på att piffa till namn så att saker låter som något bättre än vad det egentligen är så jag överlämnar det åt era magnifika hjärnor kära politiker. Ja, detta var bara en liten idé jag hade, jag vill så gärna hjälpa till på de små sätt jag kan.

Ni politiker är ju sådana smarta, dugliga, ofuskande människor så ni måste ju anse att det ni nu gjort med sjukförsäkringen är bättre än det som var, på något sätt. Annars hade ni ju inte gjort så här. Eller? Så på något sätt måste detta gagna samhället. Jag vet att jag blir lite snurrig av allt möjligt men även en onyttig dumskalle som jag kommer nog att fatta till slut. Så snälla förklara för mig.

Men vänta... Bing! Herre guuud vad dum jag är!! Efter allt jag skrivit, svamlat, tjatat och frågat om i mitt lååånga inlägg och först nu fattar jag!! Att jag blir försörjningsstödstagare betyder ju naturligtvis att då har ni ansvariga politiker lyckats! Eller hur? Som försörjningsstödstagare är jag ju statistiskt sett borta från sjukersättningsstatistiken, alltså är jag en av dem ni har hjälpt?! Eller?! Jo så är det förstås. Ohälsotalet minskar. Jag kommer att få finnas med i den skenstatistik ni är så stolta över. Om och om igen berättar ni för alla att ohälsotalet har minskat det har jag hört. Och jag är nu en av de utvalda som ni har lyckats hjälpa till ett friskare, lyckligare liv. Ja herregud, om ni bara visste vilken lättnad jag känner nu när det äntligen har klickat till i hjärnkontoret. Ohälsotalet har minskat lite till genom att jag förflyttats från sjukersättning till försörjningsstöd istället och hallå...glöm inte att berätta för alla om den besparing som ni gjort genom att jag nu får 500-1000 kronor mindre per månad. Lite synd dock att det har kostat en hel del att ge mig och andra lyckosamma parasiter denna fina hjälpinsats, det drar ner besparingspoängen ni hade kunnat plocka. Rentav kanske det blivit dyrare? Jag är dålig på matte så jag litar på att ni politiker har räknat ut allt rätt. Och ni hittar nog på något fiffigt sätt att dölja de ökade kostnaderna om det skulle behövas. Åh, nu när jag äntligen kanske förstår så känner jag lycka över att ha kunnat bli ett ohälsotal mindre. Det är naturligtvis väldigt, väldigt viktigt! Statistik är viktigt. Detta har säkert hjälpt Sverige på något bra sätt. Tack snälla för att jag har fått hjälpa till att sänka ohälsotalet och kunnat bidraga till lite lägre skatt för de nyttiga, dugliga, arbetande människorna som aldrig någonsin kommer att bli sjuka. Jag kan känna mig lite stolt nu. Ännu fattigare än innan men lite nyttigare för samhället. Och frisk har jag blivit också... 
Tack och lov snälla, goa regeringen att ni hjälpte mig!!

Jag vill passa på att säga att jag är imponerad av dig Herr eller Fru läsare att du har orkat ta dig igenom allt mitt svammel ända hit. Tack för ditt intresse :). Vette fan om jag hade orkat. Jag inser naturligtvis att chansen att någon av de ansvariga politiker jag riktat svamlet till skulle få för sig att läsa detta är mindre än minimal. Jag vill ändå till sist ställa dem några frågor även om mina frågor med största sannolikhet kommer att förbli olästa av dem.

Jag har inte nämnt de sjukdomsproblem jag har så mycket i min text för jag anser inte att det är det viktiga. Det viktiga är att jag hela tiden har jobbat på att försöka komma tillbaka till livet för att sedan kunna kämpa vidare till arbetslivet och jag hade kommit en bit på väg. Även om jag naturligtvis insett att arbetsgivare inte kommer att stå i kö för att anställa mig så har jag kämpat på. Jag vet att jag är riktigt duktig på att jobba när jag kan.

Kära ni politiker som är ansvariga för min och många andras nya intressanta livssituation även om ni inte tycker att ni behöver känner något ansvar;
Om det skulle råka bli så att jag trots arbetsförmedlingens läkande händer ändå skulle vara så pass sjuk att jag inte klarar att arbeta, om jag nu skulle hitta ett arbete, eller om jag kanske inte ens klarar någon sysselsättning av annat slag och eftersom jag då inte kan få sjukersättning igen hur sjuk jag än är så kommer jag alltså bli försörjningsstödstagare resten av mitt liv.

Innebär denna min överflyttning från sjukersättning till försörjningsstöd verkligen en sådan enorm vinst för samhället? Ekonomisk vinst eller annan? Eller är det så simpelt att ni gjort mig riktigt illa bara pga statistik?

Är Sverige nu mindre av ett kryllande näste för inbillningssjuka fuskarparasiter genom de många överflyttningar av parasiter från en samhällspung till en annan som har skett?

Hade Sverige och de duktiga människor som inte är sjuka verkligen förlorat så mycket på att istället för att ni skulle riva ner allt jag byggt upp istället ha låtit mig fortsätta den rehabilitering jag höll på med eller att jag i alla fall hade kunnat fått ha kvar den ekonomiska grundtrygghet jag hade i sjukersättningen tills jag kanske lyckats bli färdigrehabiliterad?

Tror ni inte att det kanske möjligtvis hade varit lite lättare för mig att rehabilitera mig om ni inte samtidigt hade slitit bort den enda lilla, men ack så viktiga, trygghet jag kände att jag hade?

Tyvärr får jag säga att jag inte lyckats hinna rehabilitera mig själv att vara stark nog att klara av det ni politiskt ansvariga för detta experiment med levande människor, som ni, utan ett uns av insikt, empati eller ens vanlig sunt bonnförnuft har kört över med en mastodontångvält har gjort mot mig. Låt mig förtydliga lite då jag har märkt att ni har svårt att förstå. Det handlar om levande, tänkande, kännande människor med ofta mångfacetterade och diversetala sjukdomsproblem, både fysiska och psykiska eller både och eller allt på en gång. Det handlar om människor med svåra synbara skador, handikapp osv och det handlar om människor vars svåra problem inte syns utanpå. Vilka sjukdomar och problem vi än har så är vi ändå människor. Inte schackpjäser ni kan flytta omkring efter behag eller pga vilken statistik ni behöver förbättra

Jag kan inte orka med det ni har gjort mig och samtidigt orka klara av de problem jag hade redan innan. Ni har rivit och stampat ner allt jag byggt upp. Att under månader bli utsatt för ett totalt tomrum där du får hänga, famlande utan att få veta något om vad som ska hända dig, hur ditt liv kommer att förändras, när det kommer att förändras eller hur din ekonomi kommer att förändras när du redan har så mycket annat att kämpa med kanske är småpotatis för många andra men inte för mig. Jag är inte lika duktig. Frågor har försäkringskassan sällan kunnat svara på, deras svar blir oftast att de vet inte riktigt själva för det kommer nya regler hela tiden. Och att du får väl vänta och se. Det märks väl vad som händer. Ja det är oviktigt förstås, varför skulle någon som jag vilja veta eller ens ha behov av att veta något om hur andra kommer att bestämma att mitt liv ska bli. Jag har ändå ingen rättighet att bestämma något i någon del av det hela så varför ska jag behöva veta något.

Total maktlöshet.

Oro över hur jag ska kunna betala räkningar och ännu mer oro över att eftersom jag inte kommer att kunna betala dem i tid så blir det senare än mer problem att brottas med. Nu när jag förutom mina tidigare sjukdomsproblem, nyligen opererad, neurologisk utredning även lever under denna ekonomiska press och oro, ovisshet om vad som skall hända, känsla av vanmakt, maktlöshet, sömnlöshet, ångest, ständiga gråtattacker. En dyster vetskap om att jag troligen skall leva på socialbidrag resten av mitt liv, alla jäkla papper som jag skall skaffa fram här och där och lyckas hålla ordning på, skicka in rätt papper, skicka in dem i tid. En slags dimmig bottenlös overklighetskänsla har kommit över mig där jag ständigt fortsätter falla fritt, en ny känsla har infunnit sig av ett totalt utanförskap där världen nu ser annorlunda ut när jag tittar ut, självförtroende obefintligt och en riktigt jobbig ständigt närvarande ilska och frustration som jag inte kan ventilera då de på försäkringskassan och arbetsförmedlingen bara svarar att de bara följer order och eftersom ni ansvariga politiker inte lyssnar och att det dessutom egentligen ändå inte spelar någon som helst roll vad jag säger, vad jag tänker eller vad jag tycker eftersom era regler är era regler och ni har bestämt att detta är vad som ska hända mig och där mina valmöjligheter är att lyda eller att bli helt utan ersättning. Nu när ni gjort mig detta då tycker ni att jag är redo att rehabiliteras. Hur är ni funtade?

Nu är det över två dygn sedan jag sov, jag hoppas att ni sover gott.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26906

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jobbigt för dig Sanna.

Det är kanske ingen direkt tröst för Dig, men Du är inte ensam.
Vi är ca 45 000 i år som råkat ut för samma galenskap och inom de närmsta två åren kommer ca 40 000 till utförsäkras, om samma regering får sitta kvar.
För på dem biter inga argument, de hävdar bara att bygger en bro för oss sjuka tillbaka till arbetslivet.
En bro? Jo tjena...
En med broöppning i så fall.

Permalänk | Anmäl #1 William Hemberg, 2010-08-23, 20:46