Kolumnist ved Jyllands-Posten: Sverige er fordomsfuld og besat af racister

I aften viser TV4 Lena Sundströms dokumentarfilm Dom kallas rasister om Sverigedemokraternas vælgere. Det kan umuligt overraske nogen, at Lena Sundström kaster sig over netop dem, efter at hun for et år siden beskrev de danske racister i debatbogen Världens lyckligasta folk - en bok om Danmark, der høstede flotte anmeldelser i Sverige og for nylig vandt en litterær Guldspade.

Og ja, Lena Sundström skriver godt. Problemet er bare, at hendes plot og dramaturgi er skrevet i forvejen eller muligvis ligger nedlejret i hendes politiske underbevidsthed. Jeg véd af gode grunde ikke, hvorvidt det samme gør sig gældende i aftenens dokumentarfilm. Men min fordom siger ja. Og det er just fordomme, det handler om, når det gælder Lena Sundström.

Ligesom alle andre mennesker har Lena Sundström fordomme. Forskellen synes blot at være, at hun er godt i gang med at gøre dem til en karrierevej. Hun lever af dem, skriver på dem, tænder på dem. I sit eget lukkede og selvbekræftende univers er Lena Sundström racistjæger, og det er formentlig det fineste fine, man kan være i Sverige.

Som svensk i Danmark fandt hun racister her, der og alle vegne. Nu er turen så kommet til Sverigedemokraterna, og det eneste, der kan undre, er, at hun var så længe om at kaste sin linse på dem, men først måtte forbi Danmark for at kunne kende en racist på kraven.

Et af hendes trumfkort er nazikortet. Det sidder løst i lommen, som da hun til en dansk avis forklarede, at indvandrere i Danmark behandles som jøder i Nazityskland:

"Det er jo i forvejen ubehageligt, at man deler folk op og udpeger nogen som indvandrere. Men i Danmark har man gjort det endnu mere specifikt og taler om muslimer på samme måde, som man gjorde om jøder i sin tid."
Lena Sundström har ifølge eget udsagn skrevet debatbogen om danskerne for at advare svenskerne mod, hvad der kan risikere at ske i Sverige, hvis flere og flere svenskere stemmer på Sverigedemokraterna, for, som hun siger, "det kan ske overalt". "Fremmedhadet ligger lige for."

Forbindelsen mellem Danmark og Sverigedemokraterna er således ikke en, jeg har fundet på. Den sidder inde i hovedet på Lena Sundström. Når hun betragter Danmark, associerer hun til Sverrigedemokraterna - og omvendt - og dette dobbelthovede uhyre synes at determinere, hvad hun producerer i disse år.

Man skal ikke lufte sine fordomme offentligt, mener hun selv - til trods for, at det netop er, hvad hun gør igen og igen. Alligevel insisterer hun på, at det er bedre at tie stille.

"Jeg tror ikke, man bliver gladere af at udtale sine fordomme. Eller at man bliver af med sine fordomme på den måde."

Det kan hun sagtens have ret i. Men er alternativet - at ingen siger noget - bedre for den demokratiske samtale? I et interview tænker hun tilbage til dengang, hvor den såkaldte Lasermand gik rundt i Skåne og skød indvandrere:

"Jeg kan huske, at jeg tænkte, at jeg foretrak, at folk holdt kæft. Og i stedet sad ved bordene med deres fordomme og himlede med øjnene, men ikke sagde noget."

Det er dette stærke ønske om tavshed, der er så sigende ved Lena Sundström og ved det nye Sverige, der vokser frem. At det er bedst at holde kæft. At man ikke skal blande sig i politik, fordi man kun har sine egne fordomme at byde ind med, og det, må jeg sige, er et sølle syn på, hvordan politik bliver til, og hvorledes samfundet holdes ved lige og i live gennem meningsudveksling, refleksion og debat. Fattigt på alle niveauer. Intellektuelt, selvfølgelig. Men også politisk, kulturelt, mentalt. Har vi virkeligt dyrket politik i mere end 2.000 år for at vi nu bare skal sidde ved bordene og sige ingenting?

Er det idealet: tavshedens rige? Et mentalt Sverige. En indre ødemark. Et småborgerligt helvede. Sverige var engang en stormagt, der førte krig langt ned i Europa, men politik, næ, tak, det skal de ikke nyde noget af i dag; det skaber splid og forstyrrer folkehjemmets illusion om evig tryghed.

Lena Sundströms utopia lader til at være et ingenmandsland uden fordomme, uden kød og blod, uden menneskelig uenighed, en drøm om harmoni og svensk tystnad, en forestilling, der bygger på, som hun selv underforstår, at politik helst skal gøre alle glade. Glade?

Hvem sagde Prozac Nation?

Lena Sundströms samfund er et fuglereservat, som er dømt til at mislykkes, fordi mennesker ikke er fugle, og fordi hendes syn på politik og samfund netop nægter at gå ind i kampen, den kamp, som karakteriserer og nogle gange udmærker mennesket, uanset om det er dansk, svensk eller somalisk, kampen om at være med til at definere sandhederne, kampen om vores børns fremtid.

Det er således ikke danskerne, men svenskerne, der er verdens lykkeligste folk, lykkeligt udvidende om hvad der står på spil, og jeg kommer til at tænke på et otte år gammelt interview i Weekendavisen med den svensk-amerikanske antropologJonathan Friedman, der taler om den stilhed og enfoldiggørelse, som især lovgiverne og eliten paradoksalt nok pålægger sig selv.

Jonathan Friedman taler bl.a. om den sammenkædningstaktik, Lena Sundström også benytter sig af, og om den styrede ytringsfrihed, som hun er repræsentant for. Friedman siger:

"Der føres ingen nøgtern diskussion om vores indvandringspolitik, fordi bare det at tale om størrelsen af indvandringen eller konkrete konsekvenser af indvandringen straks klassificeres som og associeres til ordet fremmedfjendtligt. Og at være fremmedfjendtlig associeres til at være racist, og det sammenkædes ofte med at være fascist eller nazist. Man klassificerer og kategoriserer diskussionen væk i stedet for at forholde sig til det problem, der er udgangspunktet. Denne tilbøjelighed til automatisk at associere fra et værdineutralt ord til ord, som alle tager afstand fra, bevirker, at den styrede ytringsfrihed ikke blot fjerner racistiske ytringer, som er det erklærede formål. Den umuliggør en rationel diskussion om konkrete problemer."

Fra mine egne rejser i Sverige i forbindelse med min kommende bog om Sverige i dag mærker jeg, hvordan Sverige fra engang at have været et kulturelt og socialt sammenhængende land med et forholdsvist homogent folk, i løbet af den seneste generation har forvandlet sig til et ekstremernes land. Og at ekstremerne kommer op til overfladen med et tempo som aldrig før, så alle kan sidde ved Øresund og følge med fra første parket.

Simultant med det officielle svenske og positive syn på indvandring, ser vi kældermoskéer, hvorfra der udbredes den mest fundamentalistiske form for islam; vi ser bevæbnede indvandrerbander i kamp om territorier med tatoverede rockerbander; demonstrative ateister i clinch med kristne frikirker, glødende monarkister overfor indædte republikanere; intellektuelle ultrafeminister overfor den mest kønsstereotype sladderpresse; vi ser sitrende internationalister i duel med vedholdende nationalister og nationaldemokrater; nynazister side om side med venstrefløjsaktivister samt regeringens forsikring om, at alt er i sin skønneste orden. Læg dertil verdens mest rundhåndede bistands- og asylsystem på en baggrund af galoperende socialt bedrageri; EU-zonens på papiret bedste økonomiske vækst side om side med det forhold, at op imod hver femte svensker har papir på at være så syg, at vedkommende ikke kan arbejde, men skal forsørges af almenvellet.

Ekstremernes Sverige afspejles i den officielle politik over for forskellige mindretal. Mens de fåtallige samer i nord bliver bedt om at lade sig assimilere med ekspresfart, deklareres det fra Stockholm, at de mange muslimer omkring storbyerne skal respekteres. For der er forskel på minoriteter i Sverige. På samme måde med overklassen, der vokser bag partiernes nedarvede arbejderromantik og traditionelle venstreorientering. Mens de store godsejere og den tilbageværende svenske adel stadig har tætte bånd til det kongelige svenske socialdemokrati.

Det Sverige, jeg møder, er et helt andet Sverige end det, jeg hørte om som barn og ung. Indimellem tror jeg knapt nok mine egne øjne og ører, men jeg bestræber mig på at lade materialet tale sit eget sprog.

Alle lande gennemgår udvikling; det tror jeg, vi alle kan blive enige om. Men tilfældet Sverige minder snarere om afvikling.

Mikael Jalving (5 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26833

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Dansken har faktiskt rätt!

I mångt och mycket bär radikalfeminismen ett stort ansvar för den allt mera avvikande politiken i Sverige i jämförelse med andra mera "normala" länder. Gör upp med den och vårt land skulle tillfriskna betydligt.

Permalänk | Anmäl #1 Arvid Andersson, 2010-08-17, 15:44

Pallar inte läsa dansk text..

Grov översättning:

http://translate.google.se/translate?u=http%3A%2F%2Fwww.newsmill.se%2Far...

Permalänk | Anmäl #2 X, 2010-08-17, 15:47

Ojsan då. Själv har jag intrycket av att svenskarna är besatta av att hitta problem med invandring och invandrare i allmänhet, och att bli mörkrädda bara inför ordet "muslim". Exakt som i Danmark, alltså.

Det kommer att gå åt helsivke med landet ifall SD kommer in i riksdagen, på exakt samma sätt som under 90-talet (Ny Demokrati och Tamas: Lasermannen).

Permalänk | Anmäl #5 Rickard Berghorn, 2010-08-17, 17:07

Hatten av för en oerhört klarsynt analys tillståndet i Sverige!

Permalänk | Anmäl #6 Fredrik Thoresson, 2010-08-17, 17:16

Stereotyp svartmålning av Sverige kombinerat med blindhet inför hur mycket den danska offentliga debatten och politiken har rört sig i främlingsfientlig riktning.
Det finns många problem i vårt land, men fortfarande har vi en av världens högsta sysselsättningsgrader och ett av världens lägsta budgetunderskott, invandring och integration diskuteras jämnt och ständigt enligt min uppfattning, och att vi har världens mest generösa asylpolitik är mest en myt som odlas av en ohelig allians mellan rasistpartierna och självgoda etablissemangspolitiker (jag menar inte att det finns ett hemligt samarbete, bara att båda grupperna hävdar samma sak fast av olika skäl).

Permalänk | Anmäl #7 Jon Weman, 2010-08-17, 17:48

Mikael Jalvings synspunkter deles som tur är inte är inte av många danskare, där finns däremot många fler som uppskatter Lena Sundtröm, som Jalving efter bästa förmåga forsöker att svartmåla.
Jag fatter inte att man tar in en så pass enkelsporet artikel på newsmill.
Danmark har enligt FN har rekord i våld mot utlänningar tacket vare sin såkalte yttringsfrihet, så kan Jalvin yla best han vill om hur dårligt det är ställt i Sverige.

Permalänk | Anmäl #9 Ole Bib, 2010-08-17, 19:15

Jaha, skall man ta något som en journalist på Jyllandsposten på allvar? Jag har i alla fall ganska svårt för det.

Jag har arbetat och rest betydligt mer i Danmark än vad Mikael Jalving har rest i Sverige, så jag vet vad Danmark går för i dessa avseenden. Jag har har hört hur snacket går på många arbetsplatser.

Jag vet vilken enorm ogästvänlighet som döljer sig i de danska invandningslagarna. Jag vet att många danska par där ena hälften härstammar från länder utanför EU - även USA o Kanada - tvingas bo i Skåne för att han/hon inte är välkommen i Danmark. Har träffat flera av dem.

Mikael Jalving får gärna tycka illa om Lena Sundström. Om det beror på att hon "rammer plet" på ett dåligt samvete eller ej är mig fullständigt likgiltigt, men när han beskyller alla oss som bor i Sverige för att vara rasister baserat på vad Lena Sundström skrivt i sin bok och ett program av TV4 är han på mycket djupt vatten.

Får jag som avslutning kanske erinra Hr Jalving om att Pia Kjersgaard är danska. Så länge ni har henne i Folketinget har ni kræftedeme ingen rätt att peka finger på Sverige.

Permalänk | Anmäl #14 Lillemand, 2010-08-17, 21:32

Nu när Lena Sundström förklarat att danskar är rasister, så borde man tipsa henne om kommentarer på hbl.fi om invandring (Huvudstadsbladet i Helsingfors).

Då har hon uppslag för minst en bok om hur även Finland är rasistiskt... :-)

Jag har personligen inte mycket till övers för SD; jag ser dem som ett missnöjesparti som försöker vinna röster genom att skapa konflikter -- liknande Vänsterpartiet och FI.

Permalänk | Anmäl #15 Bernt, 2010-08-17, 22:20

Bra artikel!

Bara att ta av sig hatten. Danmark är både sundare och tuffare i de här frågorna.

Permalänk | Anmäl #16 Karl Rosenqren, 2010-08-17, 22:25

Lena Sundströms upplysta von-oben-perspektiv liknar närmast en scientologs. Sverige har en del att lära av Danmark vad gäller en hel del saker.

Permalänk | Anmäl #17 Benny G, 2010-08-17, 23:26

Det bästa jag har läst på mycket länge. Konstigt att det fick puliceras här i Sverige och speciellt på newsmill.

Permalänk | Anmäl #19 Jonas Täljsten, 2010-08-18, 08:39

Mikael Jalving o.a. bruger kynisk Danmark-Sverige sammenligningen for at legitimere VK-regeringens fremmedfjendtlige politik. Det handler om at gøre Dansk Folkeparti tilfreds, så de støtter regeringen. Lige nu forsøger man at trække Sverige ind i debatten fordi mange danskere har et svensk mindreværeskompleks. Det giver point at hænge Sverige ud som fordomsfuld og elitær. Ren populisme. Jeg er ikke en kender af den svenske indvandringsdebat, men håber at Sverige kan sætte andre normer for debatten, og måske hjælpe os i DK ud af mørket.
Lars (DK)

Permalänk | Anmäl #23 Lars Greir, 2010-08-18, 11:57

Mycket träffande artikel. Jämfört med Danmark är Sverige rena Stasi-samhället. Detta gäller givetvis om man jämför Sverige med även övriga Västeuropa.

Det är inte invandringspolitiken i sig som är det värsta, utan det är hur man brännmärker, stigmatiserar, dem som är av avvikande synpunkt. Det har då ingen betydelse hur mycket argument avvikarna har, det räcker sedan för de politiskt korrekta att stänga debatten med ett enda nedvärderande ord eller en gest, utan att de har några som helst sakargument.

Sverige har sjunkit djupt i dyn, när det gäller att vara en demokrati med fri åsiktsbildning. Låt Sverige stå som varnande exempel, ni danskar och övriga västeuropéer. Det finns nämligen ingen realistisk väg ut ur detta mörker, dvs att gamla demokratiska Sverige ska återuppstå, inom överskådlig framtid.

Att 90-95 % i val stöder det etablissemang som förtrycker och hjärntvättar visar att makthavarna har lyckats. Det vore naturligtvis en omöjlighet att de Rödgröna och Alliansen skulle få en sådan uppbackning i Danmark eller något annat västeuropeiskt land. Man får tänka på att Venstre står ungefär som svenska Sverigedemokraterna, och att danska socialdemokraterna nästan står lika nära i invandringspolitiken. Detta har de tvingats gjort för att danskarna annars skulle ge DF ännu starkare mandat.

Permalänk | Anmäl #24 Kurt Lund, 2010-08-18, 12:23

Tack för en intressant artikel, det är nyttigt att få perspektiv på hur extremt och apart vårt eget land är i många avseenden.

Permalänk | Anmäl #25 Erik Larsson2, 2010-08-18, 14:35

Jag förstår inte Jalvings problem. Danmark är ett ogästvänligt land, det är danskens rätt att vara hur ogästvänliga de vill, men varför så arg när någon påpekar det?

Permalänk | Anmäl #30 Sanjay Rubinstein, 2010-08-18, 19:01

Jag har en dansk vän, han levde under några år i USA, träffade en kvinna där och gifte sig med henne. De fick barn och beslutade sig för att Danmark kanske var ett bättre hemland.
Efter ett år flyttade de igen. Folk spottade på hans hustru på gatan,skrek efter dem när de gick med barnvagnen, baktalade mannen på hans arbete.
Orsaken; hans fru var färgad.
Det finns i alla länder gott om folk som gärna vill leva ut sina mindervärdeskomplex genom att förtrycka den som är på något sätt annorlunda, om staten tycks sanktionera detta hat är det fritt fram.
Är det så vi vill ha det i Sverige?

Permalänk | Anmäl #31 Tomas Karlsson, 2010-08-18, 20:06

"Det finns i alla länder gott om folk som gärna vill leva ut sina mindervärdeskomplex genom att förtrycka den som är på något sätt annorlunda"

Så som varje liten kritik mot en extremt stor invandring leder till tillmälet "rasist!" ...

Permalänk | Anmäl #34 Rufsen Olsson, 2010-08-19, 12:20

Tomas Karlsson,
Det kan inte vara Danmark 2010 du talar om. Det låter mer som 1950-tal.

Permalänk | Anmäl #37 Christina Lundqvist, 2010-08-21, 07:18