Därför röstar mina S-vänner borgerligt i valet

Inga experiment med gottköpspolitik!

Inga experiment med gottköpspolitik, tycks många tänka. Exempel från Grekland och Storbritannien tycks skrämma många.

Visst har Alliansen i stort tagit ett steg till vänster för att locka väljare, men på vilket sätt är det negativt?
De har i mitt tycke lyckats förena en slagkraftig skolpolitik och en god vårdpolitik (resulterat i halverade köer än så länge), som länge varit Sossarnas paradgrenar, med en politik som inneburit mer privatisering och lägre skatter.

Jag förstår att det sticker i ögonen på många socialdemokrater att de skött jobbet bättre än vad kanske de flesta trodde. Försäkringskassans reform blev inte så allvarlig som de rödgröna nu högljudt påstår och dessutom börjar arbetslöshetssiffrorna nu sjunka igen. För att sen inte tala om den stora succén; RUT!

Många Rödgröna börjar nu se saken med öppna ögon och erkänner Alliansens politik som lyckad, men att se fördelarna genom röda ögon är fortfarande svårt för många och för varje dag hör vi fler och fler floskler om "egoism" och "omänsklighet".

Det Rödgröna alternativet har för mig sedan länge tappat allt förtoende, då de i sin iver att tycka allt Alliansen gör är dåligt, tagit ett sådant kliv i klaveret att de inte är legitima att rösta på längre.

-Förslag om butler i tunnelbanan som en "smartare lösning" än RUT-avdraget.
-Högre anställningsavgifter för unga under 25 år samtidigt som man utlovar lägre ungomsarbetslöshet.
-Satsningar på småföretag samtidigt som man är i nära samarbete med kamrat Ohly.
-Oändligt många miljarder till vården och desto fler miljarder till pensionärer och skola, samtidigt som ingen ska få en procent högre beskattning (förrutom de allra rikaste).

Nej, jag röstar blått. Inte för att jag alltid gjort det eller för att jag är liberal, utan för att det saknas ett alternativ. Den nonchalans Socialdemokraterna tycks känna inför svårigheten med arbetslöshet, i samband med hur oansvarigt det låter när man lovar 16 miljarder i skattesänkningar finansierat av "utrymme som växer fram i ekonomin" gör att de helt enkelt inte verkar ta uppdraget på allvar.

(s) har gjort misstaget att inte förnya sitt parti. I stället har man valt att försöka gå till val på gammalt momentum. Samarbete med LO osv. Bredden i partiet är nu så stor att det egentligen inte är möjligt att hålla varken höger eller vänsterfalangerna i partiet nöjda. Även om Mona Sahlin gör så gott hon kan att kryssa mellan blindskären. Standardmetoden är att hålla retoriken till vänster och den praktiska politiken till höger. Partiet velar vilset någonstans i mittfältet utan att ha kompassriktningen uttagen. Moloket får partiet anpassa sig så gott det går till den nya tjänstesamhället, den höjda utbildningsnivån, de borttynade folkrörelserna och den nya individualismen. En viktig fråga: går det att driva s-politik om skatterna inte kan höjas?

Vanligt folk känner måttlig entusiasm för partiet. Det känns helt enkelt inte modernt. Bollen har gått över från samhället (staten) till individerna. Folk vill stå på egna ben och vara sin egen lyckas smed. Ingen vill betala högre skatter. A-kassa och sjukförsäkring ska finnas på plats men de ska inte vara politiken mål och mening. Och politikerna ska inte lägga sig i människors vardag. Jag är inte så säker på att talet om "klyftor" går hem heller. Kanske är de t.o.m. uttryck som en sorts rättvisa. Den som har framgång har rätt till den. Ungefär som vinnaren i "Idol". Ett program som varit otänkbart för 30 år sedan.

Jag vet inte om jag tror på nydanande av tjänstemannasektorn.

Jag är besviken på ett löfte från 2006 som försvann:
Att tillsätta högre tjänster med ansökningar och efter kompetens. I kontrast till den traditionella S-modellen att ge höga ämbeten som pensionsposter till avdankade politiker och som betalning för tjänster.

(Eller har det införts och bara inte skrivits om i medierna?)

Hoppas att Alliansen får nytt förtroende i valet.

Schachar träffar mitt i prick. Jag hoppas hans analys håller i sg över valdagen.

Jag har noterat att den smygande politiseringen av tjänstemannakåren nått ner till den mellanchefsnivå som du beskriver som sjukhuschefer, skolledare och polischefer, Min dröm är att vi kunde gå tillbaka till meritokratin, där den som hade bäst meriter hade rätt att få tjänsten. Detta bevakades av opartiska tillsättningskommittéer, var beslut gick att överklaga i förvaltningsdomstol.

Du tycks inte tro att detta är möjligt. Vi får nöja oss med att de socialdemokratiska tjänstemännen späds ut med ett antal borgerliga. Det är inte alls en lika bra lösning. De är lika inkompetenta i sakfrågorna. Deras enda merit är lojaliteten, och den borde vara flexibel. En smart sjukhuschef är lika lojal mot sina socialdemokratiska nämnder som de borgerliga. Och så ska det ju vara. Tjänstemannen ska lojalt implementera och effektuera politikernas beslut om inriktning av verksamheten.

Men alla dessa inkompetenta, men lojala "svågrar" som nu befolkar dessa chefstjänster kommer inte att kunna leda verksamheten bättre med nya herrar och damer i de politiska nämnderna. De sitter ned i båten, gör minsta möjliga, förhåller sig vagt till det mesta, saknar visioner och framtidstro - och hoppas på en belöning i form av en ännu högre tjänst med ännu bättre pensionsvillkor. Som enda ambition. Det är det stora helvetet för oss nedanför i verksamheterna, att ha chefer som inget vet, inget vill och inget säger - bara försöker vara smidiga och tänker på den egna karriären.

Är det verkligen nya politiker vi behöver? Är det inte snarare nya tjänstemän, tillsatta efter merit och erfarenhet eller "förtjänst och skicklighet" som det en gång hette.

Jag tycker att Sverige har 2 usla regeringsalternativ...

Utanförskapet och arbetslösheten är större idag än för 4 år sedan... förskingring och utförsäljning av offentlig egendom till privata monopolister är en skandal... Eftersom man slumpar bort egendom till vrakpriser... Det kallas förskingring...

Landstingets upphandling av nya karolinska är nästa skandal som kommer kosta mångmiljardbelopp för skattebetalarna men skanskas chefer blir rika hurra!

Samtidigt förtiger hela den politiska eliten problemen vi har med integration, brottslighet, arbetslöshet och bostadsbrist...

Reaktionen på detta kommer bli mycket hård så småningom... Vår politiska adel som struntar i alla utom sig själva har all anledning att vara bekymrade...

För övrigt blir det allt svårare att läsa bokstäverna nedan... Det vore mycket bättre att ta betalt för att man ska få kommentera samt döda kontot till den som spammar... Måste det vara stora respektive små bokstäver, det framgår inte...

Tack för ännu en lysande analys som jag helt och hållet instämmer i. Det är ju så uppenbart att moderaterna övergivit sin borgerliga värdegrund och accepterat det socialistiska samhällsbygget med välfärdsstat (i socialistisk utformning), politiserad utbildning, fientlighet mot småföretagandet, vänsterelitistisk kulturell livsstilsdiktatur, m.m. Det är också därför jag brukar kalla dem för BLÅSOSSAR och definitivt inte kommer att rösta på dem. Tyvärr finns det även ett "liberalt" parti som nog inte ens kan stava till liberalism, så alternativen börjar sina . Det är för mig otänkbart att rösta på något av de planekonomiska partierna (V, MP) eller det parti som i snart ett sekel stått för den ideologiska indoktrineringen av samhället som nästan omöjliggjort en demokrati värt namnet.

Som synes blir det inte så många alternativ kvar på den svenska politiska menyn. Men rösta skall jag för att - om möjligt - förhindra ytterligare år av socialistisk hjärntvättning och statsdiktatur.

Utmärkt, Nathan, instämmer helt i din analys. Det borde precis som föreskrivs i den amerikanska konstitutionen vara så även i Sverige att när det sker ett majoritetsskifte så ska samtliga regeringstjänstemän också lämna bordet. Jo, jag hör redan de fasansfulla ropen om avskaffad arbetstrygghet från de berörda byråkraterna och deras fackliga företrädare (S-märkta måntro?). Men det skulle ge ett snabbare politiskt genomslag om de offentliganställda propparna på högre nivåer med annan åsikt än sittande riksdagsmajoritet försvann direkt från maktens boningar. Och vi skulle få en livaktigare demokrati!

Skröna: När presidant Clintons stab lämnade över Vita Huset till Busch d.y. såg man till att sprätta bort alla "W" på datornas tangentbord . Barnsligt måhända. Men rätt kul. Drygt 60 års sossifiering av tjänstemannakåren har naturligtvis satt sina spår i en osedvanligt trög förändring av politiken med nuvarande och tidigare borgerliga regeringar. Men lika illa är det naturligtvis för demokratin om borgerliga tjänstemän sitter och sabbar allt vad de kan om det nu blir en rödgrön riksdagsmajoritet den 19 september. Tjänstemännen inom politikens alla nivåer lever sina egna liv - de kan vi sorgligt nog inte rösta på eller rösta bort. Och det är inte bra.

" Om sådana ärelösa taktiska reträtter är den nya framtid som stundar så måste man fråga sig varför socialdemokratin tvunget måste detroniseras. 20-30% av socialdemokraterna i riksdagen, om inte dess ledning, är förnuftiga personer som vet precis vad som måste göras inom ekonomin"

Det är precis det dem inte vet. Socialister besitter samma ekonomiska kunskap som en häxdoktor besitter kunskap om medicin. Precis därför måste de bort.

Det är tur att det finns en inbyggd tröghet i systemet, det vill säga att tjänstemän "trilskas". Hur ska Sverige annars utvecklas långsiktigt?
Val avgörs av nuets politik och lösningar. Det betyder att partierna oftast sätter upp ett blött finger och känner vart vindarna blåser för dagen.
I stället för att tala om långsiktiga visioner som i bästa fall kan styra landet så de ligger i fas med framtidens krav.
Journalister är vänstervridna. Nu får vi läsa att även tjänstemän och statsbyråkrater är uppfostrade i samma sosseri-anda. Det finns inget som belägger det - tvärtom har väl åtminstone tidigare ansetts att akademikerutbildade tjänstemän mer tenderar att rösta borgerligt.
Eller är det så att, som någon antyder, att borgerligen släppt sina grundvärderingar och glidit över mot vänster?
Oavsett vilka värderingar man har "höger" eller "vänster" (vad de nu i praktiken betyder) är det väl tur för medborgarna, näringslivet och landet som helhet att det finns en tröghet i systemet.

#19

"har väl åtminstone tidigare ansetts att akademikerutbildade tjänstemän mer tenderar att rösta borgerligt." - månne det vara före den tid då socialdemokratiska regeringar politiserade hela den samhällsvetenskapliga högskoleutbildningen?

@#19 Ivar Johansson, 2010-08-19, 06:31
Fanns ju en undersökning som visar på att en stor del statsvetare sympatiserar med S, socialarbetare med V och ekonomer med Fp. Fast intressant nog har jag stött på flera borgerliga än S sympatisörer när jag studerat till statsvetare (till och med fler V än S).

Men problemet med denna tröghet du hyllar är demokratisk om man drar det till sin spets. Om majoriteten väljer en ny riktning för samhället, men tjänstemännen motsätter sig det, är det rätt ur ett demokratiskt perspektiv när makten utgår från folket? Andra problem handlar också att man motsättter sig nya rutiner och behanlingar som kan effektivisera hela organisationen man arbetar i för att "man har alltid gjort på ett sätt" vilket i längden dränerar resurser från det gemensamma till onödigheter.

Så frågan blir då, hur kan samhället utvecklas om vi står still hela tiden? Historiskt sett har tanken att allt fungerar perfekt "just nu" alltid varit första tecknet att något är fel. Närmsta svenska exempel är väl 60-talet i Sverige när vi stod på toppen och trodde att vi hade lösningarna på alla världens problem.

I yrkespolitikernas land sverige så ersätts känslor och engagemang med välj den minst sämsta!