Om författaren
Göran Greider är politisk chefredaktör på Dalademokraten.
Välfärdsföretag? När jag hör ordet tänker jag att man inte kan klaga på marknadsliberalernas innovativa språkförmåga. Frågan om vinst i vård, skolor och andra tidigare offentligt producerade välfärdsområden framställs som enbart en stilla fråga om ökad effektivitet som i sista hand ska gynna brukarna. Att Maud Olofsson enbart förmår se det som en fråga om enskilt företagande förvånar inte: hon gläder sig åt att ivriga bävrar börjar tugga i den offentliga sektorns hårda virke. Att en socialdemokrat som Widar Andersson inte orkar lyfta blicken ett enda snäpp är inte heller förvånande - men fantastiskt tråkigt.
Jag menar att det finns ett betydligt längre och mer klargörande perspektiv att anlägga på frågan om vinst i vården, skolan eller andra liknande verksamheter. Ett bra datum att utgå från är då natten till den fjortonde september 2008.
Det var då Lehman Brothers ställde in sina betalningar och över en enda natt orsakade hjärtstillestånd i världsekonomin. De akuta återupplivningsinsatserna kostade skattebetalarna ofattbara summor och den eftervård som fortfarande pågår har också den betydande kostnader. Men krisen 2008 var bara en i en mycket lång rad av finansiella härdsmältor i den globaliserade ekonomin. Sedan sjuttiotalets början har det inträffat långt över hundra allvarliga bank-, finans - och valutakriser. Vi kan vara säkra på att finanskraschen hösten 2008 inte var den sista vi kommer att få uppleva. Vi lever i en era av finansiellt driven kapitalism. Den finansiella sektorn växte okontrollerat och rekordartat under årtionden - och den gjorde det därför att det var inom denna som vinster kunde göras nog snabbt. I västvärldens realekonomi var det svårare. Fört att uttrycka det med Marx: Profitkvoten faller i industri- och varuproduktion och kapitalet måste söka sig till nya jaktmarker. Ett system drar i trådarna och en Anders Borg, en Mats Odell, en Maud Olofsson och - allra sist - en Widar Andersson sprattlar till och levererar den legitimerande retoriken.
Under några höstmånader 2008 plockade Alliansregeringen, med Anders Borg i spetsen, många moraliska poänger genom att hårt angripa bankernas bristande moral när det gäller hanteringen av våra samlade sparmedel. Denna moraliska kritik av den finansiella kapitalismens avigsidor bidrog till att vända negativa opinionssiffror till positiva. Väljarna fick en känsla av att finansministern hade både moral och en känsla för det allmänna bästa.
De pågående privatiseringarna av tidigare offentliga verksamheter innebär emellertid i praktiken ingenting annat än att än större delar av ekonomin underställs den finansiella ekonomins inflytande, diktat - och väldiga risker. Det är förstås inte så att företagsledare och kapitalägare plötsligt blivit mer humanistiska och sociala och därför intresserade av att driva vård, omsorg och skola. Vad vi bevittnar är en ökande svårighet för kapitalägare och inte minst riskkapitalister att hitta lönsamma investeringsobjekt i den reala ekonomin, varuproduktionen. Överskottskapitalet söker sig nya verksamheter - och när fältet öppnas inom vård, skola och omsorg släpps detta kapital ut på friskt grönbete: Här finns skattepengar att hämta, ja här kan kapitalet direkt seriekopplas med statsapparatens enorma skattekraft.
Vänsterpartiets nyligen gjorda undersökning av skolmarknaden, som visar att flera hundra miljoner kammas hem som vinster av aktiebolag, avslöjar tyvärr bara en del av sanningen (DN Debatt 8 augusti). Bolagen söker och gör vinster också inom andra områden, inte minst omsorgen och vården. Fem stora koncerner, vanligtvis kontrollerade av olika riskkapitalbolag, gör idag stora vinster inom vården.
Men inte bara Anders Borg utan till och med Dagens Industri har genom åren klagat på den nya fondkapitalism som idag regerar ekonomin mer än industrialister eller intressanta innovatörer. Kortsiktig avkastning blir viktigare än produktutveckling. Svenska skattebetalares pengar hamnar, via vinster i dessa så kallade välfärdsföretag, på utländska banker eller börser. Därmed späds den finansiella ekonomin på ytterligare. När kapitalet och riskkapitalet nu sakta men säkert är på väg att omsluta även tidigare offentliga sektorer innebär det att de politiker som öppnat för detta spelar med både våra gemensamma skattepengar och med den samhälleliga säkerheten. Vad sker vid en ny finanskris om fem eller sju år? En sådan kris kan få än större effekter då än 2008.
För mig är det en gåta att det i ett och samma marknadsliberala huvud går att kritisera finanskapitalismens kortsiktighet - och samtidigt förorda att samma finanskapitalism tillåts annektera än större samhällsytor.
Varför är det inte åtminstone ett intellektuellt problem för en Göran Hägglund, en Maud Olofsson eller en Anders Borg? Svar: För att de har en världsbild där denna koppling helt enkelt inte kan genomföras. Den ryms inte i deras världsbild. Den ena handen vet icke vad den andra gör. Sverige är idag i dessa avseenden ett närapå extremt land. I de flesta andra länder accepteras inte en så oproblematisk syn på vinster i välfärden.
Huvudargumentet mot vinster i välfärden blir, för den som vågar stirra verkligheten i vitögat - dvs den finansiella era som är vår - att detta växande fenomen lägger alltmer av vår gemensamma framtid i händerna på en finansiell kapitalism som det senaste kvartsseklet orsakat mängder av kriser.
Naturligtvis finns det en rad andra argument mot vinster i vården eller idén om välfärdsföretag. Att driva en marknad är exempelvis inte kostnadsfritt. Transaktionskostnaderna är betydande, i form av reklam och marknadsföring och det är resurser som tas från verksamhetens syften. Ju mer marknaden breder ut sig i välfärden, desto hårdare blir trycket på att införa större avgifter, som alltid missgynnar folk med sämre ekonomi. Särskilt inom vården riskeras dessutom alltid veritabla kostnadsexplosioner, eftersom det där är läkaren som är den verklige konsumenten, inte den sjuke, ty läkaren avgör vilken sjukvård som ska konsumeras av patienten. Om läkaren är anställd i en verksamhet där vinst är ett avgörande mål, ja då hotar den övervård av välbeställda patienter som är ett känt fenomen i exempelvis USA.
Välfärdsföretag? Det är sådana ord som vi får räkna med i den finansiella kapitalismens era. I den kanske inte alltför avlägsna framtid där välfärdsföretagen växt och expanderat och nästa finansiella kris inträffar, ja då ska det bli spännande att höra om Anders Borgs kritik av oansvariga kapitalförvaltare fortfarande fungerar. Det är politiker av hans typ som levererat just det finanskapitalismen vill ha: nya jaktmarker. Och kanske kommer självaste Maud Olofsson en dag att stå inför förödelsen när de ivriga bävrarna fått fallna träd att blockera vägarna.
Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26783
Om jag har förstått Greider rätt så är välfärdsföretag fel på grund av den osäkerhet som återkommande finansiella kriser innebär och att vi därför ska ha ett statsstyrt socialistiskt system där finanskrisen är konstant. På vilket sätt blir det bättre, Greider..?
Permalänk | Anmäl
Snoken, 2010-08-16, 17:24
GG gråter över att privata företag naggar den planekonomiska offentliga sektorn i kanterna. Inte blev det några löntagarfonder heller.
Skall verkligen varje Svensson få bestämma över vad den vill välja - utan samtycke av kultureliten och vänsterpolitiker???
Det här kan ju bara inte båda gott för socialistisk konfiskationspolitik ("statsapparatens enorma skattekraft")!!!
Var hamnar man när folk till sist får behålla något av sin lön - kanske i ett demokratiskt samhälle istället för en socialistisk människoföraktande livsstilsdiktatur???
Permalänk | Anmäl
Jörgen Trauner, 2010-08-16, 18:07
Greider har uppenbarligen inte alls förstått vad det är som orsakar de återkommande kriserna. Fundera ett slag på om det kanske inte är så att det är statens och centralbankens beteende som är orsaken? Vad händer när räntan sänks artificiellt? Kan det vara så att det orsakar felinvesteringar som sedan efter ett tag kollapsar då de inte är hållbara, med en kris som följd. Greider borde här läsa lite Mises och Hayek, men det är väl för mycket begärt att en socialist ska läsa sina kritiker?
Vi har knappast fört en lassiez faire-politik när det gäller bankerna och valutan de senaste 100 åren. Vi har knappast fört en lassiez faire-politik när det gäller någonting, när jag tänker efter. Men ändå är det aldrig den dominerande socialistiska politiken som är problemet.
Permalänk | Anmäl
Robert Rönngren, 2010-08-16, 18:45
Att kritisera offentligt finansierad kapitalism är ideologiskt omöjligt.
Vänstern har slutat läsa på ordet kapitalism och högern på offentlig.
Vi som står utanför höger vänsterskalan kan ge Greider delvis rätt i dom teser om extra kostnader för marknadsföring men fel i att det skulle bli dyrare än offentlig verksamhet.
Det stora problemen är att den som betalar för kalaset får mindre levererat än med offentliga företag.
Personalen utnyttjas skamlöst i dom delarna där dom inte är inblandade i pyramidspel via aktieoptioner delägarskap.
Kunderna patienterna utnyttjas och hålls som gisslan kritisera oss icke då blir det ännu värre säger man.
Det människovärde som kännetecknar denna företagsamhet som betalar mutor till biståndshandläggare och fuskar med allt som går är tom värre än den stalinistiska människosyn som fanns i den kommunala vården ibland.
Den stora skillnaden är att enskilda företagare berikar sig utan att det kommer patienter eller personal till del och detta utan att leverera nöjaktiga produkter/tjänster.
Ibland leker man med människoliv.
Patienterna skiter i vem som är huvudman men när deras liv är i fara så är det ju trist att det orsakas av privata vinstintressen för det är ju inte roligare om det är offentliga inrättningar som gör ett dåligt jobb men tänk er en företags Porsche med en sticker.
"Med oss går det fortare..." Sjukhemmet kronan
Permalänk | Anmäl
jmz, 2010-08-16, 19:39
Detta är mig veterligt det mest informativa och mest analytiska som överhuvudtaget skrivits på temat privatisering av offentlig sektor.
Permalänk | Anmäl
Bosse Johansson, 2010-08-16, 19:36
@ #5 Bosse Johansson, 2010-08-16, 20:3
"Detta är mig veterligt det mest informativa och mest analytiska som överhuvudtaget skrivits på temat privatisering av offentlig sektor."
Ja G.G. är väldigt bra på att skriva och tänka. Tänk om det fanns fler av hans sort som skrev i Newsmill!
Permalänk | Anmäl
andreas lundström, 2010-08-16, 20:01
#5 Bosse Johansson
Du ställer inte höga krav, du...
Permalänk | Anmäl
Snoken, 2010-08-16, 20:28
"Den finansiella sektorn växte okontrollerat och rekordartat under årtionden - och den gjorde det därför att det var inom denna som vinster kunde göras nog snabbt. I västvärldens realekonomi var det svårare. Fört att uttrycka det med Marx: Profitkvoten faller i industri- och varuproduktion och kapitalet måste söka sig till nya jaktmarker."
Exakt så. Den offensiv som borgerligheten bedriver idag, med omfattande privatisering av vård och skola, är ett uttryck för just detta att profitkvoten sjunkit i varuproduktionen. När det gav god avkastning att investera i industrin nöjde sig kapitalet med detta, men idag är det inte längre lika lukrativt. Så avkastning söks istället i verksamhet som vård och skola eftersom profitkvoten där, omedelbart efter en privatisering, är hög. Våras gemensamma skattepengar ska således rädda kapitalismen ännu ett tag. Tills nästa kris kommer...!
Permalänk | Anmäl
Daniel Ström, 2010-08-16, 21:43
#8 Daniel Ström
Profitkvoten sänks inte inom industrin utan är konstant. Om priserna på råvaror och arbetskraft ökar så höjs priserna på slutprodukten. Så enkelt är det!
Att inte Marx kunde förstå det på 1800-talet är väl sin sak men att det finns folk som t ex Greider som inte har förstått det än idag är för mig obegripligt. Fast man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en person som inte ens vet hur man hanterar en kam...
Permalänk | Anmäl
Snoken, 2010-08-17, 07:41
Varje utsikt till vinst utöver den riskfria räntan är förknippad med en risk och därmed kanske en konkurs. Detta faktum är det mest grundläggande inom nationalekonomin och det är högst förvånande att ingen uppmärksammar det.
Samhällets infrastruktur kan inte få äventyras. Till infrastrukturen bör räknas skolan och välfärden.
Se även
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/privatiseringarnas-dilemma#com...
och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/skolor-bor-drivas-i-offentlig-...
Permalänk | Anmäl
Arne Söderqvist, 2010-08-17, 08:34
Visste är det ljuv musik du framför Göran och jag håller med dig i det allra mesta.
Men vad ska man göra åt et?
Först var det socialism, sen blandekonomi med starkt statsapparat och nu mest nån slags plåsterpolitik med hjälp och hejarop till alla dem som manglats platta under kapitalismens ångvält.
Var har du de realistiska alternativen Göran!
Permalänk | Anmäl
Stephan Karlsson, 2010-08-17, 14:02
Alliansen har ju lett oss på nya vägar, att skattesänkningar och privatiseringar ska lösa vår tids problem.
Men vad händer när skattesänkningar inte längre har någon verkan, utan stat och samhälle har tömt sina resurser?
Permalänk | Anmäl
Ivar Johansson, 2010-08-17, 22:01
Precis som Robert Rönngren (#3) påpekar så verkar Greider vara dåligt påläst angående den nuvarande finanskrisens ursprung. Det hela började redan under Clintons ämbetsperiod (om inte ännu tidigare) när regeringen ville styra bostadsmarknaden efter politiska ändamål. Syftet var att öka husägandet i landet.
1) De statligt uppbackade bolåneinstituten Fanny Mae och Freddy Mac tvingades att ge ut nästan hälften av alla lån till personer under medianlönen , dvs låg- och medelinkomsttagare, inom deras geografiska område. Denna ribba höjdes ytterligare under Bush-administrationen från 42 procent till 52 procent.
2) När den federala centralbanken chocksänkte räntan med så mycket som fem procentenheter (från ca 6 procent till ca 1 procent) mellan 2001 och 2002 övertalades bankera att låna ut mer pengar, vilket ledde till att bostadslånen ökade. När räntan successivt höjdes igen 2004 för att 2006 åter igen hamna på runt 6 procent blev de nyblivna hemägarnas bolån avsevärt dyrare, efterfrågan sjönk och bostädernas värde reducerades kraftigt.
Eftersom att staten sade sig garantera förlusterna vidtogs inga betydande åtgärder. Krisen fortsatte att fördjupas. De som drabbades hårdast var de som hade sämst möjlighet att betala tillbaka sina bostadslån, med andra ord låg- och medelinkomsttagarna. I och med att färre och färre kunde betala tillbaka sina lån, gick bankerna med förlust. 2008 gick den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers i konkurs med skulder på 613 miljarder dollar (jämför med bankens totala tillgångar på 639 miljarder enligt samma redovisning).
Här har vi receptet på en finanskris! VARNING: Pröva inte detta hemma.
Vi kan konstatera att finanskrisen är ett resultat av byåkratiska interventioner snarare än marknadens girighet. Staten påtvingade bankerna att låna ut pengar de vanligtvis inte hade lånat ut. Att det blir billigare och lättare att köpa bostad låter jättebra, men när staten tar över bestämmanderätten från marknaden på detta vis, uppstår artificiella finansbubblor.
Permalänk | Anmäl
David Hörnsten, 2010-08-17, 23:04
Företagens vinster beror på effektiviseringar. Tycker man det är irriterande kan man snarare sänka skolpengen. All införa planekonomi funkar inte. Vårt haveri på bostadsmarknadne är ett övertydligt exempel på detta. Inte ens det kinesiska kommunistpartiet tror på planekonomin. Jag tycker personligen det är bättre att skolorna får mer resurser genom effektiviseringar snarare än att hela tiden tigga mer och mer skattepengar.
Att blanda in finanskrisen är bara lågt. I så fall borde GG driva nedläggning av SBAB i så fall. SBAB är tillsammans med den "ospruckna" bubblan i sverige det största finansiella hotet det närmsta decenniet. SBAB har ju som bekant ett uppdrag att pressa marknaden och var en stor orsak till 90-talskrisen.
Permalänk | Anmäl
Andreas Hämäläinen, 2010-08-18, 00:10
Problemet är ju att det finns en marknad, d v s folk är villiga att gå till privata aktörer för att de uppfattar att tjänsterna som erbjuds där är bättre än de offentliga. Och på samma sätt som du häcklar "finanskapitalismen" (har du uppfunnit det ordet själv, Göran?) så kan man häckla den offentliga tjänstesektorn som ineffektiv, konservativ och kundfientlig. Jag blir lika arg på uppblåsta landstingsbyråkratier som du på företagsvinster. Om trenden inom landstingen fortsätter så kommer man inte längre kunna ta emot några patienter alls omkring 2030, men man har fortfarande hundratusentals anställda.
Finanskrisen utlöstes av vår kollektiva girighet. Vi tyckte alla att det var bra att räntorna var låga så att värdet på våra bostäder steg. Det utnyttjade vi till att ta ett lån till och så köpte vi en ny bil för pengarna.
Permalänk | Anmäl
Kurt Myrhagen, 2010-08-18, 07:01
Den grundläggande anledningen till merparten av de finansiella kriserna är ju inte kapitalistisk dårskap eller företagens kortsiktighet, utan staters benägenhet att vilja reglera, stödja och rädda så fort det hettar till. Krisen i USA utlöstes som en kombination av vettlös statlig dopning av bolånemarknaden och ansvarslöshet bland bankerna. När denna ansvarslöshet sedan straffade sig var staten där med stora skattkistan och bistod en sektor som gjort bort sig å det grövsta. Det är inte kapitalism, snarare motpolen, då verklig kapitalism är marknadsmässigt företagande oavhängigt staten. Missköter en aktör sig ska man inte kallt kunna räkna med statens hjälp, det om något föder ett kortsiktigt vinsttänk.
Vad välfärdsföretagen anbelangar så är det just etableringsfrihet och valmöjligheter i vården som sett till att kötiderna minskat och utbudet ökat. Skolorna får inga elever om de bränner skolpengen på kasino och min uppfattning att de flesta är väldigt måna om kvaliteten. På min skola återinvesteras merparten av överskottet, vilket förbättrat miljön och lockat fler elever till skolan.
Göran Greider må vara Sveriges mest privathatande vänsteragitator men det är ändå fascinerande att se hur han i dels kritiserar problem som staterna själv orsakat (bankrötan) dels sågar ett system som fungerar utmärkt bra (vård och skola i privat regi). Det är lustigt hur man kan ha läst så många böcker men ändå vara så förblindad av ideologiska skygglappar!
Permalänk | Anmäl
Marcus Bäckström, 2010-08-18, 16:14
@Marcus Bäckström: Du skriver "verklig kapitalism är marknadsmässigt företagande oavhängigt staten", men för att ha ett marknadsmässigt företagande överhuvudtaget behöver du ha en (borgerlig) stat som garanterar vissa spelregler. Kapitalism utan stat leder alltid till monopol och stagnation. Utan statens spelregler skulle kapitalismen leda hela samhällsekonomin till undergång.
@Snoken: Självklart sjunker profitkvoten. Och det till stor del för att det krävs dyrare och dyrare investeringar för att hålla igång en konkurrenskraftig produktion. Och samtidigt som konkurrensen tvingar fram investeringar sänker den priset på slutprodukten. Dvs profitkvoten sjunker.
Det enda sättet att hålla konstant profitkvot borde vara att verka på en marknad helt utan konkurrens.
Permalänk | Anmäl
Daniel Ström, 2010-08-18, 23:12
Greider glommer att en lika stor finansiell kris just nu sker i det politiska styromradet, i lander som Grekland o Spanien, Storbrittannien. Man kan inte skylla pa att den krisen beror pa den finansiella krisen i den privata sfaren. Det ar per def. en kris i den offentliga sfaren. Sluta kasta tartor mellan gamla ideologier som inte langre har den relevans de en gang hade. Staten/politiker/folkvalda ar inte heller de basta att ensamma forvalta allas vara skattepengar. Losning maste sokas dar vi far positiva krafter och manniskors engagemang - oavsett om det ar privata eller statligt forvaltande engagemang - att samverka for vard- och omsorgstagarnas och skattebetalarnas basta.
Permalänk | Anmäl
Annelis, 2010-08-20, 09:49
Jo, jo det man inte känner till det lider man inte av. Men alla ska en dag tillhöra det avdankade humankapitalet och då kan jag lova att aftonbönen lyder som följer:
"Snälla, sälj mig inte till riskkapitalbolagen. Låt mig inte i hamna i kapitalistens värderingskalender. Amen".
Under tiden så rullar kommunala kulor, alltså skattemedel, ner i fickorna på bolagen som inte drar sig för att suga rubb som stubb ur kakan, dvs kommunkistan, personalen och brukarna.
Permalänk | Anmäl
Marie Lundblom, 2010-08-25, 07:06
19 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Om jag har förstått Greider rätt så är välfärdsföretag fel på grund av den osäkerhet som återkommande finansiella kriser innebär och att vi därför ska ha ett statsstyrt socialistiskt system där finanskrisen är konstant. På vilket sätt blir det bättre, Greider..?
GG gråter över att privata företag naggar den planekonomiska offentliga sektorn i kanterna. Inte blev det några löntagarfonder heller.
Skall verkligen varje Svensson få bestämma över vad den vill välja - utan samtycke av kultureliten och vänsterpolitiker???
Det här kan ju bara inte båda gott för socialistisk konfiskationspolitik ("statsapparatens enorma skattekraft")!!!
Var hamnar man när folk till sist får behålla något av sin lön - kanske i ett demokratiskt samhälle istället för en socialistisk människoföraktande livsstilsdiktatur???
Greider har uppenbarligen inte alls förstått vad det är som orsakar de återkommande kriserna. Fundera ett slag på om det kanske inte är så att det är statens och centralbankens beteende som är orsaken? Vad händer när räntan sänks artificiellt? Kan det vara så att det orsakar felinvesteringar som sedan efter ett tag kollapsar då de inte är hållbara, med en kris som följd. Greider borde här läsa lite Mises och Hayek, men det är väl för mycket begärt att en socialist ska läsa sina kritiker?
Vi har knappast fört en lassiez faire-politik när det gäller bankerna och valutan de senaste 100 åren. Vi har knappast fört en lassiez faire-politik när det gäller någonting, när jag tänker efter. Men ändå är det aldrig den dominerande socialistiska politiken som är problemet.
Att kritisera offentligt finansierad kapitalism är ideologiskt omöjligt.
Vänstern har slutat läsa på ordet kapitalism och högern på offentlig.
Vi som står utanför höger vänsterskalan kan ge Greider delvis rätt i dom teser om extra kostnader för marknadsföring men fel i att det skulle bli dyrare än offentlig verksamhet.
Det stora problemen är att den som betalar för kalaset får mindre levererat än med offentliga företag.
Personalen utnyttjas skamlöst i dom delarna där dom inte är inblandade i pyramidspel via aktieoptioner delägarskap.
Kunderna patienterna utnyttjas och hålls som gisslan kritisera oss icke då blir det ännu värre säger man.
Det människovärde som kännetecknar denna företagsamhet som betalar mutor till biståndshandläggare och fuskar med allt som går är tom värre än den stalinistiska människosyn som fanns i den kommunala vården ibland.
Den stora skillnaden är att enskilda företagare berikar sig utan att det kommer patienter eller personal till del och detta utan att leverera nöjaktiga produkter/tjänster.
Ibland leker man med människoliv.
Patienterna skiter i vem som är huvudman men när deras liv är i fara så är det ju trist att det orsakas av privata vinstintressen för det är ju inte roligare om det är offentliga inrättningar som gör ett dåligt jobb men tänk er en företags Porsche med en sticker.
"Med oss går det fortare..." Sjukhemmet kronan
Detta är mig veterligt det mest informativa och mest analytiska som överhuvudtaget skrivits på temat privatisering av offentlig sektor.
@ #5 Bosse Johansson, 2010-08-16, 20:3
"Detta är mig veterligt det mest informativa och mest analytiska som överhuvudtaget skrivits på temat privatisering av offentlig sektor."
Ja G.G. är väldigt bra på att skriva och tänka. Tänk om det fanns fler av hans sort som skrev i Newsmill!
#5 Bosse Johansson
Du ställer inte höga krav, du...
"Den finansiella sektorn växte okontrollerat och rekordartat under årtionden - och den gjorde det därför att det var inom denna som vinster kunde göras nog snabbt. I västvärldens realekonomi var det svårare. Fört att uttrycka det med Marx: Profitkvoten faller i industri- och varuproduktion och kapitalet måste söka sig till nya jaktmarker."
Exakt så. Den offensiv som borgerligheten bedriver idag, med omfattande privatisering av vård och skola, är ett uttryck för just detta att profitkvoten sjunkit i varuproduktionen. När det gav god avkastning att investera i industrin nöjde sig kapitalet med detta, men idag är det inte längre lika lukrativt. Så avkastning söks istället i verksamhet som vård och skola eftersom profitkvoten där, omedelbart efter en privatisering, är hög. Våras gemensamma skattepengar ska således rädda kapitalismen ännu ett tag. Tills nästa kris kommer...!
#8 Daniel Ström
Profitkvoten sänks inte inom industrin utan är konstant. Om priserna på råvaror och arbetskraft ökar så höjs priserna på slutprodukten. Så enkelt är det!
Att inte Marx kunde förstå det på 1800-talet är väl sin sak men att det finns folk som t ex Greider som inte har förstått det än idag är för mig obegripligt. Fast man kanske inte ska förvänta sig för mycket av en person som inte ens vet hur man hanterar en kam...
Varje utsikt till vinst utöver den riskfria räntan är förknippad med en risk och därmed kanske en konkurs. Detta faktum är det mest grundläggande inom nationalekonomin och det är högst förvånande att ingen uppmärksammar det.
Samhällets infrastruktur kan inte få äventyras. Till infrastrukturen bör räknas skolan och välfärden.
Se även
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/12/privatiseringarnas-dilemma#com...
och
http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/12/skolor-bor-drivas-i-offentlig-...
Visste är det ljuv musik du framför Göran och jag håller med dig i det allra mesta.
Men vad ska man göra åt et?
Först var det socialism, sen blandekonomi med starkt statsapparat och nu mest nån slags plåsterpolitik med hjälp och hejarop till alla dem som manglats platta under kapitalismens ångvält.
Var har du de realistiska alternativen Göran!
Alliansen har ju lett oss på nya vägar, att skattesänkningar och privatiseringar ska lösa vår tids problem.
Men vad händer när skattesänkningar inte längre har någon verkan, utan stat och samhälle har tömt sina resurser?
Precis som Robert Rönngren (#3) påpekar så verkar Greider vara dåligt påläst angående den nuvarande finanskrisens ursprung. Det hela började redan under Clintons ämbetsperiod (om inte ännu tidigare) när regeringen ville styra bostadsmarknaden efter politiska ändamål. Syftet var att öka husägandet i landet.
1) De statligt uppbackade bolåneinstituten Fanny Mae och Freddy Mac tvingades att ge ut nästan hälften av alla lån till personer under medianlönen , dvs låg- och medelinkomsttagare, inom deras geografiska område. Denna ribba höjdes ytterligare under Bush-administrationen från 42 procent till 52 procent.
2) När den federala centralbanken chocksänkte räntan med så mycket som fem procentenheter (från ca 6 procent till ca 1 procent) mellan 2001 och 2002 övertalades bankera att låna ut mer pengar, vilket ledde till att bostadslånen ökade. När räntan successivt höjdes igen 2004 för att 2006 åter igen hamna på runt 6 procent blev de nyblivna hemägarnas bolån avsevärt dyrare, efterfrågan sjönk och bostädernas värde reducerades kraftigt.
Eftersom att staten sade sig garantera förlusterna vidtogs inga betydande åtgärder. Krisen fortsatte att fördjupas. De som drabbades hårdast var de som hade sämst möjlighet att betala tillbaka sina bostadslån, med andra ord låg- och medelinkomsttagarna. I och med att färre och färre kunde betala tillbaka sina lån, gick bankerna med förlust. 2008 gick den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers i konkurs med skulder på 613 miljarder dollar (jämför med bankens totala tillgångar på 639 miljarder enligt samma redovisning).
Här har vi receptet på en finanskris! VARNING: Pröva inte detta hemma.
Vi kan konstatera att finanskrisen är ett resultat av byåkratiska interventioner snarare än marknadens girighet. Staten påtvingade bankerna att låna ut pengar de vanligtvis inte hade lånat ut. Att det blir billigare och lättare att köpa bostad låter jättebra, men när staten tar över bestämmanderätten från marknaden på detta vis, uppstår artificiella finansbubblor.
Företagens vinster beror på effektiviseringar. Tycker man det är irriterande kan man snarare sänka skolpengen. All införa planekonomi funkar inte. Vårt haveri på bostadsmarknadne är ett övertydligt exempel på detta. Inte ens det kinesiska kommunistpartiet tror på planekonomin. Jag tycker personligen det är bättre att skolorna får mer resurser genom effektiviseringar snarare än att hela tiden tigga mer och mer skattepengar.
Att blanda in finanskrisen är bara lågt. I så fall borde GG driva nedläggning av SBAB i så fall. SBAB är tillsammans med den "ospruckna" bubblan i sverige det största finansiella hotet det närmsta decenniet. SBAB har ju som bekant ett uppdrag att pressa marknaden och var en stor orsak till 90-talskrisen.
Problemet är ju att det finns en marknad, d v s folk är villiga att gå till privata aktörer för att de uppfattar att tjänsterna som erbjuds där är bättre än de offentliga. Och på samma sätt som du häcklar "finanskapitalismen" (har du uppfunnit det ordet själv, Göran?) så kan man häckla den offentliga tjänstesektorn som ineffektiv, konservativ och kundfientlig. Jag blir lika arg på uppblåsta landstingsbyråkratier som du på företagsvinster. Om trenden inom landstingen fortsätter så kommer man inte längre kunna ta emot några patienter alls omkring 2030, men man har fortfarande hundratusentals anställda.
Finanskrisen utlöstes av vår kollektiva girighet. Vi tyckte alla att det var bra att räntorna var låga så att värdet på våra bostäder steg. Det utnyttjade vi till att ta ett lån till och så köpte vi en ny bil för pengarna.
Den grundläggande anledningen till merparten av de finansiella kriserna är ju inte kapitalistisk dårskap eller företagens kortsiktighet, utan staters benägenhet att vilja reglera, stödja och rädda så fort det hettar till. Krisen i USA utlöstes som en kombination av vettlös statlig dopning av bolånemarknaden och ansvarslöshet bland bankerna. När denna ansvarslöshet sedan straffade sig var staten där med stora skattkistan och bistod en sektor som gjort bort sig å det grövsta. Det är inte kapitalism, snarare motpolen, då verklig kapitalism är marknadsmässigt företagande oavhängigt staten. Missköter en aktör sig ska man inte kallt kunna räkna med statens hjälp, det om något föder ett kortsiktigt vinsttänk.
Vad välfärdsföretagen anbelangar så är det just etableringsfrihet och valmöjligheter i vården som sett till att kötiderna minskat och utbudet ökat. Skolorna får inga elever om de bränner skolpengen på kasino och min uppfattning att de flesta är väldigt måna om kvaliteten. På min skola återinvesteras merparten av överskottet, vilket förbättrat miljön och lockat fler elever till skolan.
Göran Greider må vara Sveriges mest privathatande vänsteragitator men det är ändå fascinerande att se hur han i dels kritiserar problem som staterna själv orsakat (bankrötan) dels sågar ett system som fungerar utmärkt bra (vård och skola i privat regi). Det är lustigt hur man kan ha läst så många böcker men ändå vara så förblindad av ideologiska skygglappar!
@Marcus Bäckström: Du skriver "verklig kapitalism är marknadsmässigt företagande oavhängigt staten", men för att ha ett marknadsmässigt företagande överhuvudtaget behöver du ha en (borgerlig) stat som garanterar vissa spelregler. Kapitalism utan stat leder alltid till monopol och stagnation. Utan statens spelregler skulle kapitalismen leda hela samhällsekonomin till undergång.
@Snoken: Självklart sjunker profitkvoten. Och det till stor del för att det krävs dyrare och dyrare investeringar för att hålla igång en konkurrenskraftig produktion. Och samtidigt som konkurrensen tvingar fram investeringar sänker den priset på slutprodukten. Dvs profitkvoten sjunker.
Det enda sättet att hålla konstant profitkvot borde vara att verka på en marknad helt utan konkurrens.
Greider glommer att en lika stor finansiell kris just nu sker i det politiska styromradet, i lander som Grekland o Spanien, Storbrittannien. Man kan inte skylla pa att den krisen beror pa den finansiella krisen i den privata sfaren. Det ar per def. en kris i den offentliga sfaren. Sluta kasta tartor mellan gamla ideologier som inte langre har den relevans de en gang hade. Staten/politiker/folkvalda ar inte heller de basta att ensamma forvalta allas vara skattepengar. Losning maste sokas dar vi far positiva krafter och manniskors engagemang - oavsett om det ar privata eller statligt forvaltande engagemang - att samverka for vard- och omsorgstagarnas och skattebetalarnas basta.
Jo, jo det man inte känner till det lider man inte av. Men alla ska en dag tillhöra det avdankade humankapitalet och då kan jag lova att aftonbönen lyder som följer:
"Snälla, sälj mig inte till riskkapitalbolagen. Låt mig inte i hamna i kapitalistens värderingskalender. Amen".
Under tiden så rullar kommunala kulor, alltså skattemedel, ner i fickorna på bolagen som inte drar sig för att suga rubb som stubb ur kakan, dvs kommunkistan, personalen och brukarna.