Skolan som intellektuellt väntrum

Mycket bra artikel! Detta är verkligen något som behöver lyftas fram i skoldebatten!

Mycket sympatisk atikel. Skulle gärna vilja veta mer om rådgivningscentralerna "i många länder" och hur dess hjälper till. Finns det någon bra länk?

Tycker också det är en mycket bra artikel. Det kan vara otroligt frustrerande, lust- och motivationsdödande för begåvade elever som inte får utrymme att utveckla sin intellektuella förmåga. Understimulans tror jag kan leda till passivitet, och elevens kapacitet och potential går förlorad.

Eller så leder understimulansen till bråk och stök. Men det skrivs ju redan i artikeln. Jag hade egentligen ingenting att tillägga...

Understimulerade elever är ett problem som är större än många tror och som är viktigare att ta tag i än vad politiker i gemen vill tro. Som jag skrev igår i min blogg Trams, Norah4you 16 augusti 2010 där de stressade flickorna behandlades:

"I ett klassklimat där det knappast finns en enda kommunal skola där flertalet av klassrummen inte har störande moment som att elever kommer sent, kommer men går för att hämta det ena och andra de borde haft med från början, talar rätt ut utan att räcka upp handen även vid tyst eget arbete, springer fram och tillbaka samt har olika former av ytterkläder som de i bästa fall har förstånd att lägga längst bak i klassrummet men springer fram och tillbaka till varje gång som mobilen(!) ringer, i ett sådant klassrum uppstår stress automatiskt........så har man skapat en stressig arbetssituation som drabbar tre grupper av elever mer än andra:
.....
* De elever som vill och har förmåga att lära mer än det som ‘alla skall vara med’-syndromet, som socialdemokraterna införde under Palmes tid som skolminister, klarar av att stimulera dem till. Bland dessas finns, hör och häpna, ett antal av de barn som idag oriktigt (för det skall jag säga rent ut: Jag har aldrig stött på ett enda av dessa barn som inte klarar av att arbeta lugnt om man bara ger dem tillräckligt avancerade uppgifter avlösta med t.ex. att gå ut till miljön utanför skolan och göra observationer korta stunder när det kryper i benen), fått bokstavsbeteckningar på sig. Att flera av dessa barn anses som asociala och stökiga eftersom de inte kan samarbeta i grupp enligt många lärare, är inte att förundra sig över. Får man inte tillräcklig stimulans är det lika illa som om man inte får sin lagligt berättigade hjälp i skolan."

Vi har skapat en skola där kraven är låga och där avsaknad av tidiga betyg gör att förutsättningen för att det individuella barnets egen kapacitet och svårigheter kan användas positivt är att föräldrarna förstår vad läraren vill förmedla om vad Kalle, Petter, Ali, Johanna, Emma o.s.v. har lyckats uppnå av målen eller om barnet uppnått t.ex. 5:ans mål redan i 2:an.

När det sedan i princip saknas möjlighet att låta barn som redan kan, och förhoppningsvis även är mogna på annat sätt tidigare än sina klasskamrater, hoppa över en klass, så har svensk skola skapat frustrerade uttråkade elever som mest känner sig motarbetade och som tappar möjligheten att utveckla det som just den enskilde eleven är bra på.

Min avlidne far, född 1915, fick på sin tid hoppa över två klasser. Inte förrän efter hans död fick jag klart för mig hur man på den tiden löste det där med antal skolår i Folkskolan innan fortsättningsskolan. Bland pappas betyg och arbetsbetyg låg en handling som förklarade varför han var bra på att laga mat när han och jag var ensamma i staden medan mamma och min lillasyster var på landet sommartid: Han hade ett betyg från Hushållsskola för flickor som han fått mellan Folkskolan och Fortsättningsskolan.

Själv hade jag förmånen att ha Enoch Görfeldt i matematik på Tornhagsskolan i Linköping. En skola som under ledning av Eve Malmqvist kom att bli Försöksskola där matematikkurser m.m. för den kommande Grundskolan testades. Vi som ville och kunde fick i häften räkna vidare i Geometri, Algebra o.s.v. så mycket vi själva klarade av. Det var stimulerande. Komma till gamla gymnasiet och hoppa tillbaka i matematikutvecklingen var inte stimulerande men det är en annan historia.

Varje barn har något den är bra på. En del är bra på mycket. Att inte stimulera inlärning är bland det värsta som kan hända. Inte bara för ett enskilt barn som i frustrationen blir utåtagerande eller 'bara' uttråkad och tappar intresset för att läsa vidare.

Alla barn är lika värda, men olika. Det är viktigt att skolan har ämnes- och stadiebehöriga lärare som läst pedagogik, metodik och didaktik för att kunna stimulera det enskilda barnet, lyssna av o.s.v. Glömmer man bort dessa barn, även om de är få till antalet, så får man en stökigare skola, elever som skolkar o.s.v. Men det är kanske inte lika roligt att höra som att 'Alla skall vara med'.......

Har direkt egen erfarenhet av detta, både genom mitt barn och mig själv. Det går i arv.

Man vet inte så mycket vad detta är, men de flesta "särbegåvade" som det heter på svenska, eller "gifted "på engelska, lyckas bra i livet, men skolan är ofta en traumatisk upplevelse av leda och vuxenignorans. Lärare har normalt ingen förståelse för vad det innebär så de har inga verktyg för att hjälpa den där uppenbart begåvade eleven som antingen är helt passiv eller superstörig.
Den normala "diagnosen" görs genom WISC-IV test. Men en oförklarligt oläslig handstil är också en enkel tydlig indikator.

Man kan tycka det vore en gåva, men det är också starkt kopplat till känslor av utanförskap. Du tänker så komplext att omgivningen inte hinner med. Man kopplar ihop ämnen som verkar helt väsensskilda och ibland blir det där givetvis fel; giftedness behöver ju inte betyda att man har rätt fakta klart för sig.

Regeringens skolpolitik är helt fel för dessa barn:

1) idén om en stark lärarauktoritet som skall förmedla ”kunskap” steg för steg, står i direkt motsats till dessa barns egen exceptionella drivkraft att söka kunskap. Ibland blir det bisarra effekter. Man kan få kapitel 1-3 i läxa, men tycka 6-7 var intressantare, om man nu inte läser någon vuxenbok man hittar i biblioteket i samma ämne. När sedan provet kommer vet man mer än sina kamrater, men kan inte svara på provfrågorna för de mäter ju vad man läst, inte vad man kan(!). Det är inte en fråga om olydnad utan om nyfikenhet. Dessa barn kan också vara sämre på att memorera detaljer än normalbegåvade.

2) Hemläxor är ett rent helvete för ett barn som för det mesta lär sig på en gång. Läxor används ju oftast för att ”befästa” kunskap. Men givet den tid det tar att ge läxa, förklara den, göra den och gå igenom den en gång till så inser man hur understimulerad man kan bli. Läxor är också jobbiga på grund av uppskjutandeproblemet, ännu mer om man skall göra något "fint" eftersom man inte kan skriva snyggt. (läxor generellt har inget som helst vetenskapligt stöd f.ö.)

3) Betyg är fullständigt meningslöst eftersom dessa barn har en inre drivkraft att lära sig. Problemet med betyg är att de driver hela skolan mot det enkelt mätbara, vilket gör undervisningen mer lärarstyrd och enkelspårig.

Länkar (googla "gifted children"):
http://giftedkids.about.com/
http://www.nagc.org/
http://www.ri.net/gifted_talented/character.html

Vill påminna om att dåvarande statsministern och f.d. utbildningsministern, Olof Palme, år 1970 deklarerade att begåvade elever inte av skolan skulle tillåtas att gå vidare i egen takt eftersom sådant "skulle öka klyftorna". 70-talet blev ju också den tid då flumskoleidéerna på allvar fick fäste i Sverige.

Alla-ska-med-skolan är det största sveket mot våra barns framtid.
Det enda den har bidragit med är att alla blivit lika dåliga. Vilket inte är bra för vare sig Sverige eller barnen.

Jag är själv ett offer för skolpolitiken som bedrivits sedan jag började läsa för 15 år sedan. Under 8:e och 9:e klass var jag så uttråkad, omotiverad och i viss mån även deprimerad, att jag helt gav upp skolarbetet. Gick ändå ut med hyffsade betyg trots att jag inte gjort en läxa eller läst en bok under hela tiden.

I gymnasiet fanns oviljan till hela skolväsendet och den stela studiemetoden man förväntas anpassa sig till, kvar. Jag var nog relativt bråkig och försökte alltid få igång en debatt med läraren för att slippa undan de tråkiga uppgifterna. Även denna gång gick jag ut med hyffsade betyg från tekniska programet. Oengagemanget till trots.

Efter lumpen fann jag min räddning i högskolan. Dedikerade projektrum där man läser i den takt och den tid man vill. Föreläsningar där man uppmuntrades till frågor och till engagemang. Frivilliga övningar med lärarhjälp om man kört fast eller behövde lite extra inspiration.

Tyvärr saknar jag idag helt studieteknik och nivån på högskolan är något för hög för att klara av den på ren talang. Jag klarade alla svåra kurser med nöd och näppe, men har fortfarande några kompletteringar efter mig innan jag får examen.

Visst är det mitt eget fel att jag inte rykt upp mig och tagit tag i mina dåliga studievanor. Men den dåliga koncentrationsförmågan har slagit rot och jag är övertygad om att problemet ligger i grundskolan. Hade man erbjudit mer motivation och utmaningar hade jag kanske fortsatt läsa efter min ingenjörsutbildning, men det lär jag aldrig få reda på nu.

Tack för det (S). Jag hoppas ni är nöjda.

#7 och #8: Detta är inget nollsummespel. En bra skola klarar olika sorts elever samtidigt . Det är ju det som händer när en riktigt engagerad och bra lärare går in och ruskar om med höga förväntningar. Alla lyfter sig, svag som stark.

Eftersom jag nu har en son med dokumenterad särbegåvning och som normatl funnit skolan outhärdligt medelmåttig, så säger han själv att han lär sig mest då alla "sorter" är med för då är det roligast och mest stimulerande. Lärande är en social aktivitet och de högt begåvade drar oerhörd nytta av liv och rörelse.

Min förklaring till detta är att eftersom hjärnan går på högvarv mer än hos andra behöver den mera stimulans och mera sinnen att jobba med. Och ingen katederlärare fixar det.

Det är just de lärarna som kör traditionellt teoristuk som han föraktar, han är redan bortom deras horisont och numera har han givit upp att korrigera deras felaktigheter eller försökt få en vettig diskussion under deras ledning. De tror inte barnen kan någonting.

Så en alla-skall-med-skola är absolut bäst för dessa barn, förutsatt att undervisningen är aktions- och kommunikationsorienterad. Och det är ju fundamenta för all god undervisning..

@#10: Tyvärr så är det inte så enkelt att man kan se vad ett begåvat barn behöver för att förstå vad alla behöver.
Det finns 4 stora inlärningsmetoder som man brukar kategorisera barn i.

För vissa funkar det att sitta ensam och läsa, för andra är det grupp arbete, för andra någon som står och predikar och sista gruppen för dom som lär sig genom att göra.
Sista gruppen funkar inte alls i dagens skola eftersom man inte får göra något.

Jag till hör själv den kategorin och jag lär mig betydligt mer genom att själv få göra Edisons lampa än att läsa om hur den funkar i teori.

TV programmet "I Love Sprak" hade ett väldigt intressant avsnitt där de pratade med en lärare om just elevernas inlärningsmetoder och inlärningsstil.
Något som skulle vara obligatoriskt för alla arbetande lärare att titta på.

Ser man bara skillnaden mellan Analytiska och Globala elever i skolan ser man hur missgynnade vissa elever blir

Den Analytiska eleven:
* Föredrar en tyst arbetsmiljö
* Vill ha stark belysning.
* Arbetar gärna i en formell miljö på en stol vid ett skrivbord.
* Småäter inte under arbetet.
* Arbetar med en uppgift tills den är slutförd.

Den globala eleven:
* Störs ej av ljud musik eller t.ex. prat under inlärningen.
* Föredrar dämpad belysning vid inlärning.
* Arbetar helst i en informell miljö ligger i sängen eller sitter i en soffa.
* Dricker äter eller tuggar gärna på något medan de koncentrerar sig.
* Arbetar med många olika uppgifter samtidigt. Tar pauser mellan dem.

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:21249/FULLTEXT01
För de som vill läsa på mer om Analytiska och Globala Elever

Självklart skall man tillåtas vara duktig i skolan, och faktiskt tjäna på det. Men... med det nuvarande förslaget från herr Björklund så kommer man kunna tenta av de delar man är extra duktig på, men inte de andra. Så... för den enskilde eleven blir situationen alltså att man får arbeta mycket med t.ex. matte under några år, för att sedan inte träffa på matte i skolan under resten av tiden. När man sedan varit utan matte i flera år, då kommer det förmodligen inte direkt innebära någon fördel på universitetsnivå, eller hur?

Nej, det enda rimliga är att man gör en rejäl sanering i skolämnena så att saker som t.ex. barnkunskap avskaffas. Se sedan över skolplanen så att man tar bort de delar som endast finns där som politisk indoktrinering. Se sedan till att restaurera de vettiga ämnen som blivit för politiserade, t.ex. historia. Se sedan till att anställa människor utan lärarbehörighet som lärare - när detta studerades var resultatet entydigt: fler behöriga lärare ger en sämre skola. Rapporten dödades dock och kom aldrig ut.

Artikeln kan uppfattas som svartvit, eftersom den bara tar upp barn med allmänbegåvning och barn med väldigt hög begåvning, i verklighet finns det en hel skala mellan de två. Väldigt få har ett IQ på 135, något fler har ett IQ på 120.

Sedan på TED Talks finns en föreläsning med Temple Grandin
http://www.ted.com/talks/temple_grandin_the_world_needs_all_kinds_of_min...
där hon säger ungefär samma sak, fast från ett amerikanskt perspektiv, att hon oroar sig över "smart geeky kids" som aldrig får utlopp för sin potential om de växer upp i mellanvästern, när de egentligen hör hemma i Silicon Valley (om nu Silicon Valley fortfarande är det häftigaste teknikcentrumet i världen, inget varar ju för evigt). Skillnad är att hon pratar om barn med autism spektrum diagnoser, att det är just pga att de är autistiska de har potential, medan Arne Engström gör väldigt klart att barnen han skriver om inte har autism spektrum diagnoser "Det är inget fel på barnet". (Asperger är en form av autism.)

Poängen är inte att jag tycker att autism är en superpower som ska hyllas på det sättet Temple Grandin, bara att det finns olika perspektiv på frågan. Kanske är det så att det ibland är ett handikapp och ibland en tillgång.

Tack för en mycket bra, och i mina ögon apolitisk, artikel.

Jag är dock mycket tveksam till att någon politiker har viljan eller förmågan att föra fram förslag som råder bot på problemet. I dagens samhälle verkar det som att all politik bedrivs ur politikernas synvinkel för att få samhället att fungera enligt den egna politikens krav, i stället för en politik som försöker lösa de problem som uppstår i och upplevs av ett samhälle. Allting skall inordnas i partipolitiken utan relevans till de upplevda problemen - man beställer den utredning som passar den egna partipolitiken bäst och har därmed ett "vetenskapligt" underlag att agera efter samt ett alibi gentemot medborgarna.

Läste artikeln med stort intresse. Har själv varit lärare i många år. Under den socialistiska tiden var kunskap inte så vikigt, tyvärr. Bara eleverna kom till skolan så var det bra. Med tanke på den skolpolitik de förde så var deras motto: "Bättre att alla blir lika dumma, än att några blir smarta".

Orsaken att de begåvade barnen är begåvade är just att de tidigare har fått mycket stimulans och haft goda förutsättningar för sin begåvningsutveckling.

Så vad du säger är att vi ska inrikta våra skolor mer på att stimulera de elever som redan har fått mycket stimulans för sin begåvningsutveckling ?

Har inte även "mindre begåvade" barn rätt att utveckla sin potential till fullo ?

Vad du nog bör betona är vikten av att ALLA barn får möjlighet att utveckla sin potential till fullo, annars lär du få demokratiska problem i dina resonemang med andra människor.

Problemet i skolorna är att inte bara de begåvade barnen hindras att fullt ut utveckla sin potential. Samma är ofta fallet för de barn som i tidig barndom inte har haft optimala förutsättningar för sin begåvningsutveckling och därför klassas som "mindre begåvade".

Tyvärr rör diskussionen mest de "begåvade" barn som tillhör den medelklass som inte har råd att sätta sina barn i lämpliga privatskolor ( "elitskolor" ).

Jag anser att det helt saknas skäl att omprioritera utbildningsresurser till de mer begåvade barnen. Om vi TAR BORT utbildningsresurser från de mindre begåvade barnen som ju har mycket stort behov av dem, så skapar vi verkligen ett framtida klassamhälle.

Däremot måste vi tillse att de begåvade barnen inte mobbas i skolan av mindre begåvade och svartsjuka barn. När jag växte upp fick jag uppleva flera exempel därpå och mobbningen måste tas bort ur skolan. Det är LÄRARNAS ansvar att tillse det, anser jag.

Varför antingen det ena eller det andra om skolan och dess elever. Hur kan ni resonera om att en klass, en lärare ska kunna tillfredsställa allt från den lågpresterande tröge, den normalbegåvade och den högintelligente?
Varför ska alla bakas in och tvingas gå i en och samma klass?
En normalutbildad lärare har inte intellektet eller tillräckliga gåvor att besvara en högintelligent unges stimulanstörst eller ens begriper hur begåvad den är.
Har erfarenhet av detta och fick placera en unge med 148 i IQ på KTH under en tid, endast 15 år gammal. Där förstod både ungen och skolans lärare varandra utan problem, dock haltade flera äldre elever efter.
Ska ett sådant barn sitta av den kommunala skolan för skolans egen skull och för att mindre begåvade inte ska känna sig utanför?

Dummare än så kan väl inte resonemangen kring begåvade barn bli. Ge barn den skola just de behöver och fortsätt med det under den tid de studerar, ska det vara så mycket att orda om?

Även begåvade barn tappar livslusten utan att bli sedda och utan förståelse och stimulans och flera tar sina egna liv. Men det kanske inte många tänker på som ivrar kring Jante och att ingen ska vara bättre i en klass än den sämste, för då syns det klyftor, klassklyftor.
Endast Sverige i världen ser begåvning som något skämmigt och fult som inte får störa de mindre begåvades liv och leverne, samma med den som arbetar sig till ekonomisk framgång, "den rike". Det är så fult att sossarna använder det i valrörelsen som den målgrupp som ska straffskattas.

Är det samma Sverige som för mycket mycket länge sedan i världen ansågs som förebilder av nydanare och utvecklare och begåvade företagare, främst i leden av det "nya" som omvärlden vördade och stort respekterade. Lilla Sverige i den stora stora världen.

Sedan tog Jantes politik över till stordrift av bidrag till allt, en kostsam beroendepolitik, en politik där Sverige agerade världssamvete för alla behövande som fristad, ett Sverige där arbete och företagande och de mest lysande entreprenörerna drevs på flykt ut ur landet pga ett skattetryck som framlidna barnförfattaren Astrid Lindgren så träffande beskrev med sin artikel "Pomperipossa", där skatten för de "rika" gick över 100% spärren.
Tankvärd läsning.

Den kapital- och företagarflykt som skedde då kan inte bli ogjord, där inte bara kapitalet i kronor försvinner, utan värre är att de begåvade och uppfinnarna försvinner med hela paketet.

H&Ms multirika Perssonfamilj som också var på väg ut ur landet, stannade kvar i Sverige pga att de även då regerande Sossarna kovände med ett specialavtal för just H&Ms ägare där de befriades från det mesta av de skatter som andra flydde för. Allt för att få kapitalet att stanna och de skatter det inbringade även med stort friskrivningsavtal med S regering.

Detta kanske inte många känner till och H&M var inte den enda "rika" som blev skattebefriad för att stanna. Med det tror man att den historien inte ska upprepa sig, lärd av läxan. Men icke.

Nu kommer Mona, Ohly och Miljömupparna i maktförblindad marsch i ett val där de än en gång ska vinna valet med straffskatter på arbete och kapital, det som försörjer Sverige, med slagord som att de "rika" har övertagit detta land, nu ska de få betala för välfärden(?!), höjning av bidragen och utökad möjlighet för de sjuka att stanna kvar sjuk och för de arbetslösa att stanna kvar arbetslös utan att det märks i plånboken.

Men för resten av befolkningen kommer det att märkas av med mindre kvar i plånboken från alla håll och kanter, frågan är snarare om någon kommer att ha råd att fortsätta att jobba och om den högutbildade begåvade entreprenören ens behöver tänka tanken att stanna kvar i Sverige.

Vem och Vilka ska betala skolan och samhället utan klyftor, som den RödGröna utopin med Ohly i spetsen ska bilda om de vinner valet och där alla vinstdrivande serviceföretag i privatregi ska förbjudas eller minimeras. Det ska bildas Kuba-land trots tidigare misslyckade försök.
Du bestämmer-Du röstar