Klimatbiståndet måste fortsätta

När alliansregeringen har ökat satsningarna på att få ner utsläppen i andra länder har jag fått kritik. Det har kallats "smitväg" och "avlatsbrev". Den senaste tidens översvämningar i Kina och Pakistan visar allt lidande och all nöd som följer av dramatiska väderförändringar. Att tala om avlatsbrev och smitvägar om klimatinsatser i andra länder är cyniskt och osolidariskt.

En del av den stora orättvisan i världen är att de som minst av alla har orsakat problemen, också blir de som drabbas allra värst. Det kan handla om betydligt mindre skördar i östra Afrika eller översvämningar i Bangladesh.

Under det kommande decenniet kommer upp till 175 miljoner barn per år att drabbas av allt fler och svårare naturkatastrofer. Klimatförändringarna är det största hotet mot barns hälsa under 2000-talet har Rädda Barnen konstaterat. Att minska klimatutsläppen både i och utanför Sverige samt att rusta oss för nya klimatförhållande både i och utanför Sverige är en nödvändig del av fattigdomsbekämpning och vägen mot en hållbar global utveckling.

När jag möter miljöministern från Bangladesh eller Rwanda, och de berättar om de skriande behoven, då måste jag ta intryck och då krävs handling, och därför investerar vi mer än någonsin i vindkraft, bioenergi och minskade utsläpp i u-länderna.

Vi har i alliansregeringen satsat åtta miljarder kronor de närmaste två åren för att bekämpa problem som följer av klimatförändringarna i utvecklingsländerna. Under det svenska ordförandeskapet i EU drev vi fram att 30 miljarder dollar (222 miljarder svenska kronor) ska gå till klimatinsatser i utvecklingsländer. I den särskilda satsningen på gröna investeringar drev vi fram att en allt större andel av investeringarna ska gå till de mest sårbara och fattiga, de minst utvecklade länderna och till afrikanska stater.

Sverige är i internationell särklass. Det säger något om hur lite andra av världens länder satsar. Därför är det desto viktigare att Sverige visar vad vi gör, fortsätter att delta i arbetet och motiverar andra att engagera sig mer.

Vi vill nu initiera ett samarbete med ett strategiskt urval av de mindre utvecklade länderna för att det samlade klimatbiståndet på 30 miljarder dollar i närtid används så effektivt som möjligt. Det krävs samarbete om grön teknik, insatser för att skydda tropisk skog och bättre förutsättningar för att mäta de klimatinsatser som görs. Det krävs ett offensivt klimatsamarbete mellan Nord och Syd för att koldioxidutsläppen verkligen ska kunna minska. Annars får EU:s höjda klimatambitioner liten effekt.

Sverige är en av världens största biståndsaktörer och ska ta initiativet att utveckla detta samarbete med utvecklingsländer. Klimatperspektivet ska integreras i mottagarländernas egna utvecklingsstrategier och de insatser som redan idag görs inom miljö- vatten-, och energiområdena skall ha en tydlig klimatprofil.

En del av Sveriges stolta tradition stavas solidaritet. Det ska också vara en del av vår stolta framtid. Klimatarbetet kommer mer än det mesta att ställa krav på solidaritet och uthållighet.

Då måste vi göra upp med den klimatnationalism som nådde vägs ände vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Den visar sig hos de stora utsläppsekonomierna som inte accepterar bindande utsläppskrav. Den visar sig också hos vänsteroppositionen som kritiserar klimatinsatser i mindre utvecklade länder, eftersom det påstås vara ett sätt för den rika världen att slippa ta sitt klimatansvar.

För u-länderna är det obegripligt när insatser utanför landets gränser diskuteras som en smitväg. Inget kan vara mer fel. Det krävs både ambitiösa utsläppsminskningar i Nord och kraftfulla klimatinsatser i Syd för att minska den globala klimatpåverkan.

Sverige måste fortsätta de påbörjade insatserna för att både minska klimatutsläppen i andra länder och att rusta andra länder för nya klimatförhållande. Det är inte en smitväg, inte ett avlatsbrev, det är en fråga om internationell solidaritet. Det har vi åter blivit påminda om med den senaste tidens översvämningar.

Andreas Carlgren (4 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26762

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Carlgren,

Det bistånd som u-länder främst behöver är för ANPASSNING till ett nytt klimat. Och visst ska vi erbjuda stöd genom teknologiöverföring och ekonomiska medel så att u-länder själva kan bygga upp en starkt grön produktion av hållbara energimedel osv. Men det du gör är att blanda ihop våra mål med minskade utsläpp med internationell solidaritet- dessa står i motsats till varandra! Vi ska minska våra utsläpp HÄR OCH erbjuda stöd till anpassning och uppbyggnad. Men det är två helt olika saker som du rör ihop och motiverar med en retorik som vädjar om solidaritet.

Vem ser till att era investeringar ägs lokalt?
Vem ser till att lokalbefolkningen får bestämma förutsättningar och spelregler?
Är inte detta en ny kolonialiseringstrategi som ni utför?

Permalänk | Anmäl #1 Sofia Larsson, 2010-08-18, 12:55

Även om vi för en stund låtsas att klimatet påverkas kraftigt av människan (vilket alla empiriska studier talar emot) så skulle en "omställning" i Sverige, som redan släpper ut minst av alla i-länder, inte påverka klimatet på något tillnärmelsevis mätbart sätt. Detsamma gäller naturligtvis för eventuellt "klimatbistånd" från vårt lilla impotenta men självgoda land. Vilken fånig skendebatt.

Permalänk | Anmäl #2 Jesper Berg, 2010-08-18, 23:04

Andreas Carlgren och Jens Holm diskuterar två skilda saker.

Carlgren förordar prioritering av en minskning i absoluta tal. Man kan dessutom diskutera utförandet av denna målsättning eftersom Alliansregeringen köper in utsläppsrättigheter från utlandet för att klara klimatmålen. Det tyder inte på någon ambitiös klimatpolitik. Det tyder också på en ganska nationalistisk inställning, tvärtom mot vad Carlgren hävdar.

Holm betonar implicit att Sverige ska stå för det goda exemplets makt. Om vi i Sverige kan klara klimatomställning, så kan andra länder också göra det. Så lyder logiken.

Detta är alls icke tecken på en nationalistiskt inriktad klimatpolitik. Det är en uppenbart internationellt inriktad klimatpolitisk ambition.

Alliansregeringen, särskilt moderaterna, flyr till absoluta tal för att minska ambitionerna i klimatfrågan, det beror på att partiet betonar ekonomisk tillväxt och företag istället för klimatpåverkan.

Paradoxalt nog kommer satsningar på minskad klimatpåverkan i Sverige, om de är stora, ge stora konkurrensfördelar för svensk industri.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2010-08-19, 00:16

Jag noterar att Carlgren gick emot deklarationen om rätten till vatten som mänsklig rättighet.

Vad konstigt.

Permalänk | Anmäl #4 Doktor Eleph@nt, 2010-08-19, 00:20

ROFL vilken rappakalja.
.
Sk dramatiska väderförändringar har hänt genom alla tider, det är därför det finns statistik över dom också. Men istället med bidrag till det som alltid har behövts i dessa områden som infrastruktur för avlopp och vatten, viadukter, dagvattenbrunnar, dammar, etc, så tycker Herr Carlgren per kommunistisk logik att ett par tält bidrar till bättre klimat.
.
Varför ges inga bistånd till dom länder som vill sätta upp renare kolkraftverk (än Tyskland och) som släpper sig som en prius i jämförelse med vad svenska investeringar lett till i Tyskland? Istället hänvisas dessa fattiga länder till dyra vind- och solkraftverk av mindre än 5% total kapacitet i motsvarigheten något som inte ens skulle räcka till i en svensk småstad alltså, ens för fungerande avlopp.
.
Enligt statistiken har antalet katastrofer minskat. Däremot har dom största katastrofer fått avsevärt mer globalt informationsutrymme. Så stoppa pajaspropagandan där den hör hemma.

Permalänk | Anmäl #5 ST, 2010-08-19, 15:33