Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (34) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Sanktionerna mot Iran

Fredrik Malm om Sanktionerna mot Iran

FP:s utrikespolitiska talesman: Moderaternas gullande med den iranska regimen måste upphöra

"Sverige borde redan på ett tidigt stadium ha verkat för skärpta sanktioner inom FN:s säkerhetsråd och även i EU. Svenska UD valde dock att gå i motsatt riktning. Under våren har Sverige genom uttalanden från utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling intagit den mest kritiska uppfattningen till sanktioner mot Iran i EU. Carl Bildt tycks tvivla på sanktioner i största allmänhet och Ewa Björling värnar svenska företagsintressen."


 


Om författaren

Fredrik Malm, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson Folkpartiet. Han bloggar här.

I torsdagens Sydsvenskan gick att läsa att riksdagsledamoten Reza Khelili Dylami (M) nyligen deltog på en konferens i Iran till stöd för den iranska regimen. Den svensk-iranska nyhetssajten Stockholmian skrev om händelsen några dagar tidigare och upprördheten bland många iranier i Sverige är stor.

Khelili Dylami själv försvarar sin medverkan. Hans svar på Sydsvenskans frågor om den iranska dikaturen är dessutom förvånansvärt luddiga. Givetvis står varken Moderaterna, Alliansen eller Sveriges Riksdag bakom Khelili Dylamis agerande.

Den iranska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna är vida känt. Regimen tillämpar bland annat hängning och stening som straff. Kvinnor lever som andra klassens medborgare och homosexualitet straffas med döden. Förtrycket mot kurder, balucher och andra minoriteter är omfattande. Det senaste året har säkerhetsmyndigheterna utövat ett mycket brutalt våld mot demonstranter. Den iranska regimen är också öppet antisemitisk och dess företrädare har gång på gång uttalat att Israel ska utplånas. Även i Sverige har den iranska regimen begått övergrepp, både mord och flyktingspionage.

Under den här mandatperioden har jag vid flera tillfällen kritiserat svenska politiker för undfallenhet och naivitet inför den iranska diktaturen. Den 14 mars 2007 bjöd socialdemokratiske riksdagsledamoten Aleksander Gabelic in Irans ambassad i Sverige till ett möte på Sveriges Riksdag.

Några veckor dessförinnan ledde Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Urban Ahlin en svensk delegation på besök i Iran. Enligt Fars News (http://english.farsnews.com/newstext.php?nn=8511300354) uttalade Ahlin under mötet att "Amerikanarna försöker i medierna förmedla en felaktig bild av Iran för att övertyga världen att Iran spelar en destruktiv roll. Men vi tror på samtal med Iran".

Agerandet från Reza Khelili Dylami (M) och Urban Ahlin (S) är förstås allvarligt i en tid när omvärlden måste vara enig om fördömanden av den iranska regimen. Skillnaden är dock att Khelili Dylami inte ställer upp för omval till riksdagen medan Urban Ahlin aspirerar på att bli Sveriges nästa utrikesminister.

I maj 2007 anlände Irans utrikesminister Manocher Mottaki till Sverige på officiellt besök. Flera dagar innan skrev jag på DN Debatt att besöket borde ställas in. Sverige kan hålla möten av detta slag på tjänstemannanivå, men vi bör inte arrangera officiella besök för ledande företrädare i den iranska regimen. Stora protester mot mötet ägde rum i Stockholm.

Det finns såväl inom vänstern som inom borgerligheten en uppfattning att den iranska regimen är villig att lyssna på oss och förändra sitt beteende bara vi sitter ned och samtalar med dem. Denna uppfattning om dialog är djupt rotad i svensk utrikespolitik.

Men gång på gång har vi sett hur totalitära stater använder just vår välvilja till dialog för att förhala frågor, stärka sin egen legitimitet, skapa manöverutrymme och dupera världssamfundet. Iran är inte något undantag. Försöken att påverka den iranska regimen till en mer konstruktiv attityd har pågått under lång tid.

Men vi bör givetvis försöka få Iran att sätta sig vid förhandlingsbordet. Denna strategi kan dock bara fungera om den iranska regimen inser att de inte har något annat alternativ. Och för att nå dit, vilket är Obamaadministrationens strategi, så krävs det sanktioner och en tydlig hållning från omvärldens sida gentemot Iran.

Sverige borde redan på ett tidigt stadium ha verkat för skärpta sanktioner inom FN:s säkerhetsråd och även i EU. Svenska UD valde dock att gå i motsatt riktning. Under våren har Sverige genom uttalanden från utrikesminister Carl Bildt och handelsminister Ewa Björling intagit den mest kritiska uppfattningen till sanktioner mot Iran i EU. Carl Bildt tycks tvivla på sanktioner i största allmänhet och Ewa Björling värnar svenska företagsintressen.

Oppositionen å sin sida har inte lyckats enas om en politik i Iranfrågan och skriver därför ingenting om sanktionerna i sitt gemensamma manifest för utrikespolitiken.

Sverige har som ett av få länder i omvärlden spelat upp och överskattat den deklaration som Turkiet, Brasilien och Iran enades om strax före beslutet om skärpta sanktioner i FN:s säkerhetsråd. Iran var aldrig intresserat av en förhandling med säkerhetsrådets permanenta medlemmar plus Tyskland. Syftet med deklarationen från iransk sida var i stället att splittra säkerhetsrådet för att underminera skärpta sanktioner. Men detta misslyckades. I stället anslöt sig Ryssland och Kina till majoriteten i FN:s säkerhetsråd.

Det hävdas ibland att sanktioner mot Iran inte fungerar. Problemet med den hållningen är att den i praktiken - i brist på andra alternativ - innebär att Iran kan fortsätta sitt kärntekniska program. Även om sanktioner inte ensamt kommer att lösa problemen så innebär sanktioner en kraftfull signal att omvärlden inte accepterar Iran som en kärnvapenstat. Dessutom kommer sanktioner att kunna spela en roll i en framtida politik om Iran blir en kärnvapenmakt.

Att avfärda sanktioner mot Iran innebär i praktiken att Iran uppmuntras att fortsätta på den inslagna vägen. Signalen till regimen är att ingenting kommer att stå ivägen i dess strävan att skaffa kärnvapen.

Det finns dessutom en del som tyder på att sanktionerna mot Iran har en påverkan. Det finns flera faktorer som pekar på en svagare legitimitet för den iranska regimen såväl på hemmaplan som i omvärlden. I dagsläget är bilden att befolkningen håller Ahmadinejad självt - inte omvärlden - ansvarig för landets ekonomiska och politiska problem. Missnöjet är stort och regimen kan inte mobilisera på samma sätt som förut.

Den amerikanska regeringen har dragit lärdom av historien och söker verka för sanktioner som biter på regimens militära organ och delar av energi- och banksektorn som är kopplade till kärnprogrammet. Syftet är att sanktionerna ska minimera skadeverkningar på den iranska befolkningen.

Sanktioner är, vare sig vi gillar det eller inte, det mest realistiska alternativet som står till buds för att förmå den iranska regimen att tänka om och uppfylla sina internationella åtaganden. Sanktioner är också alternativet till såväl kritikernas oavsedda kapitulation inför den iranska regimen som de som endast ser en militär lösning på problemet. Likaså är det oerhört viktigt att vi inte sviker i de grundläggande frågorna om mänskliga rättigheter. Att förena ekonomiska sanktioner mot regimen med ett resolut moraliskt och politiskt försvar för iraniernas mänskliga rättigheter är det nytänkande som behövs för att förmå Iran att gå i en annan riktning.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26701

21 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om några sanktioner skulle införas så borde de vara emot Israel som är en aggressiv kärnvapenmakt i området och nyligen mördade 9 hjälparbetare på ett fartyg de kapade ute på internationellt vatten.

Samtidigt med den händelsen på 'Mavi Marmara' så placerade de också ut kärnvapenkapabla U-båtar utanför Irans kuster.

Om inte FN tar upp den frågan så har de noll trovärdighet och inget Sverige skall lyssna på vad gäller våra affärer med Iran.

Permalänk | Anmäl #1 Mikael Forsberg, 2010-08-14, 11:33

Utan att generalisera så är säkert de flesta exiliranierna i Sverige missnöjda med att inte mer görs av regeringen för att sätta press på regimen. Men är dessa exiliraniers åsikter desamma som majoriteten av befolkningen i Iran? Nej, det tror jag inte. Om man sen studerar de olika grupper som utanför Iran ingår i den s.k "motståndsrörelsen" så finner man inga sant demokratiska partier/grupper utan de skiftar från hårdföra kommunister till konservativa royalister som vill ha en Shah på tronen igen. Mot den bakgrunden kan man fråga sig vad det är för personer som Fredrik Malm allierat sig med i denna fråga?
För egen del ser jag helst att det finns regelbundna kontakter med Iran då det är att föredra. Sanktionerna drabbar vanligt folk och istället för att rikta ilskan mot regimen så är det vi själva som blir måltavla.

Permalänk | Anmäl #3 Bo Grahn, 2010-08-14, 12:33

Visst vet vi att Israel är "en aggressiv kärnvapenmakt" eftersom svenska palestinagrupperna får miljoner i statsbidrag för att de ska säga just det - den andra sidan som håller på Mellanösterns enda demokrati får inte en krona.

Vad har Bildt sagt när nu Iran har byggt en ny serie centrifuger för att producera uran av vapenkvalitet? http://www.virtualjerusalem.com/news.php?Itemid=508

Vad har Bildt sagt om att Iran ska börja forska för att få fram en vätebomb, och kallar det att de behöver ännu mer energi - http://www.bbc.co.uk/news/world-middle-east-10749405

De har fortfarande inte byggt ett rafinnaderi för det egna bensinbehovet, men det är visst mindre viktigt.

Bildt är anledningen till att alliansen kommer att förlora många väljare, och de går inte till det antisemitiska vänsterkonglomeratet heller utan får försöka hitta något annat genom uteslutningsmetoden.

Permalänk | Anmäl #5 Ralph Haglund, fil.lic., 2010-08-14, 13:37

""Men vi bör givetvis försöka få Israel att sätta sig vid förhandlingsbordet. Denna strategi kan dock bara fungera om den israeliska regimen inser att de inte har något annat alternativ. Och för att nå dit...så krävs det sanktioner och en tydlig hållning från omvärldens sida gentemot Israel.""

Så skriver Fredrik Malm (fp) när han kritiserar Alliansregeringen och (m) för undfallenhet mot Israels människorättsbrott. Förslaget kunde ha varit Ship to Gaza eller Palestinagruppernas.

I motsats till Israel har Iran inte anfallit något annat land, inte begått krigsförbrytelser och inte hotat med kärnvapenbestyckade båtar utanför någons kust, har inte ens kärnvapen eller en militätmakt med kraft att attackera. Men Iran begår svåra människorättsbrott - i likhet med Israel.

(Fast om sanningen ska fram så var det ju Iran Fredrik Malm ville påverka till förhandling...men "principen" är samma. Lika för lika.)

Permalänk | Anmäl #6 Gunnel Gomér, 2010-08-14, 14:30

@ Mikael Forsberg
Israel "kapade" inget fartyg. De israeliska soldaterna ville givetvis se vad fartygen som styrde rakt mot Israel hade ombord (eftersom de ständigt utsätts för artilleribeskjutning). De blev då brutalt misshandlade. De hade uppenbarligen inte förväntat sig så aggressivt bemötande. Så det var inga "fredsaktivister" direkt. Ombord fanns det muslimska brödraskapet som för övrigt stödjer terroristerna Hamas, vilka förtrycker det palestinska folket. Vad kan vi då göra för att befria palestinierna från Hamas? Ja, inte är det genom att stödja Ship to Gaza. Och inte är det genom att stödja den iranska regimen som förmodligen stödjer hänsynslösa Hamas.

Permalänk | Anmäl #7 Erik Olsson, 2010-08-14, 15:55

Det borde ha gått upp för vissa att Iran har givit enorma mängder pengar och vapen till Hizbollah, Hamas och Syrien just för att naiva människor kan skrjka att "nä, Iran har ju inte gjort något!".....

Visst finns det olika motståndsgrupper, men alla är mot regimen som vill starta ett kärnvapenkrig på religiös grund. Israel är en liten remsa som har krav från hela judenheten att se till att inte en ny Förintelse inträffar. Ska vi använda det kristna uttrycket att Ändamålen helgar Medlen i vissa sammanhang? har man fiender runtomkring sej och havet i ryggen får man en viss mentalitet.

Förr hade Israel USA bakom sej, men i och med att Obama skadeglatt avslöjade i maj förra året att USA och Israel hade ett 40-årigt hemligt avtal om kärnenergi och dylikt, så vet Israel att de inte har det stödet längre. De kan inte bara säga byebye och gå, men de kan inte lita på någon annan längre.

Obama började också farsen med "om Israel inte bygger bosättningar på ett tag tar vi hand om problemet Iran" - och på 1½ år har han inte gjort ett dugg mer än hotat lite lätt om att han blir arg om inte Iran lyder. Obama gjorde sitt bästa för att begränsa Kongressens önskningar om hårdare bojkott mot Iran. Se http://israelisverige.info/?p=292

Israel anfaller när det blir nödvändigt. Ibland är det nödvändigt att göra det innan det har blivit attackerat, när de vet vad som mest sannolikt kommer. Israel förstörde Saddams kärnreaktor 1981, Saddam sände Scuds in i Tel Aviv och Haifa 1991. 1967 förstörde Israel en massa arabiska plan uppradade längs dess gränser. Kanske det hade varit mer politiskt korrekt att vänta till några tusen judar hade mördats men.......

Permalänk | Anmäl #8 Ralph Haglund, fil.lic., 2010-08-14, 16:44

Då vore det intressant att veta vilket annat alternativ Ralph Haglund inbillar sig att dom alliansväljare som inte gillar Bildt kommer att söka sig till...Fakta är ju att Bildt tillhör dom politiker med störst förtroende och hans MÖ-politik är populär även bland lokala moderata medlemmar. Det är typiskt att Israelkramaren Malm faller moderaterna i ryggen så här nära valet. För honom är det uppenbaligen viktigare att stödja skurkstaten Israel än att försöka hålla ihop alliansen.

Permalänk | Anmäl #9 Fredrik Meyer, 2010-08-14, 17:01

Heheh, Fredrik Malm argumenterar mot sin egen politik. Försöker du knipa litet iranska röster såhär 1 månad innan valet? Typiskt FP, ljuga och bedra precis innan valet och sen helt skamlöst låtsas som det regenar.

Permalänk | Anmäl #10 Martin A, 2010-08-14, 19:12

# 7

Erik Olson...du pratar om vad du inte har en aning om.

Faktum är att (nästan) ingen bevisligen vet vad som hände på Mavi Marmara. Israel har lagt beslag på hela bevismaterialet. FN har nyligen tillsatt en undersökningskommission, vilken - sannolikt - kommer att få svårt att utföra sitt uppdrag på ett rättsäkert sätt.

Några saker står dock helt juridiskt klart för alla (utom för dig):

1. Freedom Flotilla styrde definitivt inte mot Israel, utan höll sig långt borta från Israels territorialvatten. Deras ambition att INTE störa på israeliskt vatten stod klar för IDF och Israels regering långt innan.

2. Israel angrep och bordade på internationellt vatten, vilket är ett brott enligt internationell sjörätt.

3. Israels blockad/ockupation av Gaza är illegal enligt domslut i Internationella Domstolen och Israel har ingen legitim jurisdiktion på palestinskt ockuperat område.

4. Blockaden utgör vidare ett brott mot Geneve-konventionen samt människorätten.

Bevisligen - redan genom detta - har Israel begått tre-fyra förbrytelser mot internationell rätt. Ship to Gaza har uppfört sig helt lagligt enligt internationell rätt - i dessa bemärkelser.

Vad som hände - och hade hänt innan - när kommandosoldaterna firades ned på däck och blev misshandlade - det vet varken du eller jag. Många röster vittnar om att IDF beskjutit Mavi Marmara 10-15 minuter före bordningen och att skadade aktivister redan låg på däck när kommandosoldaterna kom ned från luften. Misshandeln var - om detta stämmer - ett desperat försök att skydda de skadade och de som försökte hjälpa dem ned under däck. Där nästan alla aktivister redan befann sig.

Men jag vill gärna att du ger mig sakligt underlag för dina utsagor...länkar etc.

Permalänk | Anmäl #11 Gunnel Gomér, 2010-08-14, 19:25

En viss "mentalitet" präglad av den fientliga omgivnigen talar Haglund om. Kansek borde han fundera på hur Israel sak agera för att få den enligt honom fientliga omgivningen mer positivt inställd?

Permalänk | Anmäl #12 Fredrik Meyer, 2010-08-14, 19:34

Fredrik Malm lyckas framställa det som om sanktionerna riktas mot alla brott mot mänskliga rättigheter i Iran. Han talar om hängning och stening, diskriminering av kvinnor, dödsstraff för homosexualitet, omfattande förtryck av många minoriteter, brutalt våld mot demonstranter, och till och med att regimen begår övergrepp, mord och flyktingspionage i Sverige. Läsaren ges ett intryck av att sanktionerna är helt avgörande i dessa frågor.
För att regimen ska 'ändra sitt beteende' sanktioner, enligt Fredrik. Men då talar han inte om att dessa sanktioner enbart handlar om frågan om kapacitet för kärnvapen.
Hela Fredrik Malms artikel, och kritiken av meningsmotståndare, blir därmed vilseledande. Läsaren ges intryck att en internationell kampanj som fullständigt ignorerar mänskliga rättigheter, och endast handlar om kärnvapen, skulle ha något med kampen mot förtryck att göra.

Permalänk | Anmäl #14 Mats Forssblad, 2010-08-14, 20:16

Tack, Fredrik Malm för ett lysande inlägg. Det var en stor besvikelse då Bildt utnämdes till utrikesminister för fyra år sedan.
Det är inte så konstigt att Palestinagrupperna var nöjda med valet av utrikesminister då de kände till hans åsikter om konflikten mellan palestina araber och israeler.
Själv ser jag fram emot den dagen då du blir Sveriges utrikesminister.

Permalänk | Anmäl #15 Mia, 2010-08-14, 22:43

#7 Erik Olsson

Jodå, Israel kapade 'Mavi Marmara' på internationellt vatten och mördade sammanlagt 9 människor, skadade ett 50-tal helt i strid mot internationell rätt.

Nu sände faktiskt Al-Jazeera live tills kaparna från Israel stal deras utrustning så de bilderna finns på nätet, inte bara de ljusmanipulerade bilderna Israel sprider.

Däremot kan det nog inte förnekas att en utav de Israeliska mördarna åkte på rejält med stryk och slängdes i havet.

Hade Israel varit en seriös stat så hade självklart intervjuer med de inblandade soldaterna kunnat hållas, maskerade om nödvändigt för deras situation lokalt men ändå varför inte öppenhet som anstår ett civiliserat samhälle?

Förnekelsen utav brotten mot internationell rätt och liknande är inte till Israels fördel. Det är bättre att försöka reda ut situationen fredligt än att dessutom planera en invasion utav Iran.

Permalänk | Anmäl #16 Mikael Forsberg, 2010-08-14, 23:20

När Fredrik Malm talar om sanktioner som ett sätt att destabilisera Irans regim är det precis samma argument man tidigare använde mot Irak. Det fungerade inte då och det lär inte fungera nu, tvärtom gör det bara att omvärlden upplevs som en fiende vilket stärker regimen.

Visserligen talar Malm om sanktioner som ett alternativ till militärt angrepp, men det är nog mer korrekt att se det som en förberedelse för ett sådant. Man kommer med orimliga krav, som att Iran tvärtemot vad icke-spridningsavtalet fastslår inte skall få anrika uran, och när Iran inte lägger sig platt kommer man med sanktioner och när sedan de misslyckas har man sin ursäkt för ett angrepp.

Under tiden har man öst på med propaganda om hur Iran är ute efter att bygga kärnvapen för att utplåna Israel. Att det saknas bevis för att Iran bygger kärnvapen ignoreras, liksom att Ahmadinejad sagt att han anser att "den judiska staten" skall utplånas genom en folkomröstning där både judar och palestinier får delta eller att Ali Khamenei förklarat att användning av kärnvapen strider mot Islam passar inte in i retoriken så det ignoreras, liksom det faktum att det tvärtom är Israel som är den militärt aggressiva kärnvapenmakten i regionen.

Visst finns det mycket att ogilla hos Irans regim, men för världsfreden är den bombhöger Fredrik Malm gör sig till språkrör för ett större hot. Det är de som senaste decenniet invaderat två av Irans grannländer medan Iran inte startat något krig.

Permalänk | Anmäl #18 Thomas Palm, 2010-08-15, 08:59

Israel har både kärnvapen och atomenergi, men har inte skrivit under på icke-spridningsavtalet och vägrar att släppa in FNs kontrollanter. SaudiArabien har (eller har snart) kärnvapen. Pakistan har kärnvapen. USA har kärnvapen. Alla är de "mot Iran".

USA och Israel patrullerar utanför Irans kust med kärnvapenbestyckade båtar - hotfullt siktande. USA har redan ockuperat två av Irans grannländer med anarki, inbördeskrig, en kraftigt växande islamism och en miljon döda som facit av Mr Bush ansträngningar.

Iran har ännu inga kärnvapen, men håller på att utveckla atomengeri. Iran har skrivit under icke-spridningsavtalet och har släppt in FNs kontrollanter.Iran har inte angripit någon annan stat och Irans armé påstås vara alltför svag för anfallskrig.

Så är läget just nu - men sen då?

Arabstaterna blir allt rikare och modernare. De kommer alla att vilja ha kärnkraft för att täcka sitt kraftigt ökande energibehov. Vem vill/kan hindra dem när vi själva har kärnkraft och bygger ut den? Så snart torium börjar konverteras till fissilt U233 kan FNs atombombskontrollörer hälsa hem. Det går inte att hålla reda på vilka mängder som blir framställda.

Men...

Vem tror att ”väst” vill gå in i ett nytt världskrig – bara för lilla Israels skull? Arabvärlden är en femtio gånger större handelspartner för västliga affärsintressen. Glöm aldrig denna marknadsekonomiska realitet.

Vad pratar Fredrik Malm om för framtid egentligen?

Permalänk | Anmäl #20 Gunnel Gomér, 2010-08-15, 12:36

Jag ber att få lägga in två vinklingar till Fredrik Malms artikel...en amerikansk och en israelisk. Genom huffington post når vi många röster i artiklar och i artikelkommentarer. Sök kontakt och läs i både öst & väst...annars drunknar vi i svensk krigs & riksdagspropaganda :-)

Jag pekar idag intensivt på detta: Israel kan erbjuda vettiga förhandlingar med palestinierna. Det skulle vara dödsstöten för Irans retorik mot Israel.

§§§

Jag citerar först sammanfattande Helsingborgs Dagblad:

"Det är därför ett krig kan vara nära förestående. I en redan mycket inflytelserik artikel i det senaste numret av tidskriften Atlantic rapporterar journalisten Jeffrey Goldberg, som har intervjuat över 40 israeliska makthavare, att det är över 50 procents chans att Israel attackerar Iran inom ett år.

En attack på Iran skulle leda till skyhöga oljepriser, kris i Mellanöstern och fler terrorattentat mot judar världen runt, men enligt Goldberg anser Israels ledare att det är ett något bättre alternativ än att inget göra. Om Israel inte ingriper mot Irans illegala kärnvapenprogram skulle USA behöva göra det, och enligt Goldberg är israelerna inte säkra på att President Obama skulle göra något sådant. Så de överväger att göra det själva. ”Ingen vill väl ha en apokalyptisk, messiansk kult som har tillgång till kärnvapen”, sade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu till Goldberg.

Men ett regionalt krig i Mellanöstern är naturligtvis aldrig bara ett regionalt krig. Om Israel anföll skulle USA förr eller senare tvingas ta dess sida och därmed riskera att dras in i ännu en ödesdiger konflikt.

En ledande krigsreporter, Fred Kaplan, har föreslagit en oortodox lösning: Israel kan erbjuda vettiga förhandlingar med palestinierna. Det skulle vara dödsstöten för Irans retorik mot Israel. Frågan är förstås om Israel över huvud taget är intresserat av förhandlingar."

Läs Jeffry Goldbergs artikel "Point of No Return" här:
http://www.salon.com/news/iran/index.html?story=/politics/war_room/2010/...

Och Trita Parsis intressanta analys av USAs och Israels nuvarande position här, bl a detta:

"The Obama administration's less bellicose approach to Iran provided space to the pro-democracy movement that Iranian activists were quick to seize upon in 2009. "The mere fact that Obama didn't make military threats made the Green Movement possible," Ganji said. "A military attack would destroy all of that."

If Goldberg’s article is the starting salvo of a campaign that does not take into consideration the existential threat this constitutes to the Iranian pro-democracy movement,"

ETT STARKT HOT MOT DEMOKRATIRÖRELSEN I IRAN. SOM SKULLE KUNNA UNDVIKAS OM ISRAEL TOG UPP SERIÖSA FÖRHANDLINGAR MED PALESTINIERNA.

Tulipanaros?

Permalänk | Anmäl #21 Gunnel Gomér, 2010-08-15, 15:04

#20 Gunnel Gomér

”USA har redan ockuperat två av Irans grannländer med anarki, inbördeskrig, en kraftigt växande islamism och en miljon döda som facit av Mr Bush ansträngningar.”

Det USA har gjort är att man har befriat befolkningarna från två förtryckande diktaturer. Den ena extremislamsk och den andra socialistisk. Man måste komma ihåg hur det såg ut innan. Nu har skapat utrymme för något åtminstone som liknar demokrati; man har satt upp ramar och regler försöka få till ett folkstyre.

När det gäller antal dödade, som ofta rabblas upp av USA-fientliga, så bör man sätta detta i relation till andra alternativ. Om man exempelvis betraktar Irak, så har man beräknat att ungefär 3 miljoner människor dog i förtid under den tid Saddam var vid makten. Då har man iofs inte bara tagit med dem som avrättats eller torterats ihjäl på grund av att de motsatte sig det socialistiska Bathpartiets styre och åsikter. Utan man har också medtagit avrättning av olika etniciteter (exempelvis kurder) och de irakier som Saddam tvingat ut i krig, och där dött.

På grund av att den sistnämnda kategorin, (de som tvingats dö i krig) är stor och att de höga dödssiffrorna framförallt är koncentrerade till de år då kriget mellan Iran och Irak var som intensivast, så har det varit stor variation i antalet dödade från de värre åren under Saddam jämfört med de ”bättre”.

Man kommer dock inte ifrån att det blir ett genomsnitt på ungefär 100 000 dödade irakier per år under Saddams styre. Så om man anser irakier som dödats av en socialistdiktatur lika mycket värda som de som i dag dödas, så har en väsentlig ”förbättring” skett. För det är väl ändå rimligt att jämföra de antal som dör idag med ett genomsnittligt år med Saddam och Bathdiktaturen vid rodret?

Man kan naturligtvis inte säga att det nu har blivit bra. Utan det är nog bättre att kalla det ”mindre jävligt” för irakiern i gemen. Av två onda ting, där inget rimligt tredje finns, bör man väl välja det mindre onda?

Förutom det historiska och dagsläget, så bör man även försöka sig på att blicka in i framtiden. Vilka alternativ gör det mest troligt att hålla ner antalet dödade: nuvarande demokratiförsök, eller att låta Saddams diktatur och talibanernas förtryck fortsätta? Och naturligtvis är det inte bara antalet dödade som avgör vad som är bäst, utan även möjligheterna för människor att, förutom föda, kunna leva ett någorlunda fritt liv.

Permalänk | Anmäl #22 Kurt Lund, 2010-08-15, 18:53

#22

Hej Kurt!

Och vad drar du för slutsats av den "frihet" som du anser att inbördeskriget, förstörelsen av infrastruktur och den kraftiga islamiseringen i irakisk politik bringat detta folk? Är "västlig demokratisering" kanske liktydigt med uppsving av islamism? Det finns en hel del som tyder på det i både Afghanistan och Irak.
Dessutom brer korruptionen ut sig. Korruption hör till det mest anarkiskapande som existerar. Och anarki står i direkt motsättning till demokrati. Hur ser din tankegång ut här?

§§§

Vågar du tänka tanken att demokrati-rörelsen i Iran har kraft att stå på egna ben? Vågar du tänka tanken att - hur det än är med människorättsbrotten i Iran - så har alla rösträtt, även kvinnor? I motsats till SaudiArabien och Israel...som tillhör de presumptiva anfallarna av Iran. Där saknar stora medborgargrupper fortfarande rösträtt. Du vet...det där med grandet i ditt eget öga?

§§§

Och hur ser du på möjligheten att vrida "sionist-vapnet" ur handen på Iran? Om Israel backar från sin territoriella expansion och sina människorättsbrott kommer kanske Iran att ropa ut i tomma luften om sitt "raderande från historiens blad".

Det finns alltid bättre vägar än Tredje Världskriget Kurt...fredliga vägar! Var finner du sådana öppningar?

Permalänk | Anmäl #23 Gunnel Gomér, 2010-08-15, 22:18

Demokrati är inget man ger till ledarna i ett diktaturland, utan det är något man ger ner till folket under, och enkom för deras skull. De får därefter välja mellan fler alternativ än det de för tillfället har. De privilegierade väljer ofta det som redan finns, och ibland vinner detta alternativ makten. Detta är helt okej om det sker utan korruption och hot vid valurnorna.

Slutsatsen angående den ökade islamiseringen och korruptionen (om det nu stämmer), blir väl att peka på demokratiprocessens födslovåndor. Jag tycker mig ha sett liknande tendenser i Ryssland och andra östeuropeiska länder. Där har det inte heller gått helt smärtfritt, eftersom de kommunistiska samhällena har korrumperat människan från ledarställning och neråt under så många år.

Du har vissa poänger i det där med islamisering, korruption och risk för anarki vid övergången till folkets demokrati. Det är något man får se upp med, och något bland det viktigaste för omvärlden att försöka förhindra. Förutom Östeuropa, så har man kunnat se det i mer eller mindre omfattning i Restjugoslaviens befriade länder: det är en process, där det alltid gäller för demokratisträvare att försöka ta två steg framåt, efter att det tagits ett felsteg bakåt. Personligen är jag övertygad om att demokratin på sikt är bäst för befolkningen.

Det där med vem som är skyldig till Iraks förstörda infrastruktur, det kan ju diskuteras. Mannen och hans partikamrater, som under decennier förstryckt sitt folk (särskilt minoriteter), och dessutom provocerat på utrikesfronten, torde inte vara utan skuld för att vedergällningar utifrån har åstadkommit detta resultat. Det är svårt att mäta delar i skuldbördan, men vi kan väl vara överens om att det är mest synd om folket som drabbats? Och det var inte det här som jag ville diskutera, utan jag ville bara påpeka, angående en del i din kommentar, att det kan vara rimligt att jämföra dagens dödstal (och annat elände) med det som fanns under Saddamstyret respektive talibanväldet. Det blir alltså någon slags omvänd utilitarism, eftersom det mest handlar om mer eller mindre mildrande av eländet hos olika alternativ. Det är nog ganska vettigt att göra så, för ska man dessutom gå in på pliktetik, så finns risken att man binder sig för mycket vid ideologier, och samtidigt riskerar att försumma folket.

Permalänk | Anmäl #24 Kurt Lund, 2010-08-16, 01:32

Hej Kurt, ledsen att jag inte svarat snabbt. Min PC trasslar hemma. Jag kan därför inte fortsätta att debattera på ett tag.

Men kort...

Demokrati är inte något "man ger". Vilken "man"? Vilken besitter sådan makt? Tja, möjligen despoter :-) Men despoter gillar inte demokrati på riktigt, eller hur?

Demokrati kommer FRÅN folket, inte från någon annan. Demokrati är en produkt AV folket, inte av någon annan. Du delar inte denna syn med mig, eller hur? Du tror att det är något som ett folk måste göra sig förtjänt av genom att inte bråka så mycket med den som makten haver (läs amerikanska och brittiska oljeintressen).

Kort sagt...min åsikt är att vi i "väst" har inget i andra världsdelar att göra med vår militära förstörelsekraft, våra unga grabbar i stridsmundering och med våra utpressare. Den som vill kalla sig "demokrat" måste böja sig för den internationella folkrättens regler och för människorättens etik. Och visa tillit till andra folks förmåga att själva störta sina förtryckare - with a little help from friends :-)

Inget av detta är uppfyllt i Irak eller Afghanistan. Jag set västockupationerna som vanhedrande, anti-demokratiska och våldsförhärligande.

Permalänk | Anmäl #25 Gunnel Gomér, 2010-08-17, 15:18

@Gunnel
Jag tänkte ge ett detaljerat svar - men ångrade mig. Jag tror inte det är någon idé, vi har nog för olika åsikter. Jag håller med om att Israel ibland kan agera provokativt, t.ex. när de utvidgar sina bosättningar. Men Israel har inte en helt lätt uppgift - t.ex. att skydda sig mot diverse attentat och missilbeskjutning mot civilbefolkning.

Och det är lätt att fördömande räkna upp paragrafer som ett land bryter mot - så länge man inte själv befinner sig i samma utsatta situation.

Ditt inlägg #25 där du kallar västs insats för vanhedrande, anti-demokratisk och våldsförhärligande, gör mig riktigt ledsen. Det är faktiskt ett hån mot de som inte bara pratar om solidaritet utan verkligen ställer upp för det irakiska och afghanska folket. Jag skulle vilja be dig att tänka på helheten (bortom alla "ner-med-USA"-slogans) om några år då de har fått sin frihet. Vill du då verkligen säga till dem att du inte ville stötta dem i deras frihetskamp?

Permalänk | Anmäl #27 Erik Olsson, 2010-09-05, 01:45

annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  3. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  4. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  5. Den svenska schlagern är död
  6. Jag är också politiskt deprimerad
  7. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  8. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  9. Kärnkraften är osäker och oekonomisk
  10. Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  3. Kärnkraften är osäker och oekonomisk
  4. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  5. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  6. Svensk narkotikapolitik är galenskap
  7. Omskurna män mot omskärelse osynliggörs i debatten
  8. FP och C måste agera för att inte bli utraderade
  9. Jan Björklund har fel om ny teknik – igen
  10. Nakenreklamen kränker oss medborgare
  1. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  2. För kvinnorna är islam själva grundproblemet
  3. Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
  4. SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
  5. Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
  6. Hatiska feminister objektifierar och hånar mig
  7. Dags att legalisera cannabis!
  8. Svenska bombmän räddar inga kvinnor
  9. Låt oss ha en nykter syn på cannabis
  10. Vi är utsatta för en krypande statskupp

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.