Välfärdsföretagens vinster traumatisk fråga för vänstern

Det går troll i den här debatten trots att svaret är uppenbart.

Om vi tar ett av världens bästa sjukhus John Hopkins sjukhuset i USA. Kontaktar man dem sätter de omedelbart ihop ett sjukvårdsteam på fem personer och med utgångspunkt i det medicinska problem som ska lösas.

Man har högt utbildade dessutom topprankade doktorer samt hög personaltäthet.

Självklart är det samma sak i skolan. Hög personaltäthet av högt utbildade lärare ger de bästa resultaten. Detta oavsett om skolan är privat eller offentlig.

Det finns ingen väg runt detta. Man får helt enkelt vad man betalar för.

Gudrun Schyman sökte ju privat vård för sitt missbruksproblem och hävdade när hon blev upptäckt att hon inte ville belasta den vanliga sjukvården med sina problem.

Det folk är rädda för är att vi ska få ett sjukvårdssystem liknande det man har i USA där det kan kosta tiotusentals kronor om man blir sjuk eller skadad. Om du kan förklara för folk att vi inte ska ha ett sådant system i Sverige så kommer folket att lyssna bättre på dina argument. Strunta i Vänsterpartiets hycklande politik, för när de själva blir sjuka så kommer de att söka snabbast möjliga sjukvård även om den skulle vara privat.

Jag gillar dig som politiker Göran Hägglund. Lycka till i valet!

Snälla Hägglund. Privata sjukvårdssystem, såväl som de statliga har totalt glömt bort "vanliga" svenskar???!!! . Se bara hur ni behandlar (glömmer bort) våra pensionärers grundläggande behov, hur våra äldre Och våra skolbarn får vård/kost som inte ens katterna vill äta??! Nejtack, nog med lögner och tomma Vallöften nu i vårt upproriska Sverige.
Många röstar desperata på SD i höst för ní har svikit oss "vanliga/gamla/sjuka"

Om vi i Sverige har fördomar om marknadslösningar så har de i USA fördomar om statliga lösningar.

I Boston, en av de mest trångbodda städer i USA med många universitet och studenter så funkar bostadsmarknaden väldigt bra p.g.a. konkurrens. I Sverige funkar inget alls och det är en massiv kö.

Vänstern måste komma över sina psykologiska komplex.

Hägglund har helt rätt, vinst är ju den naturliga förutsättningen för att man ska kunna expandera verksamheten. Nya fräscha pengar helt enkelt.
Nu blir ju frågan komplicerad i och med att det handlar om skattefinansierad verksamhet. En lämplig lösning skulle kunna vara att enbart hälften av finansieringen är skattesubventionerad och resten betalas via patientförsäkringar. Det kan jämföras med Rut och Rot.
Pensionärer skulle dock ha helt fri sjukvård.

Hägglund försöker reducera all problematisering av en vinstdriven modell för sjukvård, omsorg, utbildning till något - sjukligt. Helt enkelt en "traumatiskt betingad" reaktion. Och kan därför avfärda varje motargument, varje fråga beträffande kommersiellt baserad sjukvård etc som symtom på ett traumatiskt chocktillstånd. Som osammanhängande, förvirrade ordramsor.

Så lägger sig Hägglund nu på samma debattnivå som försvararna av vinstdriven sjukvård i USA, där Obamas reformplaner utmålades, ganska så krampaktigt och ideologiskt desperat, som produkter av ett marxistfascistiskt-socialistkommunistiskt monster, dvs seriefiguren Joker i Batman.

På samma sätt avfärdar nu Hägglund inte bara den svenska kritiken som sjukdomssymtom utan också, naturligtvis, den internationella. Inte minst den i USA. Så dömer han t ex ut David U. Himmelstein, Harvard. Eller Steffie Woolhandler, Robert Kuttner, John K. Iglehart m fl, som redan 1999 i en lång artkelserie i The New England Journal of Medicine diskuterade aktuella och framtida problem med vinstdriven sjukvård. Enligt Hägglund är deras, och efterföljande, kritiskt analyserande resonemang endast symtom på traumatiskt betingad förvirring.

Själv förlitar sig Hägglund tryggt på Marknadsmagin i den neoklassiska/nyliberala ekonomiska teori, där den "knivskarpa konkurrensen" löser alla problem. Den där - faktiskt rent magiskt tänkta - fulländade konkurrensen, som är ett alldeles nödvändigt villkor för Den Osynliga Hand som Hägglund tillber.

Vinst, påstår Hägglund, är ett medel för att möjliggöra fler vinstdrivna aktörer, som i sin tur möjliggör "mer av effektiv sjukvård med hög kvalitet". Det var inte minst det sistnämnda påståendet som diskuteras i USA: svårigheterna att kombinera en ur samhällsekonomisk, rättvise- och jämlikhetssynpunkt effektiv, kvalitetsmässigt acceptabel sjukvårdsproduktion med en hög andel vinstdrivna aktörer i systemet.

Men för Hägglund är det enkelt:

skulle det ändå, mot Hägglunds övertygelse, uppstå några som helst problem är det ju bara för politikerna att se till att öka antalet vinstdrivna aktörer, upp till den magiska nivån = "knivskarp konkurrens". Att vinstmarginalerna då samtidigt antas falla mot noll, zero, har ingen som helst avkylande effekt på de vinstdrivna aktörernas fortsatta intresse att hålla sig kvar i branchen. Tvärtom ökar ju, enligt Hägglunds övertygelse, hela tiden kön av entrepenörer/riskkapitalister sugna på nyetablering ju mer vinsten faller. Om nu bara politikerna förstås skapar de "rätta förutsättningarna" för denna knivskarpa kamp om minskande profiter.

Låter tryggt och bra. Simsalabim!

#6 Jan O Lindgren

Du verkar ha en svartvit syn på hela ämnet om vinstdrivna välfärdstjänster. Antingen så äger staten allt eller så äger staten inget. Sjukvården i USA brister i fråga om tillgänglighet iom att så många står utanför systemet men vad beträffar kvalitet och utbud är den i toppklass. I Sverige har alla tillgång till sjukvård vilket bör vara en självklarhet i en demokratisk nation, men den svenska sjukvården präglas av dålig patientfokus och omänskligt långa väntetider vilket bland annat leder till att många patienter blir utan behandling. Den privatdrivna sjukvården i Sverige får dessutom högre betyg i kundnöjdhet än den offentliga (Svenskt kvalitetsindex).

Genom valfrihetssystemet har den offentliga vården blivit konkurrenssatt och dess prestationsförmåga utmanad. M, C, Fp och Kd är alla överrens om att sjukvården skall vara skattefinnansierad men vill öppna upp för privata utförare att driva verksamheten, med vinstmöjlighet. Detta system praktiseras redan i flertalet europeiska länder såsom Frankrike, Italien, Spanien och Nederländerna. Samtliga av dessa länder har bättre sjukvård än Sverige (WHO). Spanien erbjuder dessutom skattelättnader till de som tecknar privatförsäkring. Dessa länder har även ett väl utbyggt husläkarsystem som bland annat Fp förespråkar. Dina upprepade hänvisningar till USA och den amerikanska sjukvården blir således menlösa.

Vare sig ni vänsterfascister vill det eller ej, så tillhör valfrihet grunden till ett fungerande demokratiskt samhälle. Att kunna välja mellan offentliga och privata vårdgivare är ett val som måste göras av patienter med medicinska behov, inte av byråkrater med ideologiska motiv. Detta innebär även att om vinstdrivna vårdföretag presterar sämre än den offentliga sjukvården, kommer de privata vårdföretagen att konkurreras ut. Detsamma gäller förstås om den offentliga vården presterar sämre, och jag tror det är detta som skrämmer vänsterkartellen så hemskt. Rädslan för att ha fel.

Länkar:
http://www.kvalitetsindex.se/index.php?option=content&task=view&id=126
http://www.vardforetagarna.se/web/Nederlanderna_det_basta_landet_att_var...

David Hörnsten.

Du tycker inte att man ska dra in USA i debatten. Det land, som sedan 2:a världskriget har överlägsen erfarenhet av vinst som incitament för privata sjukvårdsaktörer på olika nivåer. Något som visat sig oerhört kostnadsdrivande, inte minst pga av en grotesk ansvällning av administration. Dessutom, som du själv nämner, med en oanständig uteslutning av en stor grupp människor från systemet. Det finns heller ingen entydig överlägsenhet i kvalitet, något som intensivt debatterades inför ObamaCare.

Att denna relativt sett dyra sjukvård ändå skulle ha levererat den kostnadseffektiva kvalitet, som ivrarna för vinstdriven vård strävar efter - det är alltså helt enkelt inte sant. Och ett mycket obekvämt faktum för vinstförespråkarna.

I stället försöker du stödja Hägglunds bisarra resonemang om den "traumatiskt chockskadade vänstern" genom att påpeka att vinstdriven privatisering av sjukvården minsann pågår i ett antal europeiska länder. Joho, jaha? Men fortfarande är det ju fullt rimligt och önskvärt att ställa frågor om hur det fungerar, för tillfället och i en extrapolerad framtid.

Och frågor ställs. Frågor som inte ryms i opinionsindustrins enkäter. Så visade i Madrid, 10 04 22, stora människomassor sitt missnöje med och tvivel på detta kommersialiseringsprojekt i Spanien. 400 000 namn på protestlistan är en mäktig opinionsyttring med en statistisk dignitet som enkätindustrin endast kan drömma om.

I detta sammanhang kritiserades också ett av den spanska privatiseringens skyltfönster, sjukhuset La Ribera, Valencia. La Ribera ansågs vara ett kostnadseffektivt underverk. Besparingar på 25 % hade angetts i reklamen. Men enligt fackföreingsrörelsen, företrädd av emergency doctor Pedro Durán, sammanföll detta med lägre löner, c:a 25 % färre anställda med nu betydligt ökad arbetstid. 10 % av läkarna hade sagt upp sig senaste åren.

Beträffande Nederländerna så är inte allt frid och fröjd där heller. Senaste reformen 2006 tillkom för att komma tillrätta med det vinstdrivna men uppenbart kostnadsökande inslaget i sjukvården. En studie av utfallet, redovisades 2008 i Duke University's "Journal of Health Politics,..", (P Rosenau, C Lako) och diskuterades som ev lämplig modell för USA. Men, redan då kunde man påvisa fortsatt försämrad kostnadskontroll. Dessutom var kundnöjdheten påfallande låg, liksom den upplevda vårdkvaliteten. Nederländerna avfördes därför ur modelldiskussionen.

Mot denna bakgrund är det väl fullt förståeligt att även du faller in i monster-mobbarkören från USA för att med epitetet "vänsterfascister" försöka ge intellektuell substans, hederlighet och respekt åt ditt försvarsinlägg. Lycka till!

Jan O Lindgren. Kunnig och intressant.

Hägglund orerar om kvalitet men är inte särskilt specifik. Tillgänglighet till vården är det enda han nämner egentligen. Jämför Dinamarcas artikel här intill, den innehåller substantiella fakta och argument. Det är skillnad det. Hägglund raljerar. Man förstår ju att de bara har 4 % av rösterna eller lägre.

Det går inte att välja sida i en debatt som i höger vänsterperspektivet blivit samma sak men med olika huvvudmän..höger respektive vänster.
Nej vi verklighetens folk behöver förstå att finansieringen är problemet!

Om ett privat företag finansieras av statens skattebetalare så blir man detsamma som statliga myndigheter utan dom regler och syften som en statlig myndighet har att rätta sig efter.
Att ersätta en defekt myndighet med giriga defekta företag med samma personer verksamma gör ingen skillnad.

Vi som står över höger vänsterskalan skulle gärna se att finansieringen följde kunderna både med subventioner och egna medel...dvs sjukvården är till för att skapa friskare människor inte för att sysselsätta framgångsrika företagsledare på cayman islands eller landstingspampar på exil i västindien.

Det är egentligen helt meningslöst att diskutera vinstmarginaler och privata vårdgivare så länge man inte är medveten om att den offentliga sektorn med vård, skola och omsorg bl.a. är organiserad och drivs enligt planekonomiska teorier. D.v.s. marknadskrafterna för efterfrågan, utbud och finansiering är satta ur spel. Vi behöver bara gå tillbaka till Sovjetunionen och de dagliga brödköerna (det kan tyckas väldigt banalt när man jämför med vårdköerna) för att förstå grundproblemen i planekonomin. Dessa grundproblem blir man inte heller av med genom att konstruera ett bristfälligt lapptäcke med privata aktörer, eller att orera om vinstmarginaler.

Varje planekonomiskt system är totalt okänsligt (åtminstone på kort sikt innan politiska beslut ev. hinner fattas samt implementeras) vad gäller en anpassning till efterfrågan (hur mycket, var, när och hur) och därmed även av utbudet liksom även finansieringen. Ett planekonomiskt system är dessutom alltid ett uruselt instrument för resursallokeringen, d.v.s. hur effektivt våra skattepengar används. Dessa utfall av planekonomiskt tänkande kan studeras i varje socialistiskt samhälle - nuvarande eller före detta.

Så gott som samtliga försvarare av den nu gällande organisationen av välfärdsstaten har en förmåga att förbise detta faktum.

Men det verkar vara stört omöjligt att få till stånd en diskussion i ämnet. Det är klart att det är pinsamt att erkänna att man bara blåst på på nuvarande väg, utan eftertanke, och försatt sig i en situation som stretchar behovet av skatteintäkter till det oändliga, samtidigt som man inte kan tillgodose efterfrågan på tjänster.

Den enda lösningen på problemet innebär en diskussion, om statens roll, en skiljelinje mellan det offentliga och civila samhället, samt var gränsen går för den maktbalans mellan stat och individ som är av avgörande betydelse för demokratin.

Det är statens uppgift att stifta lagar enligt medborgarnas demokratiskt påtalade behov samt att övervaka samhället så att det fungerar enligt de värderingar medborgarna gett uttryck för i demokratiska val och där mänskliga rättigheter och människors lika värde är centrala kriterier.

Det är inte statens uppgift att leka entreprenör med medborgarnas pengar. Tillfredsställelsen av medborgarnas behov kan tillgodoses genom av ev. lagstiftnig reglerade marknader utan offentliga aktörer.

Innan en sådan diskussion förs på allvar måste diskussioner som t.ex. Hägglunds här dömas ut som irrelevant babbel.

Hägglund har helt rätt. Vi kan inte sitta fast i det gamla sosse-systemet med ändlösa vårdköer där bara de rika har råd till vård. Med ett så ineffektivt system skulle pengarna inte räcka om vi så höjde inkomstskatten till 100%.

@ Jan O Lindgren
Du hänvisar till missnöje från "stora folkmassor" och spansk fackförening. Men tänk om de är lika fel ute som folkmassorna i Grekland då, som inte fattar att de inte kan leva över sina tillgångar? Nu får vi alla i EU betala notan för t.ex. sossarnas vanstyre i Spanien. Skönt att vi slapp sånt vanstyre i Sverige!

Jörgen Trauner.

Du anser att "marknadskrafternas fria spelrum" är ett nödvändigt (obs!) villkor för rätt och riktigt bedriven sjukvård, omsorg, utbildning. Endast med den Osynliga Handens fingertoppskänsla kan "efterfråga, utbud, finansiering" lösas på dessa områden. Du påstår t o m att samhällets totala resurser för tillfredsställandet av dessa behov (fast du kallar det förstås "efterfråga") endast kan mobiliseras och allokeras rätt, riktigt och förnuftigt av vinstdrivna aktörer på en oreglerad marknad, dvs fri från en övergripande, samhällelig planering.

Du anser alltså att sjukvård, utbildning, omsorg ska köpas "direkt över disk". För det är ju där "efterfrågan" avläses "bäst" av producenterna/investerarna för snabbast möjliga produktionsökning-/minskning. Eller branchbyte, om rörelseresultat och alternativa vinstmöjligheter säger så.

Så ska alltså planering av t ex sjukvårdsbehov genom att utnyttja epidemiologisk kunskap, kunskap om förekomst av resp nyinsjuknande i akuta/kroniska sjukdomar (inte minst för den komplicerade, växande bilden av multisjuka äldre, inkl demenssjukdomar) ersättas av reaktionerna i dessa trendkänsliga marknadssensorer.

Eller gäller det att också på dessa områden styra efterfrågan med smartaste reklamen och kostnadseffektiv marknadsföring? En styrning mot de för tillfället fetaste kassakorna - helt enligt rådande företagsekonomisk praktik och teori? ("Betydelsen" av sjukvårdens cash-cows poängterades faktiskt redan i 90-talets snabbutbildningar i den "nya sjukvårdsekonomin" - kostsamma utbildningar ledda av diverse konsulter/akademiska företagsekonomer - då det ju gällde för sjukvårdspersonalen att följsamt börja förålla sig till prestationsbaserade ersättningssystem, dvs en prissättning av enskilda diagnoser som ekonomiskt styrsystem.)

Och hur är det med risken för spruckna affärsbubblor, även inom vinstdriven välfärd? När trender och hypade entrepenörsidéer nu besvisligen lett till härdsmältor på så samhällsviktiga områden som boende, IT, finanssystem? Härdsmältor, upphettade av resp (förväntade) börsvärden?

Liknande problematisering av köp-över-disk-metoden gäller förstås också för utbildning och omsorg.

Erik Olsson.

Tänk om? Jodå, men sen då? Med samma krav på argumentationsskärpa skulle man ju lugnt kunna invända: men tänk om dom har rätt.

Och var det verkligen soc.demokraterna i Spanien som riggade bostadsbubblan, till största delen påeldad av ett sanslöst spekulativt euroinflöde från Tyskland?!

#13

Du får gärna kritisera mig, men gör det då genom att kritisera något som jag skrivit!

Antingen har du inte läst vad jag skrivit eller så har du inte förstått vad jag skrivit, eller så VILLE du helt enkelt missförstå det jag skrivit. På annat sätt kan jag inte tolka dina påståenden och exempel.

Jag har skrivit att "det är statens uppgift att stifta lagar enligt medborgarnas demokratiskt påtalade behov samt att övervaka samhället så att det fungerar enligt de värderingar medborgarna gett uttryck för i demokratiska val och där mänskliga rättigheter och människors lika värde är centrala värderingar." VAR STÅR NÅGONTING OM FRIA OREGLERADE MARKNADER???

Jag är av uppfattningen att alla typer av marknad BEHÖVER regleras! Varje icke reglerad marknad resulterar förr eller senare i en situation där vissa människor kommer i kläm medan andra människor förskaffar sig oproportionerliga (oförtjänta, orättvisa) fördelar. Det är detta som avses med lagstiftning och övervakning. En lagstiftning som dock på inget sätt behöver begränsa den mänskliga kreativiteten inom ramen för de mänskliga rättigheterna.

Men samtidigt finns det inget bättre system där varje människa tillåts att göra sina fria val än marknaden. Marknaden ger en momentan feedback av de behov som föreligger och därmed även incitament för utbudet och finansieringen. Även om man inte vill reglera utbudet så står det lagstiftaren (staten) fritt att lagstifta om organisationsform och ev. vinstdisponering.

Det är detta förhållande som inte verkar kunna (vilja?) förstås av ideologiskt och teknokratiskt låsta individer.

Vi har möjligheten att organisera vår välfärd enligt detta skissade system utan att behöva tillämpa odemokratisk planekonomi eller nyliberal marknadsekonomi. Jag kanske även bör påminna om att det finns fler organisationsmodeller och verksamhetstyper än privat- eller kapitalägda företag.

Vad som skulle kunna lämpa sig alldeles utmärkt för den offentliga sektorn är t.ex. icke vinstdrivande kooperativa (av intressenterna/brukarna ägda bolag) som underligger en viss kontroll av staten.

Denna typ av organisation skulle besitta marknadens demokrati och snabba respons samtidigt som organisationsformen och verksamheten utsätts för statens övervakning enligt demokratiska beslut och lagstiftning. En vinst för demokratin och en förutsättning för en relevant och behovsanpassad finansiering. En förutsättning även för en åskådlig och nödvändig sammankoppling av inbetalda avgifter/skatter(?) och erhållna tjänster. Ett system som dessutom skulle ha förutsättningarna för att inkludera även de resurssvaga i samhället.

För en gångs skull försök och think outside the box!

Jörgen Trauner.
Jag erkänner! Jag missade helt att du ville diskutera införandet av en "civilsamhällets marknadsekonomi" för sjukvård, utbildning, omsorg. Dvs, om jag nu förstått det bättre efter ditt förtydligande genmäle, att genom demokratiskt genomförda reformer skapa en ägande- och verksamhetsform som inte styrs av stat och/eller samhälle, men med över-disk-modellens snabba och effektiva anpassning till efterfråga/behov. Aktörerna ska vara kooperativ, non-profit-aktörer som t ex stiftelser, not-for-profit-företag som vårt gamla ApoteksAB etc.

Det här är, tycker jag själv, en oerhört spännande och tankemässigt utmanande vision. Och den har väl i Sverige, tyvärr, inte varit politiskt aktuell sen Mäster Palms dagar. Så fick han också avskräckande mycket stryk för den sakens skull, även av Branting tror jag.

Så återkom gärna i ämnet. Själv har jag svårt att överblicka vilka lagar, förordningar och regler som erfordras och därmed också hur en reformistiskt framgångsrik taktik för denna omvälvande förändring av samhället ska läggas upp.

Och inte minst - vilken blir reaktionen från de vinstdrivna marknadsaktörer och ganska så mäktiga riskkapitalister som just nu satsar stenhårt på alla dessa hundratals miljarder skattekronor/år som tycks ligga inom räckhåll?

OBS Ändring i mitt inlägg #15:

I 1:a stycket, 5:e raden menar jag förstås "...som inte styrs av stat och/eller vinstintresset".

#15

Det är just så jag menade att denna sektor skulle kunna fungera. Jag vill dock av demokratiska skäl inte föreslå någon lösning i detalj, utan tycker att den typen av förändringar bör grundas i en långtgående samhällsdebatt.

Det som är viktigt i systemet är att staten skall förhindras att åta sig rollen som entreprenör (totalt olämplig) och att de medel som tillförs av medborgarna till systemet säkras från statens tillgrepp - statens användande av de från medborgarna konfiskerade medlen (skatter och avgifter) har nämligen hitintills inte visat på någon större effektivitet och skicklighet heller. Och på något sätt behöver även dessa tjänsters priser tränga in i folks, och politikers, medvetande för att förhindra en ekonomisk kollaps och sociala oroligheter.

Tilläggas bör ju att just det offentligas ineffektivitet i sin verksamhetsutövning samt den generösa användningen av konfiskerade medel har lockat riskkapitalisterna in i denna verksamhet. Där har man ett gott öga till verksamheter som genererar intäkter vida överskridande behoven - förutsatt lika prestation i offentligt eller privat utförande.