Det här är min arbetslinje

Med tanke på att du är "för en ökad jämställdhet i arbetslivet"? Nu anses ju M allmänt ligga lite efter här, om "feminism och genusperspektiv", men hänger ändå i kjolarna på V och Fi så gott det går! Så vad säger du om detta (propagandistiska) utspel från Fi i ETC? Kan ni matcha det? Eller tänker ni någon gång gå i bräschen för verklig jämställdhet för båda könen, dvs en som även inkluderar mannen?
"Det är dags att kvinnorna tar sitt samhällsansvar och låter mannen leva längre, skriver Maria Borgström och Erika Karlsson från Feministiskt initiativ. Han utsätts för större risker i arbetslivet,"
http://www.etc.se/28587/mannen-doer-fortfarande-foerst/

Kul att se att ännu en kompetent Moderat tar plats i hetluften.

Ett tips till dig Hillevi:
När vi tog över makten 2006 så skulle vi ha gjort en stor reformering av Arbetsförmedlingen. Vi skulle ha ställt mycket högre kompetenskrav på personalen och cheferna på AF och "gjort oss av" med de personer som inte klarar av att arbeta med arbetssökande och utsatta människor. Att sparka Bo Bylund var en mycket bra åtgärd men man skulle ha förändrat organisationen ännu mer. AF idag har inte den kompetens som behövs för att kunna genomföra de positiva åtgärder som vi vill fortsätta att genomföra.
Lova innan valet att vi ska genomföra den förändring inom AF som vi skulle ha gjort efter valet 2006. Men glöm inte att spara de personer på AF som faktiskt gör ett bra jobb.

"Engström väljer att sätta fokus på frågorna om en bättre matchning på arbetsmarknaden, åtgärder för unga och långtidsarbetslösa samt arbetet för en ökad jämställdhet i arbetslivet."

Finns det någon som säger emot? Alla är för det där. Frågan är bara hur. Under den här mandatperioden så har ni satsat mer på New Age-coacher än riktiga jobb. Kom tillbaka när ni har trovärdighet i fler frågan än bara sunda statsfinanser.

Kommer även vi, som blivit uteslutna ur samhällsgemenskapen, genom övergrepp från myndigheter att välkomnas tillbaka? (S) orsakade hemlöshet och fattigdom för mej genom beslut om expropriation av mitt hem. För att jag ska kunna arbeta behöver jag först få tillbaka mitt liv.
Tyvärr har det visat sig att samhället hellre betalar för åratal av sjukskrivningar än att ersätta mej så att jag kan påbörja rehabiliteringen tillbaka till mitt liv.
Är även jag välkommen tillbaka trots de djupa själsliga ärr som socialdemokraterna orsakade genom sin undermåliga syn på privat ägande orsakade?

Det är så att sverige har inte råd med fyra år till med alliansen det kommer bara att sluta med att ännu fler riktiga jobb försvinner och ersätts med bidragsjobb. Dvs praktikplatser där försäkringskassan betalar lönen och företagen inte behöver anställa när de behöver folk utan får bidrag från skattebetalarna i form av gratis arbetskraft.

Det är tacknämligt att se en person som har både arbetslivserfarenhet och facklig erfarenhet bli talesperson för moderaterna. Jag uppskattar även Hillevi Engströms personliga inställning i jämställdhetsfrågor som du skrev om tillsammans med Anti Avsan i Newsmill. Där rubriken var ”Lagstiftningen om vårdnadstvister måste ses över”. Jag ser det inlägget som en viljeinriktning i ett mycket viktigt område för att skapa en modern familjepolitik, där man fokuserar på barnets bästa och hjälper föräldrarna i sina konflikter. För mig var det viktigt att ni i den artikeln manifesterar skillnaden mellan att vara värdekonservativ och politiskt konservativ/liberal. Värdekonservatismen återfinns ju numera mest på vänsterkanten som jag upplever det.

Det är bra att ni söker nya vägar i arbetsmarknadspolitiken där ni bygger på dynamiken i vår nuvarande ekonomi, men samtidigt inte vill ändra spelreglerna för det som nog fungerar tillfredsställande bra.

Du vågade ge dig in i diskussioner, i det offentliga rummet, om hur Vårdnadstvister och processen bör och kan förbättras. Ett minerat område som präglas av starka känslor, propaganda, lobbyorganisationer och skyttegravskrig. Ni gav er i detta sammanhang också tid att svara på ett inlägg av Joakim Ramstedt.

Dessutom har du ju varit polis, ett av våra mest utsatta jobb. Du haft dina kollegers förtroende genom att de valde dig till deras representant i polisfacket.

Din erfarenhet verkar definitivt vara den rätta för ditt kommande uppdrag. Det är säkert många som hoppas på att du tar över som arbetsmarknadsminister i en eventuell ny Alliansregering också.

Länkar till referenser;
http://www.newsmill.se/node/6811
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/08/alla-pappor-maste-krava-sin-ra...

Undrar om jag kommer att få något svar på mitt inlägg, nr 1... Hillevi Engström får väl vara glad att någon har visat lite intresse för en av hennes hjärtefrågor? Samt har jag gett henne ett litet tips om hur Fi försöker (nåja, högst tveksamt) bredda debatten om jämställdhet... I vilket fall som helst, och för säkerhets skulle, häng på M, så ni inte blir ideologiskt akterseglade. Som oftast!

Om arbetslinjen är central för alliansen så bör ju faktiskt alla i samhället arbeta efter sin förmåga. Detta bör rimligen också gälla de som är över 65. Om alla i befolkningen arbetar utifrån sin individuella förmåga så kan riktig välfärd uppnås, omfattande också vård, skola och omsorg. Arbetstiden kan då dessutom omgående sänkas till 6 timmar, vilket är riktig välfärd det också. Att som idag gladeligen betala ut pengar till arbetsföra pensionärer och arbetslösa utan att få något arbete utfört kan ju inte betecknas som annat än huvudlöst. Det är de som arbetar som står för fiolerna; uppskattningsvis 500 miljarder kronor per år.

Hej Hillevi Engström, Jag undrar vad du egentligen menar med "Jobbhus" och med det du skriver om att det är viktigt med en tydligare samverkan mellan aktörer utifrån AF:s roll. Vårt samhälle idag är oerhört sektoriserat med många autonoma myndigheter som lik tårtbitar ansvarar för olika delar av en människas rehabilitering. Att hitta moderna tydliga tårtbitar i myndigheternas organisering har varit det gängse metoden att lösa svårigheterna i Sverige sedan lång tid tillbaka. 2004 kom dock lagen om finansiell samordning som för första gången gjorde det möjligt att de viktigaste sektorerna/organisationerna kunde gemensamt fatta beslut om angelägna målgrupper, prioriteringar och insatser. Inom ramen för finsam kan kommun, landsting, FK och AF ta ett demokratiskt och gemensamt ansvar för att lösa utsatta personers problematik på en strukturell nivå. Finsam har gjort det möjligt att gå förbi själva sektoriseringen som är roten till problemet. (Det går också att hävda att en baksida med att släppa in andra aktörer i arbetsrehabilitering, på gott och ont, har ökat behovet av samordning mellan självständiga aktörer. Men vem som ansvarar för detta är fortfarande oklart. Samordningsförbunden inom ramen för Finsam är en neutral arena som kan lösa problemet.)

Lagstiftningen om Finsam bygger på frivillighet och har hittills varit en stor framgång, både vad gäller dess resultat, både på individplanet och samhällsekonomiskt, men också i dess spridning. Numer finns 90 finansiella samordningsförbund i 2/3 av alla landets kommuner och behovet växer att utöka och utveckla dessa förbund vidare. Alla län är representerade utom ett.

De senaste åren har idéer som Kraftsam, En gemensam ingång, Moa, och Nystartskontor haglat över myndigheterna. Jag tycker inte att dessa idéer är felaktiga men vi ska inte lura oss att problemet med sektorisering och individers svårlösta rehabiliteringsproblem går att organisera bort bara genom att myndigheterna arbetar i samma hus. En del problem kan inte lösas där och de problem som kan det behöver särskilt lyftas upp på en egen arena. Jag är övertygad att den kompetens som har växt fram inom finansiell samordning är användbar i sammanhanget men det är otroligt svårt att se hur politiker vill förvalta och utveckla kunskapen, både i politikerleden och hos tjänstemännen på de stora statliga myndigheterna. T.ex. har samordnarna inom Finsam sin egen kunskapsbas, den styrs av andra logiker och utövar ett annat ledarskap.

Så tillbaka till min fråga: Vad menar du med Jobbhus och hur ser du på Finsams framtid, både inom ramen för detta eller som en fortsatt fristående arena för samarbete mellan beslutande aktörer?

Den kvinna som enligt HE får 1500 kronor extra i månaden genom jobbskatteavdraget får ju samtidigt extrakostnader. Antag att hon är nypensionerad med en pension om hon har tur på 15000 i månaden före skatt. Då upptäcker hon att hon får betala 700 kr mer i skatt på pensionen än på motsvarande löneinkomst. Och dessa 700 kr ska hon betala livet ut. Och betrakta hennes tio år äldre like som har jobbat deltid en stor del av sitt liv och kanske har 10000 i månaden före skatt. Hon får betala mer än 500 kr mer i skatt på pensionen än en ung frisk löntagare. Och syftet med detta sägs vara att man ska locka pensionärerna att ge sig ut på arbetsmarknaden. Då ska man lägga märke till att arbetsförmedlingarna inte har speciella program för 75+arna trots att dessa har mycket svårt att få jobb där de vankar med sina skröpligheter, dålig syn, reumatism, begynnande demens, Parkinson, cancer, allmän värk mm.
HE's exempelkvinna kommer dessutom att bli arbetslös flera gånger under livet och råkar då ut för en minskad akasseersättning och har dessutom att betala en högre fackavgift på grund av alliansens fiffiga politik för att öka löneklyftorna i samhället.
Det är lätt att förstå att dessa effekter ligger HE varmt om hjärtat med tanke på vilken typ av människor som moderaterna rekryterat.

Om arbetslinjen är central för alliansen så bör ju faktiskt alla i samhället arbeta efter sin förmåga. Detta bör rimligen också gälla de som är över 65. Om alla i befolkningen arbetar utifrån sin individuella förmåga så kan riktig välfärd uppnås, omfattande också vård, skola och omsorg. Arbetstiden kan då dessutom omgående sänkas till 6 timmar, vilket är riktig välfärd det också. Att som idag gladeligen betala ut pengar till arbetsföra pensionärer och arbetslösa utan att få något arbete utfört kan ju inte betecknas som annat än huvudlöst. Det är de som arbetar som står för fiolerna; uppskattningsvis 500 miljarder kronor per år.

Engström:

"Moderaterna går till val på en tydlig agenda för framtiden där arbetslinjen står i centrum."

Redan 2006 körde man denna paroll. Hur det gick med det hat vi sett sen dess: Ständigt ökat s.k. "utanförskap.

"Arbetslinjen" framstår i a f i mina ögon som rent bedrägeri.