Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Miljöpartiet

Miljöpartiet håller kongress i helgen. Läs (13) Skriv

EMU

Nyval i Grekland. Kan landet räddas kvar i eurozonen? Läs (91) Skriv

Hyresrättens roll i ekonomin

Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Valet 2010

Adryan Linden om Valet 2010

KD har gett oss handikappade ett skambud

Som ett svar på min debattartikel "Fredrik och Mona, våga prata handikapp" på sidan 4:a i Expressen måndagen den andra augusti, där jag utmanar politiker att prata handikapp och i synnerlighet om arbetslösheten som drabbar oss med funktionshinder, så har nu Kristdemokraterna kommit med ett vallöfte om tiotusen nya jobb åt handikappade. Detta politiska uttspel gjordes den nionde augusti.


Om författaren

Jag har i flera år varit en handikappspolitisk debattör, är en av initiativtagarna till marschen för tillgänglighet och är aktuell i filmen "Paria".

Problemet med KD:s vallöfte om tiotusen nya jobb till handikappade, är att det bara är valfläsk eftersom det vad jag förstår rör sig om en miljardsatsning på tiotusen låtsatsjobb. Jobb som arbetsträning, jobb via Samhall eller som bekostas via statliga lönebidrag är inte verkliga jobb. Detta måste politiker förstå. Sådana jobb är både förnedrande och ett uttryck för en värdelös folkhems, jag tänkte säga socialdemokratisk integrationspolitik. Men det är inte rättvis beskrivning av läget eftersom vi handikappade på samma sätt som invandrare var på nittiotalet, nu är offer för ett politiskt folkhemsvirus som samtliga partier är infekterade av. Konsekvenserna av detta virus är att när det kommer till vissa politiska frågor i Sverige exempelvis invandring och handikappspolitik så fattas inte besluten utifrån realpolitiska grunder, utan fattas baserat på tradition: den folkhemska traditionen.

Denna trädkramspolitik är föråldrad och fungerar inte, speciellt inte i en värld där andra saker annat än en stat som kramar ihjäl sina medborgare intresserar oss.

Låt oss därför för en stund prata om valet. Det finns risk att valet 2010, som är ett av de viktigaste valen i Sveriges historia eftersom det är första gången på mycket länge som ett främlingsfientligt högerparti faktiskt har goda chanser på att komma in i svenska riksdagen, kommer vara historiens sämsta val beträffande valdeltagande.

Orsaken är en sedan länge outvecklad politisk arena, där stora delar av samhället inte röstar. Jag kommer exempelvis inte rösta. Det kan låta omoget men jag tänker faktiskt inte ta ansvar för en stat som inte tar ansvar för mig. Jag var inte född när Sverige blev folkhems Sverige. Mitt känsla av utanförskap är mänsklig, men jag hoppas att detta mitt politiska ställningstagande att inte rösta är en väckarklocka för politiker. De behöver bli realpolitiker i stället för att som i vanlig ordning dra sig tillbaka till folkhemmets trygga bakgård. De måste för Sverige i tiden inse att tiden för politisk bekvämlighet är förbi.

Det intressanta med situationen är att den är som barnberättelsen jag fick berättad för mig som liten, den om grodan och prinsen. Det är vi soffliggare som kommer vara årets hemska vågmästaren i valet. Många av oss tillhör en hemsk cynisk generation och det är vi, ingen annan som kommer blir kyssta och förvandlas från groda till prins, eftersom när väl krutröken efter valet lagt sig kommer vara vi som avgjorde valet.

Utifrån detta politiska landskap som jag just beskrivit så kan ni politiker faktiskt ge oss handikappade bättre bud än det Kristdemokratiska skambudet. Vi är en grupp i samhället som hållit käft under många år och decennier, vår välfärd och säkerhet är bundna till andras välvilja vilket gör att vår tillvaro inte är rättssäker varken nationellt eller internationellt. Historiskt har vi blivit behandlade på ett sådant sätt att andra grupper före oss tagit till väpnad kamp för mindre.

Det behövs realpolitik. Jag är uppfostrad vid ett middagsbord där rätten till att ge konstruktiv kritik är självklar, så politiker borde förstå skillnaden mellan sysselsättning och arbete. Som handikappad vill jag ha ett arbete, inte en hobby och vi har exempelvis en LSS-lagstiftning men ingen tillsynsmyndighet värd namnet, jag hade gladeligen blivit chef för en sån myndighet och påminner samtidigt att när ADA-lagen röstades igenom i USA passade staten på att anställa cirka tvåtusen handikappade för att se till att upprätthålla den nya lagstiftningen.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26620

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ayden, du talar med kluven tunga. I början av artikeln hävdar du att de 10 000 jobb som KD utlovar är ett skambud och "låtsasjobb" som de ska verka för inom de ramar som staten har, som Samhall etc. Sedan avslutar du artikeln med att säga att du gärna vill få jobb på en nyinrättad statlig myndighet. Det är ju precis det låtsasjobb som du så föraktar i början av din artikeln.

Du måste inse att statens möjligheter att skapa sysselsättning för handikappade är starkt begränsade, då de allrra flesta jobb inte är i statlig kontroll. Utan de är framförallt genom understöd och lättnader för arbetsgivare som de kan stimulera detta. Eller hade du tänkt dig en tvingande kvoteringslagstiftning, att alla arbetsgivare är skyldiga att anställda en viss procent funktionshindrade? Jag antar det eftersom du vill se realpolitiska åtgärder.

Att du dessutom anser att 10 000 jobb skulle vara ett skambud, när du refererar till hur framgångsrikt USA har hanterat frågan, som anställd 2000 i en ny myndighet, då har du fullständigt glömt det faktum att det är 2000 på en befolkning på 300 miljoner. Om vi översätter det i svenska mått, på 9 miljoner(dvs 3% av USAs befolkning), så motsvarar det att du skulle applådera regeringen om de såg till att anställa 60 personer med funktionshinder. Och i det perspektivet så tycker jag att det du hävdar är ett skambud, inte låter så tokigt trots allt.

Eller vad är det för konkret förslag till förbättring/fler jobb som du skulle vilja se? Det skrev du aldrig faktiskt.

Permalänk | Anmäl #1 Jakob L, 2010-08-12, 12:34

Varför är handikappade så gnälliga? Varför är de aldrig nöjda? Fixar man något åt dem kallar de det för diskriminering.

Permalänk | Anmäl #2 Mats Forssblad, 2010-08-12, 16:08

Håller med redan skriva kommentarer. Hade varit intressant med en siffra på hur många personer i Sverige som är så pass handikappade, var sätter vi gränsen förresten?, att de inte kan konkurrera på arbetsmarknaden och behöver statligt stöd.

För mig känns 10 000 som en rätt hög siffra, men det är svårt att bedöma utan att sätta i relation till hur många personer som behöver stöd.

Permalänk | Anmäl #4 Johan S, 2010-08-13, 12:53

Tjänstesamhället skapar nya möjligheter åt handikappade. De flesta tjänstejobb sköter man från en dator. http://www.tunbjer.se

Permalänk | Anmäl #5 Hans Olsson, 2011-08-29, 11:00


annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Newsmill med i nationella provet

100 000 gymnasieelever sitter nu och skriver nationellt prov i svenska. Enligt uppgift ingår två Newsmill-artiklar, ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.