Tillåt mig svära i Newsmillkyrkan: Millningen banaliserar Newsmill

Jag ska ska alltså "kommentera med känslor", som det står i den.typografiska, så kallade dårraden. Hur känner jag för: Millningen. Fyra känslolägen är tillåtna. Ska jag välja turkost GLAD, eftersom jag drar på munnen? Hm-hm.

Jag håller fullständigt med, millningen är onödig. Jag har aldrig använt millningen själv, tittar inte ens på millningarna. Jag ser ingen mening med det.

Tycka om att milla d.v.s. svara ja eller nej, för eller emot, gör nog dem som oftast inte orkar kommentera. Kanske till och med inte kan kommentera? Kanske inte ens har funderat speciellt mycket kring saken?
Det är lite inne att bara tycka ja eller nej idag. Det tillhör liksom mediet "dator och internet" att det ska vara clickbart, snabbt och enkelt allting.
Men till sist är det ju även det vi gör om vi t.ex. går till folkomröstning i en fråga. Ja eller nej. Glad eller arg.
Eller hur?

Den tysta massan som bara följer med i en ström av ja eller nej, kanske varken blivit mindre än större. De syns bara hela tiden i alla dessa svartvita ja-eller nej-barometrar (om än lite newsmills-aktigt färgade).

Visst kan man tvinga fram lite eftertanke även i att ge en klurig millfråga. Ett stort ansvar vilar på den som sätter millämnet,
tänker jag.

En annan sak med NEWSMILL:

ALLA feministiska debattörer har "modererade" debatter =D

hehe.... jag tar det som en seger för oss antifeminister: feministerna är själva medvetna om att de flesta inte delar deras åsikter om kvinnoförtryck, sociala konstruktioner och ammande pappor mm... =D

Millningen i sig är ganska ointressant och kanske mest en ploj.

Vad jag däremot tycker är tråkigt är att att nästan alla debatter är modererade och att kommentarskön är allt för lång. Det skapar oflyt i debatterna vilket gör att man tröttnar...

Jag förstår inte riktigt upprördheten. Jag ”millar” ofta för att jag vill meddela andra ”med känslor” vad jag tycker om det ämne som tas upp i inlägget. Det är lite intressant att notera vad Newsmill läsarna tycker (det verkar vara en grupp där majoriteten antagligen röstar på Alliansen och inte är allt för förtjusta i extrem politisk korrekthet). Det verkar dessutom som de flesta som upprörs över millningarna är de som inte får medhåll på sina inlägg. Det är lite ”surt sa räven” över klagolåten.

Mja, men jag uppskattar nog i allt väsentligt millningarna. Under förutsättning att det är spontant tänkt, vilket jag antar att det förutsätts vara. Då blir det ofta den slutliga känslan/tanken. Kanske tom värt en extra tanke. Hur många gånger får man trycka?

Kollade precis hur många gånger det går att trycka och det visar sig att man kan trycka hur många gånger som helst. Det gör ju att millningen blir helt ointressant eftersom de med lite tålamod kan skapa de resultat de själv vill.

Det är ju uppenbart att de där färgerna har kidnappats av människor (Verklighetens Folk) som ser som sin uppgift att "rätt" färg ska synas för respektive millning. Och i det perspektivet blir det ju helt och hållet ointressant.

Omröstningar och läsarfrågor är nog bra men millningen känns lite konstigt konstruerad. Vad jag förstår så påverkar millningsresultatet färgeb på rubriken. Man kan då få intrycket att blått innebär att läsarna håller med författaren medan rött är tvärtom. Så behöver det ju inte vara, och är t.ex. just nu inte för denna artikel.

Skribenten tycker millningen är dålig medan läsarna blir "glada" av millning vilket ger rubriken en blå färg. Det vore bättre om rubrikens färg återspeglade om läsarna delar åsikterna i inlägget eller inte.

Men. Millingen är ju kul! Det är onödigt att säga så om henne. Man kan ju bara strunta i den om man inte tycker om den. För man behöver väl inte använda en millare i sin artikel??

Har aldrig brytt mig om någon "millning", men har å andra sidan aldrig publicerat något på Newsmill. Detta pga. jag förstått att man inte nödvändigtvis får sätta sin egen rubrik på artikeln. Om någon annan ska sätta en skruvat rubrik på min artikel, så nej tack. Då avstår jag hellre. Jag vill ha full kontroll över det jag skriver, inklusive rubriksättning.