Att förstå den svenska skolan

Tack för en bra artikel som presenterar den förklaring som krävs för att kunna förstå den haveri som den svenska skolan råkat ut för.

"Vi har ett styrsystem som i liberal anda (även om det omfattats av socialdemokrater) bygger på att läroplanen skall uttrycka kunskapsmål, inte detaljerade innehållsföreskrifter och skolorna skall åläggas att nå målen som resultat, och med långt gående friheter för skolorna att utveckla sina kurser för att nå målen och finna sina vägar att utvärdera, dokumentera och ge återkoppling. Vi har ett betygssystem som bygger på tanken att kunskapsskillnader är kvalitativa skillnader i hur elever uppfattar, förstår, resonerar och löser problem." Detta avsnitt verkar vara pudelns kärna och samtidigt den förklaring som krävs för att kunna förstå hur den svenska skolan kunde kollapsa på det sätt den gjorde.

Den frihet som getts skolorna, utan föreskrifter hur specifika krav skall uppfyllas, och utan gemensam huvudman sedan snart två decennier, har tydligen bäddat för att den måluppfyllelse som pedagoger och politiker förväntade sig av skolorna, skiljer sig vida från den måluppfyllelse som skolorna med sin individuella tolkning av utvärdering, dokumentering och återkoppling har kunnat prestera. Därtill bör läggas ett betygsystem som aldrig fungerat enligt enligt de intentioner man haft. Mjuka parametrar som uppfattar, förstår, resonerar, löser problem har prioriterats framför inhämtning av även kvantitativ kunskap. Vilket bevisas av en markant försämring av kunskapsnivåerna i internationell jämförelse.

Det är också i detta ospecificerade uppdrag till den enskilda skolan, utan andra krav än "måluppfyllelse", vi kan hitta förklaringen till den "flumskola" som framtonat. Till detta bör det läggas skolverkets ansvar för att ha misslyckats att överföra pedagogikens och politikens målsättning till den enskilda skolan samt även misslyckanden i övervakning och kontroll, samt en del vänsterpedagoger som tagit tillfället i akt och ytterligare förvanskat den pedagogik som du beskrivit.

Skall man således tro på att din framställning av pedagogikens innehåll och målsättning är sann, så ligger skulden för den svenska skolans misslyckanden (vilket jag anser bevisat genom internationella jämförelser) på skolverket och för skolverket ansvariga politiker. Där ligger även den politiska dimensionen som har påtalats i debatten. Vi behöver ju bara påminna oss det ramaskri som kom från vänsterhåll (både politiker och pedagoger) när målsåttningen för kunskapsinhämtningen samt återkopplingen genom betyg stramades upp.

Jag tycker att du, med din specialkompetens, borde vara medveten om de av mig påtalade faktorerna och diskutera, var på vägen enligt dig de goda intentionerna och målsättningen havererade.

Då är det min tur att tacka.
En chef som ständigt torgför bristerna i den verksamhet han ansvarar för, eller som ständigt trampar in i detaljstyrning trots att man deklarerat målstyrning är destruktiv för sitt företag. Helt normal ledarförmåga räcker för att inse hur galet skolministern hanterar "sin personal". Lyssna, samla aktörrna till kreativa samtal. Utgå från att dom som äger problemet också äger nyckeln till lösningarna - fråga vad dom behöver för stöd av ansvariga. Mycket effektivt i de flesta riktiga svårigheter i verksamheter av alla slag. Bör även fungera i pdeagogiska institutioner.

Tack för båda kommentarerna. Det verkar som vi är överens om att de problem som uppstått med skolornas långtgående självständighet inom ramen för mål och resultat-styrning också måste lösas lokalt, vilket ju Kent tydligt uttrycker. Jörgen påpekar att man centralt kan göra mycket för att stimulera. Vad beträffar Skolverkets roll, så pågår sedan något årtionde en skärpning av tilsynsrutinerna och tillsynen är verkets huvuduppgift. De nationella proven är också ett instrument som bör kunna ge skolorna en puch och proven gillas av lärare (enligt en Skolverksrapport av Lars Naeslund). Men jag är inte enig med Jörgen om att använda orden "kollaps", och "haverera". Det finns problem men inte någon katastrof. Katastroftongångarna som skrämt upp många är till stor del en politisk propagandabild av skolan. Det är sant att Sverige tappat jämfört med andra länder i internationella jämförelser, särskilt TIMMS, som mäter resultat i Matematik och naturvetenskap. Detta kan delvis förklaras av att lärarutbildningen inte förmått attrahera unga naturvetare. Skolan dränerades också på 70- och åttiotalen på matte-no-lärare då företagen skrek efter IT-experter och IT-utbildningar ännu inte etablerats. Mattelärarna fann mer lukrativa jobb. Vi ska inte bortförklara TIMMS-resultaten men vi ska veta att i internationella jämförelser på gy-skolenivå jämförs länder där i stort sett hela årskullen gå i sekundärskola med länder där ett mindre urval gör det. TIMMS har också kritiserats av sammanslutningar av no-didaktiker i deltagande länder för att ha en väldigt snäv kunskapssyn där mekanisk drillning av formler etc. premieras mer än mer självständigt tänkande och problemlösningsförmåga. I Finland förekommer internkritik om att deras strålande resultat stigit skolpolitiker åt huvudet och lett till ett TIMMS-anpassat stoffurval på bekostnad av en modernare no-didaktik. VI ska också veta att Sverige ligger i världstopp i fråga om läsförståelse i tidiga år (tioåringar). Men med denna apologes vill jag inte förringa de problem som finns och jag vill bara vidhålla att lösningen ligger i att skolorna och huvudmännen tar tag i problemen och att staten centralt stimulerar den lokala skolutvecklingen. Haninge kommun och Forshaga kommun kan bidra med erfarenheter av hur man lyckats vända negativa trender till att bli framgångsrika skolkommuner.
Hälsningar
Göran

Tack för en intressant artikel. Dock år den präglad av Ditt verksamhetsperspektiv snarare än verkligheten. Det är kanske sant att man i många länder valt att undervisningen på grund- och gymnasienivå präglas av mer föreläsande attityder-med kunskapsprov i teori. Men många system tillämpar också också praktik och praktisk tillämpning av kunskaperna i form av projektarbeten och examensarbeten. Det Du skriver om saknar koppling till nöringslivets- och samhällets behov! Det går faktiskt väldigt bra i karriären i ett konkurrensutsatt samhälle för elever so inhämtat faktakunskaper. Efter att ha inhämtat dessa är studenterna mer förberedda för kritisk granskning. den syn Du representerar ter sig föråldrad, tyvärr.