Ledande nyhetsredaktioner bär skulden för SD:s riksdagsmöjlighet

Få politiska debatter i Sverige är billigare eller mindre faktafokuserade än debatten kring Sverigedemokraterna. Utpräglad partitaktik förlamar diskussionen. Många inom högern vågar inte yttra sig för risken att anklagas för rasism oavsett ord och andemening. Detta trots att tystnaden röjer brist både på integritet och självförtroende, i synnerhet när högern befinner sig i regeringsställning. Vänstern försöker vända frågeställningen till egen fördel genom att stämpla alla främlingsfientliga missnöjespartier som tillhörande 'extremhögern'. Detta trots att främlingsfientlighet länge hämtat sitt främsta väljarstöd i den undre urbana medelklassen, det vill säga i en väljargrupp som typiskt antingen tillhör den politiska mitten eller vänsterns högerfalang. (I sammanhanget kan noteras att både Hitlers nationalsocialistiska arbetarparti och Mussolinis fascistparti hämtade sitt främsta väljarstöd inom den undre urbana medelklassen samt inom den urbana arbetarklassen.)

Förvisso syresatte högern rasistiska böjelser i äldre tid. Enligt gammal och av högern länge accepterad bibeltolkning var den vite mannen bättre än den färgade inte bara för att han var kristen utan också för att självaste Herren påstods sanktionera en nationshierarki. Oavsett hur hårt vänstern kämpar för att hålla det minnet levande tillhör sådana tankar sedan länge det förflutna. I modern tid är det snarare vänstern som, genom en ‘inverterad rasism', ger näring åt främlingsfientliga tankegångar. Är det någon som utmålas som tvivelaktig är det snarare den vite mannen eftersom rikedomen och makten i det kapitalistiska samhället sägs korrumpera. 'Ju rikare kultur desto mer depraverad. Ju 'enklare' kultur desto ädlare.' Även detta tankeparadigm får en metafysisk anstrykning när det i mindre utvecklade länder sägs existera ‘grundläggande värden' som i västvärlden ‘gått förlorade'. Varken äldre tiders rasism eller den inverterade rasismen speglar en genuint egalitär människosyn.

Den inverterade rasismen har bidragit till en på sina håll spridd uppfattning eller misstanke att utlänningar bedöms utifrån en mer försonlig måttstock än svensken, till exempel när bidragsnivåer eller brottmål ska avgöras. Om det finns sanning i misstanken borde det vara myndighetsutövaren som skuldbeläggs. Som bekant utser somliga istället mottagaren av de upplevda förmånerna till syndabock. Syndabocksreceptet är färdigblandat när det kryddats med den mentala omognadens vanliga konsekvenser: rädsla för det okända, behov att förenkla den personliga verklighetsbilden, projektion av egna tillkortakommanden samt tendensen att ge den svenske syndaren namn som ‘33-åringen' medan den utländske syndaren kallas för '33-åring med utländsk bakgrund'.

Den typiska Sverigedemokraten är inte någon dold ‘salongsnazist'. Snarare är det ‘taxi-Lasse', ‘kock-Johan' och 'frisör-Stina' som ‘tröttnat' på ‘politikerkäbblet' kring utlänningens utsatthet när de själva har svårt att få det att gå ihop och dessutom känner ett påtagligt konkurrenstryck just från utlänningar. ‘Hur många utlänningar kör inte Mercedes? Vem tror ni betalar den notan?' Sverigedemokraterna representeras också av ‘tant Greta' som är rädd för förändring i största allmänhet, tycker att det blivit ‘stökigt' på gatorna och skräms av alla kringdrivande tonårsgäng, men särskilt av 'såna där'. Därutöver inhöstar Sverigedemokraterna röster av politiskt ganska ointresserade 'gymnasist-Stefan': 'Ingen annan verkar ju fatta hur det är på skolgårdar och gator. Etniskt grupperad gängkultur, förödmjukande kraftmätningar, förolämpningar och ibland till och med knivar! De 'fina' politikerna babblar ändå bara om förståelse! Vem förstår egentligen mig!?'

Även den socialliberala kulturrelativismen ger näring åt rasistiska fördomar genom den envetna strävan att lyfta fram kulturell unicitet: ‘Där kommer en utlänning, nu måste du vara schysst och dessutom tyst så att han eller hon kan berika dig.' Sådant leder till att utanförskap markeras snarare än motverkas. Mer ändamålsenligt skulle det istället vara att framhäva varje kulturs grundläggande likhet med vår egen. Dessutom skulle det vara mer med sanningen överensstämmande. Att ett folk matas med religionspolitisk propaganda betyder lika lite att mänskliga fundamenta avviker som om samma folk hellre äter kebab än köttbullar.

Vägen mot att marginalisera Sverigedemokraterna är inte att förvägra partiet mediautrymme, det skapar ett felaktigt sken av att partiet har något substantiellt att komma med. Journalister ska heller inte falla för frestelsen att vid varje intervjutillfälle manifestera sin egen höga moral genom att bemöta intervjuobjekten som något som katten släpat in. Det ger Sverigedemokraterna en offerstatus. Inte heller ska problematiken överdrivas. Sverigedemokraterna utgör ingen som helst fara för demokratin. Missnöjespartier som Sverigedemokraterna självdör alltid när arbetslösheten sjunker, särskilt när säkerhetspolitiska förhållanden är stabila. Det är ett av två huvudskäl till att missnöjespartier aldrig haft starkt stöd i (hittills) stabila tillväxtländer som Storbritannien och Förenta Staterna. Detta trots att inga andra av i-världens länder är lika etniskt heterogena. Det andra huvudskälet är att inte heller taxi-Lasse faller för främlingsfientligt nonsens när han har utländska grannar som är både vänliga, skötsamma och strävsamma. Även om Sverigedemokraterna lyckas ta sig in i riksdagen i höst kommer partiet inte att utvecklas till mer än en politisk parentes (i likhet med 1990-talets Ny Demokrati). Vidare representerar inte Sverigedemokraternas väljare några 'dolda krafter' i samhället. Dess väljare är snarare personer som kunnat förledas beroende på en känsla av maktlöshet och oro.

Såväl vänstern som högern borde visa respekt för dessa människors känsla av maktlöshet och oro. Det sker genom en rak och nykter diskussion av hela problematiken. Det skulle bland annat kräva ett medgivande att Sverigedemokraterna agerar på det politiska mittfältet. Att så inte sker beror delvis på att vänstern varit framgångsrik i sin intressebaserade (och missvisande) åsiktsplacering av Sverigedemokraterna inom just extremhögern. Det beror också på att det politiska mittfältet idag utgör helig politisk mark. Att både Moderaterna och Socialdemokraterna söker sig mot mitten är ett resultat av att medelklassen aldrig varit större och därför heller aldrig tidigare haft större betydelse för en valutgång. Arbetarklassens numerär går fortfarande inte att negligera vilket innebär att den politiska balanspunkten befinner sig just inom den undre medelklassen. Den undre medelklassens väljarsegment tenderar därför att hanteras särskilt varsamt.

Det är valtaktik i kombination med ideologisk intresseanpassning som förhindrar att väljarnas socioekonomiska sammansättning debatteras fritt.

Det är valtaktik som förhindrar en rak debatt kring misstanken att utlänningar är mer benägna att acceptera 'enkla' och lågbetalda arbeten än 'bidragssvenskar', till exempel arbeten som lokalvårdare, bärplockare och sophämtare. Obenägenheten att tala klarspråk beror bland annat på en ovilja att uppröra det viktiga väljarsegmentet (potentiella) svenska bidragstagare. Frågan är också känslig i fackföreningskretsar eftersom utlänningar kan hamna i konkurrenssituation med fackföreningarnas 'svenska' medlemmar. Resultatet är att berörda invandrare kanske inte vinner tillräckligt erkännande för en högre arbetsvilja.

Det är därutöver valtaktik som förhindrar en saklig diskussion kring invandringens storlek. I teorin skulle det kunna betraktas som önskvärt med helt öppna gränser men av både praktiska skäl och budgetskäl måste det ändå existera en invandringskvot. Gällande detta är alla partier överens. På grund av rädsla att en sådan kvot ska signalera invandrarfientlighet - och uppröra det viktiga väljarsegment som har invandrarbakgrund - vägrar ändå etablerade partier att öppet deklarera ett kvotmål. Denna 'bäst-att-ni-inte-vet-allt-attityd' är inte bara (patriarkaliskt) nedlåtande. Vägran att föra en öppen debatt gör också Sveriges existerande invandrare en otjänst. Den sänder den felaktiga signalen att några kvotmål inte existerar och att gränserna i praktiken står öppna för alla. Somliga frustrerade arbetssökande svenskar drar då den lika felaktiga slutsatsen att de måste arbetskonkurrera med 'hela världen'. Därefter är det enkelt att vinna politiska poäng genom att kräva begränsad invandring.

Att politiska partier ägnar sig åt taktiskt krumbuktande för att vinna röster har pågått precis lika länge som det existerat politiska partier. Det kan sägas tillhöra det politiska spelet och är inget att förvånas över. Sådant beteende kan snarare förväntas.

Det är detta förväntade problem som ger media sitt primära existensberättigande. Som bekant är medias huvuduppgift att lyfta fram dubiöst manövrerande - inklusive ideologisk intresseanpassning - för att därigenom tvinga makthavare att hålla sig närmare sanningen. I media har det talats till leda om Sverigedemokraterna. Det har också skrivits tusentals radmetrar om partiet. Ändå har inte de signifikanta aspekterna luftats på allvar. Enligt gammalt historiskt mönster granskas främst makthavare utanför etablissemangskretsar, vilket i nutid innebär makthavare utanför den 'rumsrena' politiska mitten. Detta speglar hur starkt 'kommentariatet', medvetet eller inte, styrs av maktpolitiska intressen snarare än av en ambition att ta sin samhällskritiska uppgift på allvar. Intresseanpassningen döljs bland annat genom selektiv informationshantering, luddighet och självglorifierande känsloutspel. Flera ledande politiska kommentatorer kastar rasiststämpeln mot sina motståndare med smaklös iver. Det täpper till debattlocket ytterligare.

Allt detta försenar Sverigedemokraternas oundvikliga transformation från uppstickarparti till ett enbart diffust minne. Sveriges tongivande nyhetsredaktioner bär huvudansvaret för att Sverigedemokraterna nu har en god chans att hamna i riksdagen.

Mark Brolin (12 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26524

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Nej, det är decennier av socialdemokratisk politik, förd av såväl röda som blå, med regleringar av arbetsmarknad och bostadsmarknad, med skyhöga skatter och en enorm offentlig sektor med köer till såväl dagis och äldreomsorg som till sjukvård, som skapat detta och andra nationalistiska främlingsfientliga partiers framgång. Ett friare, mer kapitalistiskt samhälle, hade inte haft några som helst problem med att ta emot en enormt stor invandring, men en halvsocialistisk välfärdsstat av dagens modell tigger ju om den typen av problem vi idag ser, där grupper spelas ut mot varann, där alla vi ha sin del av den "gemensamma kakan".

Permalänk | Anmäl #1 John G-son, 2010-08-09, 10:51

Det ideologiska spekrat går traditionellt från vänster till höger. I fackböcker om politiska ideologier placeras fascism och nazism alltid långt ut på högerkanten. Så att lägga nazismen till vänster är ju egenartat.

Enligt Brolin, citat: "I modern tid är det snarare vänstern som, genom en ‘inverterad rasism', ger näring åt främlingsfientliga tankegångar. Är det någon som utmålas som tvivelaktig är det snarare den vite mannen eftersom rikedomen och makten i det kapitalistiska samhället sägs korrumpera. "

Vänstern är alltså rasistisk mot vita enligt Brolin. Ja det där är ju hans gaska udda åsikt. Han ger heller inget stöd för att underbygga den.

Brolins andra märkliga artikel på kort tid, dessutom en artikel utan poänger.

Permalänk | Anmäl #3 Doktor Eleph@nt, 2010-08-09, 12:16

Hej Mark!

Jag grunnar - lite förvirrad - över detta med SD som "mittfältare". Du har säkert rätt i att SDs väljare socioekonomiskt sett är mittfältare, i den mer lågavlönade delen av mittfältet, tillika mer utsatta för socioekonomiska risker, t ex arbetslöshet. Attitydmässigt och i levnadsvanor kan de beskrivas som "vanliga" ur många aspekter. Med sedan haltar min förståelse!

SDare och dess potentiella väljare är inte "liberaler" - vilket en placering i det politiska mittfältet i Sverige kräver. Min erfarenhet av SDare är att de är auktoritära och auktoritetsbundna och starkt hierarkiskt tänkande individer. De tenderar att alltid välja "auktoritära" lösningar, inte sällan t o m fascistiska lösningsförslag. De tycks ha svårt att uthärda olikhet och att förstå paradoxer. Tankemönstren är rätlinjiga. Jante lyser igenom allt :-)
SD är "den förenklade tankens" parti. Ett av tecknen på fascism är just det grova förhållandet till fakta, de låga sanningskraven.

Allt detta är o-liberalt eller anti-liberalt. Detta tillsammans gör att SDare placeras i "extrem-fältet". Även om de lever vanliga liv.

Påstår jag som tänker från vänster...

Permalänk | Anmäl #6 Gunnel Gomér, 2010-08-09, 14:35

Har det inte mer att göra med upplopp, gängkriminalitet och religionsförtryck än den gamla trötta sinnebilden av "taxi-Lasse" som upplever "konkurrenstryck" från utlänningar?

Permalänk | Anmäl #7 Benny G, 2010-08-09, 16:30

till doktor elefant.
Nazi var /är ett skällsord som engelsmännen kallade Nationalsocalisterna,, Detta att Hitler själv deklarerade att han var socialist visserligen nationell sådan,, har tyvärr gått många förbi i dagens samhälle

Permalänk | Anmäl #8 Hans Blikstad, 2010-08-09, 16:33

Ännu en patetisk fulblogg med obestyrkta nazibeskyllningar och en provkarta i PK -svamlande: Era ättelägg sprider sig som ringar på vattnet. Kolla bara denna hatargrupp på Facebook:

http://www.facebook.com/topic.php?topic=183&post=668&uid=140016289362722...

Permalänk | Anmäl #21 UncleBob, 2010-08-10, 14:03

"Taxi-Lasse", "Tant Greta", som om dom skulle vara mindre röstberättigade än "Murvel-Mark"? Lågutbildad, högutbildad, auktoritsbunden, ingenjör, arbetare, fattig, rik,o.s.v. Fullständigt ointressant, vi har alla rösträtt men för att alla skall kunna fatta ett individuellt beslut på valdagen krävs i vår representativa demokrati att alla olika partier ges möjlighet att framföra sitt budskap. Även jag inser att det inte är praktiskt möjligt att ge samtliga småpartier lika mycket utrymme men att som nu låta åsikter avgöra vilka, som får framföra sina program är naturligvis helt förkastligt, om vi även framledes vill kalla oss demokrati.
Ge även de måttligt politikintresserade en möjlighet att fatta sitt beslut!

Permalänk | Anmäl #24 Lars Colliander, 2010-08-11, 15:02

#24

Hej Lars Colliander!

Naturligtvis bygger demokrati på att vi alla ska välja "upplyst" och att även småpartier därför ska ha alla chanser att synas i valrörelsen. I mina ögon har både SD och F! lyckats mycket bra - trots sin litenhet. Övriga partier syns dock knappt.

Vi väljare tycks dock rösta tämligen lite efter partiprogram i detaljerad mening - utom ibland i kommunalval. Vi tycks inte heller låta EN FRÅGA styra vårt röstande. Vi väljer ideologisk - med en huvudinriktning. Grovt sett mörkblått, ljusblått, rosa, grönt, rött eller brun-svart.

Jag tror att det är därför PP, SD och F! är små och sannolikt kommer att förbli små. De är - om inte enfrågepartier - så väldigt otydliga i mer än en enda fråga.

När det gäller den pluralism som demokrati kräver är jag mycket oroad!

Vi har idag i praktiken ett tvåpartisystem med lite småkrafs i kanten. Det är dessutom misstänkt likt ett enpartisystem. Genom EU har man lyckats med vad tidigare bara gamla Sovjetunionen och Mao-Kina lyckades med...att låsa fast det ekonomiska systemet i en smått oomkullrunkelig grundlag. Capitalism über alles!

Som vänstertänkare är jag inte alls imponerad av allt vårt stolta bankande på bröstet över vår "demokratiskhet"...även om jag erkänner att vi har det bättre än många andra folk.

Permalänk | Anmäl #27 Gunnel Gomér, 2010-08-12, 10:11

När Doktor Elephant i kommentaren ovan skriver att artikeln saknar poänger kan man ju undra vilken artikel han egentligen läst. Har sällan läst en artikel med så MÅNGA intressanta poänger. Känner att jag behöver smälta delar av resonemanget men utan tvekan ger Brolin välbehövligt nytt bränsle åt SD-debatten.

Permalänk | Anmäl #28 Hans Öhman, 2010-08-12, 10:20

"'Konservatismen, liberalismen och socialismen med nyktra ögon: Om det moderna politiska landskapets formgivning'. Boken behandlar bland annat hur den sakliga diskussionen ofta handlar helt i skymundan bakom ideologisk intresseanpassning"

Låter inte som något som riktiga människor kommer att läsa.
Vem finansierade boken? LO eller skattebetalarna?

Permalänk | Anmäl #31 Johan Nordström, 2010-08-20, 01:31

Lite roligt det där när man lite nedlåtande vill förminska SD väljare. Vilka är då Vs och Mps kärnvöljare?

Inse att folk tycker som SD i deras stora profilfråga, detta handlar om demokrati. Proffstyckare vill gärna sätt demokratin ur spel när den röstar "fel".

Permalänk | Anmäl #32 olle wassberg, 2010-08-24, 08:43