Finns det en särskild Burkaliberalism?

Det verkar vara stört omöjligt att få gehör för den distinktion som finns mellan islam och islamism. Islam är religionen som grundar sig i Koranen författad av profeten Muhammed, medan islamism är den politiska rörelsen inom islam som verkar för en islamistisk (teokratisk) stat, med en rättsskipning enligt sharialagarna samt fundamentalistiska kulturella regler för klädsel och ansiktsbehåring bl.a.

Det är trots allt av fundamental betydelse att skilja mellan religionen islam och den politiska islam som får sitt uttryck i islamismen - men få av debattörerna är till synes villiga att göra denna avgörande distinktion.

Det är naturligtvis självklart att det, i ett samhälle som vill företräda liberala sekulära värderingar, finns friheten att utöva den religion man önskar, så länge detta utövandet inte begränsar andra individers frihet eller kränker mänskliga rättigheter. Dessa liberala värderingar som ligger till grund för den västerländska samhällssynen och fortfarande behöver befästas för att kunna gälla fullt ut, har ända sedan tiden för upplysningsfilosofins begynnelse dominerat mönstren för våra samhällsbyggen.

Inom den västerländska kulturkretsen har det utkämpats otaliga befrielsekrig, med mycket död och lidande, mot feodalismen, mot kyrkan, mot människoföraktande diktatoriska ismer samt ekonomiskt förtryck. Så gott som samtliga europeiska stater har präglats av denna kamp mot feodalism (monarki), kyrka (teokrati) och även olika ismers diktaturer. En kamp som lett till sekulära samhällen med anspråk på att vara rättsstater med en liberal människosyn.

En kamp som fortfarande pågår. Jag vill påminna om kampen mot pedofili samt mot homofobin, men även kvinnoförtrycket inom den kristna kyrkan. Kulturella övergrepp som vi med all rätta bekämpar inom våra samhällen. Vi har alltså inte vunnit slaget även om vi vunnit ett stort antal strider (man kan undra över vems ärenden broderskapsrörelsen går i denna strid?) och börjat närma oss den eftertraktade sekulära och liberala rättsstaten. Men makten är en förförisk hora som kommer, även i fortsättningen, att visa många varierande ansikten som behöver kännas igen och bekämpas om vi menar allvar med att vilja leva i en människovärdig rättsstat med moraliska, humana värderingar och empati - en demokrati så som vi vill uppfatta den och sträva efter.

Var, i denna kamp mot människoförtryck och för individuell frihet och en rättsstat, finns det utrymme för den tolerans som förespråkas att gälla islamismen - kvinnoförtryck, sharialagar och nedvärderande klädsel? En fundamental politisk islam som står för ett kulturellt förtryck i religionens namn, precis som det förtryck som vi i väst, inom vår variant, har bekämpat i åtminstone två sekler och där vi ändå inte nått ända fram, som pedofili och homofobi, samt en fortfarande pågående nedvärdering av kvinnan i religiösa sammanhang bevisar.

Hur kan det komma sig att samma värderingar som har legat till grund för vår kamp för en sekulär, liberal, human rättsstat helt enkelt inte bör gälla längre för vissa delar av vårt samhälle? Jag förstår verkligen inte logiken i detta! Finns det vissa regler och liberala värderingar som gäller den kristna kulturen (där vi bl.a. lagstiftad om enkönade äktenskap för att sätta samhällets värderingar över de kyrkliga), men inte islamismen? Är det en annan "liberalism" som gäller för islamismen när den fått fäste i våra samhällen, än den liberalism som gällde och gäller kulturella och juridiska uttryck för den kristna samhällssynen med sin pedofili och homofobi bl.a.?

När vi kämpat i sekler för sekulära, moraliska och etiska värderingar, för empati och en liberal och människovärdig rättsstat, så gäller allt detta helt plötsligt inte längre när det kommer till islamismen. Istället anmodas vi att tycka att det är "liberalt" att tillåta kvinnoförtryck, hederskultur och nedvärderande klädsel som symptom för allt detta.

Det är självklart att islam skall ha en plats i vårt sekulära samhälle och kristendom, islam, samt vilken annan religion som helst skall få utövas av de som vill tro. Men religiöst lagstiftande, såväl som politiska och kulturella föreskrifter, bör bedömas enligt överenskomna sekulära moraliska värderingar i det liberala rättssamhället - och fördömas och bekämpas när de inte står i överensstämmelse med dessa värderingar.

Detta är en sekulär moralisk fråga (ingen fråga om liberalism) där svaret bör tillämpas med samma konsekvens på såväl den kristna teokratin som islamismen. Där finns det, som jag ser det, inte olika typer av "liberalism" som skall gälla för olika religioner och ismer.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26537

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Man skall till en början ha klart för sig att termen islamism är ett ganska nytt västerländsk påfund, skapad ur ett västerländsk perspektiv och "mindsett", och har följdaktligen tagit tid på sig att "sätta sig" i den islamska diskursen. Seperationen mellan stat och religion är historiskt sett någonting i allra högsta grad väsenfrämmande för islam. Religion och samhälle har där från allra första början varit ett helt, och sharian den grund allting har vilat på.

Islam är från början per definition i allra högsta grad en politisk religion, mer än andra. Att lagen sedan i flera av de muslimska länderna idag inte enbart bygger på sharian beror på enbart på det europeiska koloniala arvet. Och det vi ser idag, det som av oss kallas islamism, och av dem (de islamskt lärda) salafism är egentligen ingenting annat än en återgång till vad islam en gång var. Ett slags islamk reformation.

Begreppet islamism är därför många gånger mycket mer vilseledande än ett reelt och verkningskraftigt analysinstrument om man vill förstå islam.

Permalänk | Anmäl #1 Mikael Johansson, 2010-08-10, 12:34