Problematik hotar att passivisera arbetslösa när a-kassan jämställer anställningar med egenföretagande

Om man är arbetslös bör man hela tiden sträva efter nya möjligheter till anställning. Genom att arbeta i någon form motverkar man dessutom riskerna att fastna i ett eventuellt bidragsberoende. Men om man efter en avslutad korttidsanställning åter blir arbetslös och under en period skulle behöva arbetslöshetsersättning så riskerar idag vissa a-kassors tillämpning av praxis att resultera i ett moment 22:

Arbetsförmedlingen menar att man är skyldig att ta alla former av lämpligt arbete och detta anser jag vara helt korrekt. Dock uppstår en problematik när man är beredd att ta kortare tidsbegränsade anställningar via s.k. egenanställningsföretag som visstidsanställd. A-kassorna kan då själva välja att dra in rätten till fortsatt arbetslöshetsersättning om de gör bedömningen att man, tack vare kortare anställningar, kan anses som självständig uppdragstagare.

Att ha "för många uppdragsgivare jämfört med vad som kan anses vara normalt" är också enligt vissa a-kassor att betrakta som ett tydligt bevis på självständighet. Dock befinner vi oss inte längre på 1980-talet. Den praxis som a-kassorna idag tillämpar är en kvarleva från en förgången tid, då det år 2010 inte längre är en självklarhet att ha bara en (eller två) arbetsgivare. Detta faktum har även uppmärksammats av Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO), den tillsynsmyndighet som granskar a-kassornas tillämpning av lagen. I sitt nyhetsbrev SO-INFO konstaterar man att "en tillsvidareanställning [...] inte längre (är) självklart. I stället är det korttidsanställningar med visstid, projekt, deltid och allehanda andra anställningsbenämningar som gäller." Trots detta påpekande ser a-kassorna själva inte alls ut att vara beredda att gå på samma linje, vilket kan tyckas vara högst besynnerligt.

Att skicka in anställningsbevis från arbetsgivare efter avslutade visstidsanställningar ser inte heller ut att vara skäl nog för att påvisa att man åter står till arbetsmarknadens förfogande. Man kan även råka ut för att få fylla i en försäkran, där man på heder och samvete avsäger sig all form av framtida självständigt uppdragstagande (egenföretagande). Detta görs på en blankett som från början tagits fram för att användas endast av näringsidkare.

När man tackar ja till jobb och samtidigt riskerar att förlora sitt ekonomiska stöd vid eventuell framtida arbetslöshet råkar man ut för en omöjlig ekvation. Som arbetslös är det väsentligt att man måste kunna acceptera alla former av anställningar utan risk för att bli betraktad som självständig. Att inte våga ta korttidsanställningar tvingar tillbaka människor i bidragsberoende och gör att chanserna minskar när det gäller att kunna visa sin kompetens för nya potentiella heltidsarbetsgivare under kortare perioder.

För att bekämpa arbetslösheten är det viktigt att a-kassorna i fortsättningen inte ges utrymme att fortsätta jämställa tidsbegränsade projekt- och visstidsanställningar via egenanställningsföretag och liknande som egenföretagande. En anställning är en anställning och inget annat. Det är därför ytterst angeläget att lagstiftningen snarast ses över och förtydligas. Det är inte heller rimligt att medlemmar som ges möjligheter till nytt jobb via projektanställningar samtidigt förlorar rätten till framtida a-kasseersättning för att de hamnar i tolkningsutrymmet mellan raderna i lagtexten.

Fotnot: Egenanställningsföretag anställer privatpersoner på allmän visstidsanställning i projekt under en eller flera i förväg överenskomna tidsperioder. Företaget är, precis som vilken arbetsgivare som helst, helt juridiskt och ekonomiskt ansvarigt för att upprätta anställningsavtal och för att se till att alla nödvändiga förutsättningar och arbetsvillkor på den aktuella projektarbetsplatsen kontrolleras och efterlevs. Observera att egenanställningsföretag inte är att jämställa med bemanningsföretag.

Klas M Larsson (1 artiklar)

Anmäl