
Publicerad: 2010-07-28 19:07, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Moderaternas jämställdhetspolitik går på tvärs med moderaternas huvudsakligen väl genomtänkta jämställdhetsplattform. Jämställdhetsplattformen menar att allt statligt stöd till familjer bör individualiseras, det vill säga delas lika. Men istället för att göra som jämställdhetsplattformen beskriver, vill moderaterna förbättra jämställdhetsbonusen. En bonus som inte har gett resultat. Det skriver Anders Monemar och Stefan Quas, aktiva i Nätverket pappor för individuell föräldraförsäkring.
Två småbarnsföräldrar med lika stor vilja att ge våra barn jämställda möjligheter som att ge dem en fördomsfri uppväxt.
När det gäller jämställdhetspolitiken och specifikt föräldraförsäkringen, ger partierna tydliga besked. Oppositionen vill dela försäkringen i tre delar. Moderaterna och alliansen tror att en bättre utformad jämställdhetsbonus kommer att leda till att fler män tar ut föräldraledighet.
Det går emot moderaternas egen analys av föräldraförsäkringen. I moderaternas jämställdhetspolitiska plattform står det: "I dag bidrar tyvärr inte utformningen av den svenska föräldraförsäkringen till vare sig en jämställd arbetsmarknad, ett jämställt föräldraskap eller barnets rätt till båda sina föräldrar ... Den generella utgångspunkten när det gäller olika typer av stöd från det allmännas sida till familjer borde vara att utbetalning ska ske enligt principen hälften till vardera föräldern ... Staten ska vara könsneutral i förhållande till föräldrarna."
Ekonomin har framhållits som det främsta argumentet för män att avstå från föräldraledighet. Jämställdhetsbonusen har förändrat detta i grunden. De utvärderingar som har gjorts visar däremot att bonusen inte leder till att fler pappor tar ut föräldraledighet. Det är inte enbart ekonomiska motiv som styr hur föräldrar planerar sin föräldraledighet. Samhällets normer och arbetsgivarnas förväntningar spelar en stor roll.
Den individualisering som pappamånaderna har inneburit har visat sig vara en effektiv metod att förändra normerna och påverka uttaget. Men med dagens förändringstakt kommer det att ta 51 år innan vi har ett jämställt uttag, enligt TCO. Idag är kvinnor hemma tretton gånger mer än män på grund av föräldraledighet och vård av barn. Det ger avtryck i kvinnors löneutveckling. Nästan hälften av männen tar inte ut någon ledighet alls under barnets första år. För att ändra på det krävs en ökad individualisering.
Alla medborgare betalar till föräldraförsäkringen genom skattsedeln. Det är rimligt att kräva att ett gemensamt system som betalar ut ersättning för 47 miljoner dagar per år ska byggas med en rättvis grund. Våra barn har samma rätt till båda sina föräldrar.
Vi menar att det är dags att ta steget fullt och se till att system som finansieras av skattemedel är könsneutrala. Genom att individualisera får barnet en närmare kontakt till båda föräldrarna. Vidare kommer ett mer lika uttag av föräldraförsäkringen minska diskrimineringen av kvinnorna på den svenska arbetsmarknaden.
Motargumenten har varit att en individualisering inskränker föräldrarnas fria val samt behovet av amning. En delad föräldraförsäkring ger alla förutsättningar att följa rekommendationerna om amning från WHO. Det är fullt möjligt att amma och samtidigt förvärvsarbeta.
Valfriheten idag är mäns valfrihet att välja bort relationen till sina barn och kvinnors valfrihet att välja bort arbetsmarknaden. Väljer vi ett valfritt system, stödjer vi också de val som görs. Idag tar kvinnor ut 80% av dagarna. Det går inte ihop att prata om vikten av jämställdhet och samtidigt förespråka att den väljs bort.
Det är inte acceptabelt att våra gemensamma skattepengar finansierar ett system som diskriminerar kvinnor och barn. Föräldraförsäkringen är idag det största enskilda jämställdhetsproblem som går att lösa politiskt. Vi anser att det viktigaste för jämställdheten är att ta bort föräldrars möjlighet att föra över dagar till varandra inom föräldraförsäkringen. Det är dags för moderaterna att handla efter sina egna ord.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Blir kvinnor tvingande att ta mer hand om barnen? Och vad spelar det för roll i ett könsneutralt sammhälle vilken av de två mapporna som stannar hemma?
Du ställer två frågor.
1. Problemet är mer komplext än så, vilket du antyder. Hur familjer väljer att dela upp sin föräldraledighet kan ha tusen skäl. Resultatet är däremot väldigt förutsägbart. Det finns några få sätt som den absoluta majoriteten väljer att dela upp ledigheten på. Det finns ingen stor spridning på utfallet. Så det är inte en fråga om tvång, det är en fråga om ett strukturellt problem som bottnar i föräldraförsäkringens utforming.
Lästips:
http://www.jamombud.se/remissvar/remiss_5181734.asp
http://www.forsakringskassan.se/nav/64e54cab0ede06871308e3e5bed4bf65
2. Ur barnens perspektiv så har de samma rätt till båda föräldrarna. De kan inte välja. Diskriminieringen av kvinnor i samhället är en direkt följd av avsaknaden av ansvarstagande från män. Det är en fråga om ansvar. Var samhället lägger ansvaret för barnets väl. Hos valfri förälder (kvinnan), vilket är medianen idag, eller hos båda, var för sig. Ur vårt perspektiv är ansvaret för de barn som sätts i världen personligt, i samma sekund som man skriver under för gemensam vårdnad av barnet.
Ja tänk en mamma som vill vara nära sitt barn är diskriminerad
Att vara nära sitt barn och att ta emot statlig ersättning för att vara det är inte samma sak. När det sistnämnda sker ojämlikt ger det diskriminering som följd. Du belyser däremot på ett bra sätt att könsroller är en bricka i spelet. Något som vi vill påverka.