Vikten av att släppas in i gemenskapen på tjänstgöringsorten

När jag och Susann kom till Skövde var det som för många i en positivt expanderande kommun arbetet som tog oss hit. Jag började som nyanställd i Försvarsmakten med en två år lång utbildning medan Susann studerade i Stockholm.

Boendet löstes då med inackordering då detta var innan den stora satsningen på studentboende för Högskolan och elevhotell för Försvarsmakten. Snart konstaterade vi att ett gemensamt boende vore att föredra och Susanns studier förlades på Högskolan i Skövde som kunde erbjuda alla de kurser som återstod av hennes utbildning. Vi flyttade till gemensamt boende i en lägenhet från Skövdebostäder. Var vi nu riktiga Skövdebor?

För att trivas behövs ju även ett umgänge och vänner och vi kom snabbt in i gemenskapen på min arbetsplats i Försvarsmakten. Detta pågrund av att många här, som på flera av de stora arbetsgivarna i Skövde, själva kommer från andra platser.

För att vidga umgänget något till att inte bara vara unga officerare bjöd Susann hem några kamrater från Friskis & Svettis - den förening hon valt att engagera sig i som motionär och ledare. Det hon inte visste var att hennes ledarkollega och hennes man från Friskis båda var officerare och kurskamrater till mig. Så det utvidgade umgänget blev sådär, men vänskapen fanns kvar i många år.

Idag har vi två barn vilka vi har under våra respektive föräldraledigheter promenerat till kyrkans barngrupper med. Idag går båda barnen i skola och förskola på en av Skövdes friskolor och fristående förskolor, Montessori. En del i föräldraengagemanget har varit att, förutom disk av legobitar, samverka med kommunen som på ett bra sätt samordnat sin kommunala skola med ett förhållandevis brett utbud av privata alternativ.

Så idag när vi lutar oss tillbaka på ett av Skövdes Caféer (ett barnvänligt förståss) och planerar in hur jobb, barn och föreningsengagemang skall gå ihop, så tror jag att vi kan kalla oss för Skövdebor! Men det gör även, med rätta, kollegan som flyttat hit via internet och bott här i ett halvt år. Det är inte svårt att träffa de härliga människor som gör gemenskapen i Skövde, kanske för att de är inflyttade eller kanske just för att de är Skövdebor från barnsben, inte vet jag. Men personligen tycker jag att jag blev Skövdebo den dagen jag fick ett specialblandat te i den lokala kaffehandeln.

Major Patrik Lindelöf