Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (34) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (34) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Pride

Mats Dagerlind om Pride

En festival för normupplösning - som åtföljs av berättigad kritik

I media framställs PRIDE som en bred kärleksmanifestation och vi som är kritiska marginaliseras till en klick homofober och högerextremister fyllda av hat. I själva verket förhåller det sig tvärtom. PRIDE arrangeras av en liten kärna HBT-aktivister, queerteoretiker och lesbiska feminister vars värderingar och metoder att torgföra dem troligen är främmande också för flertalet bland de sexuella minoriteter man säger sig företräda. Drivkraften bakom den glättiga ytan tycks främst vara ett hat mot det heteronormativa majoritetssamhället.


Om författaren

Obunden opinionsbildare och politisk bloggare på Demofon med demokrati ur ett medborgarperspektiv som främsta ledstjärna.

HBT-rörelsens krav stannar inte vid att kräva att bemötas med tolerans av den heterosexuella majoriteten. Målsättningen är att riva ned alla normer baserat på en diskurs där de dryga 90% av medborgarna som ser den heterosexuella kärnfamiljen som den naturliga samhällsnormen beskrivs som fördomsfulla bakåtsträvare eller värre.

Och om någon av oss dristar sig att bryta den politiska korrekthetens repressiva tystnad och ifrågasätter det lämpliga i att jippon som PRIDE sexualiserar det offentliga rummet eller efterfrågar en förutsättningslös diskussion om homoadoptioner, då påklistras vederbörande omedelbart homofobens, högerextremistens och hatbrottslingens stigmata. Med diskrimineringsparadigmet som förevändning gör HBT-rörelsen inte bara anspråk på tolkningsföreträde i alla familje- och relationsnormativa frågor, man har i princip helt lyckats ersätta dialog med monolog.

När någon gång en avvikande uppfattning ändå släpps fram i debatten, då är det så gott som undantagslöst utifrån en kristen livsåskådning. Det är en ofarlig grupp att använda som opartiskhetsalibi. Motsvarande värderingar inom andra religioner är mer obekväma. De passar inte in i den rådande religions- och kulturrelativistiska diskursen. Kritik utifrån en allmän sekulär värdegrund som inte enkelt kan avfärdas som nynazistisk stör också den tillrättalagda bild av det svenska samhällets konsensus i dessa frågor som etablissemanget vill visa upp. Det är ett demokratiproblem att det offentliga samtalet begränsas av en queerhegemoni som inte återspeglar värderingarna kring dessa frågor ute i samhället.

När den demokratiska dialogens dörrar stängs ökar också risken för polarisering och politisk frustration och för att kritiken i stället tar sig andra och mer otrevliga uttryck. En sådan utveckling drabbar förstås främst HBT-personerna själva. Även om hot och våld som utomparlamentariska åsiktsyttringar inte kan försvaras finns det samtidigt en cynism i att bidra till att sådana stämningar byggs upp och sedan använda enskilda människors martyrskap som slagträ för den egna saken.

PRIDE skapar också en mycket märklig (men förhoppningsvis inte representativ) bild av sexuella minoriteters beteende och livsstil. För den som inte har någon person från en sexuell minoritet i umgängeskretsen och saknar andra referenser än PRIDE att grunda sina intryck på är risken stor att eventuella negativa åsikter om HBT-personer förstärks snarare än de försvagas. I så fall har ju PRIDE motverkat sitt eget syfte, om nu inte syftet vill säga - vilket man ibland har anledning att befara - främst är att provocera det heterosexuella majoritetssamhället.

För HBT-rörelsens militanta kärntrupper tycks inget mellanting finnas mellan det normupplösta queersamhället och ett där man stenar homosexuella till döds, ingen skillnad göras mellan konstruktiv kritisk dialog och hatisk fobi. För att vara en grupp som valt regnbågsflaggan som symbol är detta ett synsätt märkvärdigt befriat från nyanser.

 





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26129

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Den här länken säger ungefär samma sak, fast mycket roligare:
http://www.theonion.com/articles/gaypride-parade-sets-mainstream-accepta...

Permalänk | Anmäl #2 Johan Wallin, 2010-08-01, 14:22

Bra skrivet, Jag har alltid sett PRIDE som en rörelse som vill sticka en nagel i ögat på böghatare genom att provocera med exhibtionism, vilket skapat avsky bland många heterosexuella snarare än förståelse för homosexuellas rättigheter.

Nu för tiden vet man bättre att alla homosexuella inte alls är sådana provokativa exihbitionister utan vanliga människor med olika egenskaper fast med en annan sexualitet vilket man får respektera. Om min referensram bara varit exempel som PRIDE hade jag förmodligen fortfarande föraktat homosexuella.

Permalänk | Anmäl #4 X, 2010-09-11, 13:04

Ni svenskar behöver ta efter oss invandrare och börja förbjuda temat homosexualitet i vardagliga samtal. Försök att på tex Albanska föreningen börja prata om homoadoptioner ! Chansen är stor att alla i rummet kommer att sluta tilltala dej, eller rent av köra ut dej ur rummet!

Permalänk | Anmäl #5 invandrarTjej, 2011-05-05, 22:04

Nu tror jag iofs att ''invandrarTjej'' är ett Sverigedemokratiskt troll, men jag tar ändå risken att göra bort mig lite.

Tror du ''invandrarTjej'' på allvar, att någon svensk (eller ickealban för den delen) har något som helst intresse av att besöka albanska föreningen, och dessutom diskutera homosexualitet där?
Dessutom är väl albaner knappast representativa för invandrare generellt.

Permalänk | Anmäl #6 Halvbert Erling, 2011-05-07, 21:39


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  3. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  4. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  5. Invandringens betydelse ignoreras i pensionsdebatten
  6. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  7. Den svenska schlagern är död
  8. Jag är också politiskt deprimerad
  9. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  10. Klädkedjorna vägrar släppa sjukt kvinnoideal
  1. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  2. Det är snarare feministerna som vill censurera mig
  3. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  4. Kulturjournalister som försvarar Anna Wahlgren borde läsa boken
  5. Kärnkraften är osäker och oekonomisk
  6. Desperat vänster kopplar Breivik till borgerligheten
  7. Reinfeldt har rätt för en gångs skull - men ingen förstår honom
  8. Svensk narkotikapolitik är galenskap
  9. Reinfeldt borde främja kreativitet i stället för att gissa om framtiden
  10. Sanningen tar plats i Egypten
  1. Ändrat tonläge kring Reinfeldts ledarskap
  2. För kvinnorna är islam själva grundproblemet
  3. Vänsterns angrepp på kvinnor visar på ideologiskt förfall
  4. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  5. SD: Kriminaliteten i Malmö visar att vi måste lämna Schengen
  6. Förortspolitiskt program - Idéer för - miljonprogrammen
  7. Hatiska feminister objektifierar och hånar mig
  8. Dags att legalisera cannabis!
  9. Svenska bombmän räddar inga kvinnor
  10. Låt oss ha en nykter syn på cannabis

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.