Politikerna har inte beställt en yrkesarmé

Värnpliktsförsvaret har i praktiken gått i graven den 1 juli i år. Det nya, framtida försvaret av Sverige här hemma och internationellt ska bygga på frivillighet. Politikerna har beställt ett försvar där basen ska vara kontraktsanställda soldater och sjömän. Grunden ska vara reservister och reservofficerare. Män och kvinnor som har en fot i det civila samhället och en fot i försvaret. Politikerna har inte beställt en yrkesarmé.

Årligen ska Försvarsmakten rekrytera 4 000 nya soldater och sjömän. 2 500 befattningar i den nya insatsorganisationen ska bemannas av reservofficerare. Det totala behovet av reservister blir i runda tal 30 000.

Frågan blir då naturligt - kommer man att lyckas att fylla behovet? Det svaret har vi inte - inte du, inte jag och faktiskt heller inte Försvarsministern eller ÖB.

De flesta är nog överens om att vi måste lyckas. Konsekvenserna av ett misslyckande blir förfärande för både trovärdighet och ekonomi.

För att lyckas attrahera män och kvinnor i olika åldrar, med olika bakgrund, kunskap och erfarenhet krävs öppenhet och ödmjukhet från arbetsgivaren Försvarsmakten. Det krävs också att den enskilde känner förtroende och tillit till Försvarsmakten och dess förmåga att ta hand om och utveckla sin personal. Under anställningen, men också under utslussningen tillbaka till den civila arbetsmarknaden när tjänstgöringen i Försvarsmakten är över.

"Underlåtenhet att handla ligger chef mera till last än val av fel medel"

Många är vi som känner igen orden "underlåtenhet att handla ligger chef mera till last än val av fel medel". De följde oss under vår värnplikt, kadettskola och reservofficersutbildning. Tyvärr har Försvarsmakten under en lång följd av år underlåtit att handla och politikerna i Riksdag och Regering har låtit det fortgå.

Inte sedan 2004/2005 har det bedrivits någon reguljär reservofficersutbildning i vårt land. Resultatet ser vi nu svart på vitt. Tillgången på yngre reservofficerare är skrämmande liten. Närmare bestämt finns det ca 800 reservofficerare under 35 år. Hur många som i praktiken är tillgängliga vet ingen. Detta ska jämföras med behovet 2 500 befattningar i insatsorganisation 2014.

Denna brist är utan tvekan av den storleksordningen att det får konsekvenser för förmågan att leverera det Riksdagen har beställt.

Från Reservofficerarnas sida har vi år efter år pekat på faran att inte fylla på kadern av reservofficerare. Nu har vi facit. Bristen är inte bara besvärande. Den hotar dessutom Riksdagens grundtanke - ett försvar byggt på kontraktsanställd personal.

Det var därför med stor glädje många konstaterade att den grundläggande reservofficers-utbildningen skulle återupptas 2010/2011. Bara med 100 platser, men ändå. Enligt vad vi erfar har rekryteringen inte varit bedövande framgångsrik - drygt 10 % av utbildningsplatserna är besatta.

Om vi inte lyckas hitta 100 intresserade reservofficersaspiranter, hur ska vi då lyckas hitta 4 000 soldater och sjömän?

Frågan är inte ställd för att svartmåla. Den är ställd av omsorg om att vi tillsammans måste lösa den uppgift som är förelagd Försvarsmakten av Riksdagen. Löser vi inte rekryteringsfrågan, då har vi inte det försvar som försvarsministern målande beskriver som ett flexibelt och tillgängligt försvar - här och nu, hemma och borta. Utan riskerar att få ett försvar där och då, någon gång i framtiden, kanske...!

Frågan är också ställd för att vi förhoppningsvis ska få en bredare debatt, som skapar engagemang och delaktighet utanför de vanliga försvarskretsarna.

ÖB har rätt när han i varje artikel och varje anförande talar om försvaret som hela Sveriges angelägenhet. Ska det bli allas vår angelägenhet krävs debatt, frågor och ifrågasättanden. Endast så når vi framgång.

En av de naturliga frågorna blir; hur återställer vi förtroendet för Försvarsmakten som attraktiv arbetsgivare?

Frivillighet och morötter bättre än piska och tvång

I dagarna har landets reservofficerare fått ett handbrev från ÖB där han redogör för sitt beslut att införa internationell arbetsplikt för alla anställda i Försvarsmakten. Bakgrunden är att säkerställa att det finns personal att tillgå för de internationella uppdrag vi deltar i.

Det är poänglöst att ha detta som ett krav för reservofficeren. Vi har en annan huvudarbetsgivare än den kontinuerligt tjänstgörande personalen. Vi reservofficerare tillbringar huvuddelen av vår tid i civila - privata, kommunala, statliga - företag och organisationer.

Något förenklat uttryckt så "äger" FM endast sina RO när de tjänstgör, även om RO genom sin anställning som RO står till Försvarsmaktens förfogande. Därför blir beslutet ett slag i luften.

Det är inte själva tjänstgöringen utomlands vi vänder oss emot. Tvärtom, sanningen är att i genomsnitt ca 15-20% av officerare på missionerna är reservofficerare. På vissa missioner så har antalet RO varit 30-40% av antalet officerare. Att tjänstgöra utomlands har varit personligt utvecklande, vilket också lett till att många Reservofficerare valt att tjänstgöra internationellt mer än en gång. Det har också varit en av de få möjligheter som erbjudits reservofficeren att tjänstgöra inom Försvarsmakten under en längre följd av år.

Under en lång tid har vi på olika sätt påtalat vikten av att låta reservofficerare tjänstgöra, dels för att bibehålla sina militära kunskaper och färdigheter, dels för att berika den militära organisationen med civil kompetens. Tyvärr utan att få gehör.

En reservofficer som ges möjlighet att återkommande tjänstgöra är dessutom berikande för den civile arbetsgivaren, bl a vad avser ledarskaps- och organiationsutveckling.

Gör om - gör rätt - gör som politikerna bestämt

Låt mig sluta där jag började. Ett framgångsrikt rekryteringsarbete kräver förtroende och tillit till Försvarsmakten som arbetsgivare.

Runt om i landet finns 1 000-tals reservofficerare med ena foten i försvaret och andra foten i det civila samhället. Vi är beredda att aktivt bidra i det omdaningsarbete som nu tagit sin början. Att inte ha nyttjat denna resurs är både märkligt och ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Det strider dessutom mot de riktlinjer som Riksdag och Regering dragit upp.

Min fråga till ÖB blir naturligt: är Du beredd att i dialog med bl. a Reservofficerarna se till att vi får det försvar som Riksdagen har beställt?

Min fråga till politikerna är också naturlig: hur följer ni upp att Försvarsmakten levererar det ni har bestämt? När är den första kontrollstationen för detta?

Jörn Holmgren, förbundsordförande Reservofficerarna

Jörn Holmgren (3 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/26089

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det kommer nog inte bli några problem alls med den rekryteringen. Det blir bemanningsföretag som rakar ihop en blandning av arbetslösa som är tvungna att söka jobb samt en massa legosoldater från andra krig t ex från Balkankriget.

Permalänk | Anmäl #3 Allfons Mållgan, 2010-07-26, 06:52

Ska vi betrakta politikernas idé om vårt lands framtida försvar som ett hafsverk?

Tanken slår mig.
http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #4 Carina Nordén Åkerlund, 2010-07-27, 09:11

Rekryteringen av kontraksanställda officerare och andra är i dag ett kvalificerat skämt. Vi förväntas som RO arbeta på villkor som så kallade "riktiga" yrkesofficerare aldrig skulle ställa upp på! De väljer i stället andra mer välbetalda uppdrag för UN och andra internationella aktörer där bland annat låg eller ingen skatt kan vara aktuellt. Detta är ungefär lika trovärdigt som när en svensk karriärpolitiker från S åker till EU och tjänar 200 tkr skattefritt varje månad men "inte anser att det påverkar min politiska trovärdighet"

Att deltaga i mission och fredsbevarande insatser internationellt är idag förenat med stor potentiell fara för liv och hälsa och bör förstås arvoderas högt och med en avsevärd skattefri riskpremie. Om skada sedan inträffar bör det ekonomiska och sociala skyddet vara så utformat att individen klarar sig resten av livet! Jag tror inte att många politiker förstår vad det innebär att ge sig ut på skarpt uppdrag i militärt osäker terräng där verklig hotbild föreligger!

Alternativet är att göra som USA där systemet skickar volymer av lågutbildade ofta ekonomiskt svaga människor till krigshärjade områden för militära insatser. Dessa medborgare erbjuds då i alla fall någon form av utbildning, ekonomisk ersättning, försäkringar och sammanhang samt fri sjukvård etc. Men det är väl kanske inte den svenska modellen eller...??

Permalänk | Anmäl #6 Royne Strand, 2010-07-28, 15:44

Jaha: Vad skall vi göra då? Tvinga in knappt halva årskullen tonåringar (de unga männen) att mönstra såsom tidigare. Låta drygt halva årskullen ungdomar slippa (de unga kvinnorna), eller göra det frivilligt om de klarar testerna som många av dem som tvingades mönstra inte klarade f ö. Och dessutom sedan håna den halva av befolkningen som ni kallat in. Genom att kall det för "ALLMÄN värnplikt"!
*PS: Vad säger Fi och EU-kommisionen m fl om denna könsdiskriminering?

Permalänk | Anmäl #7 Inge-mar, 2010-07-28, 18:20

Allfons Mållgan lyfter fram något intressant. Jag kan mycket väl tänka mig att på sikt kommer arbetslösa tvingas in i militären. Det kommer att kallas frivilligt MEN kommer i grund och botten att vara ofrivilligt då arbetslöshet, fattigdom, utanförskap och i värsta fall hemlöshet är alternativen till militär tjänst.

Lågutbildade har alltid och kommer alltid att vara kanonmat. En sorglig framtid men väl plausibel. Att bemanningsföretag skulle försöka ge sig in i leken förutsätter jag, bara den är tillräckligt lukrativ. Mållgans tanke om bemanningsföretag anser jag också vara en trovärdig. Att staten skulle föredra att hyra militär från bemanningsföretag tar jag för givet då det mesta av ansvaret när det gäller hemkommande soldater med fysiska och psykiska skador skulle hamna bortom dess ansvarsområde.

Vidare väljer jag att vara cynisk och ställa frågan om inte en död soldat är billigare än en levande soldat i en yrkesarmé? Ordet kanonmat får kanske tillbaka sin ursprungliga betydelse. I de fall man väljer att gå i krig kommer det att resultera i ett visst antal skadade, dödade och psykiskt sjuka soldater. Om staten (eller ett bemanningsföretag) har ekonomiskt ansvar för dessa hemvändande "hjältar" kan jag inte dra någon annan slutsats än att soldaterna blir billigast för stat (eller bemanningsföretag) ifall de är döda.

Ett stort problem med att ha en yrkesarmé som består av lågutbildade är att de har inte den möjlighet, det sociala kapital eller den kunskap som krävs för att "få sin röst hörd". Varför de nästan automatiskt skulle bli marginaliserade. Inte utan att man undrar när Alliansen nu verkar stänga dörrarna för de lägre klassernas barns möjligheter till högre utbildning.

Jag undrar just om Wallenbergs barnbarn kommer att söka sig till militären nu när den är frivillig:)

Permalänk | Anmäl #9 Fredric Nomael, 2010-07-30, 22:35