Till vad och varför!

Frågan om Försvarsmaktens personalförsörjning debatteras med rätta men utan att debatten tar avstamp i det som borde vara grundläggande, nämligen om ska vi ha ett försvar och i så fall till och mot vad! Försvarsministerns och alliansregeringens inställning kan snabbt sammanfattas i att "hela Sverige ska försvaras", att detta ska kunna ske "i samverkan med andra", att vi ska kunna "ta vårt internationella ansvar" och att vi inte "stillatigande ska låta våra grannar utsättas för hot eller aggression". Detta med samverkan och löftet till våra grannar har sammanfattats i den beramade solidaritetsdoktrinen som fått riksdagens stöd.

Detta är minsann inget litet åtagande och styrande för dimensioneringen av Försvaret och därmed behovet av personal blir då den avgörande frågan "mot vad". Vilken hotbild ser man framför sig? Vilken bedöms vara angripare, vilka mål kan han ha och i vilken situation kan ett angrepp tänkas bli en realitet? I vilka situationer ska vi förväntas agera eller reagera solidairiskt till våra grannars skydd och försvar och vilka solidariska insatser kan vi räkna in i vår kalkyl? Hotet om den stora invasionen, att officiellt ensamt klara av storanfallet från öster, är lyckligtvis avskrivet, men vad är det då Försvarsmakten nationellt förväntas kunna klara?

Ska den, ensam eller förhoppningsvis i samverkan med solidariska grannar, klara ett målmedvetet överraskande angrepp mot Gotland eller mot vårt nationella nav Mälardalen? Räcker det med förmåga till incidenthantering och att skydda vår territoriella integritet? Ska vi kunna visa flagg till havs och i luften för att exempelvis möta politiska och ekonomiska påtryckningar understödda av förtäckta eller öppna militära hot, eller? Svaret på dessa frågor är inte bara avgörande för dimensionering och beredskap utan även för avvägningar mellan olika försvarsgrenar, system och förmågor och inte minst för hur organisationen ska bemannas och personalförsörjas. Som det blivit nu har man börjat i fel ände, man skapar en organisation innan man har klart för sig vad den ska klara av; en organisation som dessutom inte kommer att vara fullt användbar, för vad den nu ska användas till, förrän långt in i en framtid vi inte kan överblicka! Om vi nu bestämmer oss för att Försvarsmakten i första hand ska kunna hantera incidenter, hot med militära förtecken och geografiskt och till tiden begränsade angrepp med hög intensitet, då behöver vi ett försvar med hög beredskap som med professionalitet och under kort tid kan utveckla omedelbar och full effekt. De nationella behoven möts då bäst med en tyngdpunkt på flyg- och sjöstridskrafter medan armén mera kan dimensioneras för internationella insatser, en struktur som onekligen bäst gynnas av ett yrkes- och kontraktsförsvar.

Om däremot en analys kommer fram till att vi har behov av att kunna uppträda över hela vår yta och att upprätthålla beredskap och insatsförmåga med krav på uthållighet, ställs större krav på arméförband utan att kraven på flyg- och sjöstridskrafter minskar. Yttäckning kräver boots on the ground och om vi vill kunna få ut annat än en osäker initialeffekt av våra flyg- och sjöstridskrafter krävs förband för skydd och bevakning av dessas basområden. I en sådan struktur torde det nu beslutade systemet inte ge utrymme för tillräckligt med, framför allt, arméförband och detta oavsett våra hemvärnsförband.

Det beslutade personalförsörjningssystemet har alltså bundit upp oss för en inriktning och utformning av Försvaret och av dess ambitionsnivå utan, precis som försvarsministern medger, någon fullständig säkerhets- och försvarspolitisk analys och tydligen också utan någon djupare analys av Försvarets långsiktiga rekryteringsförmåga och attraktionskraft som arbetsgivare. Det är mycket möjligt att våra nya yrkes- och kontraktsförband kommer att få fyllda kadrar med rätt personal och att våra förband övas och materielförsörjs i tillräcklig omfattning. Frågan är bara om detta nya försvar är vad vi behöver, om det, för att citera gamla SoldF, blev ”fel sort och för lite” istället för ”rätt sort och lagom”.