Barnpornografi - det långa brottet mot ett barn.

"En man dömdes nyligen för innehav av barnpornografi. Han hade bilder i den japanska seriestilen manga i sin dator. Är lagen för restriktiv?"

Du hade tydligen ingenting att säga om det. Så grattis, en komplett meningslös artikel.

googla på begreppet excitationspunkt så kanske sammanhangen blir begripligare om inte ..ha det bra..
hg storm

"Din sökning - excitationspunkt - matchade inte något dokument."

Galenskaper i Uppsala - finns det inga liberaler kvar i Sverige?

Ingripandet mot Sveriges mest kände mangaexpert är en rättsskandal utan motstycke - tom i det halvtotalitära Sverige. Att samla på barnpornografi är en sak, att inneha mangabilder en helt annan. Vad blir nästa drag av feminstmaffian? Förbjuda Lolita och andra litterära verk som inte faller Ecpat, radikalfeministiska kulturskribenter och professor Eva Lundgren i smaken? Typiskt att det hände i Uppsala! Där får radikalfeminismen och en förnuftslös åklagarkammare härja fritt! Varför reagerar ingen? Finns det inga liberaler kvar i Sverige? Och vad gör PP?

Det är inte helt klart vad vi förväntas milla... Skall vi googla vad "Foket" betyder också?

Den som har radikalfeministiska idéer får tydligen skriva vilken smörja som helst. "Foket" ? När vi andra uttrycker oss klart och tydligt råkar vi ut för CENSUR.

Angående vad ni förväntas milla--rockie..visste inte riktigt hur..
är en tämligen liberal person vad det gäller konst och konstutryck..
kan hålla med om att teckningar inte har direkta konsekvenser för något barn är dock för lite insatt i det enskilda fallet.Min artikel är av mer principiell natur vad det gäller barnpornografi.
mvh hg storm

Förbjud bibeln och koranen när ni ändå håller på. Maria var väl bara 14 när gud gjorde henne på smällen och profeten i koranen gifte sig med en 9 åring.

Vet inte om jag tror på förbud av bibeln eller koranen dock kan man konstatera att religionsförespråkare inte direkt varit passiva i Pedofilibranschen,

Vet inte om jag tror på förbud av bibeln eller koranen dock kan man konstatera att religionsförespråkare inte direkt varit passiva i Pedofilibranschen,

Man undrar ju var debatten om straff för att titta på tecknade serier tog vägen? Det är ju fatiskt inte klokt.
På ett rent principiellt plan måste man väl kunna resonera om skillnaden mellan fantasi och verklighet. Eller hur? Nu är uppenbarligen vissa fantasier straffbara. Hur kan någon tänkande människa överhuvudtaget sälla sig bakom förbud mot fantasier? Förstår ni vidden av detta genombrott?
Det har kommit lite smygande. Först ändras vissa begrepp av rent moralistiska skäl. Sexuellt utnyttjande ersätts med våldtäkt även om inget våld förekommit. Gränsen mellan trafficking och prostitution suddas ut så att lyxcallgirls och förslavade östeuropeiska fattigflickor blandas ihop. Nu är det brottsligt att titta på tecknade sexuella fantasier om den tecknade figuren kan anses föreställa en person under 18år! Men vad är det här? Har jag eller världen blivit tokig?

Vilka pedofiler bryr sig om 15- till 18-åringar? Ingen sansad människa förstår. Lagstiftningsbygget blir riktigt obegripligt när mangabilder blir straffbara. Detta handlar om moralism av samma sort som USAs kristna höger håller sig med - även om motiven på papperet inte är desamma. Men sexualiteten i Sverige problematiseras och domineras av sekterister som dels träffar det som är värt att träffa (t ex koppleri och trafficking) dels ännu mer i en zon långt utanför. Ingen kritiserar i någon nämnvärd omfattning heller. Med samma teknik som kopplar ihop varje sexköp med värsta traffickingkriminaliteten beskriver nymoralisterna varje röst för ett mera sansat synsätt som ett helhjärtat stöd för det värsta de kan tänka sig. Det är en teknik som går hem i ett samhälle med totalitära tendenser. Det gäller att peka ut och kraftfullt tysta dissidenterna.

I Sverige idag har personer dömts fast att polisens experter i barnpornografi sagt att den bild eller bilder som lagts fram inte kan styrkas vara på en minderårig eller ens vara pornografisk.

Hur är det med dessa personers psykiska hälsa?
Hur tror de att samhället tar emot dömda barnpornografi brottslingar?

Du säger att det är bra att ta i med hårdhandskar så att tecknade bilder ska förbjudas samtidigt som du anser att bibeln och koranen ska få vara kvar trotts samma innehåll.

Hur ställer du dig till Den Blå lagunen?
Ska de vara laglig barnporr, för om man ska tolka lagen som den är idag så är filmen full av barnpornografi.

Ska alla personer som köpt någon av de tidigaste porrfilmerna med Traci Lords dömas för barnpornografi brott?
Hon var minderårig när hon spelade in filmerna och hade ljugit om sin ålder.
Som det är idag så ska det tydligen vara så.

För som lagen fungerar och efterlevs så döms vi för att brottet är avskyvärt oavsett om det kan styrkas att de begåtts ett brott eller inte.

Dom som vill se barnpornografi kommer att fortsätta precis som innan, för nya lagar ändrar inte hur de kommer åt materialet.
Lagen är och förblir ett slag i luften och skyddar definitivt inte utsatta barn. Det är en andra lag som inte gör annat än att soppar problemen under mattan.

Håller med dig Laban. En lag skyddar inte de utsatta barnen dock skapar den tydligen en viktig debatt. Kanske lite olyckligt med fokuseringen på Magna-bilderna även om jag personligen har svårt att uppskatta dom. Tittade igenom ett galleri..mängder av bilder föreställande unga flickor/barn iförda handbojor och med rädda ögon. Bakom dessa bilder ..en skugga..av vem ?
Är inte så naiv som vissa tror.Förstår att de tecknade bilderna inte har direkt lett till att ett barn blir offer. Kanske är det inte lagstiftning som löser detta utan kunnig psykologisk behandling som skalar av detta behov.
Konst skall ha frihet.
Konst skall också ta ställning.
Min ställning och ståndpunkt är väl tydlig även om gränsdragningarna blir för akademiska för min smak.
Allt Gott HG Storm

Tittade igenom ett galleri..mängder av bilder föreställande unga flickor/barn iförda handbojor och med rädda ögon. Bakom dessa bilder ..en skugga..av vem ?"

Vad spelar det för roll? Det är en påhittad avbildning, en fantasi som ganska få människor "lider" av att ha. Du borde oroa dig mer för att nästan samtliga barn utsätts för våldsfantasier i de medier de konsumerar, i form av serietidningar, filmer samt dator- och tevespel. Där har vi ju faktiskt något som barnet kommer i kontakt med. På riktigt. Och som naturligtvis påverkar dem; ibland kanske mycket negativt och troligen aldrig positivt.

Vilket barn påverkas negativt av att en person A sitter i Säffle och drar en tarzan till en tecknad bild på ett barn? Inget förstås. Inte ett endaste ett. Om personen A sen gör verklighet av sina fantasier, är en helt annan femma. Jag är säker på att de människor som begår övergrepp skulle göra det ändå.

Det är naturligtvis bara en liten procent av alla pedofiler som begår övergrepp. Precis om det bara är en liten procent av alla heterosexuella som begår övergrepp. Varför straffa dem som INTE begår övergrepp? Det är ju som att dömas för våldtäkt för att man tittat på våldsporr med vuxna deltagare, som bara är en fantasi. Vansinne!

Sluta upp med att blanda ihop moral med faktisk åstadkommen skada. De är helt frånskilda och ska så förbli.

Äsch, det försvann ett citattecken. Hela första stycket här ovan är alltså ett citat.

Fantasier ska aldrig kunna bestraffas. Det är många fler än jag som vaknade upp av den här domen och insåg att rättssäkerheten i tysthet åkt ut genom fönstret. Vem som helst kan nu alltså få sitt liv förstört bara genom att man tittat på en teckning, och blotta misstanken räcker för att polisen ska ha rätt att klampa in och vända upp och ner på ens hem. Vem som helst kan bli angiven av vem som helst.

Räddas några barn? Inte ett enda. Inte från något. I Uppsalafallet blir tvärtom ett barn av med sin far.

Hur tänker du egentligen, HG Storm, när du försvarar en lag som jämställer teckningar med övergrepp på barn?

#18 Anton Bergquist: Men men men... tänk på baaarnen!

Denna kommentar skrevs ursprungligen som en artikeltext i ämnet, men censurerades av redaktionen:

Det som är mest oroande med det inlägg som Hans-Gunnar Storm skriver är den skrämmande okunnighet som tycks prägla en sedan 30 år tillbaka praktiserande psykolog. För det första så begår han ett grovt generalfel då han utgår från att hans kliniska material skulle kunna representera någon sorts generell verklighet. Kliniskt material kan ALDRIG tas som indikation för hur ett fenomen fungerar. Tag t ex tankeexperimentet att vi skulle bedöma skolan enbart efter klientelet hos skolpsykologen: ”En kvinna jag känner som utsattes för skolan när hon var i puberteten lider varje dag p g a vetskapen - att hennes smärta och förnedring är en vara som oupphörligt säljs av skolverket”. Därför är Hans-Gunnar Storm diskvalificerad som ”expert” på varken barnpornografi, pedofili, barnporrkonsumenterna eller sexualitetens verkningar.

Än värre är dock, att Storm tycks vara helt okunnig kring den forskning som existerar runt sexuella övergrepp på barn, då han lyfter fram det sexuella övergreppet som något traumaskapande och förödande. Är inte Storm medveten om, att över 95 procent av alla barn som utsätts för övergrepp utsätts för en kombination av övergrepp? Kumar & medförfattare kom t ex fram till att gemensamt hos de kliniska patienterna med en historia av sexuella övergrepp så fanns det också en historia av kombination med fysiska övergrepp. Romans & medförfattare, i deras studie av kvinnliga kliniska exempel som själva tillfogat sig skada (eller visat tecken på att vilja göra det), kommer fram till att de varit mer utsatta för våld och tvång, utsatts för fysiska övergrepp, haft ostabila och otrygga hemmiljöer, varit hårt hållna, med mera. Å andra sidan var det bara en av tio som varit utsatta för sexuella handlingar i barndomen som hamnade i denna grupp. Att därför peka ut just det sexuella är fullständigt irrelevant för fenomenet trauman och/eller psykologiska skador. Det borde man efter 30 år som psykolog känna till.

Det är även så, som t ex Garland & Dougher slog fast redan 1990, att ett stort antal studier visar att vuxen-minderårig sex INTE har inbyggda följder, och t ex Beitchman & medförfattare slår fast, att det är föga bevis för att ”CSA” leder till vare sig kortvariga eller långvariga följder för ens förpubertala barn, samt att det inte leder till mer missanpassning än de som inte upplevt ”CSA”. Rinds, Bausermanns och Tromovichs nu klassiska studie visar också att få fall av ”CSA” leder till bestående trauman och att det faktiskt t o m är fler flickor som upplever ”CSA” som positivt och roligt än som får några trauman (däremot upplever en klar majoritet det med obehag). Redan 1994 hade också Ney & medförfattare gjort sin studie av barn som utsatts för olika former av övergrepp, och vilka barn sedan fick klassa dem i svårighetsgrad (ju svårare desto högre poäng). Värst bedömde barnen fysisk försummelse (med 949 poäng), sedan följde verbala övergrepp (914 poäng), fysiska (vålds)övergrepp (870 poäng), känslomässig försummelse (848 poäng) och sist på listan, långt under de andra kom sexuella övergrepp (100 poäng).

Rodriguez & medförfattare fann 1997, att bland kvinnliga ”överlevare” med posttraumatisk stresstörning (PTSD) så hade nio av tio också utsatts för fysiska övergrepp (våld) – vilka var de enda övriga övergrepp som jämfördes. Higgins & McCabe har kommit fram till att ”forskare och klinikarbetande kan orättvist skylla graden och skadligheten av de negativa följderna på en sorts övergrepp, särskilt om andra former av övergrepp eller försummelse inte har fastställts. Det blir särskilt sannolikt då kroniska former av vanvård (som försummelse) är svårare att definiera och mäta än enskilda episoder av klart definierade handlingar av fysiska eller sexuella övergrepp”. De menar, att sexuella övergrepp är en del i detta, inte mer utan snarare mindre ansvariga än fysiskt våld, försummelse, psykologiska övergrepp eller bevittnande av våld i familjen, och att det är kombinationer av olika av dessa faktorer som skapar den största skadan: ”I en Australiensisk studie, användandes självvalda exempel av kvinnliga universitetsstudenter, var nivån av våld, både verbalt och fysiskt, antingen upplevt eller bevittnat inom familjen, en bättre förutsägare på dålig anpassning än vad närvaro av, frekvens av eller svårighet i sexuella övergrepp var”. Här i Sverige skriver Söderberg 2004: …”tillåtande sig ett försök till närmande av all den känslomässig smärta som dessa patienter tillskriver sexuella övergrepp, så trivialiserar de andra erfarenheter av försummelse, känslomässig tortyr och bortstötande, både bland dem som blivit och de som inte blivit sexuellt kränkta. Sexuella övergrepp kan kanske ses som en indikator för svåra dysfunktionella relationer i barndomen, men de sexuella övergreppen i sig själva behöver inte vara de mest fasansfulla erfarenheterna för patienten, även om de är det för dem som behandlar”. Något som också konfirmeras av till exempel Horwitz, Widom, McLaughlin & White år 2000 och av Higgins 2005. Coid, Petruckevitch, Wai-Shan Chung, Richardson, Moorey & Feder säger 2003 också att ”sexuella övergrepp i barndomen hade få kopplingar till vuxen mental hälsobehandling, i motsats till fysiska övergrepp”.

Det finns inte heller några som helst vetenskapliga belägg för att det skulle finnas ett ”konsumtionsmönster” av det slag som Storm låter påskina genom att anföra ett exempel från sin kliniska behandling. Angående barnpornografins skadeverkning på de barn som filmats måste t o m Taylor och Quayle medge att de flesta barnen som agerar i barnporren ser bekväma ut och att de dessutom ogärna anger förövarna. Det finns alltså inte enbart en enda upplevelse av detta hos barn (därmed inte sagt på något sätt att producerande av barnporr ska legaliseras). Vogt konstaterar också, att barnpornografi ”har en allmän psykologisk kompensationsfunktion för icke utlevd sexualitet. Inga påståenden kan göras huruvida det leder till minskad eller ökad pedosexuell utövning”. Dessutom hänvisar jag till mina tidigare artiklar här på Newsmill, som understryker att barnporr i verkligheten är sällsynt förekommande.

Något som Hans-Gunnar Storm också tycks totalt ovetande om är de iatrogeniska skador som hans egen yrkeskår orsakar genom fixeringen vid idén om den skadliga sexualiteten. Ett exempel är den av den tyske barnpsykiatern Tilman Fürniss utarbetade förhörsmetoden med ”hypotetisk frågeteknik”. Hans teknik ledde till katastrofala följder i det så kallade ”Montessori-fallet” i Münster, där Fürniss själv gruppindoktrinerat barn och utredare. I tre år satt en manlig pedagog häktad, falskt anklagad för övergrepp på 63 barn innan han frikändes. Vad häxjakter som t ex McMartin-, Amirault- och Reed-Lilliefallen lett till för barnen som utsattes för psykologers och socialarbetares övergrepp vet vi inte, eftersom aldrig någon har velat mäta dessa skador. Däremot fann Baurmann i sin undersökning av rättsfall i Tyskland, att var fjärde barn som kände sig skadat inte gjorde det p g a de sexuella handlingar de varit med om, men däremot p g a psykologers, socialarbetares och polisers agerande. Han fann också, att av den hälft som upplevde någon skada av det sexuella så gällde det bara kvinnor, att flera var uppfostrade med stränga regler kring att gå ut på kvällarna (puritanskt) och att skadan ALLTID var kopplad till tvång och/eller våld. Max Scharnbergs tystade forskning i vårt eget land har inte minst visat på vilken gigantisk rättsröta som gäller i mål rörande sexuella övergrepp på barn, och Horner & medförfattare, vilka undersökte psykiatrers och andra ”experters” förmåga att kunna bedöma huruvida barn utsatts för övergrepp eller inte, konstaterar att de psykologiska ”experterna” ...”inte är i besittning av någon särskild sanningsupptäckarförmåga som är unik för deras utbildning eller praktik” och att det har visat sig att de ”inte är bättre än domare och juryer i att avgöra huruvida en särskild mix av fakta bevisade indicier på sexuella övergrepp”. Mycket talande har de kallat sin artikel för ” The Biases of Child Sexual Abuse Experts: Believing is seeing”. Tvärtom, som professor Thomas Oellrich visar, så orsakar psykoarbetarna ofta stora skador istället för att hjälpa, och särskilt då psykoterapeuter.

Briggs & medförfattare visar hur skeva läkares och psykologers/psykiatrers föreställningar om skadegraden hos dem som varit med om intergenerationella sexuella mellanhavanden är, och att det dessutom delvis var könsberoende. Kvinnor lade nämligen mer emfas på tänkta skador och var mer ivriga än män att ingripa terapeutiskt. Men vad som var mest skrämmande var, att de ”helande” yrkesarbetande personerna över lag dömde ett barn som mer skadat endast utifrån etiketten ”sexuellt övergrepp” (intergenerationell sex). I en undersökning av Holm & medförfattare visades andra skrämmande drag upp av den psykoarbetande yrkeskåren. Förutom att denna yrkeskår förväntade att personer med etiketten ”sexuellt övergrepp” (intergenerationell sex) skulle ha svårare med skola, humör, sociala kontakter, självförtroende, med mera, än andra barn med vilka trauman de än kunde ha, så uppfattade både män och kvinnor att pojkar och flickor upplevde de sexuella kontakterna med en vuxen på samma sätt. Det innebär, att man avvisat all forskning som visar att så inte är fallet. Bland pojkar upplever nämligen en stor majoritet de intergenerationella sexuella förbindelserna med kvinnor som roliga och exalterande. Vi vet också, genom till exempel Rosenthal & Jacobsons forskning, hur stark ”den självuppfyllande profetians” kraft hos psykologer kan vara, vilket ju understryks av de dokumenterade förutfattade meningar som merparten av psykologer och psykiatrer bär på, och som Hans-Göran Storm ger ett ansikte i sin text. Fred S Berlin, som många år arbetat med offer för sexuella trauman frågar också: ”Hur många ungdomar har blivit oavsiktligt skadade, behandlade som om de med nödvändighet blivit ’skadat gods’, tack vare en oförmåga att skilja på blivit fel behandlad mot att ha blivit skadad”?

Vi kan alltså konstatera (förutom att Hans-Göran Storm eller andra psykologer/psykiatrer på intet sätt kan betecknas som expert/er på verkningarna av barnpornografins eller den intergenerationella sexualitetens verkningar på människor) att vår lagstiftning kring detta – precis som annan sexuallagstiftning – vilar på ”vetenskap” som närmast är att jämföra med kvacksalveri. Ingen vettig människa motsätter sig att övergrepp ska bekämpas – oavsett i vilken form de utövas – men att jaga upp moralpanik kring detta, det minst traumaskapande övergreppet av alla, hjälper ingen. Inte heller kommer lagstiftning av det slag vi nu infört att hjälpa ett enda barn – lika lite som Ecpat någonsin hjälpt något enda under hela sin existens. Denna lagstiftning kommer bara att stigmatisera och stämpla människor som i vårt samhällsklimat tvingas hålla tillbaka sin sexualitet, vilken de fått med sig av födsel (precis som med t ex homosexualitet), och att t o m ge sig på tecknade bilder (utan ens ett teoretiskt brottsoffer) ens om det var ett substitut för en tvingad innehållen sexualitet är enbart ägnat att brännmärka och göra människor illa. Där finns inte ett uns av omsorg eller omtanke, bara vilja att skada och kontrollera människor - och att tvinga på alla människor sina egna, "rätta" moralnormer.

Var en ganska rolig kommentar.
Några få reflektioner.
Har aldrig utgett mig för att vara expert..bara en kliniskt verksam psykolog som har många erfarenheter av övergrepp.
Har inte heller gjort anspråk på någon generell Sanning bara gett några exempel från psykologins verkstadsgolv.
Forskning..Lämnade min forskartjänst bl.a p.g.a enkelheten att påvisa eller bortförklara samband.
För den som är intresserad av att hitta forskning som menar att sexuella övergrepp , i de de flesta fall , inte leder till trauma så finns det säkert en uppsjö.
Du kanske kan ge mig tips om bra forskning om hur exitationspunkten kan förändras vid exponering för barnpornografi.
mvh hg storm

#21 hans-gunnar storm: Om man söker efter "exitationspunkt" via Google så hittar man bara en länk till din egen artikel. Jag har svårt att förstå varför Newsmills redaktion skulle släppa igenom något du skriver när du uppenbarligen inte har en aning om vad du babblar om.

Käre John.
Vet inget om dig eller din kunskap men kan väl ge dig lite hjälp på traven om det känns svårt. Sök inom kvantfysik ..gå därefter till Pavlov..relativt välkänd psykolog.
Lycka till med läsningen.
mvh hg storm

#23 hans-gunnar storm: Vad har kvantfysik med Pavlov att göra? Vänta, just ja, jag kan svara på den frågan: Absolut ingenting. Eller har Hans-Gunnar Storm ett annat svar på den frågan?

Jag skulle gärna vilja känna till Newsmills redaktions förklaring till varför det här förvirrade skräpet publicerades.

Har absolut ett annat svar. Nya tider leder fram till nya begreppsbildningar. Om du inte förstår sambandet mellan kvantfysik och psykologisk teoribildning kan jag nog inte hjälpa dig.
Har trots allt delats ut Nobelpris i ämnet.
Dock avslutar jag diskussionen med Dig.
Nått Borkmanns punkt vad det gäller dina synpunkter.
mvh hg storm

#25 hans-gunnar storm: Aha! Nu förstår jag, du är en av de där "kvantmedvetande"-nollorna. Skrattretande pseudovetenskap. Grattis, Newsmills redaktion, vad sägs om att låta ett medium skriva nästa artikel i ämnet?

#26 John Nyzell: Skärp dig. Det enda du gör här på Newsmill, är att skita ner i diskussion efter diskussion, med huvudlösa påståenden och personangrepp.

Ska för övrigt tilläggas att John Nyzell är en s.k. "skeptiker" (Humanisterna, Vetenskap och Folkbildning), vilket innebär att det är viktigare att håna och positionera sig genom ytlig retorik och attityd, samt förstöra diskussioner, än att visa prov på kunskaper och vetenskaplig allmänbildning.

Nyzell känner säkert inte till det, men hypotesen om att hjärnan är en "kvantdator" lanserades av den mycket respekterade vetenskapsmannen Roger Penrose, och diskuteras seriöst inom neurologi och psykologi. Det finns olösta frågor med hypotesen, men det gör den naturligtvis inte till "pseudovetenskap". Däremot hopas numera bevisen för att evolutionen faktiskt tar tillvara kvantmekaniska fenomen på molekylnivå (se New Scientist 17/7 2010).

John Nyzell försöker bara spela på en fördom och skita ner en debattmotståndare med guilt-by-association: vissa parapsykologer har också utnyttjat hypotesen. Men det gör den naturligtvis inte till "pseudovetenskap" i sig.

Tack Rickard för detta klargörande.
Det är svårt som du förstår att förklara för någon som inte begriper eller ens vill förstå.
Allt gott
hg storm

Jag ser att min mest hängivne stalker dyker upp igen. Jag är varken med i Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning, jag är bara en tänkande människa som har svårt att respektera personer som tror på spöken, Gud eller "kvantmedvetande". Men den här diskussionen har inget med själva ämnet att göra, så jag lämnar er till era fantasier.

#30 John Nyzell: Jodå, du sympatiserar djupt med humanisterna och VoF, vilket inte minst har visat sig genom dina artiklar på Newsmill. Och jag kommer att fortsätta kritisera dig för ditt diskussionsbeteende här, när det finns anledning till det.

Bäste Hans-Gunnar Storm!

Ja, det finns omfattande forskning utanför Sverige i ämnet. Jag hänvisar till litteraturlistan i min bok, "Samlag eller Salighet", som egentligen är en sexualhistorisk bok. Jag beklagar att jag har en mycket kritisk ton mot det Du skriver, men jag tror ingen fråga vinner på att färgas av känslosamma exempel av det slag Du nämner, utan att de balanseras med andra fakta. Skulle vi stifta lagar efter dem som av olika anledningar mår dåligt utan att se till helheten, skulle vi få märkliga lagar, och jag är synnerligen kritisk till denna nya barnpornografilag, som jag uppfattar som ett hot mot personlig integritet och tryckfrihet - ja som en lag som kommer att kunna användas för regelrätta häxjakter, vilket ju redan antytts i domen som fallit. Personligen har jag, efter att min bok kommit ut, kontaktats av personer som haft en diametralt annan upplevelse av CSA i sin ungdom än den du refererar, men jag skulle inte drömma om att använda dem som exempel i det jag skriver, eftersom bilden är mer komplex än bara svart eller vitt.

#32 Dick Wase: "men jag tror ingen fråga vinner på att färgas av känslosamma exempel av det slag Du nämner, utan att de balanseras med andra fakta."

Vi känner redan till de andra fakta du syftar på. Men problemet är att ditt läger inte balanserar *era fakta* mot andra fakta. Det är nämligen märkligt tyst från er, om de barn som de facto blir utsatta och får sina liv förstörda av pedofiler, vars läggning rimligtvis uppmuntras av barnpornografi i teckningar och foton. Och du dribblar dessutom cyniskt bort den aspekten här.

Det är också märkligt tyst från er, om vart ni vill dra gränsen. Ska det, eller ska det inte, vara olagligt att inneha barnpornografi med riktiga barn? Såvitt jag förstår tänker åtskilliga av er ett "ja" på den frågan, men mäktar inte av att uttala det öppet. Annars skulle motsatsen understyrkas av er genomgående i debatten.

Jag lämnar nu kommentarsfältet öppet för dig och andra att klart och tydligt ta ställning i denna fråga. Utan undanflykter eller slingrande.

Richard Berghorn gör sig skyldig till ett logiskt felslut när han ställer upp ett krav på att man måste säga ja eller nej till innehav av riktig barnporr för att tillåtas uttala sig om det rimliga t att människor ska kunna bli straffade för innehav av teckningar. Man kan ha vilken åsikt som helst om innehav av pornografi med verkliga barn - själv tenderar jag att tycka att det ska vara förbjudet under förutsättning att gränsen görs tydlig och inte luddig som idag ("ser ut att vara under 18"!?!) - men ett ställningstagande är inte nödvändigt för att fördöma Uppsaladomen och kritisera en illa genomtänkt lag.

#34 Anton Bergquist: Se där, just en sådan undanflykt och slingrande som jag förväntade mig

"Richard Berghorn gör sig skyldig till ett logiskt felslut när han ställer upp ett krav på att man måste säga ja eller nej till innehav av riktig barnporr för att tillåtas uttala sig om det rimliga t att människor ska kunna bli straffade för innehav av teckningar."

Jag har ett mycket gott öga till logik, men vet också att empiri är minst lika viktigt. Av erfarenhet vet vi att personer som säger A ofta också står för B. Och det är att köpa grisen i säcken, ideologiskt, om man inte klargör ifall personen står för B eller inte. Jag skulle inte automatiskt lämna fritt spelrum och fria politiska tyglar till en person som har lag, ordning och reda som hjärtefråga, om han samtidigt är stalinist eller nazist...

"Man kan ha vilken åsikt som helst om innehav av pornografi med verkliga barn - själv tenderar jag att tycka att det ska vara förbjudet under förutsättning att gränsen görs tydlig och inte luddig som idag ("ser ut att vara under 18"!?!)"

Bra, tack.

"men ett ställningstagande är inte nödvändigt för att fördöma Uppsaladomen och kritisera en illa genomtänkt lag."

Jo, det anser jag alltså är mycket viktigt, eftersom jag inte vill samarbeta med fel personer... Håller med om att lagen är dålig och illa genomtänkt. Men i *princip* kan jag se det som okej att förbjuda innehav av barnporr i alla former, eftersom det bara uppmuntrar och utvecklar en läggning som är destruktiv och farlig. En pedofil längtar efter verkligt sex med riktiga barn, likaväl som alla andra vill ha äkta sex först som sist.

Exvis sadomasochism utövas mellan vuxna, mogna personer som är införstådda med vad de gör. Pedofili kan aldrig jämföras med ett sådant förhållande.

Korr. Jag skrev detta ovan:

"#34 Anton Bergquist: Se där, just en sådan undanflykt och slingrande som jag förväntade mig"

Tar tillbaka det, eftersom AB verkligen tog tydlig ställning.

OK, då följer en motfråga till Richard, eftersom jag anser den mycket viktig och inte vill samarbeta med fel personer.

Anser Richard Berghorn att det är rimligt att tiotusentals människor i Sverige, utan att själva ha haft en aning om att de begått något brott, kan kastas i fängelse? Är det rimligt att fiktion ska kunna förbjudas på rena moralgrunder? Är det rimligt att medborgarna hålls okunniga om var statens syn på vad som är tillåtet går genom att domskäl hålls hemliga?

Jag skulle inte automatiskt lämna fritt spelrum och fria politiska tyglar till en person som har lag, ordning och reda som hjärtefråga, om han samtidigt är stalinist eller nazist...

#37 Anton Bergquist: Läs vad jag skriver. Mer än så känner jag inte att jag behöver kommentera.

Ja, Rickard Berghorn, då är det väldigt frestande attt lite spydigt citera dig;

"Se där, just en sådan undanflykt och slingrande som jag förväntade mig".

Men jag utesluter förstås inte att du någon gång, i någon tråd, när du inte varit för upptagen med att förfärdiga halmgubbar och ad hominem-argument, faktiskt deklarerat var du står i rättssäkerhetsfrågan. Jag är beredd att ta tillbaka om du besvarar de tre frågorna ärligt, antingen med en länk till något av det du säger dig ha skrivit, eller (helst) med direkta, raka, ärliga svar.

Annars har du, med din egen logik, diskvalificerat dig från att delta i den här diskussionen.