Ah men det där har väl alla mer eller mindre problem med till och från?

Jag kan inte med ord beskriva hur J...a trött jag är på att behöva försvara en psykologisk utredning som visar på att just jag har vissa svårigheter som kanske inte syns men för den sakens skull faktiskt ändock finns. Minst en gång per dag får jag höra att "ja, men vem har inte svårt med det där?", "det där har väl alla svårt med". Underförstått, kom inte här och tro att du är någon.

Hela min uppväxt har jag kämpat med den berömda "utanförskapskänslan". Den där som får även de starkaaste individer till att svälta sig, missbruka alkohol som leder till tunga droger som leder till destruktiva förhållanden som leder till misshandel, prostitution med mera, med mera.

Jag är så j...a trött på att behöva försvara att det råkar finnas en diagnos som förklarar varför jag har mått så djävla dåligt som jag mått i alla år. Det svåraste av allt är nog ändå det faktum att jag hela tiden upptäcker att min egenskapade världsbild egentligen inte stämmer. Jag har inte alltid rätt, folk ifrågasätter inte för att de håller med, de ifrågasätter inte för att de inte vill ha konflikter.

Det är inte helt enkelt att förstå varför människor säger en sak men egentligen menar något annat. Det har visat sig vara svårt för andra att förstå att man inte kan sätta sig in i deras problem. Det är inte OK att säga att man inte bryr sig. Varför skall man låtsas att man bryr sig om man inte gör det?

Hur som helst så är det inte OK att ha neuropsykiatriska diagnoser, syns det inte så finns de inte. Människan är en underlig skapelse, man måste ha svart på vitt att det är utanför normen för att man skall kunna acceptera olikheter. Får man inte det så träder jantelagen in. Du skall inte tro att du är något.

Det kommer dock sällan fram att det gemene man har svårt för någon gång ibland, lever vi NPF:are med 24 timmar om dygnet.

Det är inte en dans på rosor att vara berikad med ett par extra portioner impulsivitet. Det är inte heller en dans på rosor att ständigt jagas av att behöva hålla sig sysselsatt. Det är inte en dans på rosor att läsa om människor som objektifieras och beskrivs med en diagnos. Diagnosen är brottet.

Passa er allmänheten, snart springer en massa sockersjuka lösa och begår grova våldsbrott och llt p.g.a en medicinsk diagnos!! (ironi)

Summa summarum, författaren efterlyser mer förståelse och mindre fördomar