Rättslöshet i Sverige när våldsverkaren är polis

Jag har fått ett svar ifrån Justitiedepartementet, Jag vill tacka för det svar jag fått och så vill jag kommentera det.
Min kritik kring hur ärenden där en polis är våldsbrottsling hanteras står fast.
Kritiken som inte bara är min har vuxit starkt de senasste åren. Hur ärendet med Göran Lindberg hanterats är bara ett exempel. Där ville man hemligstämpla och namnen på de andra poliser som var inblandade har hemligstämplats så att vi inte får veta hela sanningen.

Det som justitieminsitern kallar ”ändrad hantering av polisens internutredningar” är ett svar på all den kritik som kommit fram. Men den innebör faktisk inte någon förändring i praktiken för den som blivit utsatt för våld av en polisman.
Jag citerar ur svaret som jag fick:
"Åklagarmyndighetens arbete med den typen av brottsutredningar som här är aktuell kommer att fortsätta på samma sätt som tidigare, vid Åklagarmyndighetens Riksenhet för polismål. Åklagare vid den enheten kommer på samma sätt som idag att leda förundersökningen i utredningar där poliser misstänks för brott." (Ju2010/5902/L4)

Så det faktum att poliser utreder poliser. Och poliser skyddar poliser kvarstår.
Våra krav (Riksnätverket kvinna rättslös när förövaren är polis – Facebook) är fortfarande desamma en fristående och oberoende myndighet som utreder polismål, alla pågående ärenden måste utredas på nytt och att polisens internutredningar med polisåklagaren ska avvecklas.

Det duger inte att hänvisa till anställningstrygghet. Folk som inte sköter sitt jobb brukar, på andra arbetsplatser omplaceras och ges andra arbetsuppgifter.

För övrigt är det väl inte anställningstryggheten som är frågan och det är väl inte justitiedepartementets sak att hantera personärenden. Tryggheten och frågan om liv och död för brottsoffer är väl ändå huvudsaken? Frågan om vem som ska hantera mål när poliser gör sig skyldiga till brott är en politisk fråga och ska hanteras som en sådan.
Anställningsförfaranden sköts, så vitt jag vet inom myndigheten, medan departementet och regeringen drar upp regler och lagar för hur brottsmålen ska hanteras.

Men jag är ändå glad över att jag fick svar i från Justitiedepartementet för det klargjorde för mig att den ”nya hanteringen av polismål” inte innebär någon förändring för brottsoffren.

Jag kommer måndag 101206 med början kl.09.20 att medverka i Ring P1 och där kommentera de två parallellfallen till Osmo Vallo 1995 I Karlstad. Det gäller en 24-åring i Göteborg och en 21-åring i Värmland. Alla tre fick hjärtstillestånd och dog efter polisingripande.

Då jag sökte artiklar om detta på Newsmill hittade jag bara denna från 100722. Att kasta sten på polisen hjälper ju inte så min avsikt är att debatten skall bli mera seriös och ge svar på frågan: Varför blir det inte alltid rätt ?

I de fall jag tar upp tycker jag inte att det tillräckligt klart framgått att det är just EXTREMT TRYCK på överkroppen som är orsaken. I Vallmofallet var t.o.m. revben knäckta !

I dessa fall tyder det inte på misshandel och inte på "knä i ryggen". Istället tyder det på att poliserna som i dessa ytterst ovanliga situationer då de måste bekämpa extremt våld och håller på att tappa kontrollen glömmer regelboken och sätter sej på överkroppen. Med tung utrustning kan en polis väga 100 kilo och det innebär två eller tre gånger 100 kilo. Är någon förvånad över att det då inte går att andas ?

Att det hela skulle vara en attitydfråga tror jag inte på. Snarare är det nog en IVER ATT VISA BESLUTSAMHET och lösa våldssituationen så snabbt som möjligt. Då brukar nästan alla ge upp !

"För enlig polislagen är en polis dubbelt trovärdig i domstol." Det är just där skon klämmer. Minst sagt absurt. Alldeles för många myggor silas medan kameler sväljs stup i kvarten.