Prideveckan och kallocaintester

Jag har i sommar läst om Kallocain av Karin Boye. Detta är en dyster framtidsroman skriven för 70 år sedan, år 1940.

Genom sanningsserumet Kallocain kan människors tankar och känslor avslöjas. I det totalitära landet Världsstaten är det inte bara handlingar som kan bedömas som brottsliga utan även underliggande tankar.

Kallocain har ett tema som liknar Orwells 1984, Huxleys Du sköna nya värld och Bradburys Fahrenheit 451: totalitära samhällen där människor kontrolleras och styrs. Kommunismen och nazismen var skrämmande exempel när dessa böcker skrevs på mellan åren 1932 och 1953. Idag förs tankarna till länder som Kuba, Nordkorea, Saudiarabien och Burma. Men även till Sverige.

Vid omläsningen av Kallocain var det några saker som slog mig lite extra. Boye skriver bland annat: "Jag förutser en tid, då all tillsättningar av poster föregås av en kallocainprövning."

Folk ska inte bara vara kompetenta för olika jobb utan de ska även ha politiskt korrekta åsikter. Låter inte även detta skrämmande bekant? Säg den biskopskandidat som överlever en kallocainprövning om han eller hon inte förespråkar homosexuella präster eller äktenskap?

Ett liknande fenomen uppträder varje år vid det som en del kallar stolta veckan - Pride festivalen. Jag tycker att den är den tröttsamma veckan på grund av den överdimensionerade och okritiska mediebevakningen.

Varje år kallocaintestas svenska partier och partiledare i relation till denna festival. Journalister tror att de är kritiskt granskande när de i själva verket ofta är medlöpare till en partsinlaga.

Det verkar som om Pride har blivit den nya statskyrkan där alla är tvungna att delta på deras gudstjänster. Och många redaktioner agerar som forna tiders kyrkstöt: alla måste vara på plats och uppmärksamt, okritiskt och andäktigt lyssna på dagens gay-predikan. Men det finns faktiskt ingen närvaroplikt på Pride - för någon.

Karin Boye var gift, skild och hade sedan en lesbisk relation. Men jag tror att hon skulle förfäras över medias kallocaintester av politiker och andra i relation till Pride festivalen och homosexuellt leverne.