Jag lider inte av Aspergers syndrom

Jag har valt att se min Asperger som en personlighet, där särskilda egenskaper gör mig till den jag är. Precis som hos alla andra människor, med andra ord. Enda skillnaden är att jag och mina gelikar fungerar något annorlunda; vi tänker annorlunda, tar in informationen lite annorlunda och sorterar den också annorlunda.

För mig är lidande någonting jag förknippar med sjukdom - och jag är inte sjuk. Jag har inte heller någon form av hjärnskada, vilket möjligen skulle kunna orsaka en del lidande. Nej, mitt lidande uppkommer först då det råder kaos omkring mig. Det kan handla om ljud, ljus och brist på eller total avsaknad av struktur. Personligen har jag inte större problem med ljud från exempelvis en radio, barn som leker, hundar som skäller; jag har vant mig och lärt mig att hantera dessa ljud. Visst finns det dagar då i stort sett alla ljud kan upplevas som störande, men det tror jag att vi alla kan känna.

Ordning och reda är bästa medicinen för min aspergerpersonlighet. Det är också den enda medicinen som finns att tillgå, eftersom Aspergers syndrom och andra autismliknande tillstånd varken kan lindras eller botas med hjälp av farmaceutiska preparat. Det finns alltså inget mirakelpiller som hjälper oss. Dock ska påpekas att sidoeffekter av Aspergers syndrom, som exempelvis koncentrationsproblem och trötthet, kan medicineras. Men det är en annan historia och jag tänker inte gå in närmare på det här och nu.

Nu kan jag bara tala för mig själv, men jag vet att många av oss som har Aspergers syndrom fungerar som bäst när vi får struktur i vardagen. Det finns alltid undantag, för vi är på intet sätt någon homogen grupp. Det är viktigt att påpeka; för hur självklart det än kan tyckas, så är det förvånansvärt många som "bakar ihop" oss och tror att vi uppvisar exakt samma egenskaper, problem och beteenden som alla andra inom autismspektrumet. Och så är naturligtvis inte fallet.

Jag är inte perfektionist när det kommer till ordning och reda, inte heller när det gäller städning. Jag kan också stöka till det omkring mig. Men i takt med att jag insett hur oerhört viktigt ett städat och organiserat rum är för mig, så har jag fått skärpa till mig.

Problemet är att få alla andra i omgivningen att förstå och hjälpa till med att hålla ordning på alla prylar. Alla kan bidra med sitt genom att plocka undan saker som de tagit fram för stunden; det kan vara klädesplagg, tidningar, böcker, leksaker, verktyg, som - istället för att stoppas undan - blir liggande på bord och bänkytor. Ett löjligt litet problem, kan tyckas, men för mig kan det innebära skillnaden mellan känsla av fullständigt kaos och total sinnesro.

Vardagen är ingen lek. Med det menar jag att alla människor - oavsett om de har en slags diagnos, ett handikapp eller ej - får lägga ner energi på att få allting att gå ihop. Det ska pusslas med tider, inköp ska planeras, middagsmaten ska förberedas, har man dessutom barn i hushållet ska man ha koll på deras läxor, kanske hämta och lämna vid olika aktiviteter. Det innebär mycket jobb för de flesta människor. Men för oss med Aspergers syndrom kan vardagsrutinerna bli oss övermäktiga; vi har svårare att tolka signaler i omgivningen och får lägga ner extra mycket energi på att inte missa detaljer som andra människor klarar av per automatik. Ofta tvingas vi stanna upp och tänka lite extra inför nästa uppgift, och det krävs inte mycket för att hela planeringen ska rasa samman.

Just därför är det så oerhört viktigt att få ha ordning omkring sig. Var sak på sin plats, så att säga. Om jag får ha ordning omkring mig, då fungerar jag bättre i stressade situationer; om jag hittar det jag söker för en uppgift som krävs för vardagsrutinerna, så kan jag lättare komma igång igen och slutföra jobbet. Om jag omges av gammal disk, nedkladdade bord och bänkytor och dansande dammråttor - ja, då är risken stor att jag tappar fokus på det jag sysslar med och jag går därifrån. Jag ger upp, helt enkelt.

Struktur handlar om att få ordning på sina rutiner, morgon som kväll. En del personer med Aspergers syndrom kan knappt klara av sin tandborstning utan ett särskilt schema, medan andra har lärt sig det mest grundläggande genom att noga studera omgivningen. Jag har inte dessa problem, men jag behöver struktur för att bättre kunna hantera vardagslivet. Struktur handlar nu inte enbart om hur vi ska klara av tvätt och dusch, utan även om att få hjälp med att hitta lösningar till hur man håller ordning på saker och ting. Hur kan man tillsammans med sin omgivning finna den bästa lösningen?

Först och främst krävs det att omgivningen verkligen vill hjälpa till. Och det är inte alls så självklart som man skulle kunna tro - inte ens inom den egna familjen. Orsakerna bakom denna ovilja kan förstås variera, men ofta handlar det troligen om okunskap, och att - trots att de borde veta bättre - de har svårt att förstå vårt "osynliga" handikapp. Det som inte syns, det finns inte.

Där har vi ytterligare en form av struktur som är livsviktig för oss: Omgivningens förmåga att bemöta oss på ett korrekt sätt, att visa förståelse och att vara tydliga i kommunikationen. Bemötande handlar mest om sunt förnuft och förmåga att kunna sätta sig in i andra människors känslor. Empati, helt enkelt, och ett av de kanske mest missbrukade orden när man pratar om Aspergers syndrom. För det är i mötet med andra människor, där bemötandet är så viktigt, som vi aspergare får insikt i omgivningens brist på just empati.

Vi möts ofta av oförstående blickar, hånfulla miner, fnysningar och huvudskakningar och - kanske värst av allt - överseende leenden. Ibland är kommentarerna ljudlösa och vi som lyckats lära oss någonting om mimik kan redan i det läget förstå att de inte förstår. De som inte förstår den ljudlösa kommunikationen får med lite tur - eller otur, beroende på hur man vill se det - hjälp på traven i form av "men, det däääär kan väl du!" eller "vem som heeeeelst fattar ju hur man gör!" och liknande klokheter.

Så, om vi försöker sammanfatta det här: Min aspergerhjärna förstår det mesta som ni andra förstår, men hanterar information lite annorlunda. Viss information tar jag in snabbare än normalbefolkningen, medan annan information kräver extra lång tid att bearbeta, till exempel då den förefaller otydlig, inkonsekvent och - eller - ologisk.

Om jag inte tillåts ha en viss ordning och reda omkring mig, då blir jag stressad och kan inte planera min vardag. Och jag lider.

Om jag bemöts med överlägsenhet och oförstående, då drar jag mig undan och tar avstånd från omgivningen. Och jag lider.

Men orsaken till det lidande jag beskriver här ovan är inte min Asperger. Orsaken till detta lidande kallas Omgivningens syndrom. Medan Aspergers syndrom är något som varken kan eller bör botas, så finns det faktiskt medicin som hjälper mot Omgivningens syndrom. Den är lättillgänglig och dessutom alldeles gratis. Den är ofarlig att överdosera - ja, faktum är att många skulle rekommendera en rejäl överdos.

Medicinen heter Information och du har just fått din första dos.

Ben Frylmark (2 artiklar)
http://www.save-as-ben.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25923

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

*applåder*

Precis vad jag ville säga. Jag skulle faktiskt nöja mig med om "folk" i allmänhet tog för vana att när helst de ser något som de tolkar som något negativt (att man inte tittar i ögonen som exempel) tänker en gång extra; "denna personen kan ha ett giltigt, och inte något negativt, skäl".

Något sådant. Det är middag nu, då funkar inte hjärnan lika bra. *he*

Permalänk | Anmäl #1 Rolf Karlsson, 2010-07-20, 15:57

Tack, Rolf!

Det är så sant, att vi ex vis inte ser personen i ögonen innebär inte att vi ljuger eller skarvar. Det kan ligga så mycket bakom ett visst beteende, och om vi pratar ögonkontakt så kan det handla om något så enkelt som blyghet.

Men solglasögon är tydligen OK, trots att de då inte har en susning om vi lyssnar på dem eller passar på att slumra en stund ;-)

Permalänk | Anmäl #2 Ben Frylmark, 2010-07-20, 16:09

Well spoken Börje. Det skall börjas nystas någonstans och du är rätt man för jobbet :-)

Permalänk | Anmäl #3 Madelein Larsson Wollnik, 2010-07-20, 20:54

Herre jävlar, så bra skrivet, Börje!

*bockar och bugar*

Permalänk | Anmäl #4 Anders Pemer, 2010-07-20, 23:56

Börje, detta var något av det bästa jag läst på Länge! Heja!

Permalänk | Anmäl #5 Jenny Hammargren, 2010-07-30, 11:50

Börje, detta var något av det bästa jag läst på Länge! Heja!

Permalänk | Anmäl #6 Jenny Hammargren, 2010-07-30, 11:50

Eller hur :D

Permalänk | Anmäl #7 celine hyl, 2011-07-10, 20:26