Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-07-18 19:07, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Barnfattigdomen beräknas enligt Veronica Palm att öka med 50 procent mellan 2006 och 2010, och kräver som politiker att barns och ungdomars väl behöver gå först. Det vill jag också, men hävdar att även de rika i vårt land far illa av att det finns så grava skillnader mellan dem och den grupp som generellt har det sämst; ensamföräldrarna.
fil dr sociologi; tillträdande generalsekreterare Makalösa Föräldrar
Vi har numera i vårt moderna samhälle en ojämlikhet som funnits en sådan lång tid att den trängt in i vår hud. Vi tar denna ojämlikhet så självklar att de flesta av oss inte ens förmår fundera på hur ett alternativt samhälle skulle kunna se ut. Men kanske det är dags att börja skissa på det nu? Faktum är att det numera står klart att det inte bara är den kanske mest resurssvaga gruppen (ensamstående föräldrar som i sig utgör grunden för barnfattigdomen) som förlorar på ett konkurrensintensivt och konsumtionsfokuserat samhälle, forskning visar också tydligt att det är lika förödande för den fysiska och psykiska hälsan hos höginkomsttagare att leva i ett ojämlikt samhälle. En ständig ekonomisk tillväxt försämrar drastiskt vår folkhälsa och ökar ytterligare de sociala skillnaderna som finns mellan olika befolkningsgrupper.
Tyvärr är den aktuella bilden på vårt samhälles situation från både myndigheter, organisationer och forskare inte vidare ljus, särskilt inte vad gäller gruppen ensamföräldrar, men bilden är dock överraskande samstämmig: I våras konstaterade SCB att fastän hushållens ekonomiska standard generellt ökat för varje år under 2000-talet, med ett generellt medianvärde år 2008 32 procent högre än 1999, så gäller det dock inte för ensamstående föräldrar som hade en ökning lägre än 20 procent. Detta har med andra ord resulterat i att skillnaderna i ekonomisk standard ökat mellan olika befolkningsgrupper.
I rapporten Ung Idag 2010 http://www.ungdomsstyrelsen.se/ad2/user_documents/wwwUNGIDAG2010.pdf konstaterar Ungdomsstyrelsen att tre av fyra unga ensamstående föräldrar lider av så dålig ekonomi att det är frågan om en fysisk och en psykisk ohälsa. Anna Angelin visar i hennes avhandling från 2009 (Den dubbla vanmaktens logik) http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1504320&fileOId=1504325 att marginaliserade unga ensamstående föräldrar löper sex-sju gånger större risk att fortsättningsvis vara marginaliserad.
I årsrapporten 2010 från Majblommans riksförbund konstaterar man att var fjärde ensamstående förälder lever under fattigdomsgränsen och att det idag i Sverige finns 57 000 fattiga ensamstående mammor med barn. Det skulle rätt enkelt gå att rada upp studie efter studie som visar på samma deprimerande resultat, nämligen att medan vissa visst har fått det bättre så har den grupp som haft det sämst - och däribland ensamstående föräldrar - fått det allt sämre.
Men ojämlikhet är alltså inte något som endast de mest resurssvaga grupperna förlorar på, snarare tvärtom. Ojämlikhet är helt enkelt socialt nedbrytande, för oss alla. Detta konstaterar forskarna Richard Wilkinson och Kate Picket i sin bok The Spirit Level (Why More Equal Socities Almost Always Do Better), som i Sverige fått den något omständliga rubriken Jämlikhetsanden: Därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen. Med hjälp av omfattande forskning och statistik från 21 rika länder (däribland Sverige) visar författarna tydligt hur den ekonomiska tillväxten (i mer välbärgade länder) kan sägas ha spelat ut sin roll, då den inte längre leder till större lycka och välstånd utan istället till ökade sociala problem. Vi människor har en inre känslighet inför andra människor, som vare sig "tuff psykoterapi" eller psykofarmaka rår på, och en ständig social rörlighet (social instabilitet) helt enkelt tär på oss. Ökad ojämlikhet förstärker vår oro inför en social värdering, då social status i ett ojämlikt samhälle är mycket viktigt för oss. Större ojämlikhet åtföljs av en mer intensiv statuskonkurrens och en ökad statusoro. En större ojämlikhet utgör grunden för alla de problem som förknippas med sociala skillnader, och med splittrande klassfördomar som följer med, vilket leder till försvagad gemenskap, ökat våld och minskat förtroende mellan människor, som vi alla förlorar på.
Liknande resultat finns även i svensk forskning: Stefan Fors visar t.ex. i hans avhandling från i år (Blood on the Tracks) http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:316273/FULLTEXT01 att ju större sociala skillnader som finns i ett samhälle, desto sämre folkhälsa och då särskilt tydligt hos de äldre. 40-talisterna har med andra ord allt att vinna på att snarast försöka sätta in alla tillgängliga resurser på att åtgärda de grövsta sociala skillnaderna i vårt samhälle, så att de fullt ut kan njuta av en hälsosam och sund pension...
För att göra en kraftig U-sväng från politisk diskussion till en filosofisk betraktelse, väljer jag avslutningsvis att citera Krishnamurti: "Det är inget mått på hälsa att vara väl anpassad till ett i grunden sjukt samhälle." Snarare visar statistik tvärtom: Ohälsan i ett mer ojämlikt samhälle är fem gånger sämre än i ett mer jämlikt samhälle. Historien visar att det är den politiska viljan i ett samhälle som är den primära faktorn för en positiv samhällsförändring. Forskning och statistik visar gång på gång att vår gemensamma överlevnad är beroende av en snar samhällsförändring, därför tycker jag nu det är dags för den politiska viljan att visa riktningen.
Så sammanfattningsvis, nedan politiska åtgärder skulle kunna vara lämpliga exempel att förverkligas för att i ett första akut skede minska på den stora skillnad som råder mellan t.ex. ensamföräldrar och det övriga samhället:
Sophia Lövgren
Rädda barnen larmar om barnfattigdom i Sverige. 220 000 barn lever i fattigdom, enligt organisationen.

Oärligt att påstå att fattigdomen ökar i Sverige

Orimligt kräva medhavd matsäck av fattiga barn

Barnfattigdom handlar inte om inkomstskillnader

Rädda Barnen prioriterar omfördelning framför barnens bästa

Konsten att trolla bort en kvarts miljon fattiga barn

Det finns ingen barnfattigdom i Sverige

Vi ska halvera barnfattigdomen till år 2020

Så kan barnfattigdomen i Malmö motverkas

Barn far illa av inkomstklyftorna i Stockholm

Kommunens dagisregler bidrar till barnfattigdomen

Medielogiken gör att barnfattigdomen faller i glömska

Dagens fattiga barn ser inte ut som Kulla-Gulla

Fattiga barn gynnas inte av groteska överdrifter

Båda blocken är skyldiga till ökningen av barnfattigdomen

Tidningarnas eländesskildringar om barnfattigdom provocerar mig

Rosencranz måste se att också barn är individer

Alla barn har rätt att känna trygghet

All inclusive-dagis ett recept mot barnfattigdom

Bara fler i arbete kan minska barnfattigdomen

Höj gärna underhållsstödet, men blås inte upp statistiken

Barnfattigdom ska inte bara mätas i kronor och ören

Den överklass som ifrågasätter barnfattigdom har aldrig upplevt fattigdom

Rädda Barnen och media vilseleder: Barnfattigdomen minskar bland svenskar och invandrare

Borgerliga regeringens fel att barnfattigdomen ökat

Dags att sluta ta från fattiga och ge till rika

Man måste inte vara hungrig för att vara fattig

Inga barn går hungriga i Sverige

Vänsterns bidragslinje skulle förvärra barnfattigdomen

Barnkonton skulle rädda fattiga barn

Släpp prylfixeringen i fattigdomsdebatten


Höjt stöd till barnfamiljer minskar incitamenten att försörja sig själv

Alliansens fattigdomsfälla för förortskvinnor

Arbetslinjen göder barnfattigdomen

Sluta låtsas bli förvånade över att det finns fattiga barn i Sverige

Fattig-Sverige riskerar bli grogrund för politisk extremism

Mer hjälp krävs till de fattigaste familjerna

Regeringen värnar inte de fattiga barnen
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Varför skulle det i något samhälle vara en BRA idé, som ska BELÖNAS, att vara en ung ensamstående förälder?
"Ojämlikhet är helt enkelt socialt nedbrytande, för oss alla", skriver Sophia. Men har hon tänkt på att de som bryter ned den när det gäller t ex unga mödrar, är de som i den ultimata egotrippen struntar i att utbilda sig och deltaga i samhällslivet produktivt innan de skaffar ungar? Medan andra ansvarsfullt skaffar sig en karriär och lägger ned åratal av möda på att bygga upp ett stabilt kollektiv - en bra familj för barnen att växa upp i, så blir andra ensamstående tonårsmammor. Sedan ska de bara ha och ha, och klagar på att andra är osolidariska som inte vill ge dem ett lyxliv.
Jag förstår att du tycker att eftersom du "skött dig" hela tiden, och lyckats här i livet är det andras fel att de inte lyckats lika bra. Jag tänker ju inte så, eftersom det numera är väldigt tydligt att det finns ett starkt socialt arv, dvs. en mamma, som i dina ögon misslyckats, (t.ex. fött barn ogift och ung) kommer i hög grad påverka sina barn att upprepa vissa mönster, inte minst beroende på vårt samhälle. Dvs. de som befinner sig utanför låter vi inte komma in så lätt, och inte heller deras barn. Så frågan vem som gör fel och vem som gör rätt är i mina ögon inte lika lätt besvarad, som du tycker.
Men allt det där försöker jag ju i min text att inte lyfta fram, eftersom det nog är rätt lönlöst att hävda att vi med bättre resurser bör vara solidariska mot de med mindre resurser, när du t.ex. anser att det är en fråga om att de t.ex. är egotrippade, lata, gnälliga osv.
Vad som istället borde intressera även dig är att den senaste tidens forskning nu ser att även du, dvs. de som med dina ord skött sig och har rätt till bra liv, också påverkas fysiskt och psykiskt negativt av att leva i ett ojämlikt samhälle. Så även om du bor fint, har fin bil, har ett bra yrke och en berikande fritid med resursstarka vänner, så drabbas du av fysisk och psykisk ohälsa bara av det faktum att du lever i ett samhälle där det finns sådana som inte har det du har.
Det var en poäng med min text.
Med en samhällsforskning, så som den bedrivs idag nämligen enligt konstruktivistisk (marxistisk) metodik, är det meningslöst att anföra en rad "forsknings"resultat som bevis, eller att åberopa Wilkinson/Picket med sin politiska partsinlaga. Det är politik som bedrivs i den akademiska världen på våra samhällsinstitutioner och innan de för närvarande gällande forskningsreglerna ändras kommer dessa "vetenskaper" inte få sin trovärdighet tillbaka.
#3
Ungefär som genusförskning, helt utan vetenskapliga krav.
Först en fråga -- hur stor del av statistiken för fattiga barn kommer från att föräldrar svartjobbar?
(Det är en stor grupp som går på bidrag och arbetar svart -- och deras barn hamnar automatiskt i statistiken som väldigt fattiga.)
Sen, andra frågan -- är inte en politik som genererar arbeten den bästa lösningen på fattigdom? Ju högre efterfrågan på arbete, ju högre löner och villkor.
Så artikeln borde argumentera för t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter, flexicurity etc -- lika mycket som för bättre barnomsorg.
På 60-70-talet drevs en jämställdhetslinje där kvinnor hade rätt att arbeta och skaffa sig en egen ekonomi. Detta var/är den goda sidan.
Den dåliga sidan är att vi numera alltid behöver två inkomster för att försörja oss. Solidarietet = krav på att de som "misslyckas" i tvåsamhet skall försörjas bidragsvägen. Det finns en uttalad trötthet på solidaritet eftersom den kräver allt större uppoffringar från medelklassen.
Tillväxt behövs för att klara befolkningsökningen och därefter våra årliga krav på löneökningar och solidarisk lönepolitik med låglönearbeten. Vi klarar oss inte på ett låglönearbete. Finns inte låglönejobben blir det arbetslöshet och bidrag som gäller. Den internationella konkurrensen är "mördande" Vi drivs till att höja effektiviteten, utbilda oss mera. Resultatet är ökad utslagning för dem som inte "hänger med" och krav på ökande bidrag, men skatteintäkterna räcker inte.
Så ser utvecklingscirkeln ut - enkelt uttryckt!
"Barnfattigdomen beräknas enligt Veronica Palm att öka med 50 procent mellan 2006 och 2010, och kräver som politiker att barns och ungdomars väl behöver gå först."
2008 var det stopp på tillväxten, en halv procent minus, 2009 var det rekordstort fall i BNP, negativ tillväxt. Under nittiotalskrisen var det tre år i rad med negativ tillväxt, fram till början av 2000-talet stod den svenska inhemska ekonomiska tillväxten i stort sett still, det enda som stod för tillväxt var exporten. Från mitten av 1970-talet till början av 2000-talet hade Sverige en botten placering i tillväxt i den inhemska ekonomin i OECD.
2006 på kulmen av förra högkonjunkturen hade vi över 6 % öppen arbetslöshet och ett stort antal i sk utanförskap. Rekordmånga i förtidspension, långtidssjukskrivna och som behövde socialbidrag för att klara sig, detta mitt i en högkonjunktur. Detta beror på den låga ekonomiska tillväxt som våra politiker tillåtit i den inhemska ekonomin. Samtidigt sitter det offentliga med rekordstort dött finansiellt överskott, man "sparar", medan vår infrastruktur, skolor etc har eftersatt underhåll och investeringar.
Det är för lite tillväxt och för mycket ojämlikhet i det här landet, liksom i det mesta av OECD.
Wilkinsons slutsatser är förvisso inte okontroversiella men många av hans arbeten är publicerade i högt rankade medicinska tidskrifter med stora krav på vetenskaplighet. Man behöver inte avfärda hans hypoteser med raljerande och svepande formuleringar. Det går att rannsaka dem mer seriöst, vilket faktiskt också gjorts.
Raljerande och svepande formuleringar bör användas för all forskning och vetenskapliga publiceringar som sker med politiska förtecken.
Det finns ingen seriös rannsakning som kan stå upp mot politisk tro och ismers dogmer. Det är tron och dogmen som står för och är uttryck för den ultimata absoluta SANNINGEN. Vilket argument (seriöst eller inte) skall kunna vara mera sann än tro eller dogm?
Därför hör politisk övertygelse inte hemma i en vetenskap eller forskning värt namnet!
#12 Jörgen
Jag kan hålla med dig om att politik och vetenskap inte bör blandas ihop i forskningen. Jag tycker heller inte att Wilkinsons publicerade vetenskapliga artiklar gör det. I boken går han längre. Men vad tycker du man kan dra för slutsatser från de statistiska samband han presenterar?
#14 Per
Är det inte just det statistiska urvalet han kritiserades för?
#15 Jörgen
Det kanske han har men jag vill nog påstå att det mesta av kritiken har varit runt hans slutsatser som är svåra att pröva. Många studier(inte alla) har visat på samma samband men själva orsaken bakom det är omtvistad. Själv tror jag att Wilkinson har en poäng, men jag nöjer mig med att betrakta det som en intressant hypotes. Visst blir det rörigt när en känd forskare skriver en bok som är mer politisk, men jag tycker ändå att man måste få ta båda rollerna. Dock inte samtidigt. I boken kanske Wilkinson vinglar en del.
Jörgen...jag förstår att du inte vill beblanda vetenskap och poltik...
men låt oss då stanna vid vetenskapen...
Det finns inget som regeringen,systemet,vad vi värderar i urbaniserade,kapitalistiska "moderna" samhällen som får stöd inom vetenskapen...allt det skapar är skräpmat,skräpluft,skräpmänniskor med skräp empati och med en smutsig,skyldig självkänsla.
Dem flesta har ett otroligt begänsat sinne.
Vi kan bara inte tänka eller föreställa oss ett system eller ett liv som inte har med Bidrag,billån,huslån,lån,lån,skatt,ränta,räkningar att göra.
Det är sorgligt.
Det är dags som Sophia säger att ändra oss.
Herregud,det pågår en revolution där ute medans vi är fast i samma erkorr hjul...och snackar fortfarande om hur bra människor vi är för att vi har arbete och kör bil.
Lägg av,hur lurade är ni...och tro inte att den revolution som pågår där inte har med er att göra bara för att den går trögare här.
Här vaggas människan stilla till sömns...
men tiden lär väcka dem flesta...
Och börja inte snacket om att detta tankesätt är naivt eller dumt eller att jag är socialist eller utopikåt; stödjer ni och tror ni på vetenskap så tro på att detta livstil inte är hållbart vare sig för människans,djurens,växters eller planeten.
Mycket intressant artikel Sophia. Tack för den!