Krav på ständig ekonomisk tillväxt skapar ett dysfunktionellt samhälle

Varför skulle det i något samhälle vara en BRA idé, som ska BELÖNAS, att vara en ung ensamstående förälder?
"Ojämlikhet är helt enkelt socialt nedbrytande, för oss alla", skriver Sophia. Men har hon tänkt på att de som bryter ned den när det gäller t ex unga mödrar, är de som i den ultimata egotrippen struntar i att utbilda sig och deltaga i samhällslivet produktivt innan de skaffar ungar? Medan andra ansvarsfullt skaffar sig en karriär och lägger ned åratal av möda på att bygga upp ett stabilt kollektiv - en bra familj för barnen att växa upp i, så blir andra ensamstående tonårsmammor. Sedan ska de bara ha och ha, och klagar på att andra är osolidariska som inte vill ge dem ett lyxliv.

Jag förstår att du tycker att eftersom du "skött dig" hela tiden, och lyckats här i livet är det andras fel att de inte lyckats lika bra. Jag tänker ju inte så, eftersom det numera är väldigt tydligt att det finns ett starkt socialt arv, dvs. en mamma, som i dina ögon misslyckats, (t.ex. fött barn ogift och ung) kommer i hög grad påverka sina barn att upprepa vissa mönster, inte minst beroende på vårt samhälle. Dvs. de som befinner sig utanför låter vi inte komma in så lätt, och inte heller deras barn. Så frågan vem som gör fel och vem som gör rätt är i mina ögon inte lika lätt besvarad, som du tycker.

Men allt det där försöker jag ju i min text att inte lyfta fram, eftersom det nog är rätt lönlöst att hävda att vi med bättre resurser bör vara solidariska mot de med mindre resurser, när du t.ex. anser att det är en fråga om att de t.ex. är egotrippade, lata, gnälliga osv.

Vad som istället borde intressera även dig är att den senaste tidens forskning nu ser att även du, dvs. de som med dina ord skött sig och har rätt till bra liv, också påverkas fysiskt och psykiskt negativt av att leva i ett ojämlikt samhälle. Så även om du bor fint, har fin bil, har ett bra yrke och en berikande fritid med resursstarka vänner, så drabbas du av fysisk och psykisk ohälsa bara av det faktum att du lever i ett samhälle där det finns sådana som inte har det du har.

Det var en poäng med min text.

Med en samhällsforskning, så som den bedrivs idag nämligen enligt konstruktivistisk (marxistisk) metodik, är det meningslöst att anföra en rad "forsknings"resultat som bevis, eller att åberopa Wilkinson/Picket med sin politiska partsinlaga. Det är politik som bedrivs i den akademiska världen på våra samhällsinstitutioner och innan de för närvarande gällande forskningsreglerna ändras kommer dessa "vetenskaper" inte få sin trovärdighet tillbaka.

#3
Ungefär som genusförskning, helt utan vetenskapliga krav.

Först en fråga -- hur stor del av statistiken för fattiga barn kommer från att föräldrar svartjobbar?

(Det är en stor grupp som går på bidrag och arbetar svart -- och deras barn hamnar automatiskt i statistiken som väldigt fattiga.)

Sen, andra frågan -- är inte en politik som genererar arbeten den bästa lösningen på fattigdom? Ju högre efterfrågan på arbete, ju högre löner och villkor.

Så artikeln borde argumentera för t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter, flexicurity etc -- lika mycket som för bättre barnomsorg.

På 60-70-talet drevs en jämställdhetslinje där kvinnor hade rätt att arbeta och skaffa sig en egen ekonomi. Detta var/är den goda sidan.

Den dåliga sidan är att vi numera alltid behöver två inkomster för att försörja oss. Solidarietet = krav på att de som "misslyckas" i tvåsamhet skall försörjas bidragsvägen. Det finns en uttalad trötthet på solidaritet eftersom den kräver allt större uppoffringar från medelklassen.

Tillväxt behövs för att klara befolkningsökningen och därefter våra årliga krav på löneökningar och solidarisk lönepolitik med låglönearbeten. Vi klarar oss inte på ett låglönearbete. Finns inte låglönejobben blir det arbetslöshet och bidrag som gäller. Den internationella konkurrensen är "mördande" Vi drivs till att höja effektiviteten, utbilda oss mera. Resultatet är ökad utslagning för dem som inte "hänger med" och krav på ökande bidrag, men skatteintäkterna räcker inte.

Så ser utvecklingscirkeln ut - enkelt uttryckt!

"Barnfattigdomen beräknas enligt Veronica Palm att öka med 50 procent mellan 2006 och 2010, och kräver som politiker att barns och ungdomars väl behöver gå först."

2008 var det stopp på tillväxten, en halv procent minus, 2009 var det rekordstort fall i BNP, negativ tillväxt. Under nittiotalskrisen var det tre år i rad med negativ tillväxt, fram till början av 2000-talet stod den svenska inhemska ekonomiska tillväxten i stort sett still, det enda som stod för tillväxt var exporten. Från mitten av 1970-talet till början av 2000-talet hade Sverige en botten placering i tillväxt i den inhemska ekonomin i OECD.

2006 på kulmen av förra högkonjunkturen hade vi över 6 % öppen arbetslöshet och ett stort antal i sk utanförskap. Rekordmånga i förtidspension, långtidssjukskrivna och som behövde socialbidrag för att klara sig, detta mitt i en högkonjunktur. Detta beror på den låga ekonomiska tillväxt som våra politiker tillåtit i den inhemska ekonomin. Samtidigt sitter det offentliga med rekordstort dött finansiellt överskott, man "sparar", medan vår infrastruktur, skolor etc har eftersatt underhåll och investeringar.

Det är för lite tillväxt och för mycket ojämlikhet i det här landet, liksom i det mesta av OECD.

Wilkinsons slutsatser är förvisso inte okontroversiella men många av hans arbeten är publicerade i högt rankade medicinska tidskrifter med stora krav på vetenskaplighet. Man behöver inte avfärda hans hypoteser med raljerande och svepande formuleringar. Det går att rannsaka dem mer seriöst, vilket faktiskt också gjorts.

Raljerande och svepande formuleringar bör användas för all forskning och vetenskapliga publiceringar som sker med politiska förtecken.

Det finns ingen seriös rannsakning som kan stå upp mot politisk tro och ismers dogmer. Det är tron och dogmen som står för och är uttryck för den ultimata absoluta SANNINGEN. Vilket argument (seriöst eller inte) skall kunna vara mera sann än tro eller dogm?

Därför hör politisk övertygelse inte hemma i en vetenskap eller forskning värt namnet!

#12 Jörgen

Jag kan hålla med dig om att politik och vetenskap inte bör blandas ihop i forskningen. Jag tycker heller inte att Wilkinsons publicerade vetenskapliga artiklar gör det. I boken går han längre. Men vad tycker du man kan dra för slutsatser från de statistiska samband han presenterar?

#14 Per

Är det inte just det statistiska urvalet han kritiserades för?

#15 Jörgen
Det kanske han har men jag vill nog påstå att det mesta av kritiken har varit runt hans slutsatser som är svåra att pröva. Många studier(inte alla) har visat på samma samband men själva orsaken bakom det är omtvistad. Själv tror jag att Wilkinson har en poäng, men jag nöjer mig med att betrakta det som en intressant hypotes. Visst blir det rörigt när en känd forskare skriver en bok som är mer politisk, men jag tycker ändå att man måste få ta båda rollerna. Dock inte samtidigt. I boken kanske Wilkinson vinglar en del.

Jörgen...jag förstår att du inte vill beblanda vetenskap och poltik...

men låt oss då stanna vid vetenskapen...

Det finns inget som regeringen,systemet,vad vi värderar i urbaniserade,kapitalistiska "moderna" samhällen som får stöd inom vetenskapen...allt det skapar är skräpmat,skräpluft,skräpmänniskor med skräp empati och med en smutsig,skyldig självkänsla.

Dem flesta har ett otroligt begänsat sinne.

Vi kan bara inte tänka eller föreställa oss ett system eller ett liv som inte har med Bidrag,billån,huslån,lån,lån,skatt,ränta,räkningar att göra.

Det är sorgligt.

Det är dags som Sophia säger att ändra oss.

Herregud,det pågår en revolution där ute medans vi är fast i samma erkorr hjul...och snackar fortfarande om hur bra människor vi är för att vi har arbete och kör bil.

Lägg av,hur lurade är ni...och tro inte att den revolution som pågår där inte har med er att göra bara för att den går trögare här.
Här vaggas människan stilla till sömns...
men tiden lär väcka dem flesta...

Och börja inte snacket om att detta tankesätt är naivt eller dumt eller att jag är socialist eller utopikåt; stödjer ni och tror ni på vetenskap så tro på att detta livstil inte är hållbart vare sig för människans,djurens,växters eller planeten.

Mycket intressant artikel Sophia. Tack för den!