"För sverige i tiden"

Det krävs förändring i tankesättet för att uppnå balans i det nya mångkulturella Sverige. Institutionellt förändring kan förebygga den negativa samhällsutvecklingen i Sverige dvs. utanförskapet mellan svenskar och "de andra" svenska medborgarna. Segregation, marginalisering och olika typer av förtryck gentemot den senare nämnda gruppen är idag utbrett. Deras framtida utsikter skall enligt den svenska regeringen vila på integrationspolitik, diskursen och föreställningen om anpassning. Vilket skall enligt regeringen lösa problemet med "invandrare".

Integration går ut på att anpassa mångfalden av de invandrade kulturerna efter majoritetskulturens normer och värderingar. Förutsatt att majoritetskulturen grundprinciper även skall skydda alla minoritetsrättigheter. Verkligheten visar att benämningen av minoritetsrättigheter i den senaste regeringsformen (1 kap 2 §) inte ändrat regeringens förhållning till problematiken. Men det finns en ministerportfölj för integration ämnat att systematisk assimilera in de nya människorna i samhällsnormen. Det innebär ojämlika strukturer och levnadsvillkor mellan majoritetskultur kontra minoritetskulturerna.

Statens förhållning till problemet är kärnan i den negativa utvecklingen i samhällsystematiken. Alla delar av samhället är beroende av varandra. De politiska strukturerna måste därför skapa samstämmighet mellan alla komponenter i samhället. Rörelsen i helheten skall inte dras till en komponents samhällsfilosofi, då reduceras chansen för genuint samarbete parterna emellan.

I enighet med demokratiteori och verkligheten i Sverige kan en annan politisk förhållning förespråkas för att lösa den mångkulturella problematiken. "Consociational Democracy", grundad på idén om konsensus, framför integration, kan översättas till samarbetsdemokrati och statsvetaren Arendt Lijphart är dess främste förespråkare. Samarbetsdemokrati anses vara ett accepterat paradigm för att undersöka demokratier grundade i maktdelningsprincipen. Teorin har även föreslagits som normativt ideal i grupperade samhällen (Lijphart 2008: 43). Demokrati kan realiseras i mångkulturella samhällen, endast genom samarbetsdemokrati. Han lägger upp fyra kriterier för att skapa konsensus:

1. Koalitions regeringar, breda i det avseendet att inkludera alla, kulturella, etniska och religiösa gruppe
2. Kulturell självständighet för alla grupper.
3. Proportionellt offentlig anställning och politisk representation.
4. Fullständig skydd för självständighet och minoritetsrättigheter genom minoritetsveto. (Lijphart 2008: 42)

Kriterierna kan klargöra för oss att den nuvarande politiska ordningen inte uppfyller kraven för kulturell konsensus. Första kriteriet är närmast svensk politik, men istället för kultur är den svenska modellen byggd på ekonomiska motsättningar. Kriterierna bygger på ett logiskt sammanhang vilket förutsätter det genuina samarbetet i fördelning av rättvis jämlikhet trots de polariserade motsättningarna i samhället.Frågan är om det inte är dags att överlägga sådana idéer för att anpassa samhället efter verkligheten.

Det är svårt att blunda för orättvisorna integrationspolicyn har orsakat och bevarat av regeringen. Vars ambitioner verkar begränsade för strävan mot riktig stabilitet för alla pga. parti- ideologiska strukturer. Eftersom regeringen förlitat sig på föreställningen "integration" som lösning, är det därför angeläget att presentera en ny idé till den svenska politiska debatten.

Samarbetsdemokrati förutsätter tillskillnad från integrationspolitik genuint samverkan mellan olika grupperingar i kulturell fragmenterade samhällen för att skapa en stabil demokrati. (Lijphart 2008:31)
Frågan jag väcker handlar egentligen om vi vill acceptera att Sverige idag är ett mångkulturellt samhälle. Kulturdynamiken kan bidra med en positiv utveckling. Orsaken till varför det inte finns renodlat samarbete idag är just essensen i integration. Rationella människor kan utifrån erfarenheten lära sig använda kunskap till sin fördel.

Därför är vi skyldiga oss själva och alla i vår omgivning att tänka och ställa oss frågan: hur kan vi skapa ordning i gemenskapen?

Integration har avsikt att anpassa de nya medborgarna till den svenska samhällsnormen. Vilket inte alls är självklart enligt verkligheterna i fråga och därför inte har fungerat. Ingen enskild idé har någonsin lyckat skapa ett ideal samhälle. Men många har bidragit med att forma vårt samhälle, vilket ständigt försöker sträva efter harmoni. Alla kan vara överens om hur bra vi har det här upp i det "fredliga", "jämlika" och "mänskliga" Sverige. Men om vi lämnar förebildslandet Sverige i världen. Och ger oss in verkligheten här kan vi upptäcka en skrämmande utveckling i tillvaron för de nya medborgarna och Sverige som helhet.

Integration verkar passivt assimilera nya kulturer till den svenska majoritetskulturen och som den mindre aggressiva assimilationspolitiken. Gränsen mellan dessa begrepp är inte självklar, men visionen är detsamma. Vi är skyldiga att ta avstånd från politiska idéer vilka inte uppskattar invandrarnas kultur, språk, historia, religion, etnicitet etc. Denna assimilation/integration skapar ett ovänligt utvecklingsspår. Därför känns det avgörande att tänka om, se alternativa idéer och sträva efter kulturellt jämvikt med hjälp av sanna värden och generera en positiv utveckling.

Varför fungerar inte integrationspolitik i det nya Sverige?

Integrationspolitik har visat sig ineffektiv som institutionellt instrument. Vi måste betvivla dess grundpremiss: anpassning efter majoritetskulturen norm. Som politiskt handlingsplan är den bristfällig och kan ifrågasattas genom diskurserna kring Globalism. De strukturella svårigheterna har lett till uppkomsten av ett invecklat komplex. En ny värld i Sverige o- och ökänd för svenskarna. På standard svenska "förorten". Paradoxen är enligt globalister som (Castells 2000) en ny västerländsk företeelse. De globala flyktingvågorna har skapat ett förhållande där benämningen "Fjärde världen" används, teoretiskt nära begreppet glocalism. Det kan uppfattas som en syntes av den första- och tredjevärlden, sammansmältningen av global och lokal. Detta är ett strategiskt problem för den framtida samhällsutvecklingen, vilket kan vändas om till fördel för Sverige.

Idén om konsensus kan uppfattas som en reaktion mot integrationspolitiken och den negativa samhällsutvecklingen. Det mest grundläggande vansinnet med integration är att det utgör en fara för vår framtid.

Enligt resonemanget ovan är det svårhanterlig för de styrande svenska politikerna att ställa om sitt tankesätt och sträva efter äkta samarbete mellan kulturer. Därför krävs initiativtagande från oss som befinner sig på en politisk plattform grundad på nytänkande. Den svenska identitetens utveckling kan enligt historisk litteratur visa att den är konstruerad av en mängd olika kulturella idéer. Det svenska tänkandet utgör med andra ord en naturlig plattform att driva nya idéer på. För att omvandla vårt rationella och realistiska perspektiv i en hyfsad välutvecklad demokrati måste vi öppna en debatt med fokus på samhällsutvecklingen. Därför är idén om kulturellt konsensus relevant.

Idén känns helt enkelt mer rimlig än integration om vi ska tänka på att anpassa vårt lokala tänkande efter globaliseringens verklighet. Vi måste uppfatta de unika kulturella komponenterna som fördelar, inte nackdelar.
Vad kan den nya idén göra mot integrationsproblematiken?
Svaret är att konsensusidén dvs. samarbetsdemokrati genererar som tidigare nämnt genuint samarbete i mångkulturella samhällen. Det innebär att den sociala miljökonstruktionen bör utgå från tanken om jämvikt mellan alla komponenter dvs. specifikt kulturellt erkännande. (Taylor 1999) Detta kan förutsätta självrespekt för människan och konkret ömsesidighet i samhällsgemenskapen. Rättvisa är också ett grundläggande element vilket får negativa konsekvenser pga. nuvarande politiska strukturer.
Det mest kritiska i detta avseende är att inte vara rädd i bemötandet av de högerextrema krafterna utan skapa en samlad politisk front. Rasismen måste på grund av de föreliggande demokratiska strukturerna bemötas med en motvikt för att helt enkelt skydda allt demokratin står för. Sveriges kan bli förebildsland för genuint kulturellt samarbete i världen. Det finns forskning, vilket tyder på att de borgarliga partierna i Sverige utnyttjat integrationspolitiken och anammat extremhögerns retorik för att komma åt sina egentliga intressen, dvs. marknaden. (Odmalm, & Green-Pedersen, Journal of European Public Policy: 2008)

Hur kan vi realisera samarbetsdemokrati framför integrationspolitik?

Utifrån folkets makt dvs. det högsta lagstiftande maktorganet kan vi ge upphov för den samarbetsdemokratiska idén. Det innebär utmärkande kulturella rättigheter, vilket kan rätta majoritetskulturen och den månkulturella minoriteten efter verkligheten. Om vi nu tänker pragmatiskt och vill visa vägen för resten av Europa. Därför kan ett institutionellt tillgripande från högsta nivå påverka människornas inställning till sina fördomar om "de andra" medborgarna. För att skapa strukturell förändring måste vi börja bygga upp konsensusidén från grunden. Befolkningen i Sverige bör kunna förstå sig på de nya globala värdena. Vilka kan möjliggöras genom samtal på alla nivåer i enighet med våra demokratiska förutsättningar.

Det finns ingen institutionell grund, vilket återigen förklarar regeringarnas hantering av problemet. Informationsspridning av de rätta värdena i gemenskapen är ett avgörande inslag i den politiska debatten. Människor med sanning om mänsklighetens framtid kan acceptera nya positiva målsättningar i samhället. Vi lever under den digitala informationsåldern vilket är en fördel för att väga sanning mot falskhet. De politiska strukturer är också en förutsättning för att skapa det ultimata samtalet där alla parter blir hörda och värderade för att komma fram till effektiva och rättvisa institutionella omstruktureringar. Samarbetsdemokrati handlar om strävan efter harmoni i det mångkulturella Sverige.

Idén kan utvecklas vidare under det offentliga samtalet för att senare realisera den i praktiken. Genom fullständig utvärdering kan idén bli ett första steg mot äkta samarbete och kulturellt erkännandet i vår mångkulturella gemenskap. Avslutningsvis kan det yttras att integration inte är rimlig som politisk handlingsplan idag och därför bör vi öppna debatten för konsensus.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25774

1 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Låter som mer grupp rättigheter, tur att SD kommer komma in i riksdan så vi svenskar blir repsenterade.

Permalänk | Anmäl #1 johnhenry, 2010-07-16, 16:06