Den misslyckade abortpolitiken

Sverige är ett fantastiskt land, men ibland väldigt inkonsekvent. Vi hyllar jämställdhet, tolerans, demokrati, rätten att tycka och tänka fritt. Men samtidigt mönstrar vi snabbt ut åsikter som inte är korrekta enligt det rådande samhällsklimatet. Den som vågar vara motströms benämns med allehanda nedsättande epitet, allt från mörkerman, reaktionär till något ännu värre. Detta gäller inte minst dem som är oroade över det stora antalet aborter i Sverige.

Det är alltid en tragedi när mänskligt liv måste avbrytas. Tänk vilka tillgångar, begåvningar och resurser det måste finnas i alla de cirka 35000 liv som släcks i Sverige varje år! Samhället borde göra allt som står i dess makt för att hjälpa kvinnor som överväger abort, att föda barnet. Med stöd och hjälp skulle tusentals liv kunna räddas. Hur kan jag påstå det? Helt enkelt för att praktiskt taget varje jämförbart land har färre aborter, inte minst våra nordiska grannländer.

Kristdemokraterna vilar på en värdegrund som utgår från judisk-kristen etik. Med denna värdegrund blir det allt svårare att  inte vara mainstream i dagens Sverige. En kristen respekterar alla människor, oavsett deras livsåskådning och livsstil, men kan ändå inte acceptera allt som människan hittar på. Allt är tyvärr inte förenligt med en kristen livsstil. Ett slarvigt sexualliv är otänkbart. Sex hör hemma inom äktenskapet, som är ett förbund mellan man och kvinna. En graviditet är en livets gåva och ska inte avbrytas. Dessa kristna principer ska naturligtvis inte tillämpas kallt och kärlekslöst. Det finns situationer då abort är det minst onda alternativet.

 Debatten i denna känsliga fråga har gått snett för länge sedan. Abortförespråkarna vann omröstningen en gång i tiden. Att åter ta upp debatten är att ge sig ut på minerad mark. Man måste t.o.m. acceptera direkta felaktigheter för att inte bli utdömd. Efter 50 år förfäktar fortfarande abortförespråkarna mot bättre vetande, att ett ofött barn är en del av kvinnans kropp. För dem är det oproblematiskt att avlägsna ett barn ur livmodern, eftersom fostret inte anses vara en egen individ. Abort är så accepterat att det blivit upphöjt till en mänsklig rättighet. Det är så oproblematiskt så att den gravida inte ens behöver uppge skälet för aborten. Det ofödda barnet saknar helt rättsskydd, det kan idag mista livet bara för att det råkar ha fel kön. Det som borde vara den tryggaste platsen för ett litet barn, nämligen mammans mage, har blivit den farligaste. Och politikerna, med få undantag, blundar för problemen. Genom att reducera problemet till att "kvinnan bestämmer över sin egen kropp" har man lyckats strypa debatten om hur principen om rätten till liv ska tillämpas när olika parters intressen är inblandade. Hur starkt ska rätten till liv väga i förhållande till att mamman inte vill behålla barnet? Har det ofödda barnet överhuvudtaget någon som för dess talan, eller något som helst stöd i lagstiftningen? Den moraliska debatten måste få föras! Ytterst handlar ju livet om att handla rätt, så att man kan leva i harmoni med sig själv och sina medmänniskor.

 Det är tråkigt att säga det, men Sverige har totalt misslyckats med det abortförebyggande arbetet. Om detta vittnar inte minst alla tonårsaborter. Sverige ligger skyhögt över grannländerna med 25 aborter per 1000 flickor 15-19 år. Medan tonårsaborterna ökar i Sverige har Finland lyckats sänka dem till hälften, med cirka 12 aborter per 1000 flickor. Gratis preventivmedelsrådgivning, gratis kondomer har uppenbart väldigt liten effekt, eftersom det samtidigt fungerar som ett godkännande av den lössläppta livsstilen. Med en kristen syn på sex och samlevnad skulle situationen snabbt förändras till det bättre, och ungdomarna skulle dessutom slippa mycket ångest och psykiska besvär. Vi som står för en kristen livsstil har verkligen ingenting att skämmas för! En sund livsstil ger ett sunt samhälle. Politiker, vakna!

Stefan Sturesson (KD), kandidat i Västmanland till riksdagen

Stefan Sturesson (2 artiklar)

Anmäl