Aftonbladets dubbelmoral vid namnpubliceringar

En samlad Eva Bengtsson, 48, sitter bredvid advokat Niclas Karlsson på presskonferensen på Juristhuset i Stockholm. Framför sig har hon den samlade svenska pressen, samt några korrespondenter från nordiska tidningar. Några tårar letar sig nerför kinderna när Niclas Karlsson läser upp den stämningsansökan som presskonferensen den 7 december år 2007 handlar om: ”Det förskräcker att staten, med vars lagar de svaga skall skyddas, tvärtom skyddar brottslingarna - därtill de personer som tillhör landets ledning och är satta att stifta och upprätthålla lagar som skulle ha skyddat dessa unga flickor. När personer i ledande ställning och ansvarig position i stället själva begår övergrepp och staten med kännedom om detta blundar och vänder flickorna ryggen är statens skam - och ansvar för att söka ställa tillrätta - som allra störst”, läser advokaten högt ur stämningsansökan.

I mer än trettio års tid har Aftonbladet spelat en central roll i att mörklägga 1970-talets bordellhärva, där ledande socialdemokratiska statsråd, tillsammans med framträdande politiker från samarbetspartiet Centern, pekades ut. Via en artikel av Peter Bratt i Dagens Nyheter (DN) den 18 november 1977 förvandlades Bordellhärvan istället till Geijer-affären. Ebbe Carlsson visste redan kvällen innan DN-artikeln att Bratt skulle skriva och åkte samma natt till Stockholm för att med Olof Palme och Hans Dahlgren lägga upp riktlinjerna för en dementi. Gruppen arbetade som en centralredaktion och på Aftonbladet sattes journalister under ledning av redaktören Gunnar Fredriksson i arbete för att bemöta DN:s påståenden. Ebbe Carlsson fick hjälp av Säpochefen Hans Holmér och polisutredaren Morgan Johansson för att lägga locket på.

Det välorganiserade motangreppet tvingade DN att be om ursäkt, och Eva Bengtssons berättelse föll därmed i glömska. Aftonbladet-krönikören Jan Guillou försökte istället få fram vilken källa Bratt hade, för att misskreditera DN-artikeln, en källforskning som han senare kallade sitt ”största och mest pinsamma fiasko som journalist” (Berättelser, 1982). När Aftonbladet i september 2004 återgav Eva Bengtssons berättelse, i samband med att Deanne Rauschers och Janne Mattssons bok "Makten, männen, mörkläggningen" kom ut, valde tidningen återigen att anonymisera Olof Palme. Ingen namnpublicering var aktuell.

När Eva Bengtsson i mars år 2006 berättade hela sin version från 1970-talets bordellhärva i Världen idag var det första gången någonsin som en svensk tidning publicerade hennes fullständiga berättelse. Skildringen handlade om att hon och hennes kusin som 14-åringar utnyttjades av svenska makthavare och att både Warsawapaktens säkerhetstjänst (polska spioner) och S-partiets ledning utnyttjade bordellmamman Doris Hopps tjänster. Eva Bengtsson pekade särskilt ut Olof Palme som bordellkund och fick i Världen idag stöd för sitt påstående av Olof Frånstedt, byråchef på Säpo, Margareta Lidner, syster till Doris Hopp, samt Ove Sjöstrand, en av de poliser som utredde härvan. Totte Wallin och Per-Erik Andersson, som var vårdare på Ulvsundahemmet där småflickornas omhändertogs, bekräftade flickornas historia på presskonferensen i december år 2007.

Avslöjandet i Världen idag ledde så småningom till att Eva Bengtsson orkade träda fram offentligt och på den överfulla presskonferensen i december 2007, tillsammans med sin kusin, kräva ett skadestånd av den svenska staten. Förre justitiekanslern (JK) Göran Lambertz konstaterade att det inte fanns någon anledning att betvivla att Eva Bengtsson och hennes kusin utsattes för en stor mängd sexualbrott, Eva Bengtsson för otukt med barn och förförelse av ungdom, hennes kusin för förförelse av ungdom. ”Enligt Justitiekanslerns bedömning borde utredningen för otukt med barn ha drivits längre än som skedde med sikte på åtal. Att detta inte skedde innebar sannolikt ett skadeståndsgrundande fel” skrev JK i sin utredning om skadeståndsanspråken.

När Aftonbladet mitt i årets valrörelse väljer att namnge och peka ut Sven-Otto Littorin som sexköpare gäller inte samma principer som tycks ha väglett tidningeni decennier. I 1970-talets Bordellhärva fanns mycket tunga skäl till att namnge dem som hade ett ansvar. I augusti 1976 överlämnade nämligen dåvarande rikspolischefen Carl Persson en skrivelse med extremt känslig information till statsminister Olof Palme. Bakgrunden var en prostitutionshärva där ledande svenska politiker och militärer var inblandade.

Vissa av de prostituerade var minderåriga, medan andra var knutna till östblockets underrättelsetjänster. Carl Persson beskrev hur minst två polska kvinnor ingick i de prostituerades toppskikt. En av dem hade en relation med en utpekad spion vid den polska ambassaden – militärattachén Miroslaw Wojciechows. Polens generalkonsul Jan Gorzelansyk nämns som kund till en annan av de prostituerade. Att flera svenska militärer – mitt under det kalla kriget – var kunder, liksom ledande svenska politiker med ansvar för landets försvars- och utrikespolitik fick rikspolischefen att begära att statsministern skulle tillsätta en undersökningskommission. Varför väljer Aftonbladet att publicera uppgifterna om Littorin när årets valrörelse i samband med Almedalsveckan närmar sig klimax? Och hur länge har Aftonbladet suttit på dessa tre år gamla uppgifter om Littorin? Var det möjligen mer än tillfälligheter att Aftonbladets Lena Mellin – som tog beslutet att publicera uppgifterna – i januari i år förutsåg en smutsig valrörelse?

En lite mer spekulativ frågeställning är om det inträffade har några kopplingar till den polischef som parallellt med sitt polisyrke var direktör på sexklubbarna Club Lady och Club Privé i Stockholm under precis samma period som Littorins påstådda sexköp. Som ansvarig för Stockholmspolisens informatörsverksamhet hade denna polischef tillgång till hemlig underrättelseinformation i kampen mot trafficking, samtidigt som han lät marknadsföra sina callgirls via webben. Att ägarna till dessa sexklubbar haft kopplingar till före detta kommunistregimen i Jugoslavien, samt att förre justitieministern Tomas Bodström (S) var deras försvarsadvokat när de åtalades i mitten av 1990-talet, gör hela historien extra pikant. Det skulle onekligen vara spännande om Jan Guiloou skulle lyckas avslöja Aftonbladets källa i Littorin-affären.

Ruben Agnarsson (14 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25743

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Så nätt XXIX
Parafras

Pessimisten
- fritt efter en Mästare (Petrarca)

Mig inget rör, om dock, jag ändå lider!
För lite, för mycket stör, så det är!
Lagom, jag fasar för, allting mig tär!
Men gott, säg då hur grymma kval sig sprider?

Varmt eller kallt, jag svettas alla tider!
Ej lovord, över något, som det här?
Min klagan ej hörs, illa nog det är,
aldrig det känns bra, jag allting bestrider!

Och om jag inte klagar- tyst min röst-
i säng jag går, med ångest i mitt bröst
där jag mig helst under täcket befinner.

Ett jag vet, att hur illa jag än mår,
morgondagens problem ju återstår -
- och då jag kanske också klaga hinner.

Permalänk | Anmäl #1 Ebbe Cederblad, 2010-07-15, 06:36

Aftonbladet har verkligen grävt sin egen grav, en mycket mycket djup, och där journalistisk och medial trovärdighet har tagit sin tillflykt till LO-borgens innersta och för allmänheten hemliga rum.

Permalänk | Anmäl #2 Pia "Vilda" Nordin, 2010-07-15, 21:42

RUBEN AGNARSSON OM SEXKÖPSLAGEN;
"När Aftonbladet mitt i årets valrörelse väljer att namnge och peka ut Sven-Otto Littorin som sexköpare gäller inte samma principer som tycks ha väglett tidningeni decennier. I mer än trettio års tid har Aftonbladet spelat en central roll i att mörklägga 1970-talets bordellhärva, där ledande socialdemokratiska statsråd pekades ut."

-Uppenbar för dem som följer debatten och debattklimatet framför allt:
Då var det omhuldade socialdemokrater som skulle skyddas, i dag är desperationen så stor inom "rörelsen" att vilka skamgrepp som helst är att applådera.
Att visa känslor, att hänvisa till en ohållbar situation inom privatlivet, -det är bara att förhåna och misstänkliggöra.
Är det ett sådant samhälle vi väljare vill ha i Sverige?
-är inte vi väljare och medborgare i Sverige värda en bättre "deal"?
-Jag tycker det.

Permalänk | Anmäl #3 Ebbe Cederblad, 2010-07-16, 08:59