Svensk förskola nästa stora exportsuccé?!

Inget av det. I svaren på en rak fråga från Barnverket visade det sig att exportsuccén inte har kvalitetsgranskning! I alla fall inte på det sätt som för verklighetens barn och föräldrar borde kunna tas som en självklarhet. Entreprenörerna förklarade tålmodigt och överseende att de håller sig inom de ramar som gäller i respektive land och att dessa ser olika ut. Det ena företaget finns i både Norge och Sverige och berättade ogenerat att barngrupperna i Norge är betydligt mindre, i Sverige gäller inte samma ramar. Entreprenörerna har sina verksamheter att värna om och gör inte analyser av sådant som barngruppsstorlekar eller personaltäthet. En slutsats man kan dra är att Sverige på grund av brister i lagstiftningen är lönsamt för en entreprenör att driva förskolor i.

Lönsamhetsnivån, som ändå påpekades vara något låg, ligger på strax under 20 %. En annan slutsats som man också kan dra är att vuxnas vinst i reda pengar år 2010 tycks ha fullständigt slagit ut somligas insikt i barnens rätt till utveckling och trygghet. Var är kvalitetsgranskningen? Var är analyserna av larmen (läs tex http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.402801-hela-uppropet-psykologer-i-goteborg-ser-en-skola-i-kris skrivet av 23 psykologer i Göteborg) om konsekvenserna av ”lönsamheten”?

Vem ska ta ansvar för att det antagligen är så att denna export kommer att orsaka samhällen och länder enorma kostnader på lång sikt? Tänker Svenskt Näringsliv (som stod som en av arrangörerna av seminariet) göra det? Eller är nästa ”stora exportsuccé” från Sveriges sida hjälpmedel, psykofarmaka och habiliteringsformer till ungdomar och vuxna om 10-20 år? Var är barnperspektivet? Ska vi fira de 20 år som gått sedan Sverige ratificerade barnkonventionen med att på allvar börja sprida barnmisshandel i andra länder? Ignorera kunskap om konsekvenser som kan ta sig katastrofala mått och gör det varje dag? Till priset av barnens rättigheter? Till priset av ett barns koncentrationsförmåga, ett annat barns utveckling av identitet och språk, ett tredje barns sociala förmåga, ett fjärde barns trygghet och det femtes inlärningsmöjlighet. Lägg till utebliven näringslära och även smutsiga toaletter med konsekvensen urinvägsproblem. Plus mycket mer. Mycket ofta i kombination hos samma barn. Och alla barnen gånger tio, hundra och tusen allteftersom ”succén” går över världen som en pandemi.

Är det en exportsuccé? Vi får hoppas att andra länder sätter större värde än Sverige på sina barn och den framtid vi ska leva gemensamt i. Laborationen med barns hälsa och rättigheter bör snarast åtgärdas med massvaccinationer världen över. Låt oss hoppas att någon döper vaccinet till Lex Sverige och anmäler oss samma dag till barnrättskommittén i Genève. Ta ansvar för barnen! Vad är det för idioti att skapa export utan hänsyn till kvalité? Camilla Tängman Barnverket