Politiska odds 2010

Lennart Sjöberg om Politiska odds 2010

Allmänheten gör bättre analyser än opinionsexperter

Publicerad: 2010-07-09 10:07, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

Experter kan sällan göra en bättre bedömning än genomsnittet av en grupp från allmänheten, skriver Lennart Sjöberg.

111 millningar
4 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Lennart Sjöberg var professor i psykologi vid Göteborgs universitet 1970-88 och vid Handelshögskolan i Stockholm 1998-2005.

Opinionsundersökningar används vanligen för att försöka förutsäga utgången av politiska val. De fungerar relativt bra, men ibland slår det slint. Det finns ett antal skäl till det. Det är sällan som opinionsundersökarna rapporterar bortfallet, men det är väl känt att det ofta är stort: 30-40 %. Om de som ej kunde nås eller som vägrade att svara har andra politiska preferenser än dem som svarade kommer resultaten att bli mer eller mindre missvisande. Den risken är uppenbar när bortfallet är så stort som det i typfallet är. Storleken på stickprovet är mindre användbar som mått på datakvalitet än bortfallet. SCB:s nyligen publicerade undersökning av de politiska preferenserna i landet omfattade ett mycket stort stickprov men bortfallet var också stort.

Andra problem med opinionsundersökningar hänger ihop med frågornas formulering. "Vilket parti tycker du bäst om" och liknande formuleringar är inte speciellt bra eftersom man mycket väl kan rösta på ett annat parti än det man "tycker bäst om", t ex av taktiska skäl (4 %-spärren) eller för att man har lågt förtroende för det partiets ledning.

Ett alternativ till opinionsundersökningar som än så länge är ganska okänt är data som bygger på vad människor tror kommer att hända. Vadslagningsdata avseende valutgång brukar ge en bra prognos, bättre än opinionsundersökningar. Det kan man tro beror på att folk har satsat egna pengar i vadslagning, men det tycks inte vara fallet. Det går lika bra att ställa enkla frågor om vilket utfall man tror att valet kommer att resultera i. En sådan undersökning gjorde jag inför valet 2006, och jag fann att en grupp från allmänheten kunde göra en bra prognos, i genomsnitt. De var bättre än statsvetenskapliga experter och journalister med specialkunskaper om politik, och bättre än opinionsundersökningar, även mycket sena sådana som gjordes strax före valet.

Märk att det var i genomsnitt som gruppen från allmänheten klarade uppgiften bra. Medianer användes för det fanns enstaka kraftiga avvikare som annars påverkade resultatet alltför kraftigt. Det fanns också en hel del önsketänkande, dvs. man trodde att det skulle gå särskilt bra för det parti man föredrog. Men alla dessa individuella fel, i olika riktningar, tenderade att ta ut varandra och genomsnittet hamnade i stort sett rätt.

Detta är ett exempel på en mycket allmän princip som visat sig stämma i många olika sammanhang. Genomsnittsbedömningen ligger nära sanningen - experter kan sällan göra en bättre bedömning än genomsnittet av en grupp från allmänheten - så länge den sistnämnda gruppen vet något om vad saken gäller och inte bara gissar. Surowiecki har kallat det här fenomenet "wisdom of the crowd" och ger många exempel i sin fascinerande bok.

Man behöver inga 10 000 eller ens 1000 svarande i den här typen av undersökningar, 150 kan räcka om det är vitt varierande personer. Och de behöver inte vara i strikt mening representativa, bara de har någon kunskap om det som saken gäller.

I framtiden kommer vi nog att få se flera undersökningar som utnyttjar "the wisdom of the crowd", eller för den delen vadhållningsdata. Det vore intressant att jämföra värdet av sådana data med bedömningar av folk i allmänhet

I dagsläget pekar både vadhållningsdata och undersökningar av vilket utfall människor i genomsnitt tror att valet kommer att få ("valvinden") på en seger för Alliansen i höstens val. Det kan förstås ändå bli annorlunda om något oförutsett inträffar som tippar balansen i den andra riktningen. Men tiden håller på att rinna ut för oppositionen. Och oförutsedda händelser som gynnar Alliansen kan lika gärna inträffa som motsatsen.

Källor
Sjöberg, L. (2009). Are all crowds equally wise? A comparison of political election forecasts by experts and the public.Journal of Forecasting, 28(1), 1-18.
Surowiecki, J. (2004). The Wisdom of Crowds: Why the Many Are Smarter Than the Few and How Collective Wisdom Shapes Business, Economies, Societies and Nations.New York: Doubleday.

Lennart Sjöberg (3 artiklar)
http://lennartsjoberg.blogspot.com/

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25582

4 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

UTAN att helt läst din artikel ännu, men läst detta "Allmänheten gör bättre analyser än opinionsexperter" så kan helt och fullt hålla med dig där:-)
I min omgivning och bland bekanta/kontakter svenskar i hela detta avlånga land, röstar jag/satsar jag gärna 500:-) kronor trots min fattigdom, på att SD kommer in i riksdagen med god marginal och kommer in som en katt bland hermelinerna:-)

Permalänk | Anmäl #1 KarinAndersson, 2010-07-09, 18:34

Jag hävdar att "objektiva" opionsundersökningar är manipulerande. Det finns ett gammalt ordspråk "som man ropar får man svar".
Det gäller i synnerhet undersökningar av politiska sympatier.
Och när siffrorna inte riktigt vill gå uppdragsgivarens väg, så får frågorna en annan innebörd.
Ett exempel: "Vem sköter Sveriges ekonomi bäst - Anders Borg eller Tomas Östros".
Borg fick en förkrossande majoritet, likaså förtroendeundersökningen om vem som är den bästa statministern; Reinfeldt eller Sahlin.
Hur ska man svara på en sådan fråga, möjligen "Goddag yxskaft".
Borg är nuvarande finansminister - Östros har aldrig varit det.
Reinfeldt är nuvarande statsminister - Sahlin har aldrig varit det.
Hur Sahlin/Östros som ansvariga ministrar, vet ingen. Lika litet som hur en borgerlig regering hade hanterat tsunami-katastrofen.
Sådana här "goddag-yxskaft-frågor" lär dyka upp i en allt stridare ström ju tuffare Alliansen får det i valrörelsen.
Och när förtroendet för diverse personer som aspirerar på makt, inte passar så kanske man kan börja utgå ifrån deras klädsel, sättet att röra sig i talarstolen, mat- och ätvanor och en massa andra ytligheter.