Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-07-07 13:07, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Politikerna har under lång tid talat om de stora behoven inom vård, skola och omsorg. Men de har visat sig oförmögna att lösa problemen. Varför ska vi lita på deras förslag i år? Det behövs som exempel inom sjukvården helt enkelt mer vårdplatser och personal.
Arbetar deltid inom sjukvården som distriktsläkare och ser och känner av de stora resursbrister som särskilt finns inom sjukhusvården. Har dessutom statlig ålderspension trots att jag är 57 år och fullt arbetsför.
Politikerna har under lång tid talat om de stora behoven inom vård, skola och omsorg. Men de har visat sig oförmögna att lösa problemen. Varför ska vi lita på deras förslag i år? Båda de politiska blocken har haft många år på sig. Ändå går det inte trots att det sitter 349 ledamöter i Riksdagen eller är det för många, 149 hade kanske varit effektivare och mer lagom för ett litet land som Sverige. Det behövs som exempel inom sjukvården helt enkelt mer vårdplatser och personal. Det finns ju faktiskt gott om arbetskraft. Varför betalas det idag ut pengar till människor som kan arbeta, men inte gör det; pengar som samhället inte får några tjänster utförda för? Detta är den stora politiska utmaningen till skillnad från de petitesser som är uppe på agendorna i Almedalen. För att identifiera var resurserna finns så kan man ju börja med att titta på några av utgiftsposterna i stats-, landstings- och kommunalfinanserna.
De större posterna återfinns inom bland annat pensionssystemen, socialförsäkringarna, flykting- och invandringspolitik bara för att nämna några. Den allmänna pensionen inkl. tjänstepensionen kostar samhället och företagen i Sverige cirka 450 miljarder kronor per år. Detta är pengar som urskillningslöst betalas ut till människor bara för att de passerat 65 år. Pengar som vi inte får något för, men som påverkar företagens konkurrenskraft negativt. Uppskattningsvis har cirka 2/3 av dagens 1,75 miljoner pensionärer varierande arbetsförmåga och omräknat till heltider rör det sig sannolikt om mer än 500 tusen. För att få ett hållbart samhälle och därmed rimliga pensionskostnader så bör egentligen enda möjligheten till samhällsfinansierad pension vara läkarintyg om hälsotillstånd och därtill bedömning av arbetsförmåga på ungefär på samma sätt som gäller idag för att få sjukersättning, tidigare benämnd förtidspension.
Således bör alltså även äldre personers arbetsförmåga tas till vara. Av medicinska skäl kan de inte alltid arbeta inom sitt tidigare yrke, men kan ofta utföra andra efterfrågade arbetsuppgifter på hel- eller deltid. Tänk tanken att alla som är arbetsföra i befolkningen, oberoende av ålder, arbetar efter sin förmåga! Vad skulle det kunna innebära? Är man fler som arbetar så finns ju faktiskt möjlighet att kanske minska normalarbetstiden från 8 till 6 timmar. För övrigt finns det inget som talar för att normal arbetstid ska vara 8 timmar utan det normala eller rimliga är kanske 6 timmar. Skatterna för att betala pensioner till arbetsföra pensionärer upphör, dvs. behövs inte längre. AP-fonderna kan minska i omfattning inkluderande även den dyra administrationen. Problemen i vård, skola och omsorg kan ju lösas genom frigörande av resurser ur pensionssystemen enligt ovan utan att det kostar extra; ja det blir sannolikt resurser över.
På samma sätt kan man ju fundera på om resurser kan frigöras från andra utgiftsposter och användas mer samhällsnyttigt till olika arbetsinsatser som ger jobb. Sammanfattningsvis så finns det ingen naturlag som påvisat att människan pga. en viss uppnådd ålder inte ska arbeta och försörja sig själv om hon kan. I stället är det tvärtom sett ur ett historiskt perspektiv: människan har alltid tidigare arbetat efter sin förmåga under sin livstid. Så var det även i Sverige fram till dess den allmänna skattefinansierade ålderspensionen infördes i början av 1900-talet.
Att fler ska arbeta vet vi, men hur?


Arbetslinjen får inte straffa ungdomarna.

Arbetslinjen handlar om trygghet

En modern arbetslinje behöver starka fackförbund

Reformera gymnasiet och trygghet för alla ger fler jobb

Arbetslinjens sanning och konsekvens

Arbetslinjen handlar om att satsa på företagare

Arbetslinjen kräver en utbildningslinje
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Så nätt XIII
Parafras
Den inbillade sjuke (Molière)
- fritt efter en Mästare (Petrarca)
Aj, plågor ja nog det är, när jag lider?
Det nästan hädiskt är, säg, som det är!
Och ont, hur tungt, hur svårt det är jag bär?
Ej gott, säg hur då grymma kval det sprider?
Och piller kostar, har ont alla tider
Jag klagar alltid över något här?
Och död, över allt, Du jämt är mig när,
Jämt jag kvider, när maran på mig rider
Och om jag inte kvider, - hör min röst-
i usel säng, det rosslar i mitt bröst,
jag nära Hades marker mig befinner
Ett jag vet, hur illa än det låter:
- och jag hoppas att ni mig förlåter,
sjuk men ändå frisk, bäst jag nu försvinner.
Problemet är att många går arbetslösa ska dessa pesnionärer du vill ha ut i arbetslivet utnyttjas som gratisarbetande slavar eller hur har du tänkt dig?
Larssons tankar om hur vi på ett bättre sätt, genom "gemensamma ansträngningar", kan bidra till samhällsekonomins upprätthållande är spännande. Inte minst förslaget att utvinna mer arbetskraft genom att göra utbetalning av statlig och avtalsenlig pension villkorad av en obligatorisk hälso- och arbetsförmågebedömning är en riktig rysare.
Men konskvensanalysen av en sådan lösning ter sig märkligt frånvarande. För hur går det då med pensionssystemen? Vilka politiker/väljare orkar då över huvud taget kämpa för behållandet av offentligt/kollektivt skapade pensionsformer, när det enda förnuftiga vore att satsa på privata pensionsförsäkringar?
Eller anser Larsson att de enda med "pensioneringsrätt" är de, som tack vare egen förvaltad förmögenhet kan bestämma själva över den saken? Precis som det ju verkligen var en gång i tiden? Innan den idémässiga och politiska kampen för gemensamma lösningar tog fart. Och troligen av någon slags förekommen anledning.
Ett historiskt faktum, som Larsson väl borde känna till. Och i så fall - anser han att det systemet verkligen var bättre?