Vi behöver en pensionärsutbildning

En gång för mycket längesen frågade Expressens legendariske direktör, Åke Ahrsjö, vad jag tänkte om min pension.

Jag stod som ett levande frågetecken. Att jag skulle få pension nån gång i en ytterst avlägsen framtid, visste jag ju. Dömd till det eviga livet som jag var (det är alla unga reporters) tänkte jag verkligen inte bry mig. Storsint gick jag med på att Åke ordnade saken.

Det var kanske det klokaste jag gjort.

Om jag struntat i att betala in skulle jag idag ha haft en pension på omkring 16.000 i månaden: ATP.
Som det är får jag ytterligare ca 26.000, skillnaden mellan att ha det skapligt och att ha det riktigt bra.
Tack, Åke!

Nu är det tyvärr så att de flesta svenskar inte har några rådgivare av den kalibern ( och, det bör vi erkänna, dessutom svårt för att spara ). Okunnigheten är enorm och det är en av anledningarna till att närmre 200.000 svenskar, den överväldigande majoriteten ensamma kvinnor, lever på garantipension, lika med under 8.000 i månaden. Någon, varför inte socialministern, borde med jämna mellanrum posta en lättfattlig och pedagogiskt upplagd broschyr till alla blivande pensionärer - givetvis i god tid! - som förklarar vilka valmöjligheter som finns . Helt enkelt: SÅ KAN DU UNDVIKA ATT BLI FATTIGPENSIONÄR.

Jag tror också att g r u n d s k o l a n borde införa ett nytt ämne. Nämligen: Hur planerar du din framtid? Helt inriktat på Dig, individen. Rättigheter, skyldigheter, myndigheter, arbete, samhällets struktur; allt detta p r a k t i s k t så att enskild, alldeles vanlig människa får veta vem man kan fråga, till vem man kan gå. (Jag läste nyligen en hel packe böcker i ämnet samhällkunskap och fann ingen av dem tillfredsställande, inte tillräckligt praktiska.)

De flesta svenskar är pensionärer i åtminstone 10-15 år. Det är en stor del av livet . Vi behöver, helt enkelt, pensionärsutbildning.

Men det är bara början...

I Frankrike, där jag bor, beslutade man nyligen att höja pensionsåldern från 60 till 62 år. Det ledde till våldsamma protester från fackföreningarna, som är små (organisationsprocenten är låg) men, kanske just därför, våldsamt militanta. Vad vi har att vänta är en mer en vanligt het - ja, glödhet - höst. Strejker, upplopp, allt det vanliga, fast troligen värre. Många fransmän, det tillhör bilden, pensioneras redan vid 55, en rättighet man håller styvt på.

Liknade gäller i en rad europeiska länder, sedan ingen mindre än Otto von Bismarck införde rätt till pension, en rätt som snart blev mer eller mindre en plikt.

Dumt nog.

I Sverige pensioneras vi, som bekant, vid 65, även om snittåldern på grund av förtidspension, etc ligger just under 60.

Så borde det inte vara.

Sedan jag började studera problemet, vilket skedde när 65 närmade sig, har jag dragit ett antal slutsatser. De bygger på en hel del statistik, även om jag kommit att misstro de opinionsmätningar vi matas med i parti och minut. Den viktigaste av dessa slutsatser är att pensionsdagen är en sorgens dag.

Tacktalen strömmar över Dig ( om Du inte, som jag, ligger illa till hos chefen). Du får kanske en present och kan sova ut nästa morgon, men det är inte speciellt viktigt.

Det viktiga - och hemska - är att Du plötsligt inte är någon längre. Den där dörren, bakom vilken Du var så viktig stängs och Du får med största sannolikhet ALDRIG ÖPPNA DEN MER. Allt du gillade göra - eller var förbannad för att Du måste göra - sköts plötsligt av någon annan. Alla de härliga stunderna med medarbetare och kompisar, ja, med chefer också, ibland, är plötsligt strukna från programmet.

En stor del av Ditt liv finns helt enkelt inte mer. För många, många, ja, för hundratusentals svenskar, var det den viktigaste delen som försvann och vad som väntar i framtiden, tja, det vet vi bara alltför väl.

Jag är född 1933, det år då Hitler tog makten. Såvitt jag minns är min årgång den näst minsta, i varje fall en av de minsta, i modern tid. Sett ur statsfinansiell synpunkt har våra pensioner inte varit särskilt betungande.

Men efter kriget blev det värre. 40-talister, 50-talister och barn, barn, barn. Som nu stadigt förvandlas till pensionärer, pensionärer, pensionärer. Balansen välter över så att ständigt färre ska försörja ständigt fler. Att många av de nya pensionärerna är invandrare som a l d r i g arbetat i Sverige gör inte problemet mindre, men det faller utanför ramen för den här artikeln.

När färre ska försörja fler inträffar en rad saker:

Alla får det sämre därför att skatterna måste höjas och pensionerna sänkas.

Det första har inte hänt riktigt på det sättet, men det förtjänar nämnas att Sverige är ett av världens ledande högskatteländer, liksom ett av de länder där äldrevården är bäst.

Vad pensionerna beträffar så sänktes de onekligen i år: styvt 500 spänn mindre i min plånbok (taskigt nog utan förvarning, men brevet kom kanske bort på ICA).

Hur som helst kommer problemet att växa år efter år med början 2011, då 46:orna blir 65. Sen blir det värre och värre årtionden framåt. Vad göra?

Svaret är lätt att ge: vi måste f å  l o v att jobba längre. Svenskarna är ett av jordens friskaste folk och antalet åldringar är - som framgått - överväldigande. Så låt oss dra fördel av den enorma erfarenhet som finns, den kompetens - och ja: livsglädje - som trampar omkring överallt. Låt oss konstruera ett system där den som vill jobba till 70 får göra det och den som orkar med till 75 likaså. Den som gått i skogen och fått ryggen förstörd, den som tröttnat psykiskt i vårdsvängen, den som helt enkelt inte v i l l fortsätta ska naturligtvis ha rätt till pension ( i stor utsträckning är det ju redan så) men de individer som vill stanna kvar på jobbet - och jag lovar att de är många! - ska få göra det. Låt oss skapa en ny rörlighet och därmed - här är jag övertygad - ett nytt människovärde.

Säkert har många med mig upplevt att någon besservisser rutit till oss att "borde inte du lägga av nu och ge plats åt någon yngre!!!???"

Till detta är mitt svar att ingen behöver ha betyg i nationalekonomi för att inse att om jag fortsätter jobba och tjäna pengar och - framförallt - s p e n d e r a pengar så ökar jag landets produktion, skatteunderlag och välstånd. Jag stjäl inte jobb, jag skapar (och lever dessutom själv oändligt mycket bättre). Sanningen är att om vi hanterar situationen, säg gärna krisen rätt så handlar det om win-win.

Så låt oss börja utnyttja Sveriges i särklass största, oanvända resurs: oss äldre, vi pensionärerna...

Ulf Nilson (11 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25421

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Att utbilda sig och planera för sitt liv gäller inte enbart pensionen. Det nya frihetsbegreppen, att välja telefonoperatör, skola, läkare, färgen på villan och gudvetallt - kräver också kunskap och insikter.
När vi inte lever i ett DDR-samhälle där alla kör Trabant.
Det är många kunskapsluckor som måste fyllas i grundskolan.

Permalänk | Anmäl #1 Ivar Johansson, 2010-07-05, 07:19

Ja så är det. Amen. Du for till Frankrike och lever ett gott liv där. Jag krattar i manegen för att flytta till Ryssland där allt är ca 70% billigare, där läkarna lyssnar till sina patienter och gör hembesök på 40 % av sin tid och ordningspolisen finns i gathörnen. Varje natt. Om allt går som beräknat kommer jag att bli en rik pensionär i Ryssland i stället för en övervakad och åthutad föredetting i Sverige. Jag kommer att låta mig begravas här, tillsamman med min muslimska fru. Var på begravningsplatsen häromdagen och såg hur det kommer att se ut. Vi kommer att ligga med huvudena vända mot varandra, hennes mot Mekka och mitt mot öster. Förenade i livet och döden.

Permalänk | Anmäl #2 Jan Wiklund, 2010-07-05, 07:34

Men hur ska då den unga generationen komma in på arbetsmarknaden? Vi har världens högsta ungdomsarbetslöshet? Ska de ständigt behöva jobba utomlands (visserligen bra erfarenhet)? Och vid vilken ålder blir de åter välkomna på den svenska arbetsmarknaden?

Och hur ska alla invandrare ta sig in på arbetsmarknaden? Det kommer in över 100 000 personer till Sverige varje år som vill ha sin del av kakan!

Antalet jobb inom den privata sektorn har inte ökat sen efter kriget. Varför ska då pensionärerna få fortsätta att sko sig genom att sitta på ett arbetstillfälle när de de facto KAN överleva (men inte mer) på sin pension? Ja, kakan ska delas av alla och jag har ingen lösning på problemet, bara serverar tankar ur olika gruppers synvinklar.

Det bästa kanske är att göra som Wiklund ovan föreslår, att flytta till ett annat land efter pensioneringen där kostnadsläget är ett annat och den svenska pensionen räcker längre och skatterna är mindre betungande.

Sverige är ett land i utförsbacke, det vet vi alla. Det går inte längre att leva på en låg pension. Men att slåss om de få jobb som finns är en dålig lösning. Se istället till att minimera den grupp som ska slåss om jobben. Stryp dagens massinvandring till att endast omfatta de flyktingar som uppfyller FN-kraven.

Läs den svenska skjutjärnsjournalisten Julia Caesars träffsäkra krönikor om ett samhälle i gungning. Här finns länkarna:

www.korta.nu/jc

Permalänk | Anmäl #3 Cavatus Carlson, 2010-07-05, 09:13

Bo T skriver ovan: "Utbildning fungerar bara på personer med rätt begåvning". Det ligger något i det. Här kan man skapa sig en viss bild av hur det står till i världen:

http://sv.wikipedia.org/wiki/IQ_and_the_Wealth_of_Nations

Därefter kan man dra egna slutsatser om dem som förväntas rädda de svenska pensionerna. Bakom Bo T:s inlägg döljer sig alltså ett stort mått av pragmatik. Här finns mer pragmatik om dagens Sverige:

www.korta.nu/jc

Permalänk | Anmäl #4 Cavatus Carlson, 2010-07-06, 13:03

Vi lever i ett långvarigt socialistiskt experiment, som endast på senare tid låtit människor välja något alls själva. En av de grundläggande lögnerna är att det finns EN kaka som skall delas på.

På omedelbar sikt är det naturligtvis så. Flyttar man resurser till ett ställe, försvinner de någonstans ifrån.

Men på längre sikt är det just en lögn. Ju fler människor som engagerar sig, som gör saker som andra vill ha, som producerar något, som driver egna företag - desto större kaka. Det är inte de äldres fel att det inte finns jobb åt de unga idag.

Snarare är det skolans och politikernas fel att ungdomarnas möjligheter här i landet, med alla legala bromsklossar, är begränsade. Och ungdomarna gör naturligtvis det som alla i den situationen gör: De drar. De tar med sig sin kunskap, sin utbildning som vi alla betalat för, och de flyttar från Sverige, eftersom de ser landet som en inkrökt liten håla där politik handlar om "vem som skall få vilken del av kakan".

Ärligt talat skulle det vara klädsamt att slippa höra om den där kakan. Det är inte ungdomarnas fel eller problem, det är Sveriges.

Permalänk | Anmäl #5 Sven P Andersson, 2010-07-06, 14:05

#5 Sven P Andersson:

Tyvärr har du rätt Sven. Jag är snart pensionär och jag sticker, min ena son som är lärare sticker, min andre son som är energiingenjör är med ena foten utanför riket. Norge befolkas av svensk kompetens... Var i hela friden ska detta sluta? Ett nordiskt fattighus med militanta gaphalsar som FI, eldande upp pengar på gator och torg, rasistiska organisationer i kravaller med svennebanan-hatare, stadsdelar eller varför inte hela städer i
brand.. Gud hjälpe gamla Sverige.

Permalänk | Anmäl #6 Jan Wiklund, 2010-07-06, 14:16

//www.B2BVogue.com/ replica fake Cartier jewelry tiffany jewelry, supply tiffany Christian Dior jewelry necklace,925 sterling silver tiffany, replica Bvlgari jewelry Tiffany jewelry, Tiffany & tifanny co jewelry, Replica Tiffany tiffany jewelry, replica jewelry wholesale, tiffanys tiffany wholesaleTiffany jewelry, tiffany Pandora jewelry replicas, Tiffany replica jewelry, tiffany Tiffany replicas, designer replica iffanny Juicy Couture jewelry

Permalänk | Anmäl #9 dai278350493@gmail.com, 2010-07-22, 07:20