Arbetslinjen handlar om att satsa på företagare

Valet i höst är en folkomröstning om arbetslinjen. Jobben, välfärden och starka statsfinanser är våra främsta prioriteringar inför nästa mandatperiod. Orosmolnen över Sydeuropa gör att återhämtningen måste mötas med omsorg och ansvar, inte med nyckfulla alternativ. Samtidigt går Alliansen in i valrörelsen med en framtidsinriktad agenda: vi måste vidareutveckla en jobbskapande arbetslinje för att möta Sveriges långsiktiga utmaningar.

Sveriges återhämtning efter den svåraste finanskrisen på åttio år har inletts. Vårt land kan komma starkare ur krisen än andra jämförbara länder. Arbetslösheten är en utmaning, men vi kan skönja ljuspunkter. Tillväxten under det första kvartalet tillhör de högsta i västvärlden. Sysselsättningen stiger nu gradvis. Företagen börjar anställa igen och jobbchanserna ökar. Antalet nyanmälda platser vid Arbetsförmedlingen har ökat med nästan 60 procent jämfört med maj 2009. Samtidigt står vi med starkast offentliga finanser i EU.

Återhämtningen är emellertid långt ifrån säkrad. Vår nära omvärld tyngs ned av skuldberg som kan ta generationer av hårt arbete att råda bot på. Vänsterregeringar i Spanien, Portugal och Grekland får nu se resultatet av kortsiktig överbudspolitik. Nedskärningar i välfärden och skattehöjningar för vanligt folk är den bittra medicin som nu erbjuds för att stävja skuldkrisen i övriga Europa.

Låt mig därför vara tydlig: med Medelhavskrisen i färskt minne påminns vi återigen om att hålla statens finanser i strikta tyglar. Sveriges långsiktiga tillväxt bygger på stabilitet, tydlighet och förutsägbarhet. Arbetslinjen måste säkras. Vår ambition att öka drivkrafter till jobb och företagande behöver löpa parallellt med strikt finansiell planering. Sverige måste fortsatt gå före vad gäller budgetdisciplin. Varje uns av upplevt risktagande är känsligt för marknaderna. Oförutsägbara alternativ leder till osäkerhet. Ansvar måste alltid gå före populära tillrop. Så har regeringen lotsat Sverige genom finanskrisens efterskälvningar. Så vill vi fortsätta regera efter valet.

Arbetslinjen är en viktig förklaring till att Sverige har stått emot krisens omedelbara påfrestningar. Kombinationen av att öka drivkrafterna till arbete och reformerna i socialförsäkringssystemet är starkt bidragande faktorer till landets relativt gynnsamma läge. Farhågorna som uttrycktes i krisens hetta har inte fullt ut materialiserats. Det blev inte 12 procent hög arbetslöshet som befarades av experterna när svallvågarna från Wall Street svepte in över landet. I maj 2010 hamnar Sverige på under 9 procent, enligt Statistiska Centralbyrån. Sysselsättningsfallet dämpades snabbare än vad som förutsågs och arbetskraftsdeltagandet påverkades därtill marginellt. Nu står landet dessutom med en måttfull men positiv sysselsättningsökning. Samtidigt är antalet sysselsatta 137 000 fler i maj 2010 jämfört med maj 2006. Det vill säga jämfört med våren då den förra regeringen styrde landet mitt i en superkonjunktur samtidigt som jobbutvecklingen i stort sett uteblev.

Sveriges långsiktiga utmaningar är angelägna. Det handlar om att färre ska försörja fler. Vi lever längre, vilket i sig är fantastiskt, men samtidigt ställer det ökade krav på vården och omsorgen. Försörjningsbördan ökar till följd av de demografiska förändringarna. Vi måste vidare möta klimatomställningen och nya möjligheter som kommer av globaliseringens tidevarv. Utanförskapet måste fortsatt bekämpas så att alla som vill och kan arbeta skall ha möjlighet att delta i arbetslivet utifrån sin egen arbetsförmåga. Samtidigt behöver vi öka jämställdheten och främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Min uppfattning är att en jobbskapande arbetslinje är vägen framåt. En offensiv företagarpolitik är en nyckelfaktor i denna ambition. I dagarna presenterade jag ett upprop för ett bättre företagsklimat på Flerjobb.se. Det är portal som syftar till att engagera företagare i valrörelsen och samtidigt tydliggöra kopplingen mellan jobb och företagande. Det är helt centralt med en politik som understödjer att företag startar, stannar och utvecklas i Sverige.

Det finns i dagsläget trösklar som behöver sänkas. Många potentiella företagare upplever hinder när de räknar på riskkalkylen att gå från säker anställning till egenföretagare. Vissa mindre arbetsgivare värjer sig dessutom för att växa sig större. Det anförs ofta att det skulle handla om praktiska svårigheter att starta företag, vilket i sammanhanget är av mer än sekundär karaktär. Huvudproblemet med att starta företag, anställa och utveckla verksamheten är att det inte motsvarar den förväntade lönsamheten.

I alliansens reformgrupp för entreprenörskap och företagande föreslår vi en rad prioriterade åtgärder. Det handlar om att verka för att forsknings- och utbildningsklimatet förbättras. Vi överväger riskkapitalavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, lägre moms för vissa tjänster och vill fortsatt säkerställa en konkurrenskraftig bolagsskatt. Allt detta givet att vi bibehåller statsfinansiell soliditet.

Ett annat prioriterat område rör matchningen på arbetsmarknaden. Vi vill se flera vägar tillbaka i arbetslivet. Vårt förslag handlar om att vidareutveckla ett större individuellt stöd och fokuserade insatser oavsett om en person är arbetslös, sjukskriven eller förtidspensionerad. Metoderna bör utgå från att kartlägga varje människas behov genom så kallad "profiling". Det innebär att man kan koncentrera rätt insatser, inte minst för långtidsarbetslösa, från första stund som den jobbsökande går in genom dörrarna på Arbetsförmedlingen. Därtill tillkommer en tydligare samverkan mellan myndigheter. Kompletterande aktörer har en given roll i ett matchningscentrum i takt med tiden. Vi kallar det Jobbhus.

För Alliansen är vidare arbetslöshetsförsäkringen en grundpelare för omställning och strukturomvandling. Vår utgångspunkt är att människan ska möta ett modernt a-kassasystem som erbjuder en sund omställning mellan två jobb. Under mandatperioden har alliansregeringen genomfört en rad förändringar som har syftat till att komma bort från det permanenta försörjningsstöd som tidigare kännetecknade systemet.

I grunden har reformerna varit positiva men viktiga utmaningar kvarstår. Vi ser exempelvis att den administrativa bördan stundtals medför oacceptabelt långa handläggningstider och att många fortfarande inte har ett försäkringsskydd genom medlemskap i a-kassa. Regeringen har nu tillsatt en socialförsäkringsutredning som presenterar sitt resultat 2013. Från vår sida är vi tydliga med ambitionen att löpande pröva hur arbetslöshetsförsäkringen kan förbättras för att gå jämna steg med enskildas omställning på arbetsmarknaden.

Mot vår politik står de rödgrönas alternativ som presenterades i våras. I skuggbudgeten föreslås en rad åtgärder som tyvärr kan leda landet i fel riktning. De rödgröna väljer att möta återhämtningen med skattehöjningar. Det handlar om ökade inkomstskatter för tre miljoner löntagare, kraftigt höjda bensinskatter och en särskild kilometerskatt som slår mycket hårt mot landsbygden. Dessutom vill vänsteroppositionen införa en ny fastighetsskatt och återinföra förmögenhetsskatten vilket främst hämmar storstädernas tillväxt. Det är uppenbarligen en ny rödgrön förmåga att förena landsbygds- och storstadsfientlig politik samtidigt.

Oppositionens enskilt största föreslagna post på intäktssidan, utöver regeringens, är fördubblade arbetsgivareavgifter för unga under 26 år. Det handlar om 20,6 miljarder fram till 2012. Detta skulle innebära ett dråpslag för landets arbetsgivare, men framförallt mot nästa generations arbetstagare. Enligt Socialförsäkringsutskottets beräkningar rör det sig om uppemot 30 000 färre unga i jobb om arbetsgivarna kompenserar det föreslagna kostnadstrycket med uppsägningar. I ett läge med hög ungdomsarbetslöshet behöver vi sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, inte bygga barriärer.

Men det tar inte slut där. De rödgröna erbjuder även klassisk siestapolitik. Fritidsambitioner går före ansvar. Två av tre rödgröna partier vill se arbetstidsförkortning. En ny form av friår, ett så kallat utbildnings- och företagsvikariat, kan bli verklighet vid ett eventuellt maktskifte. Matchningen skulle gå fyra år bakåt om aktiva insatser i form av personliga jobbcoacher avskaffas till förmån för passiva program. Samtidigt föreslår de större budgetmedel till A-kassa, än på hela deras jobb- och utbildningssatsning.

Mycket står på spel i höstens val. Vi presenterar en jobbskapande, modern och framåtinriktad arbetslinje: en tydlig viljeinriktning om var vill ta vårt land för att möta morgondagens samhällsutmaningar. Alternativet är riskfyllt. Sverige har inte råd med osäkra kort när vi står inför en skör återhämtning i Europa. Arbete måste komma före bidragslinje. Vi måste blicka framåt, inte backa in i framtiden med föråldrade lösningar.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25446

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tobé har skrivit här förut och då var kommentatorsfältet spärrat. Så ska kolla om denna kommentar går igenom.

Permalänk | Anmäl #1 Doktor Eleph@nt, 2010-07-05, 19:14

En klassiker i repris:

Jag koncentrerar mig på det allt mer använda ordet arbetslinjen.

Ordet arbetslinjen använde Ernst Wigforss för att beteckna:

"Ju svårare krisen blir, ju mera arbetslösheten växer, desto mindre blir inkomsterna i hela samhället, desto mera måste alltså kravet på sparsamhet skärpas, och desto omöjligare skulle det bli att sätta i gång arbeten. Inför den växande arbetslösheten skulle medborgarna alltså bekymrat men undergivet säga till varandra: Vi är för fattiga för att kunna arbeta. Och ju fattigare vi blir, desto mindre har vi råd att arbeta.
Det finns inget folk med sitt sunda förnuft i behåll, som i längden kan slå sig till ro med en ekonomisk visdom av detta dårhusmässiga slag. Om inkomsterna sjunker, om fattigdomen ökas, beror det uppenbart på att vi inte arbetar lika mycket som förut, att vi inte håller den produktiva verksamheten i gång, och den första uppgiften måste därför bli att åter öka arbetstillfällena och utvidga produktionen." (Har vi råd att arbeta, 1932)

Alltså: Vi ska öka den offentliga utgifterna i tider av ekonomisk konjunkturnedgång.

Den som läser nationalekonomen Paul Krugman i New York Times "Punishing the Jobless". Det är ju precis vad han föreslår nu när som han konstaterar: "Today, American workers face the worst job market since the Great Depression..."

Alltså: Ordet jobblinje är en makroekonomisk term, det betecknar inte - som den borgerliga regeringen gör - att påföra den enskilde individen ekonomiska incitament för att arbeta genom att sänka deras skatt samt att göra det mindre ekonomisk gynnsamt att leva på bidrag och ersättningar.

Ekonomiska incitatment har betydelse, det har det. Men när de används ska man göra en avancerad kalkyl över dess effekter och särskilt beträffande vad som ger bieffekter av oönskat slag.

Min tes är: Den borgerliga regeringen och även statliga myndigheters kalkyl av ekonomiska incitaments bieffekter är svaga.

Om vi tar de ofta diskuterade sjuka så försämras deras ekonomiska villkor i syfte att de ska komma tillbaks till arbete.

Men som Björn Johnsson visade ökade sjuktalen därför att rehabiliteringskedjan bröt samman vid besparingarna för att bekämpa 1990-talskrisen.

Det är staten som brustit i sina åtaganden och det är rehabkedjan som ska återupprättas och inget annat.

Om nu folk går och jobbar fastän de är sjuka så kan det innebära att de får allvarligare sjukdomar senare, vilket leder till längre sjukskrivningar längre fram. (EX. BIEFFEKT)

Om folk går och jobbar fastän de är sjuka minskar sjuktalen och då kan staten fästa mindre uppmärksamhet på och utföra färre åtgärder för att få en effektiv rehabkedja. (EX. BIEFFEKT)

Och kanske det viktigaste: Artificiellt låga sjuktal håller tillbaka forskning på de vanligaste sjukdomarna som folk är sjukskrivna för. Det är allvarligast för det är ju just detta som är själva grundproblemet. (EX. BIEFFEKT)

Avslutningsvis: Arbetslinjen betecknar makroekomiska att staten ska öka utgifter i tid av ekonomisk nedgång.

Den riktiga lärdomen av den Wigforss och Keynes är att: Staten ska alltid fästa uppmärksamhet på medborgarnas möjlighet att efterfråga varor och tjänster och försöka optimera den förmågan.

Tror ni att landets 1,2 miljoner fattiga kan efterfråga så mycket? Tror ni att de 250 000 nya fattiga sedan 2006 bidrar till mycket till efterfrågan i samhället? Nej.

Mickey mouse hade varit stolt över den borgerliga regeringens politik.

Permalänk | Anmäl #2 Doktor Eleph@nt, 2010-07-05, 19:25

Tyvärr har regeringen inte gjort så mycket de gångna 4 åren...

Jag är nu i almedalen på gotland och lyssnade idag bl.a. på Magnus Henreksson, Urban Bäckström och Rune Andersson... Rune konstaterar att företagsklimatet i Sverige fungerar jättebra för stora företag och medelstora dito... Dom har resurser till administration, jurister, har en lokal fackklubb mm när det blir problem...

Den lokala fackklubben vet att Nils är helt omöjlig o att ingen vill arbeta med honom... Därför godkänner man att han blir uppsagd...

Det mindre företaget har ingen fackklubb istället kommer en ombudsman som har noll koll och kräver 32 månadslöner av det lilla företaget som kanske stryker med på cupen...

Räknenissarna på finansen (läs Anders Borg m.fl.) tar inte heller hänsyn till mikroekonomiska realiteter... För att vi ska få småföretag som växer så krävs det förändringar i regelverket... Många småföretag är inte heller lösningen, Grekland har massor av småföretag (butiker, resturanger, turistaffärer mm)... Dom har inte så hög produktivitet....

Det krävs små företag som växer i rätt branscher som kan tjäna pengar och skapa bra intressanta hyggligt betalda arbeten...

Det saknar vi i Sverige idag och tyvärr har alliansen inte skapat speciellt mycket de gångna 4 åren... En del ja, bättre än vad S hade gjort, ja men inte tillräckligt...

Permalänk | Anmäl #3 Jonas Melander, 2010-07-05, 21:51

Artikelförfattaren har visst halkat i sommardaggen på morgonsidan:
-"Grekland har massor av småföretag"-
-joviisst, -och som inte betalar skatt, -därav nödhjälpen från IMF,
-inget att apostrofera.
Makroekonomierna liknar en katt som ser något undflyende och biter sig i svansen.

Permalänk | Anmäl #4 Ebbe Cederblad, 2010-07-06, 05:57

Alliansen har avsevärt mera trovärdighet än de rödgröna när man vill vara småföretagarvänlig. Men även om det förmodligen finns en ärlig vilja hos alliansen, är det tyvärr ändå mycket snack och väldigt lite hockey.

Permalänk | Anmäl #5 Gunnar, 2010-07-06, 11:22

När det är tuffa tider lämpar företagen ansvaret på stat och kommun istället för att planera för buffert i dåliga tider för sina anställda - tro fan att kostnaderna som betalas att skattepengar ökar. Det finns företag i världen som tom har avstått från utdelning en period för att hålla sysselsättningen i gång, läste jag någonstans. Nu pratar vi om det mellanstora och stora. Här lite fakta:

http://www.ekonomifakta.se/sv/Artiklar/2010/Maj/Ingen-tillvaxt-av-privat...

Permalänk | Anmäl #6 Elina Rågeli, 2010-07-06, 12:36

Anders Wall skrev en utmärkt artikel, med både hjärta och hjärna här på Newsmill :)

Läs!
http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/13/narmar-vi-oss-slutet-pa-valfar...

Permalänk | Anmäl #7 Elina Rågeli, 2010-07-06, 13:06

Sverige har också en ekonomi som bygger på spekulation i bostäder gödd av en övergenerös Riksbank så var lagom stöddig.

Det blir recession igen redan 2011 när styrräntan är uppe på 2% och sen kommer staten att få gå emellan för att rädda bankchefernas löner och bonusar igen.

Permalänk | Anmäl #8 Bo T, 2010-07-06, 13:31

d be replica Chanel identified with author to replica handbags outlet ease referencing. The writer 2009 Spring Handbags wholesale should ensure that authors lv handbags meaning is not distorted. cheap replica Paris Souple & Classic It is also very replica Chanel important that the writer Mahina wholesale gets the facts on Chanel wholesale the subject not opinions replica Chanel and the writer is Mahina replica also allowed to criticize the author. DialColor: Salmon WatchBracelet: Rubber - Blue

Permalänk | Anmäl #9 laiji, 2010-07-19, 02:05

The same logic holds true for Breitling replica watches as well. The original models are exorbitantly priced; and so, there is more than ample demand as well as availability of cheaper replicas of the same.rolex
rolex watches
omega watches
fake rolex
rolex replica The market for cheap replica watches is therefore quite buoyant.

Permalänk | Anmäl #10 liumang, 2010-07-21, 13:34

The first thing you notice about this shoe is bright red top. footwear upper also includes money in detail. White is put into use on the inner wall, Nike swoosh, sole, laces, and other regions around the sneaker.
shoes sneakers Dhaka, the capital of Bangladesh,
nike sneakers are Cole Haan, which designs,despite their ban in 2002.
cheap jordans is one of the world's cities most polluted by plastic bags,
asics running shoes

Permalänk | Anmäl #11 liumang, 2010-07-22, 12:44