Är Sverige en familjepolitisk sovjetstat?

Jag trodde att det skulle handla om något allvarligt, som de onödigt många barn som placeras i fosterfamilj i Sverige. Men nejdå, i Kanada gråter de för att...svenska barn går på dagis!
Fånerier, Jonas.

Ett liknande förtryck och genomkorrumperat system finns inom hur skogen ska skötas. I Sverige har makthavarna bestämt att skog ska kalavverkas. Den kontinuerliga metoden med avverkning av de största träden är förbjuden. Skogsägare som vill sköta sin skog på eget sätt får juridiska problem med byråkraterna. Det svenska systemet är nog världsunikt och som gjort för stora företag med stora maskiner och anställd personal.

Till Mats Forssblad #1: Om Jonas Himmelstrands artikel bara är "fåneri" - varför går den psykiska ungdomsvården på knäna nuförtiden? Varför behöver så många svenska tonåringar psykvård? Kan det inte ha något att göra med hur svenska barn uppfostras?

Detta var den största Ballony jag läst på länge. Det känns inte som om ett enda ord var sant.

Bra artikel enligt mig och samtidigt tydliggörande av vad som dagligen sker i Sverige, "världens modernaste land".

Det som skiljer Kanada mot svensk tradition enligt artikeln är att i Kanada så ser människor som en självklarhet att det är föräldrar som uppfostrar sina egna barn.

I Sverige är det precis tvärtom, här är det "omodernt" att vara uppfostrare och studier i hemmet rankas som rent fåneri, även om hemmavarande förälder är utbildad pedagog.

Varför accepterar vi svenskar att samhället uppfostrar våra barn? Att samhället KRÄVER att ha med tid med våra egna än vi själva har?

Jo, genom en mycket planerande och strategisk familjepolitik som bygger på hjärntvätt av vilka normer som skall gälla för att vara "bra" föräldrar.

Hur skulle samhälle och rådande hegemoni kunna nå människor om man inte i tidiga år för barn och tidiga år för föräldrar fick styra hur, varför stat och kommun bäst uppfostrar dina egna barn genom "planerad" och "pedagogiskt" lärande av personal som i sin tur utbildats i "det naturliga".

Hjärntvätten har som syfte att få föräldrar att uppfatta detta som "naturligt" och "helt normalt" och någotsom vi inte behöver reagera över, detta ombesörjer stat och kommun, åt oss föräldrar.

Artikeln visar på att man behöver åka utomlands för att se hur skev bild förskole och grundskole lagarna är i, Sverige.

Antingen skall du uppfostras till den aktive medborgaren och tänka kollektivt, för att senare träffa verkligheten, där individualism gäller, eller så är chansen stor att du drabbas av skolans utslagningssystem i äldre år.

Ett exempel, förskolelagen grundas på att barn skall skolas utifrån demokratiska värdegrunder. I mina ögon ser detta ut som att man utgår ifrån att all förskolepersonal menar exakt det samma med demokratisk värdegrund.

Riktigt så "hjärntvättade"är ändå inte vi människor, ännu, men låt det "naturliga" och "politiskt korrekta" få råda ett tag till så är vi där.

// henrik

Den psykiska vanhälsan hos tonåringar har fullkomligt exploderat i ditt drömland USA de senaste åren: Tio procent av tonåringarna tar antidepressiva läkemedel och självmorden har fördubblats. Detta under Bush-epoken. Hur förklarar du det?

Man behöver ingen större fantasi för att lista ut vilka som skulle hemskola sina barn i sverige: Religiösa galningar. Inte minst skulle säkert döttrar till ortodoxa muslimer få "hemskola".

Intressant artikel måste jag säga. Även om jag inte håller med artikelförfattaren. Jag är själv moderat politiker och var nyligen med om att i barn- och ungdomsnämnden avslå en ansökan om hemundervisning. Ett beslut jag står för och tycker var rätt.

Vad gör du till vardags,Jonas? Familjepolitisk debattör och författare till en bok... Men du verkar vara en hejare på att tala? Inte ett öga är torrt när du beskriver Sovjetstatens undermålighet. På en konferens också, med psykologer och allting. Hur fick du detta hedersuppdrag tro? Jag tror dig tyvärr inte. Sorry, men mina ögon är torra. Mina barn växte upp på dagis, nu är de vuxna och har egna barn. Fan Jonas.. Alla är välartade. Kan det vara mig det är fel på?

Vet du...

Jag begriper inte varför svenska föräldrar inte tar sina 18 månader f-penning, tar ut i 50% och 25%-bitar, saxar sina arbetstider...så att de små inte behöver vara så långa dagar på dagis som du beskriver. Eller varför de inte "byter barn" med vänfamiljer.

Svenska föräldrar har både pengar (f-penning) och lagstiftad rätt att deltidsarbeta när de har småttingar. Tills barnet är 8 år.

Ingen Stat hindrar pappor & mammor att göra just detta. Försäkringssystemet och lagstiftning är designat för att pappa & mamma ska kunna göra just detta.

Varför gör de inte det?
Svaret finns någon annanstans än i att Staten Tvingar Dem!

PS

Vems skol & familjekonferens gästade du i Kanada? Bara ett 20-tal åhörare. Var det en pingstförsamling?

Jag håller med om att människor naturligtvis ska få bestämma detta själva. Beträffande familjepolitik så är det här bara en liten del om hur stark makt byråkrater har över familjen, i synnerhet pappor. Skriv gärna en artikel om den så utstuderat Sovjetiska familjerätten och dess Status Quo principer medan du ända är i farten :-) Dvs om du vågar vara så politiskt inkorrekt.

Mindre delar av artikeln kan jag ge medhåll, men ärligt talat Jonas, för att summera är ditt budskap löjeväckande. Att referera till tårar och gråt över så banala saker som att vissa barn i Sverige: ve och fasa, går på dagis 6 timmar dagligen! Det finns ex. barn som blir våldtagna dagligen, var finns din och de kanadensiska psykologernas känsla för perspektiv? Titta ex. på filmen Lilja forever vet jag.

Att hemskola tycker jag att man ska vara mycket restriktiv med. Våra barns framtid är superviktig, och i denna ligger att få möjlighet till en så god utbildning som möjligt. Kan verkligen en icke-lärarutbildad förälder tillgodo se detta? Jag tvivlar på detta starkt.

Vad gäller känsliga barn, ex. blyga och andra, så är det enda som hjälper konfrontation. Att träffa andra och utveckla sina sociala förmågar är något man måste göra för att kunna fungera i arbetsliv osv. som vuxen, även om det är jobbigt ibland! Livet är faktiskt jobbigt ibland, och det är varje förälders uppgift att hjälpa barnen att bli starka, goda och självsäkra individer som inte knäcks då dem möter en kris. Faktum är att vi alla, eller åtminstone merparten av oss, faktiskt någon gång möter en kris i livet. Förmågan att resa sig efter en kris är avgörande, och något som vi som föräldrar kan hjälpa barnen med.

Nej, skärpning Jonas. Sluta curla dina barn så fullständigt så kommer du att göra dem en stor tjänst!

Rösta KD då Jonas, det enda parti som fokuserar på familjefrihet.

Att så många går på dagis och inte är hemma som små kan man kanske ha synpunkter på.

Men att de kufiska sekt-föräldrarna skulle undervisa sina barn själva hemma, det skrattar jag åt. Ha, ha, ha.

Tack för en bra artikel, Jonas. Det är bra att du vågar ta upp detta ämne som är så tabu i Sverige.
Visst ska vi ha BRA förskolor och BRA skolor. Men det passar inte alla barn, precis som du skriver. Deras föräldrar ska såklart kunna göra andra val.

Det är inte så lätt att förmedla känslor i det här klimatet! Tack Jonas, du skriver sådant jag också tänkt.

Jag tycker inte heller att det är så lätt att göra det som inte har bestämts genom systemet att det ska subventioneras eller understödjas - t ex själva ta hand om barnen. Men det är bra att du skriver just om känslorna. Det är ju därför jag vill vara med barnen. Inte för att jag är pedagogisk eller har mest erfarenhet. Det är inte det som är poängen. Jag vill vara med mina barn för att det ger mig ett mervärde. Jag tror också att de starka band vi utvecklar till varandra kommer att vara värdefullt i hela deras liv också. När föräldrar och barn har bra relationer, kommer hela samhället att kännas bättre. Då borde det vara lättare för föräldrar att själva t ex ta ansvaret för barnens undervisning, om de vill det.

Ja Sverige är mer totalitärt än vad nånga tror... Lill DDR liksom!

Hemundervisning är allmänt effektivare och speciellt om stora resurser sätts in. Dessa barn presterar faktiskt bättre än de i konventionell skola. En undervisning blir naturligtvis mer effektiv ju färre elever det är per lärare. Klasser med 25 elever per lärare är långt sämre än med 5 elever. Länder som USA och Ryssland har i storleksordningen någon tiodel av eleverna i hemundervisning. Många västländer har hemundervisning grundlagsskyddad. Att förbjuda saken är extra korkat eftersom det kostar staten mindre och den svenska skolar blir allt sämre. Universiteten liknar allt mer lekstugor. Om vissa föräldrar lär ut mycket om någon sekt har ingen större betydelse i sammanhanget. Om man kan få bilen lagad gratis så är det naturligtvis få som gör detta själv och på liknande sätt fungerar det med barnen. Det är bara att tillåta detta för dem som är intresserade.

Henrik Unné är det bättre i USA nä där mår massor av ungdomar dåligt varför gör dom det man kan lika gärna skylla på deras samhälle också och demonisera det som demoniserar det Svenska? Och som ungdom själv så ser jag inte den massiva psykologiska problem som du beskriver.
Visst finns det ungdomar som inte mår bra men att påstå att Svenskt dagis eller uppforsling eller välfärd statens som sådan skulle vara primär anledning är inge bra argument. Dagis lär barn problem lösning, kreativa idéer , och barnen lär sig samarbete och att vara social med andra jag är glad att Dagis fanns många barn får nära vänner för livet där.

Men hemskolning är idioti framförallt att det ofta används för föräldrar att sparka sina tankar och idéer, ideologier, religioner och verklighetsuppfattningar till sina barn som fakta vi kan ta kreationism. Och sorgligt nog så är detta vad många nu i USA får lära sig istället för vetenskap.. ja hemskolning är så bra.. inte. Föräldrar har inte alltid i pedagogisk eller akademisk kompetens och i framförallt inte alla ämnen.

Ok barn med svårigheter får inte hjälp.. då vill jag ställa frågan hur kommer det sig att det i Sverige finns special klasser med lågt elevantal för personer med olika svårigheter?

Konservatismen luktar starkt i denna artikeln. Kanske är det så att Jonas vill att kreationismen sprids i Sverige.. kanske vill han ha en ungdom som inget kan om vetenskap eller historia etc.

Instämmer med #20. Hemundervisning är delvis en plattform för religiös indoktrinering, något som barn skall ha rätt att slippa.
Det nämns inte i denna patetiskt sentimentala artikel, men det är svårt att inte läsa mellan raderna. Att avfärda ett land som totalitärt bara för att det inte ser ut exakt som man vill är billig retorik som inte är ovanligt hos den extremkristna högern.

@#19 Igår när jag var ute och körde med min bil så havererade den. Den statliga bilverkstaden gör ett så dåligt arbete och jag får ju inte laga den. Hela kvällen satt jag och grät. Är det inte fruktansvärt? Tidigare var jag på en internatonell konferens för bilister med liknande problem och hela konferensen grät. Finns det något politiskt parti som vill ge svenskarna riktig frihet i bilpolitiken?

Tim Finucane, du tar upp lite negativa aspekter på Sverige. En del kan väl stämma, varför inte granska vår historia med en kritisk blick. Det finns ju negativa aspekter på välfärdsstaten. En del är nog av djupgående natur också.

Men den liberala modellen som är typisk för USA har ju, vilket tex amerikaner sällan vill se, också brister. Att den skulle har färre brister än välfärdsstaten tror jag inte stämmer.

Den skriande fattigdomen bland delar av befolkningen (andra delar är de rikaste som finns), våldskulturen där varje person ska försvara sig själv och sin familj, bristen på omtanke om samhället som helhet. Man har inte ens ett heltäckande sjukvårdssystem.

Eftersom Sverige är modern för alla välfärdsstater jämförs landet ofta med den amerikanska modellen. Båda har styrkor och svagheter, så att naivt vara företrädare för att göra om saker till något slags USA - utan att se denna modells brister - tycker jag inte är realistiskt.

Därmed inte sagt att Tim skulle vara amerikan ursprungligen. Hursom helst har du bott här i 25 år så du torskade ju på det blå pillret om man ska följa ditt resonemang. Ha, ha.

Ytterligare ett par ex: ett pensionssystem som är knutet till ett enskilt företag så när företaget konkar, försvinner även pensionen, den totala bristen på trygghet i arbetet, så att man kan bli avskedad för vilken nyck från arbetsgivaren som som helst osv.

Det är uppenbart av många kritiska kommentarer att många medborgare inte förstår hur beteendemanipulerade och hjärntvättade de är av fyrtio år av hög individuell beskattning och "nästan gratis" barnomsorg, kombinerad med proffsig & ihärdig statlig propaganda om förskolepersonalens förträfflighet framför föräldrarna själva.

Det kan få mig att börja gråta.

Läs mer här: http://www.barnensratt.se/ !

Bo C, man kan väl ha respekt för den som vill ha hemma med sina barn. Det ska man verkligen.

Däremot gömmer sig kristna högergrupper sin mörker-ideologi bakom omsorg om de små barnen. Vi känner omsorg om de små barnen trumpetar man ut! Men i själva verket är barnen bara ett verktyg för att föra fram deras sekt-höger-kristna ideologi.

Ja, Sverige är en totalitär stat där staten vill indoktrinera alla.

För det första, när man läser kommentarerna så förvånas man över att så många tydligen inte kan (vill) skilja mellan USA och Kanada. Det var i Kanada Jonas var!

För det andra så är min fru förskollärare och jag trodde inte mina ögon, när jag såg hennes kurslitteratur, när hon gick sin utbildning. Något som mer liknar hjärntvätt, än det hon fick sig förelagd som kursmaterial får man leta efter. Hon kan fortfarande ha svårt att se skillnaden mellan fakta och indoktrinering - men så är hon uppvuxen här och har under hela sin skoltid utsatts för tillrättalagda läromedel.

Egentligen så spelar det ingen roll vilka samhällsområden vi tittar på så utsätts vi för en massiv desinformation av en genomkorrumperad politrukmedia och "konstruktivistiska samhällsforskare". Den som inte förmår att inhämta även kunskap från utlandet sällar sig förr eller senare till hyllningskören för den svenska livsstilsdiktaturen.

#22 Tim Finucane

Du gör en tankevurpa när du först hävdar att avundsjukan är utbredd och hindrar folk från att växa, för att några ord senare skriva att ''Me, myself and I'' är det enda som gäller. Det finns liksom ingen konsekvens i det.

Dessutom så känner jag invandrare som tycker att svenskar är trevliga och ärliga, om någon hävdar att Sverige är ett U-land säger det nog mer om den personens svårighet att anpassa sig till den svenska mentaliteten.

Visst, Kanada är ett intressant land. Däremot far artikeln ut i tangentens riktning när den helt dömer ut det svenska systemet. Det är riktigt att en hel del unga inte mår bra i dagens Sverige. Det är också riktigt att föräldrar kan vara rädda för att uppfostra sina barn. Men det hänger knappast ihop med dagis eller familjepolitiken idag. Den typen av social/kultrurell påverkan tar decennier för att få genomslag. Brister ska därför sökas i hur det var på 70-80 talen. Och då var t ex långt ifrån alla barn på dagis.
Det Alliansen gör idag är att städa upp. Att professionalisera förskolan är viktigt och har redan blivit ett lyft. Förskolepersonal idag är väldigt duktiga och gör enorma insatser för alla barn.
Familjepolitiken bygger på en avvägning mellan valfrihet och skydd för barn. Hur illa det kan gå när samhället saknar insyn har vi sett alltför många fall på senare år.

#24 Doktor Eleph@nt

Jo jag föll för det otroligt välorganiserade Sverige som jag mött på 80-talet. Det var helt fantastiskt! 100% ordning och reda och det tilltalade mig enormt. Och jag trivdes väl under många år. Men då fick jag det röda pillret...och därefter kunde jag sätta alla 'konstiga' kommentarer (om Sverige som u-land, tex) som jag hade hört och samlat under åren i ett sammanhang. Då började jag se hur mycket av det ljusa Sverige liknar en Potemkinkullis - bestående av mycket som många svenskar föredra att vägra att diskutera (som familjepolitiken som Jonas påpekar väckar starka känslor, eller andra världs kriget).
Obs! Glöm inte att bara för att jag kritiserar vissa saker här så innebär det inte att ALLTING är negativt. Det finns massor som fungerar bra här, bättre än på många håll och det ska vi vara glade för. Samtidigt kan vi inte blunda för det paradoxala - t ex attvi har det 'bästa' när det gäller barnomsorg samtidigt som ohälsan bland svenska barn och ungdomar växer snabbast. Hur går det ihop och vad ska vi göra åt det? Särskilt vi som har barn!!??

#30 Halvbert Erling

Avundsjukan ÄR utbredd, men den finns inte hos alla, självklart. Me Myself and I är inte det enda som gäller, men det står ganska nära nr 1. Hur går allt detta ihop? Jag det är ju detta som är poängen! Svenska värderingar är omöjliga att följa för de slår ut varandra. Alla är jämlika och vi ska prestera vårt bästa (vara duktiga) samtidigt som vi inte ska sticka ut (Jante) och förvänta oss beröm för att vi prestera bra (många duktiga människor är osynliga i sitt arbete). Demokrati och konsensus går inte heller riktigt ihop, tänk på det.

Och visst finns det många svenskar som är trevliga och ärliga, samtidigt är Sverige i viss bemärkelse ett u-land - men det är mycket svårt de svenskar som bara levt i Sverige att uppfatta detta - de tror att Sverige är ett utopi som resten av världen bör anamma! Båda gäller samtidigt, precis som Zimbabwe också är ett uland (i andra bemärkesler) och det finns trevliga människor där. Det ena utesluter inte det andra, men det är min erfarenhet att många svenskar inte klarar av att ha båda dessa tankar i huvudet samtidigt.

Sist, vad gäller att anpassa sig till den svenska mentaliteten - och bli en person som låter dörrar stänga i andras ansikte, kollidera med människor på gatan utan att märka det (the 'bumping treatment' som alla invandrare känner till), inte alltid le mot andra, undvik kontakt med nya människor, dricka alkohol för att bli stupfull, ignorera kunder i butiker, se surt på kunder, gå förbi folk i nöd (det hände en vän när han ramlade och behövde hjälp - sju personer klev över honom), fuska med skatt/försäkringar, mm men låtsas om att man inte gör det, springa fort som fan från konflikter, älska eviga diskussioner som ska leda till 'konsensus', tro att rätt och fel inte finns, tro att maskilin och feminin är bara 'sociala konstruktioner', tro på jämlikhet som går ut på att räkna antal gånger som han/hon byter blöja, handla, städa, tro att hierarkier inte existerar i företag, tro att svensk demokrati är rättvis, tro att staten verkligen bryr sig om mig, inte nämna Gud, prata politik eller diskutera löner (ett trefaldig förbud som jag lärde mig från början), mm - NEJ TACK! Aldrig i livet.

Hur kommer det sig att jag blir bättre bemöt om jag talar engelska i en butik/cafe/restaurang jämfört med om jag talar svenska? Talar jag svenska blir jag osynlig, det blir jag kunden som ska betjäna den anställda, talar jag engelska blir jag sedd, jag får leenden och folk tittar mig i ögonen och blir oftast artigare! Som engelsktalande har jag ett högre värde, som svensktalande ett lägre - det här kan jag uppleva dagligen. Jag satsade fullt ut på att anpassa mig under många år, men nu har jag anpassat mig tillbaka till mina gamla värderingar....de funkar helt enkelt bättre, och jag mår bättre!

Och jag är inte från USA... :-)

Frågan om hur våra barn mår och vilken omsorg/utbildning de ska ha väcker uppenbarligen starka känslor, åt alla håll. Jag vill tacka Jonas för modet att sticka fram hakan i en fråga som är så känslig. En fråga: Varför denna hätskhet, denna hånfulla hugga-huvudet-av-attityd mot någon som vågar ifrågasätta ett system och en grundläggande attityd? Är det så farligt? Ja, kanske är det det.
För om det är så att många barn faktiskt skulle må bättre av att få mer tid med sina föräldrar under de första åren, måste vi förändra en stor del av vårt "tänk", och det får praktiska konsekvenser för hela vårt sätt att leva med barn.
För mig är det självklart att önskan att vara mycket tillsammans med sina barn under de första åren (och sedan också, naturligtvis) borde stödjas av samhället, inte betraktas med misstänksamhet. Vi vet genom kunskapen om anknytning att barn behöver lång tid för att knyta an ordentligt, få sin "anknytningshunger" mättad, så att de till exempel kan fokusera på sådant som att lära sig saker i skolan.

Tim det där stycket som slutar med NEJ TACK, det handlar bara om dina svårigheter att anpassa dig till en ny kultur. Jag tror inte att svenskar är oartigare än andra, men däremot kanske det inte direkt passar med vad som räknas som artighet i den kultur du vuxit upp i.

Utlänningar från anglo-amerikanska kulturen är väldigt utåtagerande i sina anpassningsproblem till svensk kultur. De projicerar sina problem på svenskarna.

Sen tror jag inte heller att svenska barn har mera ohälsa än andra barn allt annat lika, i andra länder.

Utan du gör som man brukar, först intar du en åsikt sedan ser du bara fakta som bekräftar den åsikten.

Tack Jonas för en bra och viktig artikel.

Jantelagen

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

#35 Doktor Eleph@nt

Ja du har rätt på ett sätt - de flesta av oss från utlandet har svårt att anpassa oss. En av de största anledningar är att dt är mycket svårt att sluta lägga märke till saker och ting som är fel eller som inte fungerar. I våra kulturer har vi inga problem med att säga: "Det där är fel!" eller "Varför gör de så där?". Vi har inga problem med att ifrågasätta situationer, politiken, system. Vi är lärda att ställa oss upp och ifrågasätta, för det anses vara en frisk egenskap. Människor som inte gör det är antingen blinda eller de vågar inte.

I Sverige finns det mycket som är bra, men det är inte perfekt, det är inget utopi. Om svensken ser att någonting är fel så säger han sällan något om det. Som bäst grublar han över en kopp kaffe tillsammans med andra, eller så 'diskuterar' han det annonymt på en diskussionsforum. Man går inte ut på gatan med en skyllt om inte alla gör det, för man vill inte stå ut (bete sig annorlunda, och därför se dum ut). Mwen för oss det är normalt att ifrågasätta, det är en del av den demokratiska processen, det är att värna om demokratin (o man tycker att det är det viktigaste). Att ifrågasätta öppet är ett sätt att skydda oss från dumma beslut och statlig övergrepp.

Problemet i Sverige är att det är nästintill förbjudet att ifrågasätta någonting. Svenskar får göra det de emellan, bara de gör det privat. Utlänningar likaså. Men om en utlänning gör det offentligt reagerar svensken - som du - med att ta det personligt. Svensken blir upprörd för att någon annan är upprörd över någonting annat.

Min svåger bor i Australien. Om svenska barn vore lika friska som alla andra, hur kommer det sig att man i Australien diskutera den svenska ohälsan? Hur kommer det sig att en så obeydligt antal människor får så mycket uppmärksamhet på andra sidan jordklotet.

Beträffande "först intar du en åsikt sedan ser du bara fakta som bekräftar den åsikten." - jag försökte länge att ignorera det som mina ögon såg, och det var de fakta som jag gradvis kom över som fick mig att häpna - mina kännslor och intryck var rätt, tyvärr. Det gjorde mig mer ledsen för jag insåg att det inte gick att låtsas bort alla problem, som jag försökte göra i min strävan att 'vara svensk'.

Doctor Eleph@ant - varför döljer du dig bakom en alias? Det är sååååå svenskt....

Tim, den största delen av ditt svar gäller konflikträdslan hos svenskar. Instämmer jag i. Om någon riktig katastrof inträffat eller några riktigt stora missförhållanden uppdagats. En politiker och myndighetsperson går då ut offentlig med kommentaren: Det här är inte riktigt bra. Sedan förväntas alla glömma bort det hela.

Jag är säker på att du kan se saker i vår kultur som vi inte själva tänker på. Bra. Men nu är ju du inte längre utifrån Mr Bluepill.

Du beskriver det homogena systemet. Välfärdsstatens ordnande med folkhälsan och annat kan väl ses som ett system. Individen, särskilt om man är arbetslös, fattig eller sjuk är ju knuten till statliga åtgärder. På det sättet är ju individen beroende av statliga institutioner.

Du och andra frihetstörstande invidider vill då minska välfärdstaten. Ni ser er som ljusets riddare. Men i själva verket så ersätts individens beroende av staten bara med ökat beroende av institutionen marknaden. Så den totala mängden frihet för individen ökar inte.

De mest fria individerna är de allra rikaste i en liberal marknadsekonomi med låga skatter. Deras rikedom gör dem oberoende av marknadens krav, deras låga skatter gör staten liten och svag, den förmår inte lägga sig i något. Problemet är att detta inte gäller de överväldigande delen av befolkningen, för dem gäller vad som redan sagts ovan.

Det är därför som moderaternas ideologi som betonar individens frihet inte alls är sann. Deras åtgärder ökar inte alls individens frihet.

Anonym? Supersvenskt? Yes Tim, tummarna upp.

Jag skulle vilja gå så långt som att säga att moderaternas och andra borgerliga partiers betoning av frihet för individen bara är en täckmantel för att gynna en minoritet av rika medel- och överklassare.

Den ena larmrapporten efter den andra kommer som varnar för alla problem som finns i skolvärlden - men ingen tycks fatta vad sägs! Sover vi?

Igår varnade 26 psykologer i en artikel i Göteborgs Posten för den eskalterande ohälsan bland dagisbarn i Göteborg, med för stora grupper - som riskerar ge livsbestående skador för dessa barn.

Det är dags att vi börjar lägga ihop vad som rapporteras och dra realistiska slutsatser. Det är dags att se sanningen i vitögat och agera!

Dick Olsson

Jag törs mig på följande gissning: Många av de negativa kommentarerna här kommer från föräldrar som inte vill att någon skall ifrågasätta den socialistiska idén att deras barn måste umgås mer med underutbildade, lågavlönade och överarbetade främlingar än med sina egna föräldrar eftersom blotta tanken kan ge nämnda föräldrar dåligt samvete. Skaffa inte barn om ni inte kan ta hand om dem själva.

Jag tycker att föräldrars syn på vad som är bäst för just deras barn skall respekteras till dess att de förverkat sin rätt att vara föräldrar.

Jag ser fördelar med dagis. Barn utvecklas och lär sig genom lek och inte minst att leka med andra barn. Finns nog inget som slår dagis när det gäller att utveckla social kompetens.

Problem uppstår när alla måste stöpas i en och samma mall. Och när dagarna på dagis blir längre än vad det enskilda barnet egentligen orkar med.

Doctor Eleph@ant

Intressant att du bestämmer ÅT MIG att jag "och andra frihetstörstande invidider vill då minska välfärdstaten." När har jag sagt detta? Du tar dig en frihet som inte är din.

Du antar som många andra att kritik mot staten innebär att man automatiskt är HELT emot välfärdssytemet. Men detta är fel, jag är inte emot det, och jag tror att alla andra som är kritiska är inte det heller. Det finns mycket positivt i välfärdssystem, och Sverige har kommit långt i denna fråga, varför man blir förvånad när det slår helt fel. Hur kan det svenska systemet/modellen slår så fel???? Det är det som många länder börjar nu undra när statistiken visar att någonting har gått snett. Eller så ska vi bara avvisar den statistik som vi inte gillar (som politikerna verka göra)?

Det jag är emot är när staten bestämmer för mycket, eller när den inskränker mina valmöjligheter. Samt när den medvetet lurar mig och andra. Som t ex när jag nu som egenföretagare blir jag glatt informerad av F-kassan att sjukförsäkringen blivit ännu bättre. Nu får jag välja 7, 14, 30 eller 90 karensdagar. Upp till 6 dagar kan jag inte längre vara sjuk - som alla anställda kan - och detta kallas för en förbättring! Kejsarens nya sjukförsäkringen säger jag! Visst ska jag ha rätt till samma sjukförsäkring som alla andra, eller så ska jag dsikrimineras. Det här är bara ett exempel bland många där vi medborgare blir lurade.

Dick Olsson säger helt rätt "Det är dags att se sanningen i vitögat och agera!" - men problemet är att det är svårt att se 'sanningen', oegentligehterna, när livet i Sverige är till synes helt 'perfekt'. De som agerar som Jonas får ett helvete och nästan inget stöd från resten av samhället som för det mesta bara skiter i att någon ställer sig upp och säger "detta är fel!" Och det märkliga är att människor i Sverige, som påstås vara den mest individualiserade av länder, är så beroende av vad majoriteten gör. Därför kommer väldigt få sanna individer att stå upp och göra uppror - de flesta kommer att titta på och vänta tills det passar dem att hålla med.

Doktor Eleph@ant du är typisk svensk. Sprungen ur en kultur som inte haft någon enda befrielserörelse på flera hundra år (som tex resten av Europa). Sprungen ur en kultur som har accepterat statarväsendet enda in på 40-talet. Sprungen ur en kultur med en icke ifrågasatt överhet - kung, adel, regering, brukspatron, myndigheter, länsman, präst och doktor. Sprungen ur en kultur som har förvanskat läromedel sedan efterkrigstiden i både grundskola, gymnasium och universitet/högskola. Uppvuxen med ett SVT som informationskanal för SAP. Uppvuxen med DN - maktens och kulturelitens Pravda. Har levt i myndighetsmonopolens förlovade land. Har blivit hjärntvättad att tro på den "goda staten". Skall jag fortsätta?

Du har inte en aning om vad som är skillnaden mellan stat och marknad (när man lyssnar på ditt frihetsresonemang). På varje marknad - hur väl eller illa den må fungera - är du en aktör med bibehållen fri vilja. I ett av staten genompolitiserad samhälle som levererar ett myndighetsbeslut för varje livssituation är du en kollektiv nobody utan makt över ditt eget liv (jo, du kan fortfarande emigrera). Du har heller aldrig tänkt tanken hur staten bör fungera. Om staten är till för människorna, eller om människorna är till för att utföra statens idéer. Din enda argumentation har varit att en individ som på något sätt behöver hjälp är hänvisad till staten. Det är just det staten har lärt dig, att tänka på det viset, men detta har ingenting med sanningen att göra. Det finns 1000 och 1 olika sätt att organisera välfärden på (förutom i Sverige där media ser till att inte något annat sätt, än det statligt sanktionerade diskuteras offentligt.

I en demokrati väljer av staten oberoende individer hur staten skall tillvarata deras individuella intressen för att kunna leva ett människovärdigt liv. Sett ur den synvinkeln börjar Sverige långsamt men säkert lämna demokratins ramar - det är inte längre människors behov som man försöker avhjälpa utan det är social ingenjörskonst som gäller, för människor skall agera som staten finner för gott. Här är det ovidkommande vad enskilda människor önskar få ut av sina liv - det är staten som bestämmer:

Hur du skall tillbringa din barndom
Vad du får och inte får leka med på förskolan
Vilken skola du skall gå i
Vilken information du skall få om samhället
Vilken bild av Sveriges historia och utveckling som är den sanna
Vilken kunskap som är viktig
Vilken karriär som är acceptabel och vilken inte
Var du skall bo
Hur du skall bete dig i din könsroll
Hur du skall uppfostra dina barn
Hur du skall arbeta (heltid/deltid etc)
Hur länge du skall arbeta
mm
mm

Stackars hjärntvättad sate.

Hobbes och Locke uppfann den atomiserade individen i ett analytisk föregångare till samhället, de insåg naturligtvis att ingen individ är fri. Den ende frie individen är erimit i en grotta. Alla som finns i sociala relationer är beroende av andra. En samhälle av helt fria individer är en utopi. Det var just därför som de placerade individen utanför samhället.

Så här är det: Alla politik kräver institutioner. Den som inte är beroende av staten är istället beroende av marknaden.

Tim, ja stat och kommun producerar mycket tjänster åt medborgarna. Det pågår ju ett marknadsexperiment nu så vi får ju se om privata organisationer är bättre producenter av samma sak. Tillåt mig tvivla. Tror du att du är en individ när du handlar eller arbetar på Mcdonalds?

Trauner vet jag inte hur jag ska svara på, du går in i något slags emotionellt rus som är svårt att bemöta. Och jo jag har en aning om vad som är skillnaden mellan stat och marknad.

Jag hade förväntat mig beska, ilskna och sorgliga kommentarer på min artikel som klampade in bland heliga svenska politiska frågor. Dessutom försvarade jag bland det mest förbjudna – familjen. Men jag hade aldrig kunnat drömma om att någon skulle misstro upplevelsen som jag beskrev i artikeln.

Misstron mot min berättelse demonstrerar hur Sverige blivit en familjepolitiskt isolerad ö, som vet mycket lite om vad som händer i resten av världen. En orsak till detta är förstås den ”desinformationen” bland annat i barnomsorgsfrågor från de svenska statsmakterna i politiska syften. Denna desinformation är kanske det mest ”sovjetiska” i frågan.

Låt mig bekräfta att konferensen jag beskrev har ägt rum och allt jag skrivit är sant. Inget konstigt, definitivt inget religiöst, utan en konferens anordnad en av Kanadas främsta experter på barn-föräldra-relationer, för föräldrar och professionella i olika konstellationer, under några dagar i månadsskiftet april-maj i år. Det är ungefär som om en respekterad svensk psykolog skulle ordna en konferens i Sverige. Svenska psykologer tycker nog i stort sett samma som sina kanadensiska kolleger. Men de svenska psykologerna har mycket svårare att säga vad de tycker, eftersom barnomsorg i Sverige är mera en politisk än en psykologisk fråga. Beträffande min roll i konferensen så behövs inte många google-sökningar för reda ut det.

Nej, jag är inte högerkristen, inte frireligiös, inte kreationist – jag är inte religiös överhuvudtaget. Jag har inte läst några religiösa skrifter. Den som läst min bok vet att tvärtom är jag vänster-SSU:aren som intresserade mig i humanistisk psykologi och sedan gifte mig och blev förälder. Vad jag skriver bygger helt på personliga erfarenheter i det verkliga livet, kompletterat med studier för att förstå vad jag upplevt.

Okunskapen om hemundervisning är häpnadsväckande hos många kommentatorer. Det är fråga om rena fördomar. Det är dock svårt att klandra de som kommenterat eftersom även Sveriges utbildningsminister är okunnig om hemundervisning och stiftar lagar om densamma på basis av fördomar. Här är Sverige återigen en liten ö, nästan helt okunnig om en dokumenterat framgångsrik utbildningsform som internationellt närmast exploderat de senaste 20 åren. Läs mer på www.rohus.nu.

Vad gäller den psykiska ohälsan hos svenska ungdomar så är det helt klarlagt från både Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen att den växer oroväckande. En statlig utredning 2006 slog fast att den psykiska ohälsan hos svenska 15-åringar ökar snabbast bland elva jämförbara länder. Mer om detta finns att läsa i min bok.

Sedan får man väl säga att den hårda, försvarsinställda attityden och föraktet för känslor hos en del kommentatorer bara förstärker tesen att många svenskar lever i ett ständigt emotionellt försvar. Tillsammans med den skuld man lätt känner för sina barn så kan jag fullt ut förstå reaktionen. Men vi kan inte fortsätta på detta viset. Vi kan inte bara gå och blunda. Vi måste vakna. De föräldrar som i sitt hjärta skulle vilja göra andra val måste ges bättre möjligheter att göra det, och få både kulturellt stöd och rimligt rättvisa finansiella förutsättningar.

Det sorgliga med det hårda tonläget är att många intressanta kommentarer aldrig skrivs, mera nyanserade personer undviker debatten. Det demokratiska samtalet blir lidande. Sedan kan ju någon hävda att i den offentliga debatten får man räkna med tuffa tag och bli förhärdad. Okej, men då måste staten hålla tassarna borta från de känsliga frågorna, och låta besluten om dessa tas i miljöer där det finns en tillräcklig känslighet – vanligtvis i familjer.

Totalt sett har väl kommentarerna, både indirekt och direkt, närmast bekräftat tesen av psykologen från Alberta: Sverige har drag av en familjepolitisk sovjetstat.

#48 Du kan läsa varför hemundervisning måste anses som en mänsklig rättighet här:

http://www.hemundervisning.nu/blog/post/1/100

Jag känner redan till FNs deklaration om mänskliga rättigheter, det finns ingen relevant information om hemskolundervisning där. Att påstå något sådant är helt enkelt löjligt.

#49 Du har inte läst länken jag skickade till dig. Där uttalar sig FN:s Special Rapporteur on the rights of educaion specifikt om just hemundervisning.

Jag har också lite svårt att köpa din högst sentimentala artikel.

Tycker det känns lite småtragiskt att dina kollegor ska behöva sitta och gråta över att många svenska föräldrar väljer att sätta sina barn på dagis (för det är faktiskt frivilligt). Har själv gått på dagis, och så farligt var det inte, det var till och med rätt kul. Det faktum att din föreläsning ledde fram till tårar, kramar och kommentarer om att Sverige är en totalitär stat säger nog desto mer om presentationen i sig.

Din enda poäng är egentligen att Sveriges regering vill lagstifta mot hemskolning, och det räcker uppenbarligen för att du ska falla platt när utländska kollegor jämför Sverige med Sovjet.

FN:s Special Rapporteur menar tydligen att hemskolning är en mänsklig rättighet. Jag är varken för eller emot hemundervisning. Men att det skulle vara en mänsklig rättighet låter helt absurt, vad än FN säger. Trist att begreppet ska behöva urvattnas till sådan grad.

Jag är för större valfrihet för föräldrar och mer resurser till förskolan. Sverige är långt ifrån perfekt. Men jag tycker verkligen att du överreagerar här. Och att folk efter din presentation ska behöva sitta och gråta över hur tufft vi har det i Sverige kan nog inte kallas annat än en skandal.

Munoz (februari 2006): Mission to Germany, s. 16, stycke 62.

"Even though the Special Rapporteur is a strong advocate
of public, free and compulsory education, it should be noted that education may not be reduced to mere school attendance and that educational processes should be strengthened to ensure that
they always and primarily serve the best interests of the child. Distance learning methods and home schooling represent valid options which could be developed in certain circumstances,
bearing in mind that parents have the right to choose the appropriate type of education for their children, as stipulated in article 13 of the International Covenant on Economic, Social and
Cultural Rights. The promotion and development of a system of public, government-funded education should not entail the suppression of forms of education that do not require attendance
at a school. "

Så långt har du rätt. Men den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är tydligen inte informerad om Munoz inställning. Europadomstolen gör ett utslag i september 2006 där en tysk familj sökt undantag från skolplikt i tyskland, men förbjudits göra så. Domstolen anger att tyska domstolar gjort rätt. Det är ju rimligen juridisk praxis.

Alltså strider inte förbud mot hemskolning mot mänskliga rättigheter. Alltså är det inte berättigat att använda ordet sovjetstat om Sverige.

I aktuellt domslut står det också att om man vill hemskola sina barn kan man göra det på vardagskvällar och helgerna.

Sedan kan man tillägga att statistik visar att det är just religiösa och konservativa som är de främsta anhängarna av hemskolning. Det är typfallet, även om det inte applicerar just på dig då Himmelstrand.

Som sagt: Det är inte bra för barnen att undervisas enbart av sina kufiska-sekt-höger-kristna.