Almedalen 2010

Birger Schlaug om Almedalen 2010

Miljödebatten mer visionslös än någonsin

Publicerad: 2010-07-02 15:07, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11

De nuvarande politiska partierna tar inte sitt ansvar vare sig som opinionsbildare eller som beslutsfattare i miljöfrågan. I detta ligger en tragik. De klarar inte av sitt mest grundläggande uppdrag, skriver Birger Schlaug, tidigare språkrör för Miljöpartiet.

125 millningar
16 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Birger Schlaug var språkrör för Miljöpartiet 1985-88 och 1992-2000 samt riksdagsledamot 1994-2001.

Partiledarna intar Almedalen. Visionslösare än någonsin, kan man befara. Med ett och samma huvudbudskap, oavsett politisk färg men med olika retoriska infallsvinklar: Konsumera mer, jobba mer, producera mer - var en duktig idiot i det ekonomiska hjul som snurrar fortare och fortare på det att vi kan upprätthålla evig tillväxt.

Det är olyckligt, för att inte säga förfärande, när debatten om vår färd mot framtiden handlar om färdmedlets design istället för om vart vi är på väg och varför. De två politiska blocken färdas på samma motorväg, med samma mål. Det ena i högerfil, det andra tätt intill i vänsterfil. Det handlar om att varva upp, växla upp och köra fort som fan utan att tänka efter så mycket.

Det är därför ingen överdrift att påstå att den politiska debatten förs med Janusansikten. Man hävdar att man vill lösa klimat- och miljöproblem med långtgående åtgärder, men samtidigt uppmanar man till ökad konsumtion, ökad produktion, mer arbete och ökande varuflöden som de facto tär på såväl klimat som miljö.

Inför Köpenhamnsmötet var man engagerad i klimatfrågan och krävde omställning inom en rad olika områden. Efter Köpenhamnsmötet är det återigen frågor om justeringar av skattesatser, bidrag, avdrag och jobbpolitik - allt i syfte att öka konsumtion och tillväxt - som dominerar. Det kortsiktiga perspektivet dränker det långsiktiga. Detta är oförsvarligt.

Det finns alla skäl i världen att politikerna lyfter sig från kortsiktiga plånboksfrågor och mer eller mindre egocentriska särintressen för att svara på frågor av större art: Vad gör vi nu när vi lagt en god materiell grund att stå på? Blir vi mer tillfredsställda genom att ständigt öka varuflödet genom samhället? Ska vi fortsätta in i Tillväxt- och konsumtionssamhället? Eller bör vi växla om, ta ett steg in i det som kan kallas Utvecklingssamhälle och där vi söker välfärd på djupare sätt än genom ekonomiska volymökningar och snabbare konsumtionsflöden?

Förmodligen är det inte bara en fråga om vad vi vill. Utan om vad vi måste. Vi blir allt fler människor på vår planet, och befolkningstillväxten kommer att fortgå i flera årtionden. Vi blir också allt fler som konsumerar i allt hastigare tempo.

Vi i den redan materiellt rika delen av världen lever på ett sätt som alla inte kan leva. Vi utgör dessutom ett mönster för många andra. Det ställer krav på oss. Vi kan inte förlita oss på att tekniska innovationer löser de miljö- och klimatproblem vi står inför. De energi- och miljövinster vi gör genom att tillverka våra saker mer effektivt äts nämligen upp av att vi blir allt fler som konsumerar allt mer - och i allt snabbare takt.

Är systemet intellektuellt rimligt när det i realiteten bygger på att vi ska konsumera fler kortlivade toppar, tröjor, solglasögon och mobiler för att vi ska få resurser till sjukvård, skola och omsorg? Satt i relation till att det går ut över 1000 liter vatten för att tillverka en enkelt tröja så ter det sig absurt.

I regioner där människor lever i fattigdom och på låg materiell nivå - till och med så låg att inte ens basbehoven blir täckta - är det nödvändigt med materiell och ekonomisk tillväxt. Precis som det varit nödvändigt för oss i Sverige. Men i länder där vi nu nått en god materiell bas är det både nödvändigt och önskvärt att samtala om hur vi kan behålla välfärd och skapa utveckling utan evig tillväxt och ständigt ökande materiell konsumtion.

Som grund till samtalet om hur vi tar oss vidare från konsumtions och tillväxtsamhället bör rapporten Välfärd utan tillväxt från den brittiska regeringens Hållbarhetskommission kunna fungera. Man påpekar att den globala BNP har femdubblats sedan 1950 och att den, med nuvarande utvecklingstakt, skulle komma att åttiofaldigast fram till nästa sekelskifte. Fram till dess riskerar tillväxten leda till kollaps för ekosystemen. Budskapet från kommissionen kan tyckas skrämmande för många, men upplevs nog som hoppfullt för än fler: nästa steg för de materiellt rika länderna är sänkt arbetstid, minskad konsumtion och utveckling av andra delar av samhället än de materiella.

Genom att de politiska blocken inte tar i dessa frågor fråntar man sig inte bara sitt ansvar utan man misstror människors förmåga att tänka längre, mer ansvarsfullt och mer hoppfullt. Jag är övertygad om att många, kanske de flesta, känner att man är fångar i ett ekonomiskt hjul som snurrar allt fortare och där de ständiga kraven är att varva upp, växla upp och snurra allt fortare. Hur rika vi än blir tycks vi ändå vara för fattiga för att inte tvingas springa fortare. Just detta kännetecknar tillväxt- och konsumtionssamhällets senaste fas. Och det är absurt.

Jag är övertygad om att en debatt om en annan samhällsutveckling skulle vinna många människors gillande. Och vad mer: jag är övertygade om att det är nödvändigt om vi skall klara de stora globala miljöproblem som är under växande och därmed kunna se såväl människor i materiellt fattiga länder som kommande generationer i ögonen.

När nödvändighet och önskvärdhet går hand i hand borde det inte finnas någon anledning för de politiska partierna att undandra sig debatt. Likt förbannat gör man det. Därmed tar man inte sitt ansvar vare sig som opinionsbildare eller som beslutsfattare. I detta ligger en tragik. De nuvarande politiska partierna i riksdagen klarar inte av sitt mest grundläggande uppdrag. Sådant är läget när politikerveckan i Almedalen startar. Jag är rädd för att läget är likadant, eller rent av förvärrat, när den slutar.

Följden av det riskerar att bara kunna bli ett: inför nästa val kommer nya partier att ta vid där de gamla brister. Marknaden funkar så. Och på marknaden lär de ju tro blint, allihop.

Birger Schlaug (10 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25359

16 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Miljöfrågorna är alltid underordnade marknadskrafterna och så länge all produktion är inriktad på att ständigt överprestera och nå nya all-time high finns ingen bot:
-konsumera mindre, vem tänker på det, med allt ökande utbud, tillverkade av makroekonomier, all elektronik, eldrivna tandborstar, verkligen ett nytt slags njutningsmedel för inte bara överklassen, hudkrämer som skall föryngra och andra undermedel att förtiga.
Almedalen har blivit ett märkvärdigserat mingelcentrum, annat var det i början.

Permalänk | Anmäl #1 Ebbe Cederblad, 2010-07-02, 18:46

Jag har reflekterat över riksdagspartiernas oförmåga att identifiera djurvänners grundläggande värdegrund och låta alltid andra intressen vinna över djurfrågorna. Det är ett annat symptom av samma sjuka som du beskriver här.
http://www.newsmill.se/trackback/25343

Permalänk | Anmäl #2 Johanna Parikka Altenstedt, 2010-07-02, 21:37

Nu är det ju så Birger Schlaug att vi är inte en ö här i Sverige. Vi är en del av världen. Hela denna process du talar om är redan på gång utan Miljöpartiets profetior. Utvecklingen går alldeles av sig själv och vi anpassar oss efterhand. Dessutom blir det aldrig som vi kalkylerat med. Det visar väl inte minst de kollapsade miljölarmen och svininfluensan i höstas.
Du vill tvinga på människor en omställning av livsföringen baserad på vad du t r o r kommer att hända. I en del fall med falska fakta. Miljöpartiet vet sig ha svaret på utvecklingen de närmaste 100 åren och det larmas.

Jag betvivlar att det vore gynnsamt för Sverige att som ett frälsningsprojekt ensamt påbörja en påtvingad tillbakagång.
Jag tror mer på att leva i samklang med omvärlden och vara uppmärksam på varthän utvecklingen är på väg och anpassa livsföringen i takt med den. Vi kommer att få se en mängd nya yttringar till följd av den globala medvetenhet vi sett växa fram över tid. Det gäller att haka på den.
Vi kan inte göra något för miljön ensamma här uppe i högan nord. Det kan vi bara göra i samarbete med övriga världen och det samarbetet pågår väl redan i allra högsta grad?

Marknaden styr säger du som om marknaden var något stort mörkt hot som styr över oss, men där det finns två människor finns en marknad. Marknaden är varenda transaktion du och jag och hela världen gör med våra tillgångar. Tar jag ut pengar ur bankomaten så får det konsekvenser på marknaden. Ju större belopp desto större effekt. Köper du tio ericsson agerar du på marknaden. Vi är alla aktiva på marknaden, i lägre eller högre grad. Vi styr alla marknaden.

Det enda vi kan vara säkra på är att utvecklingen fortskrider vare sig vi vill eller inte. Allt är alltid under ständig förändring. Panta rei.

Permalänk | Anmäl #3 Christina Lundqvist, 2010-07-03, 06:05

Så nätt XIX
Parafras

Miljöboven
- fritt efter en Mästare (Petrarca)

Jag skitar ner bror, ej det minsta jag lider?
Jag dag som natt, slänger skräp, så det är!
Ej svårt, men lätt, att slänga det jag bär?
Om ont, tälj mig den grymma stank jag sprider?

Vad allting kostar, har gjort alla tider?
Jag aldrig bryr mig, till besvär det är
Och kött, nästan jämt, steken är mig kär,
Bil jag kör, oxiders kval mig ej rider.

Och om jag inte kvider, - hör min röst-
jag bränner olja, har bensin till tröst,
Effekten mig stärker, den ej försvinner

Att jag langar, illa nog det låter:
- ej jag bangar, ni mig ej förlåter,
bara dynga sprida, så fort jag hinner.

Permalänk | Anmäl #4 Ebbe Cederblad, 2010-07-03, 07:21

Hur skall man kunna ta den miljöpolitik som predikas av Miljöpartiet på allvar?.
Flyget skall minskas och få högre kostnader, medan en partiföreträdare har klippkort för veckopendling till Finland, skattebetalarna betalar.

En partiföreträdare måste köra SUV för just han har speciella behov.
En annan kvinna som tycker vi ska åka mera cykel och undvika biltrafik samtidigt som hon åker taxi och pratar i mobiltelefon för stora summor, och skattebetalarna betalar

När inte ens Miljöpartiet kan följa dem visioner som partiet sätter upp, hur ska väljare och andra partier ta politiken på allvar.

När man ser det hela lite utifrån som vanlig medborgare och skattebetalare, verkar politiken i dag bara vara ett sätt att komma till köttgrytorna.

Permalänk | Anmäl #5 Carl Svensson, 2010-07-03, 09:07

Den ekonomiska tillväxten består till viss del av immaterialla saker, sedan blir tekniken allt mer sofistikerad och allt mindre miljöskadande. Vi ser en snabb utveckling här. Det är den positiva sidan.

Sedan finns det mer djupliggande problem i vår utvecklingsfilosofi som Miljöpartiet såvitt jag vet är det enda partiet som rätt ofta diskuterar. Därmed inte sagt att jag är anhängare till dem.

Problemet är att i varje enskilt fall är de miljöstörande krafterna så resursrika och de som ska försvara ett viktigt natur- och miljövärde så resurssvaga.

Några små miljögrupper står mot multinationella bolag med jättelika budgetar på Borneo och Amazonas.
Några små miljöinvändare, något svenskt litet verk, talar inom EU om skadliga kemikalier mot människa och natur. Mot dem står hela kemiindustrin. osv.

Vad mp nämner om konsumism har de inte många lösningar på. Inte Schlaug och Inte jag heller för den delen. Men jag ser i alla fall problemet.

Permalänk | Anmäl #6 Doktor Eleph@nt, 2010-07-03, 09:57

Birger skrev:

"Är systemet intellektuellt rimligt när det i realiteten bygger på att vi ska konsumera fler kortlivade toppar, tröjor, solglasögon och mobiler för att vi ska få resurser till sjukvård, skola och omsorg?"

Nej, drivkrafterna bakom detta är varken intellektuellt rimliga eller etiskt godtagbara!

Jag läste för några år sedan en artikel som sade att bara en minskning på 15% av den reklam&medie-drivna konsumtionen i västvärlden kan få hela systemet att krascha. Jag vet inte om 15% är ett riktigt mått, men ändå....

Jag tror att allt fler börjar begripa. Och när man begripit är det lättare att avstå från dum-konsumtionen. Att söka andra former för ett gott liv.

Men en sak vet jag inte...Vad skulle hända om vi sänkte med 20% på onödig och dum konsumtion? Skulle något revolutionerande ske?

Permalänk | Anmäl #7 Gunnel Gomér, 2010-07-03, 10:27

Schlaug bör inte oroa sig för att tillväxten blir för hög. Den kommer nämligen att dämpas av högre priser på naturresurser och det har redan börjat. Världsekonomin i ett kort perspektiv tål ett oljepris på kanske 100 USD. Fokus har varit allt för mycket på oljan. Det finns en rad andra tillgångar som är begränsande. Kolet är intressant. Kina har snabbt gått från att vara en exportör till en importör av kol och nettoimporten är nu 5-6 procent av förbrukningen. Den centrala byråkratin planerar att 2015 bryta 3,6 miljarder ton, vilket är obetydligt mer än idag. Var ska kolet komma från? Snart dammsuger nog kineserna världen på kol och då sticker priserna. Internationellt ledande forskare på området i Uppsala antar att kolet toppar i Kina 2020 och globalt 2025. Den kinesiska gruvindustrin ligger tekniskt inte långt efter. Lönerna är låga. Produktiviteten är bara några hundra ton per arbetare och år. Kolet tas djupare och i tunnare lager och får sämre kvalitet. I de tätbefolkade delarna av landet har många gruvor sinat. Snart ska mycket kol komma från längst i väster flera hundra mil bort med en ny järnväg och från hundratals nya gruvor. I världen i stort faller produktiviteten i kolbrytningen med cirka 2 procent om året. Amerikanarna är de enda som har ordning på statistiken.

http://www.chinamining.org/News/2010-06-23/1277254633d37183.html
http://www.guardian.co.uk/business/feedarticle/9078307
http://www.eia.doe.gov/emeu/aer/pdf/pages/sec7_14.pdf
http://www4.tsl.uu.se/~aleklett/powerpoint/20100603_YES_Leksand.pdf

USA och Ryssland har stora överskott inom odlingsmöjligheter, livsmedel, bränslen och mineraler och kommer nog inte använda sina mest slagkraftiga vapen i första taget. När ekonomin hämtar sig och priserna sticker inom 10 år kommer nog många att stryka med av svält. Problemen i Grekland framstår då som ingenting. Befolkningen i både Sverige och världen är nog mindre om 40 år och hälften så stor om 80 år. Det är bara att extrapolera och inte ha några illusioner. Att tvinga folk att arbeta och köpa mindre är lika korkat som omöjligt. Sverige har genom ett exstremt stort importberoende inom vad som behövs för ren överlevnad potential att falla mer än de flesta länder.

Permalänk | Anmäl #8 Urban Persson, 2010-07-03, 10:36

Birger Schlaug har rätt. Tillväxtfascismen är förhärskande i alla riksdagspartier inklusive Miljöpartiet vars politik numera har som enda mål att befolkningen ska öka maximalt genom en extrem invandring och övergödning av massbarnsfamiljer tills ekonomin och ekologin kollapsar och landet går under i anarki.

Sen kan spillran som återstår sitta i sina grottor och fundera på vad som gick fel.

Permalänk | Anmäl #9 Bo T, 2010-07-03, 11:18

Sverige är inte mentalt förberett för ett invandringsstopp med ett program för en stor återutvandring och en policy för självförsörjning inom livsmedel och tillhörande områden. Medlemskapet i unionen skulle nog bli omöjligt utan jordbrukssubventionerna, som gör att bonden producerar mindre och att jordbruket flyttar söderut och utomlands, där marginalvinsten är större. De rörliga kostnaderna för att producera något är ju i stort sett samma i norr och skörden blir mindre. De låga priserna ger ett stort svinn och stora snedvridningar i hela matkedjan. Sverigedemokraterna med sin populism har ingen större medvetenhet om de ekologiska balanserna, med företräder ändå den klart bästa politiken på detta område.

Permalänk | Anmäl #10 Urban Persson, 2010-07-03, 11:58

Schlaug är inne på något intressant, men det är ett oerhört komplext problem. Vi är redan proppmätta materiellt i Sverige men politikerna ser ingen annan framtid än att ge mer av det vi redan drunknar i. Ett skäl till politikernas ovilja eller oförmåga att ge välfärden en ny inriktning är förmodligen att väljarna är lika visionslösa som politikerna. De flesta människor vill faktiskt bara ha en större flintastek, en blankare bil, en snabbare båt, en nyare iphone. Åtminstone agerar vi som så, även om vi många gånger inser galenskapen i den ständiga tillväxten som slukar allt mer resurser. Men de flesta av oss sitter fast i ekorrhjulet, med ett välbetalt jobb som alstrar massor med pengar, som bränner i vågra fickor. Det är svårt att hoppa av och kliva åt sidan, och visa att man vill ha ett annat liv, eller samhälle, som är mer hållbart för människor och miljö. Vi lider under oket av 40 timmars arbetsvecka, exempelvis. När ska det bli dags att ta ut tillväxt och välfärd i ledig tid.

Permalänk | Anmäl #11 Björn Åslund, 2010-07-03, 19:58

Ok, det räcker nu ,stäng av samtliga apparater, alla har brukat sin elkvot för idag.

Permalänk | Anmäl #12 X, 2010-07-03, 20:04

Nya miljörön =
Vill jag ta livet av mig går jag ut på en äng där kor betar och ställer mig bakom ett utvalt ko-ärsle och inväntar fisen.
Direkt dödande!

Permalänk | Anmäl #13 Pia "Vilda" Nordin, 2010-07-06, 02:45

#11 Björn Åslund
Du bestämmer själv, avgör själv, hur mycket av ekorrhjulen du vill se som behov. Det behövs inte tvångslagar för att börja minimera eller avstå visst av allt som erbjuds.
En dator behöver inte vara uppkopplad 24tim dygn, inte en mobil heller.
TV:n "kan gå sönder" och man upptäcker mycket roligt i familjen och med barnen som man missat.
I barmfamiljen är det jätteviktigt att de flesta "apparater går sönder" då och då. Oftast klarar barnen det bättre än de vuxna, är min erfarenhet.
Så skyll inte för enkelhetens skull enbart på ekorrhjul och "alla andra har ju/kan ju/ ska ju" syndromet.
OCH, Sverige är en lite liten flugskit av miljöförstörande världsdel i jämförelse med det klot vi befinner oss på.

Permalänk | Anmäl #14 Pia "Vilda" Nordin, 2010-07-06, 02:55

expanding group rolex watches of people who swear rolex watches by quality Swiss Rolex rolex watches replica watches. These people fake rolex watches know that the replica new rolex watches Swiss Rolex watches will rolex watches give them the best rolex watches time they can expect. rolex watches Though quite a number rolex watches of such watches are omega watches made in China and Japan, the bets of the lot are Swiss made replica Rolex men wat