Hjärnskatt motverkar tjänstesektorn

Att Sverige idag är ett tjänstesamhälle kan knappast ha undgått någon. Ekonomi och samhälle domineras inte längre av storskalighet, massproduktion och kollektiva lösningar. Sysselsättningen i tjänstesektorn, då även offentlig sektor räknas in, uppgick till närmare 74 procent av den totala sysselsättningen 2009. Sysselsättningen i tjänstesektorn totalt uppgick förra året till omkring 3,3 miljoner, varav näringslivets tjänsteproducenter stod för cirka 2 miljoner sysselsatta.

Avregleringarna på den svenska marknaden och kringtjänsterna som kommit till inom varuproduktionen är några av de bidragande orsakerna till tjänstesektorns frammarsch. Andra faktorer som bidragit är outsourcing och den allt effektivare IT-tekniken som gör geografisk placering av viss arbetskraft mindre kritisk.

Problemet är att attityder och regler inte har hängt med i denna utveckling. Skatterna är ett tydligt exempel. Där ryker det fortfarande i skorstenarna från verkstadsindustrin. I skattsystemet står ännu blåställen på rad utmed det löpande bandet, alla med liknande arbetsuppgifter och med yrkeskunskaper som är utbytbara.

Skatteproblemet består av två delar: Höga skatter på arbete och höga marginalskatter. Det vill säga höga skatter på det som tjänstesektorn består av - människor och människors kunskap. De höga skatterna fungerar som en "hjärnskatt" som inte bara drabbar människor som väljer att genomgå mycket kvalificerade högskoleutbildningar utan också människor i inkomstgrupper som de flesta inte betraktar som höginkomsttagare - barnmorskor, lokförare, akutsjuksköterskor, yrkesvägledare med flera. Almega sammanställde nyligen en översikt av vilka yrkesgrupper som drabbas av statlig inkomstskatt.

Den nyligen presenterade ESO-rapporten "Swedish Tax Policiy: Recent Trends and Future Challenges" visar att inte minst höga marginalskatter har omfattande negativ inverkan på ekonomisk effektivitet. Författaren, den danske skatteexperten Peter Birch Sörensen, anser därför att Värnskatten bör avskaffas så snart som möjligt. Och att det troligen skulle ge ökade skatteintäkter.

Rapporten "Broms i båda ändar" från Almega, som utkom 2008, visar också att höga marginalskatter hämmar framväxten av kunskapsintensiva tjänstebranscher, då de ger människor svaga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens. Marginalskatterna gör det också svårare att på en internationell arbetsmarknad behålla och rekrytera kvalificerad personal. Att till exempel motivera en polsk hjärnkirurg eller en engelsk finansanalytiker att flytta till Sverige med löneargument torde vara närmast omöjligt. Marginalskatterna blir därmed ett slags Hjärnskatt, en skatt på kunskap.

Danmark hade under flera år högst marginalskatt i världen, med en toppnivå på 62,3 procent. Men vid senaste årsskiftet sänkte danskarna taket till 55,4 procent. Sverige, som hittills har funnits på andra plats, hamnade därmed överst i världen. Motivet till den omfattande danska skattereformen var att rädda välfärden. Och utgångspunkter var att Danmark är ett land som domineras av handel och tjänster.

Erfarenheterna från både Danmark och Sverige visar också att höga skatter på arbete slår ut mer standardiserade tjänster. Arbetsgivaravgifter och inkomstskatter skapar en effektiv skattekil som gör att vissa tjänster aldrig blir av eller utförs inom den svarta sektorn. Den exempellösa framgången med RUT-avdraget illustrerar kanske problemet bäst. Genom att skattekilen på hushållsnära tjänster minskades, tog tillväxten sådan fart att reformen snart har betalat sig själv.

Skattesystemet skapar därför en broms i båda ändarna av det svenska tjänstesamhället. Skatterna hämmar tillväxt, både i kunskapsintensiva tjänstebranscher och inom service.

Det är därför mycket bråttom med en ny skattereform i Sverige. Flera länder i Europa har gjort genomgripande förändringar av sina skatter, senast vårt grannland Danmark. Utgångspunkten för reformen i Danmark är att man är ett land vars ekonomi till största del består av tjänster. Det bör också vara utgångspunkten i Sverige.

Ulf Lindberg
Näringspolitisk chef
Almega