Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-06-28 17:06, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Det är just kombinationen av eget sparande och ett allmänt pensionssystem som ställer så höga krav på individens engagemang och aktiva ställningstagande. Staten och arbetsmarknadens parter ska se till att vi har sunda system och att de fungerar både för den som väljer förvaltare aktivt och för den som av någon anledning inte gör det. Men därutöver måste man fundera själv, skriver Anna Ekström från Saco.
Anna Ekström är ordförande i Saco.
Kräver pensionen att man gör aktiva val som medborgare? Svaret är ja, och kanske till och med mer ja än vad tanken först snuddar vid.
Direktiven för att ändra ATP-systemet hade en given motor, viktigare än andra. Det handlade om stabilitet och att kunna känna trygghet i att vår i särklass största socialförsäkring klarar rycken, oavsett hur konjunkturer och demografin drabbar oss. Resultatet blev ett pensionssystem som i teorin ska klara mycket stora påfrestningar. Därmed inte sagt att det kommer att ge goda pensioner, oavsett vad som händer. Det är just förmågan att ransonera utbetalningarna som skapar stabiliteten. Saco stödde det här sättet att resonera kring pensionssystemet, både i upptakten till reformeringen, genom Jan Bröms bok "Ur askan av ATP", och senare i beredningen.
Men i det nya systemet fanns också andra delar, exempelvis premiepensionsdelen. En del av inbetalade avgifter går inte till dagens pensionsutbetalningar utan avsätts i individuella konton. Var och en får sedan välja mellan ett antal alternativ för att investera denna del av sin pensionsrätt. Är då detta vettigt? Är det inte att avkräva medborgarna ett ansvar för sin egen offentliga försörjning som gammal som är väl stort? Det finns säkert mycket att göra för att få system att vara begripliga och attraktiva för användarna. Min poäng här är bara en: Staten måste tillse att även de medborgare som inte kan eller önskar välja, får sina pensionsavsättningar väl placerade, sett till både avkastning och trygghet. Så länge stor möda läggs på den saken, kan man sedan låta dem som är intresserade och villiga bli delaktörer i systemet för sina egna pensionsrättigheter.
Stabiliteten i det offentliga pensionssystemet är en sak; minst lika viktigt för den slutliga pensionen är avtalspensionerna. Nästan alla som förvärvsarbetat har rättigheter i någon avtalad pension. Den kan placeras och förvaltas på ett sätt som slår den offentliga uppräkningen på fingrarna. Framför allt omfattar avtalspensionerna de lönedelar som ligger över taket för det offentliga systemet. Därför blir avtalspensionen allt viktigare för allt fler. Det fackliga uppdraget i detta är tydligt.
Numera finns också möjlighet att själv bestämma avgörande saker i sin tjänstepension. Privata pensionsförsäkringar erbjuder en uppsjö av valmöjligheter. Låt mig nämna några exempel på viktiga val för individen, val som går långt utöver de som har att göra med förvaltningen, avgifter och konsolidering. Val som bara individen kan göra. Det kan vara klokt att ta en del av rådgivarnas råd med urskiljning.
Se gärna Sacos rapport i frågan!
Några grundläggande utgångspunkter tycker jag bör finnas som bakgrund till alla valen.
För det första bör du se till att du jobbar länge, med pensionsgrundande inkomster. Det är helt nödvändigt för att livsinkomsterna ska slå igenom, eftersom det inte längre finns kopplingar till slutlönen. Den som börjar tjäna lön på sätt som ger pensionsrätter sent i livet drabbas obönhörligt av sänkt levnadsstandard som gammal.
För det andra bör du tidigt fundera på hur mycket du behöver som pensionär. Äldre slipper oftast utgifter för barn, och också en del andra utgifter som man haft tidigare i livet. Har man tjänat så mycket att man betalat statlig inkomstskatt, förlorar man mindre netto än man kanske fruktar när pensionen blir ett antal procent lägre än den lön man är van att ha. Men det kan också vara så att de egna livsvalen leder till kostnader och utgifter. Sent i livet kan det vara för sent att spara till det.
Den grundläggande frågan ställs alldeles för sällan: Hur ska du se till att du har pengar på ålderdomen - via försäkringssystem baserat på försäkringsrätter eller via sparande? Fördelen med att ha sin försörjning i form av pensionsrätter är försäkringstanken. Den som lever länge efter pensioneringen får mer pension, sett över ålderdomen, än den som bara lever en kortare tid efter pensioneringen. Om man istället bygger sin pension på sparande, finns fördelen för den kortlivade pensionären att det finns fler tillgångar att fördela via arv. Den som däremot lever länge, kan märka att pengarna inte räcker lika länge som livshanken. I praktiken är det för de flesta bäst att ha en kombination. Pensionsrätter tillsammans med sparande - kanske ett boende som kan säljas eller belånas - kan erbjuda mig både rimlig trygghet livet ut och tillgångar att förfoga över som jag själv vill.
Det är just kombinationen av eget sparande och ett allmänt pensionssystem som ställer så höga krav på individens engagemang och aktiva ställningstagande. Staten och arbetsmarknadens parter ska se till att vi har sunda system och att de fungerar både för den som väljer förvaltare aktivt och för den som av någon anledning inte gör det. Men därutöver måste man fundera själv och då behövs vederhäftig och tillgänglig information. För två år sedan gav Saco ut en skrift "Vilse i pensionsdjungeln" med konkreta råd - en del har ni hört förr, andra är väsentliga men återfinns inte så ofta i privatekonomimedierna. Glöm för all del inte att aktivt efterfråga information och rådgivning från ditt fackförbund. Kunskapen finns ofta där, och till ett betydligt lägre pris än hos dyra förvaltare.
Ointresset för svenskarnas absolut största affär i livet, sparandet och pensionen, är märklig i jämförelse med hur livets näst största affär, boendet, omhuldas. Varför är det så?

Tro inte att du kan spara ihop till de pensioner som fattas

Vi behöver en pensionärsutbildning

Frihet är att kunna opta ut och göra det själv

Största hotet mot pensionen är anställningar utan kollektivavtal

Dagens system är varken rättvist eller effektivt

LO: Det kan bli dyrt att inte bry sig om pensionen

Trygghetskontraktet har skrivits om

Pensionsfrågan handlar faktiskt om jobben

Pensionen får du spara ihop till själv

Risk för svår svekdebatt om pensionerna
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




12 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Icke väljarna kommer att bli vinnare. Dom får lägst avgifter och bra placeringar.
Anna skriver "Därför blir avtalspensionen allt viktigare för allt fler. Det fackliga uppdraget i detta är tydligt."
Jaså, är det? Just nu är 81% millningar arga över pensionssystemet. Kan det bero på att facket organiserar tvångssparande? Avtalspensionen är nämligen inget annat! Jag har definitivt inte gett någon fackpamp i uppdrag att ordna mitt pensionssparande. Uppdraget är inte "tydligt". Det existerar inte ens!
Det finns bara ett helt säkert sätt att få en säker och trygg ålderdom.
Det är att bli politiker och riksdagsman och se till att sitta några perioder. Dessutom kan man åka på studieresor över hela världen, och kreditkort
Avundsjuk?
Ja lite och att jag inte har kommit på detta mycket tidigare
Dagens pensionssystem är ingenting annat än ett skamligt svek signerat (s) och en samlad borgerlighet av det enkla skälet att det innebär drastiska sänkningar av pensionen för de allra flesta. Vanliga löntagare tvingas delta i den kapitalistiska tombolan på börsen utan att ha tillfrågats om detta. Jag kan inte se att Saco-kvinnan anlägger att fackligt perspektiv på saken värt namnet.
Varför dyker denna typ av diskussion upp?
Vilka är det som tar initiativet?
Jo, det är dom som tjänar på det.
Pensionsföretag/försäkringsbolag.
Fackförbund (som kan locka med egna föräskringar)
Konservativa politiker som vill minska välfärdsstaten.
Skattebetalarnas förening (En sekt).
Pensionssystemet går ut på att lura av löntagarna deras pensioner genom att låta skabröst överbetalda ombud spekulera bort dem.
Facket går ut på att lura av löntagarna deras löner.
Är det bara jag som ser mönstret?
.....för att inte tala om hur många miljarder som banker och fondbolag har gjort sedan detta pensionssystem infördes.
-I'll scrach your back and you'll scrach mine!-
-Ska ju vara "Scratch"-!
Det kommer inte att finnas några "Pensioner" när dagens unga blir 65! Bara de som har barn som kan hjälpa dem - ELLER lyckats spara ihop ett bra kapital - kommer att klara sig bra!
resten kommer att antingen hamna på gatorna eller i sovsalar med pulversoppa och ett pingisbord donerat av svenska kyrkan.
Det finns ingen grupp av människor som är så robbade som dagens pensionärer, en skam för regeringen, en skam för den förra regeringen, där Godsägaren lovad återbetala "krona för krona", sedan flydde han, socialdemokraternas yvige ledare, in i kapitalismen och håller numera helt skamlöst föredrag för upp till 100.000 kr per gång.
Mot sådana jättar är en pensionär maktlös, oavsett vika åtgärder han väljer, allt bestämmande, allt spelande med fonder, allt bestämms över huvudet på en vanlig människa, bättre att ha pengar i madrassen blir det till slut uppenbart för de flesta.
Äääntligen en till...
Men Anna! Vi importerar ju 100 000 personer varje år från andra länder för att få någon som betalar våra pensioner och som tar hand om oss när vi blir gamla! Det innebär att vi ökar i antal i landet med 1% per år och vi blir mindre än 1& äldre i snitt i landet per år. Det innebär att pensionsåldern kan sänkas med bibehållen standard så länge som invandringen hålls på nuvarande nivå. Har du en annan uppfattning så skriv ut det i klartext! Jag räknar kallt med att etablisemanget inte ljuger och om de gör det så får vi väl ändra lagen och göra beslutsfattarna retroaktivt skyldiga låta dem ekonomiskt stå för det de ostadkommit.