Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Pensionerna

Reinfeldt menar att svenskarna måste ställa in sig på att arbeta längre. Bör vi arbeta till 75 år?  Läs (33) Skriv

Feminism

Författaren Maria Sveland går till hårt angrepp mot "antifeminister" på DN Kultur. Har hon rätt?  Läs (33) Skriv

EMU

Kan Greklands kris lösas? Och hur ska det gå till? Läs (84) Skriv

Livets största affär

Fredrik Sauter om Livets största affär

Risk för svår svekdebatt om pensionerna

Finansbranschen och politikerna har inte varit tillräckligt tydliga med att individerna har ett så stort ansvar för sina pensioner. I värsta fall riskerar vi få en uppriven svekdebatt när verkligheten hinner ifatt, skriver Fredrik Sauter, vd på Skandiabanken.


Om författaren

Fredrik Sauter är vd på Skandiabanken.

 


 

Vad är livets största affär? Många tänker på bostaden när de får den frågan. Det är däremot få som tänker på att sparandet och pensionen är den största affär du gör i livet och att gemene man sparar ihop ett miljonkapital att leva av efter arbetslivet. Livets största affär borde givetvis behandlas som en tung fråga, av både politiker och individer.

Tyvärr är så inte fallet.

Den stora pensionsreform som Sverige genomförde 1994 har hyllats i andra länder. Sverige ses som en förebild internationellt för hur det offentliga ska klara av att lägga om sina pensionssystem så att de blir samhällsekonomiskt uthålliga. Detta är en nödvändighet i många länder där den demografiska utvecklingen, med en åldrande befolkning som lever längre, innebär att man, precis som i Sverige, inte längre kan bygga pensionssystemet på modellen att efterföljande generationer ska betala de nuvarande pensionerna.

Ansvaret över till individen

Sverige var bland de första att uppmärksamma problemet och bygga en modell där ansvaret för den egna pensionen delvis fördes över till individen. Det är individens premie-inbetalningar som ger grund för den egna pensionen.

Vi har därmed gått ifrån ett system där staten garanterade en pension motsvarande 60 procent av lönen. För majoriteten svenskar innebar dessutom tillskottet från tjänstepensionen att många kunde få ca 70 - 75 procent av sin lön när man gick i pension.

Avgörande förändringar

Så är inte längre fallet. Det systemskifte som genomfördes år 2000 har inneburit flera avgörande förändringar:

- I det gamla systemet var det staten och även arbetsgivarna i tjänstepensionen som stod som garant för en fastställd procentsats som gav försörjning efter arbetslivet. Idag är det i större grad individens egna val i PPM och tjänstepensionen samt privat sparande som påverkar den slutgiltiga pensionen.

- I det nya systemet är pensionen från staten (den allmänna pensionen) väsentligt lägre än tidigare, vilket kan innebära en minskning på ca 10 procent av den totala pensionen. Denna minskning förväntas nu individen själv spara ihop till för att kompensera, alternativt arbeta längre.

- Vi har en allt längre förväntad livslängd, tidigare pensionering och aktivare pensionärer. Det innebär att det kapital som individen har sparat ihop till sin pension, inte bara har sänkts från statens sida, utan nu även ska räcka längre.

- En ökad materiell levnadsstandard och troligtvis i framtiden piggare pensionärer innebär ett förskjutet fokus, från att pensionen enbart ska vara "försörjning" till att den även ska bidra till "förverkligande"

- Medborgarna har även fått ett ökat ansvar för att själva förutse hur den egna tryggheten och ekonomin påverkas vid olika risker såsom sjukdom, arbetslöshet, dödsfall etc. Idag bör individen själv försäkra sig mot dessa risker för att inte en sådan händelse ska leda till drastiska inkomstbortfall.

Det var nödvändigt att genomföra den nya modellen för pensionssystemet - det är odiskutabelt. Allt annat vore att överföra dagens skuld på morgondagens unga. Med en snabbt åldrande befolkning är det en ekvation som inte går ihop. Det var därmed ett klokt beslut och ett nödvändigt systemskifte.

Faran ligger i att skiftet inte är genomfört fullt ut. Politikerna och arbetsgivarna har lagt över ansvaret på individen. Men frågan är om medborgarna har getts rätt förutsättningar och incitament för att axla ansvaret fullt ut? Mycket tyder på att så inte är fallet.

Sparandet långt ifrån hetluften

För att dra en parallell till en annan stor affär i livet, boendet, så ligger sparandet långt ifrån hetluften. De flesta människor vet att ett husköp är en viktig affär och behandlar det därefter. Få köper en bostad utan att anlita en kunnig besiktningsman som går i god för bostadens skick. En absolut majoritet vill ha kunnigt yrkesfolk som genomför affären, i egenskap av mäklare.

Jag vill även påstå att den som ger sig på en större renovering, som ett badrum, är mån om att det blir korrekt. Antingen skaffar man sig kunskap själv om fuktspärr, kakelläggning m.m. och tar sig tid för att göra jobbet korrekt. Eller så ser man till att lägga ut arbetet på en kunnig hantverkare som har kompetens och tid att genomföra renoveringen professionellt.

Jag skulle tro att få anser sig kunniga vad gäller badrumsrenovering efter några minuters faktainhämtning. Till skillnad från sparande. Media är fullt av informativa artiklar som upplyser och ger fem tips hit och fem tips dit, alltifrån fonder att investera i, kryss inför kryssval, spartips, amorteringstips, råd vid val av försäkringar och ett antal fond-, aktie- och pensionsskolor. All upplysning är av godo men frågan är hur mycket individer förväntas att sätta sig in i på egen hand? Hur mycket självstudier och utklippta artiklar krävs för att individen själv ska få en överblick över sin nuvarande situation, sin riskprofil, behov av trygghetsförsäkringar och upplägg för framtida ekonomin och pensionen?

Ökad efterfrågan på rådgivning

Trenden går mot en ökad efterfrågan på rådgivning, vilket är naturligt när individens ansvar har ökat samtidigt som valmöjligheterna också har gjort det. Samtidigt har man i uppbyggnaden av pensionssystemet inte räknat med rådgivningsbehovet. Dessutom har arbetsmarknadens parter tagit bort möjligheten till rådgivning i tjänstepensionen.

Är det en dogm att alla individer på egen hand bör hantera sitt sparande? Eller finns det en nytta i att de individer som inte vill eller kan hantera det själv faktiskt anlitar hjälp i form av rådgivare?

Ett av vårt lands populäraste tv-program är "Arga Snickaren", som lockar en halv miljon tittare varje onsdag. Han styr upp renoveringsprojekt och förklarar risker och möjligheter med den uppkomna situationen. Dessutom ser han till att ge deltagarna i programmet en tydlig plan och väg framåt - ett upplägg och en renoveringsstil som passar deras förutsättningar, kunnande och möjlighet att lägga tid på renoveringen.

På samma sätt som Arga snickaren styr upp svåröverblickbara renoveringar så tror jag att det kan behövas en "Arga rådgivaren" som är engagerad i att styra upp och tydliggöra de ekonomiska riskerna och möjligheterna som individer har idag. Och givetvis stakar ut en hållbar plan med ett upplägg och en sparstil som passar just den individens förutsättningar, kunnande, risknivå och vilja att lägga tid på att hantera sitt sparande.

Självrannsakan för bransch och politiker

Här är det plats för en del självrannsakan, både för finansbranschen och politikerna.

Finansbranschen har inte lyckats att ge sina kunder en bra och enkel överblick över hela det ekonomiska fältet, inklusive alla de val individen idag förväntas hantera för att säkra både sin trygghet och sin framtida försörjning. Det må vara komplexa frågor, men det är vår uppgift att göra det enklare för individen att göra smarta val och sätta sig in i sin ekonomiska situation. För att individen ska kunna ta ansvar måste man förstå vilken effekt pensionssystemet och valen i ekonomin har för sin framtida ekonomi.

Det borde vara givet att varje individ får lösningar som är anpassade efter hans eller hennes förutsättningar, behov och förmåga. Här behövs en konstruktiv debatt om hur de människor som vill ha hjälp och rådgivning ska kunna få det på bästa sätt.

Från politiskt håll behövs större tydlighet om vad medborgarnas ökade ansvar för sparande och den egna tryggheten innebär. Debatten har till stor del fokuserat på att välja fonder i PPM- Men konsekvenserna av systemskiftet är långt större än så, vilket de fem punkterna i artikelns början tar upp. Politikerna måste säkerställa att systemskiftet genomförs fullt ut och ge individer rätt förutsättningar och incitament att hantera sitt sparande.

Borde oroa politikerna

Att så få individer tänker på sparandet som sin största affär och borde oroa framförallt morgondagens politiker. Om inte denna trend vänds, kommer sparande och pension om tjugo år vara en av de hetaste och besvärligaste frågorna i den politiska debatten. Staten riskerar då att få kostnader för pensionärer som man budgetmässigt utgått från ska hantera sin egen försörjning.

Verklighetens inkomster för dessa pensionärer kommer inte att stämma överens med deras förväntningar och behov. Det är en svekdebatt som kan få kraftfulla konsekvenser. Ett första steg är att vända denna trend är att redan idag skicka rätt signaler. Signaler som aktualiserar medvetandet om sparandets tyngd och individens ansvar.

Därtill behöver man från politiskt håll ge medborgarna förutsättningar i form av kunskap och överblick. Här är samarbetet mellan staten och försäkringsbranschen med webbsidan "Min pension" ett stort steg i rätt riktning. Ekonomi och sparande i skolan är också en viktig ingrediens. Med ökade kunskaper tidigt i livet kommer fler att inse de långsiktiga konsekvenserna av exempelvis svartarbete eller avsaknad av tjänstepension.

Från politiskt håll vore det även positivt med en insikt om att människor i vissa fall inte vill eller kan sätta sig in i sitt sparande. Här borde finnas en aktivitet från politiskt håll för de människor som vill få stöd eller lägga ut arbetet på en rådgivare.

Dags för Råd-avdrag

Både för samhället och individen är det av godo att sparandet hanteras som den stora affär det är. Människor som vill ha hjälp bör inte lämnas därhän till att chansa eller tvingas in i lösningar som inte utgår från deras behov. "One size fits all" är inte den ultimata lösningen för att hitta sin egen sparstil.

Ett nonchalerat eller illa skött sparande får långsiktiga konsekvenser både för individen och samhället. Därmed ligger det en samhällsnytta i att skapa incitament för att människor som behöver hjälp också får rådgivning. Att anlita snickarens professionalism har blivit lättare sedan Rot-avdraget infördes: På samma vis har Rut-avdraget underlättat avlastning i hemmet för hushållsnära tjänster.

Nu är det dags att införa ett Råd-avdrag för ekonomiska tjänster.





Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/25142

18 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Skamlöst, eller hur?
En finansiell rådgivare som vill att staten ska subventionera hans arvode. Man häpnar.
Den enda intressanta frågan i sammanhanget, varför vi ska tvingas ta personligt ansvar för att placera våra pensionspengar i ett pyramidspel, avfärdar han dessutom som odiskutabel.
Det bildas inga mervärden i börsnoterade investeringar, bara omfördelning av pengar och imaginära värden baserade på förväntad framtida efterfrågan på teoretiska tillgångar. Där kan vi verkligen tala om att inteckna våra barns inkomster.
Du borde skämmas.

Permalänk | Anmäl #1 Olof Lindberg, 2010-06-27, 20:13

Hej!
Jag vill bara i all korthet och vänlighet påminna om att det inte bara är individernas eget ansvar det handlar om:
-utan också riksdagens, regeringens , statens,
-försäkringsbolagens,
-riskkapitalisternas inom de förvaltade pensinsfonderna.
Individerna har under senare år fått se den mest arroganta behandling man kan tänka sig när det gäller pensionerna, genom
nedskrivningar, "lån" som skulle återbetalas "krona för krona",
"affärer" inom både Skandia och Folksam, inte konstigt om sådant smittar av sig

Permalänk | Anmäl #2 Ebbe Cederblad, 2010-06-27, 20:13

#2 Ebbe Cederblad:
-köpet av villa eller bostadsrätt har individen själv fullt ut att ta eget ansvar, och kan inte frånhändas det ansvaret, med pensionerna är individen utlämnad åt marknadsgrafterna.

Permalänk | Anmäl #3 Ebbe Cederblad, 2010-06-27, 20:18

#1 Olof Lindberg:
-Tack! Du tog orden ur munnen på mig men jag valde att avvakta och ha torrt krut sparat till le grand final.

Permalänk | Anmäl #4 Ebbe Cederblad, 2010-06-27, 20:35

Pensionssystemet har ett enda syfte, att föra över alla löntagarnas sparkapital till industriella ockrare, sk. "förvaltare".

Varför ska jag lägga ner tid på att "placera" mina pensionspengar när jag vet att hur jag än gör så kommer alla pengar att förskingras?

Ni kan stjäla mina pengar men ni ska inte dessutom få stjäla min tid!

Permalänk | Anmäl #5 Bo T, 2010-06-27, 21:22

Bankernas s.k rådgivning är inget annat är hårdförsäljning.
Rådgivarna är säljare, nasare, piskade att uppnå resultat
av sina egna produkter. Men en del människor tror att SEB,
Handelsbanken eller Skandiabanken har hela marknadens
utbud framför sig och väljer ut det som passar DIG bäst.
Morsning, säger jag. Välkommen till finansiell ripoff!

Permalänk | Anmäl #6 Bo Grahn, 2010-06-27, 22:24

Pension, varför bry sig om det nu? Boende gäller här och nu. Bäst att se till att det fungerar först och främst. Man vet ju inte ens om man överlever fram till pensionen. Skulle man göra det får man lösa det då. Har man brytt sig om boeendet under tiden så har man ju i alla fall ett problem mindre när dagen kommer.

Permalänk | Anmäl #7 Leif D, 2010-06-28, 03:17

Varför ska jag som vanlig "svensson" behöva

Permalänk | Anmäl #8 Carl Svensson, 2010-06-28, 05:14

Varför skall jag som vanlig "Svensson!" lägga massor med tid och kraft, samt kanske även pengar på en pensionsrådgivare för att få ut en skälig pension vid äldre dagar när jag istället kan jobba svart så mycket som möjligt och lägga pengar i madrassen .

Och varför ska människor som aldrig gjort ett ärligt handtag i Sverige eller bidragit med någonting, för att sedan komma hit och bli försörjda. Men det kanske beror på att det inte heter pension utan försörjningsstöd,

Permalänk | Anmäl #9 Carl Svensson, 2010-06-28, 05:22

Dom borde inte få kalla sig för rådgivare när dom egentligen är försäljare. Det kan visa sig att dom som avstått att "välja" var pensionen ska placeras är dom som blir vinnare. Ickeväljarna har betydligt lägre avgifter.

Permalänk | Anmäl #10 Anders Johansson, 2010-06-28, 07:54

Jag återkommer med en liten förladdning, knallskott, i musköten innan jag laddar på riktigt, -men:
-Fredrik Sauter, visst är väl hela den sista passusen i Din artikel ett enda stort skämt?
-Du har ju valt en bild på Dig som visar att egentligen är Du en trivsam person med en lite illfundig men vänlig ådra mitt i Din bankmannamässiga framtoning?
-Ett skämt alltså för dem som lägger ihop två och två, så själv är jag benägen att dra ifrån en tvåa,
-om inte, är det inte så värst uppbyggligt.

Permalänk | Anmäl #11 Ebbe Cederblad, 2010-06-28, 08:38

#11 Ebbe Cederblad:
PS
"-Ett skämt alltså för dem som lägger ihop två och två, så själv är jag benägen att dra ifrån en tvåa,
-om inte, är det inte så värst uppbyggligt.":
-"en malör hände mig i dag"---

-skall för att bli begripligt hellre vara:
Ett skämt alltså för dem som lägger ihop två och två, annars så känner jag mig benägen att dra ifrån en tvåa.
DS

Permalänk | Anmäl #12 Ebbe Cederblad, 2010-06-28, 09:07

Ja du egentligen borde jag skriva en egen artikel (funderar på det) men det är ju så att pensionen råder vi inte över. När jag var liten fanns det helt enkelt inte någon, ifall man inte fick den av det företag där man jobbade eller så. Min farmor blev försörjd av sina söner (varav en var min pappa).

Sedan röstade mina föräldrar igenom att vi skulle betala deras pensioner för de hade ju sett att de fick ta hand om sina gamla föräldrar. Ja det hände då på 50-talet innan jag var vuxen.

Sedan snodde Göran Persson och co våra pengar när det blev kris på 90-tal och 2000-tal. Dessutom förändrades hela pensionssystemet. Dom grundlurade är sådana som jag som blev sjuk när jag var arbetslös (man ska bli sjuk innan man blir arbetslös) och därför fick ut samma sjukpenning som om jag alltid hade varit arbetslös... omkring hälften av min lön.

Och i pension får jag alltså omkring en tredjedel av denna tidigare lön senare detta år. Så går det till.

Så inte nog med att jag har jobbat i 40 år utan jag får nästan ingen pension heller. Som tur är så har jag ett hus i min ägo och en sambo som är yngre och rikare. Så vi är tillbaka till den gamla goda tiden. Det gäller att ha skaffat eget kapital eller fasta tillgångar, som går att realisera den dag man inte orkar längre. Om inte barnen ska få ta hand om oss den dag vi inte tyar mer. Så ligger det till.

Permalänk | Anmäl #14 Ann Helena Rudberg, 2010-06-28, 17:21

Ann Helena
Ja, visst är det sorgligt.
Att nasaren här ovanför vill lugga oss på pengar kan man ju förstå. Och att alliansen vill skapa billig och otrygg arbetskraft är uppenbart. Men varför sossarna?
Kan det vara därför att många i S aldrig varit socialdemokrater annat än till slipsfärgen? Alfahannen Persson? Banksektorns guldkalv Feldt? Och vad har Mona för syn på inkomstfördelning? Ingen vet.
Vi måste ställa låtsas-sossarna mot väggen. Det behövs en rejäl utrensning av förklädda nyliberaler.

Permalänk | Anmäl #15 Olof Lindberg, 2010-06-28, 17:54

Vi står nu alla inför den stora insikten att det vi sår får vi skörda. Det framstår med all tydlighet i både Sauters och Ekströms artiklar.

När jag var ung var det sista jag tänkte på - pensionen. Det var att alldeles för tidigt ta itu med döden, alltså sköt jag den tanken på framtiden. Det ordnar sig alltid.
Detta är ingen klassfråga utan en läggningsfråga jag delar med likasinnade genom alla klasser och generationer. Resultatet är att jag inte sett om mitt hus och därmed får räkna med en ordentlig dip i månadsinkomster fr o m 65-årsdagen.
Att tro att unga människor med min läggning skulle vara förståndigare idag 2010 är lönlöst och de fria val som kräver aktivitet kommer hos denna kategori att utebli.

Nu är ju livet i bästa fall långt och det händer oväntade saker under vägs gång så det har ordnat sig bra med ekonomin ändå.
Men det är mer tur än skicklighet. mer av ödets olika infall att jag inte blir beroende av min pension för att överleva.
Det ordnade sig ändå. Kanske den livsinställningen präglar dem som struntar i hur pensionen kommer att utfalla. Och hur ändra den?

Vad jag däremot finner anmärkningsvärt är att staten spelar med medborgarnas pengar. Aktiemarknaden är en spelplats, utgången av insatsen mer eller mindre ett lotteri och ingen har en aning om hur det ser ut om 50 år. Vi förutsätter att spelet på börsen sker som har skett hittills historiskt, på sikt given uppgång, medan vi vet av erfarenhet genom tiderna att allt är i ständig förändring. Finns ens börsen om 50 år? Och om inte, vad händer då?

Permalänk | Anmäl #16 Christina Lundqvist, 2010-06-29, 06:37

Jag hoppas att dagens unga har tillräckligt mycket självaktning för att inte finna sig i parasitismen som deras föräldrar och förföräldrar utsätter dem för. Framtidens pensioner borde sänkas till existensminimum.

Permalänk | Anmäl #17 Henrik Unné, 2010-07-02, 17:01

#17 Henrik Unné;
Framtidens pensioner kanske blir just existensminimum därför att spelglada riskkapitalister som har det tveksamma mandatet att förvalta våra pensionspengar, har satsat stort på BP, skall staten gå in och rädda pensionspengarna? En BP aktie har snart endast ett imaginärt värde.

Permalänk | Anmäl #18 Ebbe Cederblad, 2010-07-06, 17:01

annons:
annons:

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.