Vilken roll spelar egentligen hyresrätten för arbetsmarknaden och för den reala och finansiella ekonomin? Skriv

Publicerad: 2010-06-27 14:06, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Sedan skolreformerna på nittiotalet har språkkunskaperna i Sverige sjunkit - trots globaliseringen, trots vårt EU-medlemskap och trots att vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Det är sorgligt, det är dumt och det är kostsamt. Enligt en EU-undersökning hör Sverige till de sämsta i klassen när det gäller språkkunskaper i små och mellanstora företag - något som kostar oss stora summor. Våra bristfälliga språkkunskaper hindrar oss också från att utnyttja den fria rörligheten inom EU och de försvagar vår internationella ställning. I rapporten pekas Frankrike och Sverige ut som länder med "självgod uppfattning om den egna språkliga förmågan" (Privata Affärer 1.3.10). Här blir kostnaden givetvis mycket högre för Sverige än för Frankrike. Franskan är ett världsspråk som talas på varje kontinent och av 80 miljoner européer.
Helena von Schantz är lärare i engelska, franska och svenska vid Djäkneparksskolan i Norrköping och föreläser om lärstilar och språkmetodik. Hon är även medlem i folkpartiet och ordförande för Liberala Kvinnor i Östergötland - folkpartiets kvinnoförbund.
Vid Djäkneparksskolan (en kommunal friskola) är det tredje språket redan obligatoriskt och från och med hösten 2010 kan våra elever välja mellan spanska, franska, tyska och arabiska.
Det har skrivits en hel del om våra bristfälliga språkkunskaper, bland annat skrev Ingela Bel Habib en läsvärd artikel på Newsmill i maj; "Flerspråkighet ger exportfördelar". Några veckor senare gick Jan Björklund ut och meddelade att det skall bli meritpoäng för språk redan på högstadiet - ett försök att stoppa taktikavhoppen från språkstudierna. Då gick vänsterpartiets Rossana Dinamarca igång med besked. På Aftonbladet debatt skriver hon: "I Björklunds skola råder kolonialtid".
Något som särskilt upprör Rossana Dinamarca är att de språk som berörs av extrapoängen är spanska, franska och tyska. "Obegripligt och orättvist att signalera att vissa språk är mer värda än andra" skriver hon. Det är bara det att det finns ingen sådan signal i reformen. Tyska, franska och spanska är de språk högstadieskolor är skyldiga att erbjuda. Om intresse finns bland eleverna och behöriga lärare finns att tillgå finns det inget som hindrar högstadieskolor att erbjuda andra språk. Dessutom har Dinamarca fel när hon skriver att tyska och franska inte är viktigare språk än kinesiska och arabiska. I Sverige är de viktigare. Den främsta orsaken är givetvis vårt EU-medlemskap. Tyska är det största språket i Europa, franska det näststörsta. Med de fyra språk som erbjuds i grundskolan har vi täckt in större delen av Europa och kraftigt vidgat våra barns möjligheter att arbeta och studera inom EU. Ytterligare en orsak att satsa på just de här språken är vår konkurrenskraft på den internationella marknaden. Tyskland är vår överlägset största handelspartner och desssutom ett grannland. Det är svårt att veta hur många affärer vi går miste om pga våra skrala tyskkunskaper, men det är rimligt att anta att det är en ansenlig mängd. "If I'm selling to you, I speak your language. If I'm buying, dann mussen Sie Deutsch sprechen" för att citera Willy Brandt. Att som Dinamarca konstatera att "det finns fler som talar det indiska språket telugu än franska" saknar all relevans. Vi åker inte till Indien för att arbeta eller studera och i Indien är det engelska som är handelsspråket, inte telugu. Frankrike är däremot en stor handelspartner och en stor närliggande arbetsmarknad.
Självklart vore det bra för Sverige om vi breddade våra språkkunskaper att inkludera mandarin, ryska och arabiska, men det är på gymnasieskolan och på högskolan det bör ligga att erbjuda ett bredare språksortiment - inte på den obligatoriska grundskolan. Det spåret har Jan Björklund för övrigt redan varit inne på.
Varför har våra språkkunskaper befunnit sig i fritt fall sedan tidigt nittiotal?
Rossanna di Marco lägger skulden på låg lärartäthet och vinster hos skolföretagen. "Det är problemen, inte att svenska elever väljer fel", skriver hon. Det är förstås ett absurt påstående. Det finns inget samband mellan lärartäthet eller vinster hos friskolorna och språkens ställning. Orsaken till våra skrala språkkunskaper är att svenska elever erbjuds fel valmöjligheter - dvs just exakt att svenska elever väljer fel.
Karin Granbom Ellison och jag lämnade in tre språkmotioner till Folkpartiets landsmöte i november i fjol. Vårt kanske viktigaste förslag - var att göra det tredje främmande språket obligatoriskt och behörighetsgivande. I dag är språken det enda ämne som kan väljas bort i grundskolan - en skadlig särställning som mer än något annat har urholkat deras ställning. Jan Björklund föredrar morot framför piska och har därför drivit införandet av extrapoäng istället. Att likna det vid kolonialtid och tala om bakåtsträvande är för att låna Dinamarcas eget uttryck "obegripligt och orättvist".
Den enda kritik jag kan skriva under på är att systemet ökar snedrekryteringen. Det gör alla tidiga, betydelsebärande val i skolan. Jan Björklund tror att språkstudier är för svåra och för teoretiska för att göras obligatoriska. Där har han helt enkelt fel. De nuvarande kursplanerna är helt inriktade på kommunikation och målen är lågt ställda. Vi språklärare har betydligt bättre möjligheter att lotsa en särskolemässig elev till G i franska, tyska eller spanska än i engelska, eller svenska.
Grundskolan ska rusta alla våra barn för en okänd framtid. Språk ger nycklar till nya världar och nya möjligheter för alla. Det är verkligen inte bara akademiker som behöver språkkunskaper. Varför inte en svensk elektrikerfirma som etablerar sig i Frankrike? Eller ett arbetslöst vårdbiträde som startar eget i Tyskland?
"The world is your oyster", heter det, och det stämmer. Men bara för den som kan språk.
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




kommentera Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.