Publicerad: 2010-06-26 08:06, Uppdaterad: 2011-11-02 16:11
Det är knepigt att vara granskande journalist och samtidigt medlem i ett politiskt parti. Det har jag heller inte varit under mina 40 år i dagspressen. Men nu när jag nått 65 års ålder och tagit steget ut i friheten bestämde jag mig för att försöka bli partipolitisk medlem. Under åtskilliga timmar i Roslagens famn plöjde jag riksdagspartiernas program. Efter viss vånda bestämde jag mig för Kristdemokraterna. Partiets värdegrund, dess tydliga budskap om familjens betydelse och etik och moral i samhällsbygget bidrog till mitt beslut, skriver Svenska Dagbladets förre debattredaktör Sune Olofson.
Sune Olofson är journalist och ny medlem i Kristdemokraterna.
Under mer än 40 år som journalist har jag inte varit medlem i ett politiskt parti. Det har varit svårt att kombinera det granskande uppdraget med en partitillhörighet. Men nu när jag lämnat Svenska Dagbladet efter 27 år där - och blivit pensionär - bestämde jag mig för att granska samtliga partiers program.
Under 2,5 dygn satt jag i stugan i Roslagens famn och plöjde texterna. Jag fastnade för Kristdemokraterna. Det är uppenbart att det finns mycket i andra partier som jag kan sympatisera med, men det finns inget annat parti som redovisar en så tydlig värdegrund som kd.
Och den behöver Sverige.
Jag blev positivt berörd av Kristdemokraternas principprogram. "Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov", heter det från ett politiskt parti i det så kallade sekulariserade Sverige.
Inget annat parti har denna helhetssyn på människan. Människan bör inte reduceras till materialist. Livet handlar inte enbart om karriär, egendom, konsumtion och tillväxt.
Partiet vågar tala om moral och etik. I Sverige är ordet moral oftast förknippat med sex och kön och kd:s motståndare gör ofta den markeringen för att marginalisera partiet. Det finns många fördomar runt KD, men mitt intryck är att det är ett modernt parti som utvecklats och breddats positivt sedan starten 1964.
För mig är moral och etik mera förknippat med förvaltarskap, att ta individuellt och politiskt ansvar inom olika samhällsområden till gagn för oss alla. I principprogrammet finns denna vackra och utmanande formulering: Framtidens samhälle - förbrukat eller förvaltat?
Förvaltarskap handlar inte bara om miljön utan också om hur skolan, försvaret, företagen, forskningen, sjukvården etc. förvaltar sina uppdrag - och hur vi som medborgare förvaltar vår tid, våra möjligheter och talanger.
Jag har glatts åt Mats Odells och Anders Borgs tydliga markeringar mot girigheten i finansvärlden. Det gör skillnad när makthavare med etik på programmet styr landet. Den mäktiga bank- och finansvärlden måste uppenbarligen ha mer töm och betsel. Den har inte klarat att kontrollera och sanera sin egen sfär.
I det sammanhanget kan nämnas att jag beundrar alla de kristdemokrater som jobbat för partiet under de svåra ingångsåren och lyft viktiga etiska frågor. Jag minns hur partiet hånades på 60- och 70-talen av Expressens ledarsida där jag arbetade 1978. Idag är en av de dåvarande ledarskribenterna rådgivare åt Mats Odell och kristdemokrater och liberaler arbetar sida vid sida i regeringen.
Något stort hände i svensk politik när Alliansen formades. Jag hoppas och tror att den vinner årets val. Något annat vore steg tillbaka. Sahlin/Östros/Ylva Johansson väger för lätt i jämförelse med Reinfeldt/Borg/Hägglund. Efter att noga ha prövat om jag möjligen är negativ till Mona Sahlin för att hon är kvinna tror jag inte att hon har förmågan att skapa den nödvändiga respekten och tyngden i de internationella sammanhangen. Ställningstagandet har inte med kön att göra.
Jag tror på familjens betydelse i samhällsbygget. Fungerande familjer är oumbärliga för ett friskt samhälle. Det finns alldeles för många splittrade hem och familjer i Sverige och det får konsekvenser i rotlöshet och utanförskap. Unga pojkar saknar positiva manliga förebilder och unga flickor stressas av skönhetsideal och förväntningar som kommer alltför tidigt i livet.
Barns och föräldrars behov och valmöjligheter måste prioriteras. Det är inte staten som ska avgöra hur en familj väljer att forma livet, men den kan hjälpa medborgarna till kloka val och skapa förutsättningar för sådana. Utgångspunkten bör vara trygghet för barnen.
Det är inte lätt att vara förälder. Ofta kastas vi ganska oförberedda in i det viktiga föräldraskapet. Staten ska inte fälla moraliska domar när föräldrar och makar misslyckas i sina relationer till varandra och till barnen.
Men hur ska vi stärka föräldrars förmågor att hantera livet, barnen och äktenskapet? En gammal käpphäst som jag luftat i olika sammanhang är att införa ämnet Föräldraskap på skolschemat. Ska vi bygga ett tryggt samhälle måste vi starta det arbetet tidigt. Barn, föräldraskap, fostran, skola, utbildning och arbete är själva basen för ett tryggt samhälle. Ökad kunskap om hur vi vägleder våra barn på den vägen kan undanröja utanförskap och rotlöshet senare i livet.
När jag var ung sparkade inte gärningsmän på offrets huvud när offret redan slagits till marken. Varför har ungdomsbråken förråats? När, hur och varför försvann de etiska och återhållande signalerna hos unga våldsmän? Rotlöshet, försvunna förebilder, alkohol och droger är några svar.
Jag konstaterar att Kristdemokraterna är det parti, som tydligast driver trygghet för barn och familj. Ett parti som ser hela människan, hennes möjligheter och brister. Det bidrog i hög grad till mitt val av parti. KD framhåller också tydligt det civila samhällets betydelse för barns och ungdomars fostran, dvs kyrkan, idrotten och ideella föreningar av olika slag.
Kristdemokraterna har infört flera viktiga familjepolitiska reformer under mandatperioden. Jag har svårt att se hur vårdnadsbidraget hotar jämställdheten när det möjliggör för föräldrar att välja och förlänga föräldraledigheten tills barnet fyller tre år. Om far och mor är överens om hur detta ska ske, varför ska staten sätta sig över deras beslut?
Jag hoppas att Kristdemokraterna vill fortsätta utbyggnaden av vårdnadsbidraget och göra föräldraförsäkringen mer flexibel. Tvång i föräldraförsäkringen kommer inte att fungera. Redan idag ser vi allt oftare unga fäder med barnvagnar på stadens gator. Trenden är ökad närvaro i barnens liv - utan tvång.
Utöver det jag här har anfört finns självfallet en hel del annat som Kristdemokraterna vill och arbetar för och som jag delar. Och det finns sådant som jag kan känna tvekan inför. Jag tror inte det är möjligt att finna ett parti som man blir 100-procentigt nöjd med. Valet handlar nog mera om ideologisk färdriktning och vad partiet väljer i viktiga vägskäl.
När jag frågade ordförande i Kristdemokraternas Seniorförbund, Leif Hallberg, varför han valde kd, tillade han efter ett mer filosofiskt svar:
- Därutöver trivs jag bättre i Davids sällskap än i Goliats.
Tänkvärt och inte oviktigt.
I mätning efter mätning sjunker väljarstödet för kd. Vilka skäl finns det att behålla kd i riksdagen?

Andra partiers brister gör kd nödvändigt

Utan kd hotas familjernas frihet

Valet 2010 - ett val mellan tvång och valfrihet

Kristdemokrati - en politisk filosofi att räkna med!

93% av KDs vallöften uppfyllda - Mycket verkstad och lite snack

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




14 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Bra för KD. Att lära av EAP så Klart! Man kan inte lura hela folket hela tiden! Se "Sanningen om LaRoucherörelsen" på larouche.se. Webcast med LaRouche (och representanter för Kina, Ryssland, Indien) samt Stanfordgruppen ikväll klockan 7 på larouchepac.com
Problemet med KD är de har dubbel agenda precis som Vänsterpartiet = kommunisterna. V vill införa kommunistisk diktatur och KD vill återinföra kristendomslära med tvångsböner, obligatorisk tro och allt annat vidskepligt elände i skolorna och vill jämställa sin skapelsemyt med den utvecklingsläran, vilken vilar på vetenskaplig evidens. Därför är V och KD inga alternativ för oss demokrater.
Utan KD hade Sverige ätits upp av kulturvänstern med sin fanatism, extremism och intolerans mot alla som inte tycker exakt samma saker som de själva kommit fram till under sin senaste ölkväll.
Utan KD hade Sverige slukats upp av nyfeminismen, och svenska män skulle alla sitta med bröstpumpar för att försöka få ut mjölk för att amma sina barn.
Utan KD hade det inte varit lika avslöjat att Kommunister gör allt de kan för att få staten att ta över allt i samhället, från ekonomi till privatliv. KD inser att feminism är kommunisternas nästsenaste knep att lura till makt åt staten. Deras senaste knep, vilket dem lyckats bättre med, är att dra till med klimatalarmism (ej vanlig hederlig klimatuppmärksamhet) för att förmå internationella "stater" att dra ut regional eller internationell skatt. Allt för att höja skatten, försvåra för bolag, stärka staten, och bredda ut statens armar.
Feminism, klimatalarmisn, klasskampen (som är övergiven) mm., tricks efter tricks använder kommunister.
Utan KD hade kristna fortsatt diskriminerats i Sverige. Detta samtidigt som vänstern och extremateismen i Sverige inte vågar ge sig på muslimska gruppen. Det beror knappast på välvilja mot muslimer, utan snarare om feghet. När hörde ni en sosse säga "vi är ett feministiskt parti" i sina tal ute i förorterna. Nej där är det andra saker som sägs. Leve KD - kristna ska ha sina rättigheter, liksom judar och muslimer.
Trots mitt fulla stöd till att du valt ett vettigt parti - måste jag påpeka en skrämmande sak. Efter 27 år som journalist önskar vi läsare att ni granskat makthavarna som ni förväntats att ni redan vet var partierna står. Efter 27 år som journalist borde kristidemokraterna inte förvåna eller överraska dig.
#2 Kjell Erisson
Det där var väl i grövsta laget hr Eriksson 1946. Nästan som urbegrepp på hur att blanda äpplen och päron och i huvudsak, när de blir för gamla, bara vara på väg mot/hamna på vaddetnuheter ( komposthögen ??).
Kort sagt: det där får du gärna förklara och gärna komma med mycket förstånd om hur du får din demokratiska syn på tillvaron att stämma i sammanhanget. Demokrati är för mig inte bara att ta avstånd från saker.
Sune Olofssons artikel ovan är väl värd många positiva tankar.
Religioner är skapade av människor och i allt väsentligt tänkta att vara människan till nytta och glädje. De flesta människor ställer nämligen upp på det.
Kommunism är i sämsta fall ett sätt att ta för sig av det man inte klarar att skapa själv - i bästa fall en vällovlig tanke om de som inte klarar det, men då upplever jag ofta ett omotiverat försök till självförverkligande i onödigt positiv mening. I slutändan lätt människoföraktande faktiskt. Det känns skönt att konstatera att runt 90% av svenska folket tycker annorlunda.
Att i svensk kyrkas agenda - och gu' bevars i KD's - finna något emot människans och folkets välbefinnande har jag svårt att finna.
Kan du se skillnaden?
KD har märkligt nog överlevt sig själv. Har all respekt för de politiska idéer som partiet står för men som jag inte delar. När de gick in i Allianssamarbetet blev makten viktigare än värderingarna.
Partiet gick in i den moderata fällan, liksom centern (upphörde att vara ett folkrörelseparti) och folkpartiet (övergav sina socialliberala värderingar).
Det är moderata valstrateger (inspirerad av amerikanska sättet att bedriva valkampanj) och dess teknokrater (siffernissar) som återfört den klassiska borgerliga högerpolitiken i Sverige.
Tja, problemet är nog som # 9 också anför.; att KD i n t e har kämpat tillräckligt för sina värderingar. Socialministerns beslut om att godkänna könsstympning av pojkar på kulturreligiösa grunder var totalt felaktigt. En riktig groda med just hänsyn till b a r n e t s rättigheter och dessutom - på icke saklig medicinsk grund. Riv upp beslutet! Vi ÄR i Sverige med annars svensk lagstiftning. När det sen gäller "familjen" måste KD ändra syn. En familj av idag består inte alltid av typ 2 vuxna och 2 barn. På den punkten har de avstannat och kan inte nå andra grupper. Men annars finner jag KD vara det enda parti som står emot statsfeminismen, vilket redan har skapat så mycket elände. För ytterst barnen.
Som en kristdemokrat som kämpar - och ibland känns det motigt - blir man glad när man läser detta.
Hoppas att du blir en aktiv kristdemokrat, det behöver vi!
Välkommen!
KD är i idag princip helt infiltrerat av frikyrkliga kristna fundamentalister och har ingenting varken på 2000-talet eller i ett demokratiskt samhälle att göra då de dels förespråkar att sagor ska ha stor inverkan på hur vårt land styrs och dessutom inte accepterar alla människors lika värde.
Så länge jag kan minnas (på väg mot 70 år) och i de länder jag bott i, (sex inklusive Sverige) så har det alltid talats om den unga generationens sviktande moral. Vi befinner oss i ett sluttande plan och var ska det sluta. Samma litanior finns nedtecknade från antikens Aten. Sune Olofson skriver:
"När jag var ung sparkade inte gärningsmän på offrets huvud när offret redan slagits till marken. Varför har ungdomsbråken förråats? När, hur och varför försvann de etiska och återhållande signalerna hos unga våldsmän? Rotlöshet, försvunna förebilder, alkohol och droger är några svar."
Sune har alltså gått på den eviga men osanna myten om moralens förfall. Mig veterligen var slagsmålen mellan kompanier på regementen, dansbaneslagsmål etc. under tidigt 1900-tal en slags råheter som idag inte skulle kunna passera utan att lagföras och likaså har bl.a insikten om allvaret i mobbning förankrats på ett sätt som inte var tänkbart när jag gick i skolan. Antagligen sker en gradvis ökning av moralisk medvetenhet generation efter generation i fredliga tider och inte tvärtom. Men det är många som vill dra växlar på den sociologiskt okunniga idèn om vikande moral hos de unga. Sune Olofsson är en av dem. Andra i samma ärende är ofta religiösa auktoriteter vare sig de är är mullhor som påstår att Västvärlden förstör etiksa värden (helt absurt, Västvärlden står för upplysningstidens briljanta etik), eller ledande buddhistmunkar (urkonservativa maktmänniskor) eller kristna mörkmän som Påvebengan. Det finns precis lika mycket eller mer moral hos sekulära politiska åskådningar, filosofier och tankeriktningar som hos religiöst präglade. Skillnaden är att de sekulära är öppnare, mer prövande, väger argument etc. medan de religiöst präglade är mer dogmatiska.Det är ett elände när politiken motiveras med religiösa argument. Det kan bara leda åt H....te.
Hälsningar
Göran lLnde
Svenska Dagbladets förre debattredaktör Sune Olofson, jag tackar for ditt inlagg. KD ar det minst daliga alternativet i riksdagen i var radikalfeministiska totalitara stat. Anda verkar inte KD helt opaverkade av statsfeminsmen.
Vad jag saknar dig pa SvD! Vad ar det for feminstmurvlar som tagit over efter dig och andra palitiliga yrkeskunniga journalister? SvD bojkottar jag idag pa alla plan! Jag kommer ihag pa 80-talet nar SvD stolt sa att det var tidningen som holl isar nyhetsformedling och politiska standpunkter. Var tog en Sveriges stoltaste tidning vagen? Gick den bara under i ett feminstiskt sumptrask?