Försvarsmakten borde skämmas!

Detta har hänt: Flygofficeren Bertil Ströberg döms 1983 för spioneri. Domen bygger bara på svaga indicier, av vilka det viktigaste är att hans berättelse om mötet med en Sven Roland Larsson på Djurgården skulle vara påhittad. Men 2009 hittar Kalla Fakta dokument i Säpos arkiv som visar att Säpo och/eller åklagaren sedan 1984 har undanhållit viktiga bevisuppgifter om just det namnet.

 

Stefan Ryding-Berg är chefsjurist i Försvarsmakten. Han påstår för TV4 att Försvarsmakten gjort vad man kunnat i fallet: "Det var åklagarens utredning och åklagarens ansvar."

Men är det verkligen så enkelt?

 

Även Försvarsmakten deltog i förundersökningen genom Försvarsstabens säkerhetsavdelning (Fst Und/Säk). Åtminstone dess dåvarande chef Lennart Borg kände till ett av de undanhållna dokumenten, ett PM från förre statspolisagenten Lennart Savemark. Borg höll särskilda förhör med anledning av detta PM, bl.a. med Ströbergs sekreterare. Borg kände således också till att detta viktiga dokument aldrig redovisades i förundersökningen. Som statlig chefstjänsteman borde han naturligtvis ha polisanmält ett sådant allvarligt brott mot Rättegångsbalken. Frågan är om han inte också enligt lag var skyldig att göra det.

 

Borgs tystnad om myndighetsbrottet räcker för att påstå att Försvarsmakten inte har gjort vad den kunnat i fallet.

Men inte nog med detta. Säkerhetschefen Borg drev fallet med fanatisk enögdhet, inte med den objektiva sans och ständigt omprövande radarblick som krävs i fall som dessa. Många ansåg honom som gravt inkompetent att leda stabens undersökningar. Borg låste på Ströberg och ville sätta dit honom med alla tillåtna och otillåtna medel. Det var därför Borg agerade i maskopi med brottslingarna på Säpo eller åklagarmyndigheten och inte anmälde mörkandet. Någon annan skyldig än Ströberg var inte tänkbar i Borgs ytterst limiterade tankevärld. En polsk-sovjetisk konspiration var enligt honom utesluten, trots att det fanns flera indikationer i motsatt riktning. Bland annat var de svensk-sovjetiska relationerna mycket ansträngda p.g.a. de pågående ubåtskränkningarna. En intressant koincidens är att Polens ambassad till UD överlämnade det s.k. ambassadbrevet med spionerierbjudandet den 27 april 1983, exakt dagen efter att Ubåtsskyddskommissionen hade offentliggjort sin rapport!

Det var en brevbärare -- inte Säpo eller Försvarsstaben -- som upptäckte att Ströberg bodde vägg i vägg med en sovjetryss, som brådstörtat hann lämna landet ohörd. Ett minst sagt idealiskt grannförhållande för sovjetiska och polska underrättelsetjänster om de ville planera en konspirativ operation. Ströbergs notoriskt snuskbrevsskrivande arbetskamrat utreddes aldrig till botten. Det finns många fler omständigheter som talar till Ströbergs förmån och som varken Försvarsmakten eller Säpo brydde sig om att undersöka närmare. Jag har själv kommit upp till ett trettiotal.

Ryding-Berg säger också att han inte kan säga om Ströberg är korrekt dömd samt att det föreligger en lagakraftvunnen dom i målet. Beror detta häpnadsväckande uttalande på fullständig okunskap om vad som hänt i fallet sedan den 27 september 2009? Inte ett knyst om att förundersökningen nyligen har återupptagits av Riksåklagaren och att domen är föremål för en resningsprövning, allt med anledning av Kalla Faktas avslöjande. Deras sensationella uppgifter har inte tillbakavisats eller ifrågasatts av någon, inte ens av någon myndighetsperson.

Det är domstolarnas sak att avgöra, säger Ryding-Berg. Javisst, men inget förbjuder väl honom eller oss övriga medborgare att ha en åsikt om fallet, särskilt mot bakgrund av de nya uppgifterna 26 år efter den första domen?

Ryding-Berg är den enda person i den nuvarande försvarsledningen som uttalat sig om fallet. Förre flyggeneralen Sven-Olof Olson, som var flygvapenchef när Ströberg greps, har också yttrat sig, men bara med orden att han inte har någon åsikt om fallet och att det är domstolarna som dömer.

Även en femåring begriper ju nu att Ströberg är felaktigt dömd. Kalla Faktas avslöjande 2009 vände upp och ner på bevisläget till Ströbergs förmån. Och nyligen har det tillkommit uppgifter om fler undanhållna dokument som ytterligare stärker Ströbergs sak. Han kan bara frikännas i den pågående HD-processen.

 

Är det så allvarligt att Ryding-Berg och Försvarsmaktens övriga ledning saknar både rättskänsla, sunt förnuft, stake och ryggrad att ge sitt stöd till den ytterst lojale och plikttrogne Bertil Ströberg, som utsatts för ett så grovt och långvarigt rättsövergrepp? Tidigare har både JO, JK och justitieministern uppvisat samma feghet och nonchalans. Är månne brist på civilkurage nytt signum för Sveriges moderna ämbetsmän? Hur ska det då gå i ett krig med sådana personer i ledningen?