En dokumenterad U-båtskränkning på 1980-talet

Den sovjetiska U-båten U 137 gick 27 oktober 1981 på grund på Torumskär en bit in i Gåsefjärden på Sturkö i militärt skyddsområde utanför Karlskrona. Jag har i 45 år haft sommarställe på Sturkö och flera gånger gått in i motorbåt i Gåsefjärden. Vid 20-tiden på kvällen hörde jag ljudet av starka dieselmotorer vilket höll på till jag somnade långt in på natten. PÅ morgonen såg jag TV-bevakningen av händelsen.

Var det en medveten kränkning? Å ena sidan är det svårt att gå in i Gåsefjärden till och med med liten båt på grund av alla skär och grynnor som blockerar inloppet. Det gör det osannolikt att man gått in av misstag. Det finns saker av intresse för främmande makt. Gåsefjärden är en förkastningsspricka med en lodrätt bergvägg på västra sidan. Där fanns åtminstone då förtöjningsanläggningar för flera krigsfartyg, t. ex. svenska U-båtar. Att man medvetet gått in för att studera sådana installationer ter sig sannolikt.

Å andra sidan finns faktiskt en mikroskopisk chans att man verkligen gått in av misstag p g a fel på kompassen vilket besättningen hävdade. Om man drar en rät linje från Torumskär syd-sydväst ut till öppna havet finns det en minimal chans att undgå skär och grynnor.

Något som talar för denna hypotes är att man gick på med full fart så pass att fören strandade ovanpå delar av Torumskär. Det hade man knappast gjort om man försiktigt navigerat in. Om man gått med full fart från öppet hav rakt in i den trånga fria ränna som faktiskt finns och om man haft en sagolik tur så kommmer man faktiskt ända till Torumskär.

Av två händelser, vardera med mycket låg sannolikhet, har ändå bevisligen den ena inträffat. Om hypotesen om medvetet intrång stämmer så har man varit mycket skicklig i början men ytterst oskicklig på slutet, kanske på grund av onykterhet. Man kanske trodde att man kommit ut på öppet vatten vilket finns längre in i Gåsefjärden.

Jag tror att det finns en svag övervikt av sanolikhet för att man genom Guds försyn med full fart gick in i den enda lilla oblockerade strimma som finns, och då måste man störa på Torumskär.

Full klarhet lär vi aldrig få.

Lars Henric Ekstrand (1 artiklar)

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/24810

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ekstrand som har en god lokalkännedom resonerar som man har gjort nästan 30 år. Varje gång början man helt utan hänsyn till allt den dokumentationen som har samlats. Svensk-sovjetiskt expertgrupp gick genom dokumenten om U137 under åren 1992-94. En komplett dokumentation av U137 felnavigering lämnades av sovjets sista marinchef i ett öppet seminarium 1994. Kan man inte ha dessa dokument som underlag när Ekstrand funderar vad han har hört?

Permalänk | Anmäl #1 Seppo Isotalo, 2010-07-05, 22:34

Lars, jag skulle vilja kommentera uppgiften om "full fart" som det kan kanske kan tolkas som eftersom ubåten fastnade så hårt på grundet. En Whiskyubåt deplacerar 1080/1350 ton och redan med en relativt modest fart om några knop finns stor risk att fastna på grund då den stora massan inte stoppas i en handvändning.
Jämför gärna med det X-2000 tåg som i låg fart rände in i stoppet på Göteborg. Ett fartygs knycklas ihop alt tvingas (vanligtvis) upp på ett grund - något man med relativt låg fart även kan uppleva i en segelbåt/motorbåt.

Sedan tillhör jag tvivlarna till att man "lyckades" navigera så kapitalt fel. Att erfarna navigationskunniga sjömän helt, och desutom kollektivt, har fått hjärnsläpp samtidigt är osannolikt. Betänk att man så småningom erkände att varken gyrokompassen, magnetkompassen eller Deccan var ur funktion. Man påstod dock ihärdigt att radiopejlen var orsaken till felnavigeringen. Radiopejl har aldrig varit huvudmetod för navigering, men sanningen bor, som BG mycket riktigt påstår, i betraktarens ögon.

Permalänk | Anmäl #4 Klart Skepp, 2011-10-02, 16:35