Arbetsmarknaden är till för släkten, vännerna och de söta och snygga.

Jag har nu sökt professionell tjänst i 3 år av min tid. Jag har en filosofie kandidat examen från ett av ett 50 bästa universiteten i världen. Jag har utbildat mig på folkuniversitetet inom handel. Jag har via samarbete med bland annat utländskt skivbolag påvisat förmågor inom musik och litteratur att tillägga till de akademiska förmågor jag utvecklat på sagda universitet. Jag har även jobbat extra som lärare 2 år. Borde jag ha några speciella problem med att tillskanska mig ett heltidsarbete? Den fria marknaden, vårat system i den västerländska världen, styr marknaden i sig. Detta tar sig utlopp på flera sätt. 

Vill chefen på ett bolag värva bäste vännens son eller dotter till den nya positionen gör denne det utan att tänka extra på det. Och detta händer konstant. Intervjuar man 10 kandidater till ett yrke är det följande prioritetsordning som gäller i gallringsprocessen; 1. släktskaps- vänskapsband 2. utseende, personligt bemötande 3. kompetens. Det andra stora problemet med dagens arbetsmarknad är att det är inte ens 50 % av de utsatta vakanserna som är heltidsjobb, utan det rör sig alltså om extra, deltid eller mindre procentsatser av tjänster. Snittet sökande på de hundratals tjänster jag sökt genom åren har varit ungefär 50 personer. Hör ni någon säga att det är lätt att få jobb i dagens samhälle så har dem allra troligast det väl förspänt med kontakter. Vi har ett system där det är först till kvarn som gäller, och vad blir konsekvensen av den tävlings- och konkurrenssituation som blir resultatet av det, våran arbetsmarknad?

Jo, vi reagerar bevisligen på tävling och konkurrens på samma sätt som vi alltid gör; nämligen med att fuska och att skafffa sig fördelar på alla de sätt genom att gynna våra närmaste och trampa på konkurrensen så mycket det bara går. Den fria marknaden är säkert fantastisk för dem som hjälps till att bli framgångsrika, men för de massor som inte får den hjälpen är systemet horribelt. Hur ska man förändra detta? Professionalism och seriositet är tyvärr det som krävs, kompetens måste premieras. Jag skriver tyvärr, därför att den, basala, nivån av seriositet är inte intressant så länge det inte innebär fördelar och vinst för den enskilde arbetsgivaren. Vårt västerländska samhälle faller ihop ekonomiskt på grund av bristen på seriositet, verklighet och minsta sanning till den teoretiska världsbild så många har. Verkligheten är en annan; det gäller att sko sig: "har jag det bara bra så är jag nöjd" är tanken som dominerar blande de så kallade styrande i näringslivet och politiken. Ni raserar, bevisligen, vårat samhälle!

Niklas Karlsson (4 artiklar)

Anmäl