Regeringens strategi mot hemlöshet har misslyckats

I dag offentliggör Stockholms Stadsmission rapporten "Hemlös 2010" som granskar det offentliga Sveriges insatser mot hemlöshet. Rapporten bygger dels på sammanställning av forskning, som gjorts av professor Hans Swärd vid Lunds Universitet, dels på Stockholms Stadsmissions praktiska erfarenheter av kommunala och statliga åtaganden.

Att sakna fast bostad är bland de mest utsatta situationer en människa kan hamna i. På Stockholms Stadsmissions boenden och verksamheter möter vi dessa människor, som ofta lever i utsatthet även av andra skäl. Det kan vara personer som lever med missbruk eller kriminalitet, som kanske försörjt sig genom prostitution, som lever under hot från sina familjer och kan ha psykiska problem.

Hemlösheten i Sverige har ökat sedan slutet av åttiotalet. På nationell nivå togs det senaste politiska initiativet för att bryta utvecklingen 2007 då regeringen sjösatte en nationell strategi mot hemlöshet, som löpte till 2009. Strategin utvärderas nu av Socialstyrelsen som ska publicera sina resultat i slutet av denna månad.

Stockholms Stadsmission kan dock konstatera redan nu att regeringens politik inte varit en framgång. Den senaste nationella mätningen, från 2005, visade att 17 783 personer levde i hemlöshet. Stockholms stad presenterade nya siffror för staden i förra veckan, som visade på en svag minskning. Malmö och Göteborg redovisade nya siffror i höstas som visar att hemlösheten är i det närmaste oförändrad. Det finns alltså inga tecken på något trendbrott. De undersökningar som gjorts pekar snarare på att hemlösheten i Sverige är etablerad på en hög nivå.

Ett av regeringens mål har varit att inga barn ska vräkas. Under de två år som statistik över detta samlats in, 2008 och 2009, vräktes dock över 1 300 barn. I Stockholms Stadsmissions verksamheter möter vi ofta barnfamiljer, men också allt fler unga vuxna utan bostad.

Ett annat mål har varit att alla ska vara garanterade tak över huvudet. Målet är lågt satt. Det innebär alltså ingen möjlighet till fast bostad utan bara tillfällig plats på härbärge. Tak över huvudet garanteras dock inte i alla kommuner. I den mån garantier finns gäller de bara om man vänder sig till socialtjänsten före ett visst klockslag. Stockholm Stad har som ny praxis att den som missköter sig på ett boende inte får tillgång till en ny plats förrän efter en viss tid. I praktiken innebär detta att personer som till exempel får återfall i missbruk på ett stödboende avvisas till gatan.

Enligt regeringens strategi ska stödinsatser för människor i hemlöshet vara samordnade och utformade efter individuella behov. Stockholms Stadsmissions erfarenhet är dock att detta fungerar mycket dåligt. Handläggare på socialtjänsten kan till exempel anse att en person är arbetsför och ställer som krav att personen aktivt söker arbete för att få försörjningsstöd. Arbetsförmedlingen kan däremot anse att personen inte är arbetsför, till exempel på grund av pågående missbruk. Beroendevården kan anse att person bör behandlas på behandlingshem, medan socialtjänsten kan avslå eftersom de har kostnadsansvar.

Socialtjänsten i Sverige har generellt fått en mer administrativ utformning över tid, där budget i balans fått en överordnad roll i förhållanden till individers rättigheter enligt socialtjänstlagen. Ofta erbjuds bara ett begränsat antal boende eller behandlingslösningar, trots att dessa kanske inte är konstruktiva för den enskilde. I Stockholm har ett flertal boenden med hög servicegrad lagts ner eller omstrukturerats och ersatts av ett stort gruppboende i Västberga industriområde, där personalstyrkan bantats till ett minimum och social stödpersonal ersatts delvis av inhyrda väktare.

Regeringens strategi har varit för begränsad och ofokuserad. Totalt har 60 miljoner kronor satsas under perioden 2007-2009, fördelat på 23 olika projekt. Detta kan jämföras med de 400 miljoner som nyligen satsats i Danmark.

En ny politik mot hemlöshet bör utgå från allas rätt till en permanent egen bostad. Härbärgen och andra akutboenden kommer behövas även i framtiden, men att människor varje kväll tvingas köa för en plats på ett härbärge är varken en effektiv eller värdig lösning på hemlösheten.

Snarare än att utveckla särlösningar för människor i hemlöshet - som härbärgen och träningslägenheter inom ramen för socialtjänsten - bör politiken ta ansvar för att alla har tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden. Initiativen enligt modellen Bostad Först, där människor i hemlöshet direkt erbjuds ett eget hyreskontrakt, är exempel på detta. Modellen prövas nu i Stockholm i liten skala med start i höst. Hemlöshetskommittén (SOU 2001:95) föreslogs för tio år sedan att det skulle göras ett tillägg i socialtjänstlagen som tydligare markerar rätten till bostad, vilket också kan vara en utgångspunkt för en fortsatt diskussion.

Trenden att bostadsbolagen ställer allt högre krav på nya hyresgäster måste brytas, om nödvändigt genom lagstiftning. De tre kommunala bostadsbolagen i Stockholm har till exempel infört kravet att nya hyresgäster ska vara skuldfria och ha en inkomst som är minst tre gånger så hög som hyran. Socialbidrag räknas inte som inkomst. I praktiken innebär detta en utlåsning från dessa lägenheter för de människor i hemlöshet som söker sig till Stockholms Stadsmission.

Systemet med personligt ombud, som framgångsrikt införts för människor med psykisk sjukdom, bör vidgas till att också gälla för människor i hemlöshet. Personliga ombud innebär att människor i hemlöshet får en tydlig part som samordnar kontakter med alla berörda myndigheter och har ansvar för att den enskilde får det stöd han har rätt till.

Vräkning av barn är varken förenligt med FN:s barnkonvention eller socialtjänstlagen. Uppenbarligen har dock detta inte räckt. Lagskyddet måste därför skärpas så att inga barn får vräkas, vare sig från den ordinarie bostadsmarknaden eller från boenden som tillhandahålls av socialtjänsten.

Hemlösheten går att bryta, men den nuvarande politiken fungerar inte. Om regeringen menar allvar med sina satsningar är det dags att lägga om kurs.

Marika Markovits (1 artiklar)
http://www.stadsmissionen.se

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23866

5 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om Stadsmissionen slutade dela ut lägenheter till sig själva så kanske det gick bättre?

Permalänk | Anmäl #1 MarcusJM, 2010-06-18, 00:19

För biståndsindustrin är det alltid högkonjunktur.

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-06-18, 08:12

ingen tidigare regering har lyckats lösa hemlösheten heller, så varför ska nuvarande sittande regtering Alliansen bara på 4 år löst hela problemet.
För den delen går inte hemlöshet att "bota" för alla utan ett hem, många med psykisk prolematik känner sig bara instängd, ensam och blir förvirrad då de inte kan/vet hur, man sköter ett hem...och nej...de vill inte ha assistenter som klampar runt i livet.

Sen finns det olika missbrukarna, som har så kraftiga problem med det och inte kan bo där "vanliga" människor och familjer bor, dels skrämmer de barn, de kan vara hotfulla och/eller störa grannar och omgivning.

Sen resten av bostadslösa kan behöva stöd och hjälp, avgiftning, jobb, ja en riktig samhällsinsatts, men det går bara om deras egen motivation övertygar.

Permalänk | Anmäl #3 Pia "Vilda" Nordin, 2010-06-18, 12:45

Börjar bli rejält trött på alla "rättigheter" folk anser ska finnas. Mig veterligen finns inte rätt till permanent bostad, och någon sådan bör inte heller finnas. Däremot tycker jag att man kunde göra mycket mer för hemlösa än man gör idag, men Sverige är tyvärr så upptaget av att hjälpa andra att vi struntar i att ta hand om våra egna.

Permalänk | Anmäl #4 Karl Kullman, 2010-06-22, 11:51

Först en liten tankeställare:
"En del av katastrofen med lögner, som en psykolog förklarade för mig häromdagen, spirar från motagaren. Det är så plågsamt att konfrontera en lögn, så även när något låter konstigt så ifrågasätter vi det helst inte. Dermed ger vi lögnaren utrymme att ta i ännu mer, och till slut etableras en ny sanning."

Ang verksamhet för "hemlösa". Kolla artikeln från Drugnews om effekten av hemlösa i Maria Prästgårdsgata 2008-2011.

http://www.drugnews.nu/article.asp?id=4565

Kan bekräfta det som Marika Markovits själv hade erfaret redan 2007, hon sa: "VÅRA GÄSTER OCH DELTAGARE HAR GJORT LIVSSTILSVAL SOM LEDER TILL MISSBRUK OCH KRIMINALITET" Så orden "hemlösa och hemlöshet" borde helt tas bort från svenska språket ett par år, så alla tvingas använda rätt beteckninger på de olika problemer som döljas i hemlöshetens namn.

Försök förstå denna verklighet: Stockholms Stad "satsar/slösar" varje år 900 miljoner (900.000.000kr) på arbetet med hemlöshet. Men inte blir det färre hemlösa!?! Tusindtals misbrukare, droghandlare, alkolister och lösdrivare kallas för "HEMLÖSA" och bedrägeriet kan fortsätta förstöra samhället inifrån, samtidig som pengar hamner hos skrupellösa, ineffektiva och samhällskadliga verksamheter. Inte konstigt att antalet stulna cykler på Söder dubblades 2008 direkt efter nya droghandeln skapades. Men så bra det känns att "hemlösa" har råd med att ofta byta till fina nya dyra cyklar som dom kommer på till droghandeln. Att dom flesta dessutom stannar hemma när det blir minus 10 grader kallt så det blir extremt stilla vid hemlösverksamheterna känns också bra. Konstigt att hemlösas behov minskar med flera tusind procent när vintern är som värst, eller är det kanske också ett symptom på bedrägeri? Söder blödar, ställ nya krav på dom som förstör samhället!

Stadsmissionens dagsverksamhet har inget med hemlöshet att göra. När Stadsmissionen inte ville betala för väktare längre 1. mars, började polisen kolla området för säkerhets skuld. Plötslig försvann nästan alla "hemlösa" och Söderhallerna fick ett gigant problem med dom "hemlösa". Tankeväckande att "hemlösa" inte tål att polisen tittar förbi. Kolla Södermalmsnytt nummer 11, 14-20 mars 2009.
Stadsmissionens dagsverksamhet är en missbruksgynnande och kriminellt baserat verksamhet!!
Enda rigtiga problemet, som lokalpolitikerna här säger, är att Stadsmissionen är en stiftelse så dom står över lagen och ingen kan stoppa deres knarkhandel, eller tvinga dom flytta den bort från barnfamiljerna och dom andra verksamheter dom förstör.

Men stort grattis till alla Ni som lyckas leva på att fasthålla andra i olika sorters missbruk och kalla det för hemlöshet!

Permalänk | Anmäl #7 Jesper Toft Johnsen, 2011-12-15, 00:40