Rinkebypolis: vi ska vara ödmjuka mot unga och lagföra kriminella

Eftersom jag är i Colombia på semester så har jag trots att jag jobbar som polis i Västerort, det distrikt i vilket Rinkeby ligger, inte själv upplevt några av de upplopp, skadegörelser eller mordbränder som rapporterats om under den senaste tiden. Efter att ha läst om händelserna och den följande debatten på nätet, så kände jag trots min frånvaro ändå att jag ville skriva ned mina tankar i ämnet.

För det första så vill jag helt och hållet hålla med integrationsminister Nyamko Sabuni om att det helt enkelt inte finns några som helst ursäkter för att bränna ned byggnader och kasta stenar på brandkåren. Det är inte ett sätt att uttrycka frustration över upplevda orättvisor, det är oförsvarliga brottsliga handlingar. Och jag har mycket svårt att tro att mågon av ungdomarna som deltagit i missgärningarna för ett ögonblick tror att något skall bli bättre av att ett center för att hjälpa unga att få jobb bränns ned, det var nog snarare häftigt, spännande och maktberusande att få förstöra och sabotera.

Sen är det naturligtvis tråkigt att Sabuni inte kan låta bli att skylla problemen på den förra regeringen, likväl som det är nedslående att läsa den socialdemokratiske lokalpolitikern Nikolaidis inlägg där alla problem till 100% beror på den nuvarande regeringen, och den tidigare integrationsministern Mona Sahlin är en hjälte. Den sortens pajkastning som Sabuni, och än mer Nikolaidis, gör sig skyldiga till är föga imponerande, och leder bara till ökat politikerförakt.

Vad beror då upploppen, kravallerna, skadegörelsen och mordbränderna på? Den före detta ungdomsvärden Basar Gerecci talar om brist på möjligheter, diskriminering och fattigdom. Det är absolut en del av problematiken, men långt ifrån hela förklaringen. Visst är Rinkeby en starkt segregerad stadsdel med relativt stort socioekonomiskt utanförskap, men det innebär inte att det inte finns några möjligheter för ungdomarna där. Faktum är att i de flesta delarna av världen så skulle ungdomar bli glada om de fick den tillgång som alla svenska ungdomar har till en relativt bra grundskola och gratis universitetstudier med försörjningsstöd och lån av staten, och väldigt få av världens mängder med verkligt fattiga använder brott och förstörelse som uttrycksätt för att visa sin frustration.

Problemet är alltså inte fattigdom eller brist på möjligheter i sig, utan upplevda sådana, och än mer, upplevda ojämlikheter och orättvisor jämfört med resten av det svenska samhället. Och visst finns det gott om sådana, det är väl bevisat att det förekommer en kraftig strukturell diskriminering på arbetsmarknaden emot människor med invandrarbakgrund, och här finns det naturligtvis väldigt mycket att göra. Självklart gör även alla insatser som ökar sysselsättningsgraden i området (eller förbättrar miljön i de lokala skolorna) mycket stor nytta. Tankar kring att placera mer offentlig förvaltning i stadsdelen för att skapa jobb och stärka samhällets närvaro är absolut konstruktiva. Men nu brukar inte heller alla arbetslösa invandrarungdomar i Sverige kravalla för att visa sitt missnöje. Det känns för mig uppenbart att en del av problemet är en lokal kultur i vissa kretsar av ungdomar i de aktuella områdena, där många så kallade "ledargestalter" egentligen är grovt kriminella som livnär sig på inbrott och personrån, om de inte gått vidare till värderån. I ett intressant P1-reportage intervjuade reporter Randi Mossige-Norheim ungdomar efter kravallerna i Tensta under slutet av förra året. Efter att de först talat om att protestera så erkände ungdomarna sedan att det egentligen inte handlade om det utan helt enkelt om att det hade tråkigt, och för dessa ungdomar var det då legitimt att ta död på ledan genom att elda och sedan kasta sten på brandkår och polis. Det tankesättet finns knappast hos ungdomar som inte redan har en väldigt liten respekt för andra människor och samhället i allmänhet och lagar och polisen i synnerhet, vilket säkerligen beror på ett umgänge där de värderingarna lärs ut i ord och handling.

För att angripa problemet med att vissa grupper av ungdomar får lära sig av äldre eller jämnåriga att det är en bra idé att bränna ned byggnader och kasta sten på samhällets företrädare (även t.ex. brandkåren som enbart finns till för att hjälpa medborgarna) så tror jag att samma metoder som fungerar för att angripa ungdomsbrottslighet i stort är effektiva, d.v.s. att försöka fånga upp ungdomar i riskzonen snabbt och leda bort dem ifrån en begynnande kriminell bana, samt att lägga mycket energi på att plocka bort ledargestalterna genom fängelsestraff eller LVU/ungdomsvård. Här skulle det naturligtvis vara önskvärt att de som väl kan dömas döms till adekvata straff, så att de inte är tillbaka och begår nya brott, samt uppmuntrar och uppviglar andra, direkt igen. Att få bort ledargestalterna gör inte bara den direkta nyttan att de inte är där och begår samt hetsar till brott, utan även att hela deras livsstil blir mindre attraktiv om det visar sig att den kostar mer än den smakar.

Det sägs att det var ett polisiärt ingripande som utlöste kravallerna. Det vet jag ingenting om eftersom jag för tillfället befinner mig på andra sidan jorden. Min upplevelse är att de flesta polisiära ingripandena är bra och kommunikativa, även om det naturligtvis alltid finns utrymme för förbättring, men visst finns det ingripanden som är mindre bra och som kan upplevas som både provocerande och förnedrande. Här har polisen både ett stort ansvar och en stor möjlighet. I den mån som man, i varje enskilt ingripande, kan vara respektfull, förklarande och kommunikativ, speciallt då man använder tvångsmedel, så kan mycket vinnas. Jag var en gång med om att ta med en person ifrån Husby (en stadsdel på andra sidan Järvafältet ifrån Rinkeby/Tensta med liknande, men lindrigare problem) för kroppsbesiktning på grund av misstanke om bruk av narkotika, och jag tog då tid på mig att på ett respektfullt sätt förklara varför han behövde följa med (något han egentligen visste, då han hade haft med polisen att göra många gånger förr). Då jag ett par veckor senare privat på väg hem till en vän i Husby köpte en Pizza i Husby Centrum träffade jag på personen tillsammans med en yrkeskriminell kamrat. Då denne undrade hur det kom sig att jag rörde mig i ett område där "alla hatar poliser" (det var för honom uppenbart att jag var där i tjänsten, han vägrade att tro att jag kommit dit på fritiden), så höll personen som jag utsatt för en ytterst ofrivillig resa till polisstationen samt en ett urinprov och blivande böter för narkotikabrott ett långt försvarstal där han förklarade för kamraten att jag egentligen var en schysst och ödmjuk person.

Det är bara ett litet exempel på att det faktiskt kan göra bestående intryck om man tar lite extra tid för att vara respektfull mot de man möter eller gör ingripanden mot, och sådana exempel kan säkert de allra flesta poliser berätta om. Tyvärr så gör ett dåligt ingripande ett enormt mycket starkare intryck, och kan snabbt rasera det som mängder med bra ingripande har byggt upp.  Därför tror jag att det är viktigt att alltid vara noga med att vara kommunikativ, förklarande och respektfull. I vissa situationer är det självklart så att det inte finns någon tid för att prata, man måste säkra en situation, och kanske potentiella bevis, snabbt, distinkt och effektivt. Men det kan mycket väl hända att man då läget är under kontroll har möjlighet att i efterhand hämta igen ett till synes bryskt ingripande (mot en potentiellt oskyldig person) med t.ex. en ursäkt och en förklaring om varför man agerade som man gjorde.

Som jag ser det så behöver samhället alltså verka på många olika arenor och angripa problemen ifrån flera olika riktningar, exempelvis som jag nämnt ovan:

• Verka kraftfullt för att förbättra den socioekonomiska situationen i Rinkeby och andra liknande segregerade områden genom att skapa jobb och förenkla vägen in på arbetsmarknaden för både ungdomar och vuxna (och nationellt bekämpa den strukturella diskrimineringen)
• Göra allt för att förbättra den många gånger dåliga relationen emellan speciellt polisen och de lokala ungdomarna
• Se till att strikt lagföra de kriminella som direkt eller indirekt ligger bakom oroligheterna (likväl som vanlig brottslighet).

Det finns alltså mycket att göra, och det mesta av det som jag nämnt görs också redan, men uppenbarligen behöver ansträngningarna fördjupas och breddas. En arena som är värd att nämnas specifikt är ungdomsgårdarna. De allra flesta ungdomarna som man som polis träffar på ute i området kring Järvafältet nämner hur viktigt det är med att ha öppna ungdomsgårdar att gå till. Nu finns det ett antal ungdomsgårdar i området med duktig och engagerad personal, men de har inte alltid öppet och det är färre av dem som vänder sig till lite äldre ungdomar. En anledning till att ungdomsgårdar ibland tvingas att stänga ned är dock ungdomarna själva. Blå huset i Tensta hölls stängt ett tag i slutet av förra året på grund av att någon hade eldat utanför (då kravallade ungdomarna för att de hade tråkigt, som berättas om i Randi Mossige-Norheims reportage). Ungdomens hus i Rinkeby tvingades stänga i våras på grund av att äldre ungdomar kom dit och bråkade. Det är självklart ett misslyckande, men man kan heller inte kräva att ungdomsledarna jobbar i en miljö där de hotas. Ett sätt att både öka tryggheten på ungdomsgårdarna (så att det blir lättare att hålla dem öppna) och att förbättra relationen mellan polisen och de lokala ungdomarna är att fler poliser gör det som många närpoliser redan gör, och besöker ungdomsgårdar för att i en lugn miljö tala med ungdomar då tid finnes och det inte ligger på med utlarmade jobb. Det kan inte bara hjälpa ungdomsgårdarna med tryggheten och en naturlig poliskontakt samt förbättra ungdomarnas syn på polisen, det kan också innebära en ökad förståelse hos polisen för hur ungdomarna i de aktuella områdena tänker och resonerar.

Martin Marmgren (16 artiklar)
http://martinfunderar.blogspot.com

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23831

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Tycker Marmgren är en bra polis med bra åsikter. Han tycker man ska sätta kriminella i fängelse och få bättre kontakt med de i området man arbetar. Man ska behandla alla korrekt och med respekt. Han är som en svensk Howard 'Bunny' Colvin från serien The Wire. Vet inte hur poliser annars ska agera? Håller med om att politiker bara försöker hitta billiga retoriska poäng. Nu när jag tänker efter känns det mer och mer som i serien: The Wire. I den tv-serien så fick Bunny sparken när han försöker lösa problemet. Hoppas att det inte blir så här.

Permalänk | Anmäl #4 Ad Versus, 2010-06-17, 08:25

Det ska fan va polis.
Politikerna bestämde i begynnelsen att vi skulle ta emot si och så många flyktingar , varifrån de skulle få komma och vilka som fick stanna.................PUNKT.
Men sen då, vart tog ansvaret vägen. Var det inte väl naivt att tro att allt skulle ordna sig. Bo kunde de ju göra i de kommuner som av olika skäl hade överskott på bostäder som behövde fyllas.
Vad ville vi för dessa flyktingar? Hade och har vi ett mål? Eller är det OK att alla flyttar hit och bor med sina gamla grannar och gör precis som de alltid gjort i länderna de flydde ifrån , tar med sina seder, strider, nationaldagar,paraboler, flaggor . Flera minikrisländer i landet?
När det går åt helsefyr kommer den svenska polisen - vad sjutton kan de göra????
http://soldatmamma.blogspot.com

Permalänk | Anmäl #5 Carina Nordén Åkerlund, 2010-06-17, 08:38

Jag ber att få rekommendera mitt blogginlägg som handlar om det här:

http://www.newsmill.se/inlagg/2010/06/10/rinkeby-brinner

Samma problem då som nu. För femtio år sedan var det en annan ring av förorter runt Stockholm med värstingar. Problemen byggdes in då också. I min portuppgång fanns killar som åkte in i fängelse längst ned, bredvid bodde en alkisfamilj, under oss tog dom inte hand om sina barn ordentligt... skillnaden var att ungdomar inte kastade sten på polis, brandkår eller ambulans. De gav sig på varandra istället. Så ingen brydde sig så mycket. Problemen växer alltid bort. De där förorterna är nu idylliska.

Men samhället har inte fattat ett jota sedan dess, utan alla misstag upprepas ständigt... tyvärr.

Permalänk | Anmäl #6 Ann Helena Rudberg, 2010-06-17, 08:56

"Min upplevelse är att de flesta polisiära ingripandena är bra och kommunikativa, även om det naturligtvis alltid finns utrymme för förbättring, men visst finns det ingripanden som är mindre bra och som kan upplevas som både provocerande och förnedrande."

Jag skulle säga att ingripanden mot eget bruk av narkotika karaktäriseras av det sistnämnda. Att du i ett exempel nämner att en person beskrivit dig som en reko kille, vilket du må vara, innebär inte att narkotikalagstiftningen är förenlig med grundläggande respekt för våra mänskliga rättigheter.

Det finns många liknande exempel på vanliga människor som i statsmakters tjänst agerat i tron att deras handlingar kan rättfärdigas. Exempelvis genom att hävda att de bara följde order, eller att de helt enkelt inte visste att de som kränktes hade rättigheter till autonomi, integritet och respekt för sitt privatliv.

Den dag då svensk narkotikalagstiftning reformeras i grunden kommer den tveklöst största grogrunden till förakt mot polis, stat och samhälle att försvinna. Men tills dess lär vi se betydligt fler upplopp. Lustigt att du inte ser kopplingen, men kanske inte särskilt förvånande då du i ditt yrke agerar för att kränka människors rättigheter pga att de använder en annan drog än polisens egen favorit.

Permalänk | Anmäl #11 Erik L Andersson, 2010-06-17, 12:21

Fint med ideér. Om tio år kommer säkert nya ideér. Om man fortsätter att gå som katten kring het gröt så kommer problemen att bestå.

Permalänk | Anmäl #13 Robert Pettersson, 2010-06-17, 20:07

Det är märkligt att se hur kommentarer först blir godkända av moderator, publiceras och finns på Newsmill i några dagar för att sedan plockas bort i efterhand av någon annan. Det drabbade även min visa kommentar till artikeln, där jag för att ta det mest väsentliga påpekade att vi kan inte förhandla om sådant som ifall det är ok att bränna upp bilar och skolor och kasta sten på brandkåren. Det kan inte finnas någon dialog eller några kompromisser om den saken.
Hur kan detta vara för magstarkt för Newsmills nya censur?

Permalänk | Anmäl #14 Mats Forssblad, 2010-06-18, 21:33

Jag trodde att polisen skulle vara ödmjuk mot alla och inte bara mot unga.
Det största problemet idag när det gäller polisen är att vi har 20.000 poliser i Sverige men flertalet av dem sitter bara av tiden på stationen. De cirka 4000 poliser som verkligen arbetar, sliter som djur i en ibland hopplös situation. Och den polis som vågar säga sanningen offentligt om "förortsproblemen" får sparken.

Permalänk | Anmäl #17 Johan Nordström, 2010-08-02, 23:21

Här kommer ett tips till alla kriminologer. Den brottsling som tack vare utvisning befinner sig i Afrika eller Asien befinner sig inte samtidigt i Sverige och begår brott. Denna insikt är tyvärr inte så vanligt förekommande.

Permalänk | Anmäl #18 Per, 2010-11-17, 14:23