I Sverige är det gruppen som avgör vad man får tycka

Den som vill fördjupa sig i svensk rättstraditioner kan enkelt göra så genom att ladda ned exempelvis något delbetänkande från Grundlagsutredningen från regeringens hemsida. Informationen finns där - och är egentligen mycket lättillgänglig.

Att individer kan bli illa behandlade i arbetslivet är inte direkt någon nyhet. Det enskilt viktigaste skälet till att mobbing på arbetsplatser kan fortgå relativt ostört är helt enkelt att de individer vars liv trasas sönder är för få för att motivera förändringar av vad som brukar kallas den svenska modellens kärna, dvs den facklig/politiska samverkan som kännetecknat det svenska samhällsbygget under 1900-talet. Fackföreningsrörelsen representerar ju faktiskt svenska folket på ett betydligt mer direkt sätt än aldrig så folkvalda politiker.

Kollektivism och korporativism är termer som används för att beskriva den svenska samhällsmodellen. Ingetdera är nya begrepp. Svensk kollektisvism kan i stället härledas tillbaka till de jordbruksmetoder som användes för att i  möjligaste mån garantera tillräckliga skördar för att livnära befolkningen i det agrara samhälle som föregick dagens industrisamhälle. På samma sätt har den svenska korporativismen som återfinns inom fackföreningsrörelsen anor från medeltiden och ståndsriksdagen där även det svenska bondeståndet hade representation.

En mycket viktig aspekt av saken är givetvis också att Sverige långt in på 1900-talet har varit ett mycket heterogent samhälle med en i stort sett ensartad befolkning bestående av etniskt svensk ursprungsbefolkning.

I svensk rättstradition har det följdaktligen varit tillräckligt att tillförsäkra befolkningen likabehandling och förutsebarhet. Det integritetsbegrepp som av nöd vuxit fram i stater där större och sinsemellan olika befolkningsgrupper tvingats finna former för fredlig samexistens saknas i Sverige. De minioriteter som levt i Sverige har i stället utsatts för mer eller mindre framgångsrika assimileringskrav. De svenska konventikelplakaten har också satt ramarna för tros- och värderingsfrågorna fram till tidigt 1900-tal då i stället facklig/politisk samverkan tillhandahållit den statsbärande ideologin och ersatt kyrkan som allmänhetens normgivare.

Eftersom svensk arbetsmarknadspolitik har fått den särställning den har inom statsförvaltningen är det därför - om EU-rätten utelämnas - tyvärr inte en överdrift att hävda att enskilda individer i Sverige egentligen är skyldiga att dela arbetarrörelsens värderingar för att vara berättigade till samhällets stöd och insatser. Den individ som inte följer gruppens normer kan också råka mycket illa ut.

De individuella fri- och rättigheter som återfinns i regeringsformen - som åsikts- och religionsfrihet - är följaktligen heller inte absoluta utan de är i stället underordnade kollektivets vilja - i princip alltså sådan denna uttrycks av fackföreningsrörelsen. Ett relativt färskt exempel på denna rangordning gavs häromåret då medlemmar i Plymoth-bröderna i Småland var mycket nära en öppen konflikt rörande religionsfriheten. Fackföreningsrörelsen backade till slut - då man uppenbarligen inte ville dra uppmärksamhet till den ovan beskrivna normhirearkin med fackliga påbud som sannolikt om saken drogs till sin spets skulle övertrumfa individuella rättigheter som religionfriheten.

Skydslagstiftning för minioriteter har införts under senare år men i Sverige finns definitivt ingen tradition att skydda avvikare av integritetsskäl. Snarare finns en tradition att straffa individer som försöker avvika från gruppen eftersom enskilda gruppmedlemmar i ett sådant läge ofta känner sina egna postioner hotade. Dylikt gruppeteende är väl egentligen ytterst primitivt och kan som sådant kanhända kännas igen hos flocklevande djur som hackar ihjäl avvikande individer. Eftersom samtidigt nävrätten är absolut bannlyst är ju också den enskilde fråntagen alla sina försvarsmöjligheter.

Som i så många andra fall gäller alltså att så länge den berömda svenska modellen ska kvarstå oförändrad är det egentligen bara att acceptera nackdelarna med detta.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23839

8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Det är verkligen roligt med människor som inte kan orden de så rörande försöker använda. "En mycket viktig aspekt av saken är givetvis också att Sverige långt in på 1900-talet har varit ett mycket heterogent samhälle ". Fniss.
Att fackföreningsrörelsen skulle vara eller ha varit ett hot mot religionsfriheten är givetvis fullständigt struntprat, liksom i stort sett allt övrigt i artikeln.

Permalänk | Anmäl #1 Mats Forssblad, 2010-06-17, 07:32

Bra artikel men det finns väl inga skäl att anse att Sverige skulle vara sämre än andra länder när det gäller trakasserier mot oliktänkande?

Permalänk | Anmäl #2 Bo T, 2010-06-17, 07:42

Bo T: Min poäng är att myntets baksida existerar. Och givetvis att "den svenska modellen" fungerade bättre under 1814 år RF.

Permalänk | Anmäl #3 Tobias Wallin, 2010-06-17, 10:32

Vuxenmobbningen är svår att stoppa när den t.o.m. förekommer i riksdagen. Se bara på hur det gick till på alliansens gruppmöten innan FRA-omröstningen.
Den parti-prestige som föregick omröstningen är lika pinsam för alliansen som själva FRA-lagen är odemokratisk. Att staten tar sig rätten att kontrollera och kartlägga befolkningen hör inte hemma i en demokrati.

Permalänk | Anmäl #4 Atha, 2010-06-17, 11:16

#2 #4

Sverige är det förlovade landet för gruppförtryck - fast idag kallas det för "politiskt korrekt" och är medias och akademikers rättesnöre. För att hitta ett lika åsiktshomogent samhälle som Sverige får man nog söka sig till Nordkorea. Enda skillnad är att du får uttrycka din åsikt på nätet.

Vilket dock för den allmänna opinionsbildningen är helt belanglöst.

Permalänk | Anmäl #5 Jörgen Trauner, 2010-06-17, 13:52

Tja, det är väl inget särskilt unikt för Sverige.. Grupptryck och kollektivt tänkande är en del av det mänskliga psyket. Det som skiljer Sverige åt enligt min mening är graden av konformitet och den starka tradition av att sträva mot konsensus.

Permalänk | Anmäl #6 X, 2010-06-17, 17:45

"Dylikt gruppeteende är väl egentligen ytterst primitivt och kan som sådant kanhända kännas igen hos flocklevande djur som hackar ihjäl avvikande individer."

Förföljelser och förintelseprocesser har drivits med varierande framgång i olika länder. I Sverige står förintelseprocessen för dagen att finna i den politik som uttalat målsättning i "det narkotikafria samhället".

Permalänk | Anmäl #7 Erik L Andersson, 2010-06-18, 06:04

Tycker detta var en utmärkt artikel, mycket intelligent och fritänkande, flyhänt skriven.
Frånvaron av individuell frihet i betydelsen "möjlighet att påverka" är minimal i Sverige. Vi saknar individuell trovärdighet och rakryggat mostånd mot de orimligheter som idag återfinns i den homogena konsenus som råder.
Eftersom "tryggheten" är den allmänna bas på vilken den svenska normen ligger, blir all form av individuell aktivitet otrygg därför att den helt enkelt är fri. På detta sätt är indiviuell frihet det som svenskar fruktar mest och hukar därför bland sina tusenbröder för att inte sticka ut.

Permalänk | Anmäl #9 Maj Grandmo, 2011-02-19, 17:52