Kärnkraften i Sverige

Då, i april 1980 bestämde det svenska folket i en folkomröstning att kärnkraften skulle avvecklas "med förnuft" då de existerande verken tjänat ut vilket beräknades ha skett efter 25 år ("Linje 1" och 2).

I Midsommarkransens lokalgrupp av "Folkkampanjen mot kärnkraft" var stämningen dyster då folkkampanjens "Linje3" som innebar en avveckling på 10 år, förlorat. Folkbildningsarbetet i våra studiecirklar kändes dock inte bortkastat. Här fanns givande politiska diskussioner som förde långt utanför den gängse höger - vänsterskalan. Medvetenheten om motsatsparen storskalighet-småskalighet, centralisering - decentralisering, främlingskap - närhet ökade. Vi såg två diamentralt motsatta bilder av energiproduktionen i framtiden. I den ena visionen såg vi snurrande vindkraftverk - tekniken tycktes lätt att förstå och produktionen kunde vara lokal. I det andra alternativet såg vi ett kärnkraftssamhälle där kontroll och säkerhetstänkande var dominerande. Vi såg en alienerad medborgare vars uppgift var att konsumera - kraften kommer ur två hål i väggen - stick in kontakten - njut - håll din käft. Vår politiska uppgift reducerades efter omröstningen till att bevaka energifrågan under minst 25 år för att garantera att folkets beslut följdes.

Denna uppgift blev oss också övermäktig. Nu 30 år efter omröstningen riskerar riksdagen att helt upphäva resultatet av folkomröstningen och tillåta nya reaktorer att ersätta de gamla uttjänade.

Man säger oss nu att vi inte kan vara bundna av beslut från 1980 då den tekniska utvecklingen sedan dess gjort avvecklingsbeslutet inaktuellt. Detta måste väl dock de ledande politikerna bakom de segrande alternativen ha insett redan 1980. De tekniska systemen i ett land om 30 år måste vara en följd av hur pengarna används idag. Hade man menat något med avvecklingen så hade man inte låtit kärnkraften tränga undan andra alternativa energikällor. Tror någon att Sverige annars skulle ha endast 2 Twh vindkraftsel motsvarande ca 1,5% av elanvändningen idag medan Tyskland har 30 Twh vindkraftsel och Danmark får mer än 20% av sin el från vindkraft? Hyckleriet bakom Linje 2 tycks uppenbar. Det skapade elöverskottet var så stort att det bl a. användes till eluppvärmning av permanentbostäder. Man använde (och använder) alltså den mest avancerade teknik vi har för att i slutändan få 20 grader i vardagsrummet. Under hela denna tidsperiod har vi fortsatt att ha världens största konsumtion av kärnkraft per capita. Två kärnkraftsreaktorer i Barsebäck blev orimliga pga sin geografiska läge nära ett grannlands huvudstad - ett grannland som dessutom valt bort kärnkraften. Då dessa två reaktorer avvecklades påstod man att det var en del av uppföljningen av omröstningen 1980 men samtidigt har effekthöjningar och mångmiljardsatsningar i övriga verk kompenserat för detta bortfall av kärnkraftsel. Inte en gång den enda väsentliga skillnaden mellan "Linje1" och "Linje2" har fått någon praktisk följd. Framsidan på valsedlarna för dessa linjer var densamma medan "Linje2" hade en baksidestext där man bl a. skrev att kärnkraftsverken skulle överföras i samhällets ägo. Detta har vi inte hört något om sedan dess. Skrivningen var kanske nödvändig för att inte socialdemokraternas "Linje2" skull hamna i samma båt som moderaternas "Linje1".

Genom att överdriva vårt beroende av kärnkraft får man (medvetet eller omedvetet) en omprövning att framstå som en nödvändighet. Den 6 februari 2009 gör SvD en ambitiös granskning av Sveriges energiförbrukning inför alliansens energiöverenskommelse som sedan leder till den proposition som nu skall behandlas i riksdagen. I DN publiceras ett antal artiklar under rubriken "Kärnkraftsskolan" under april-maj 2010. I båda fallen ger man en fullständigt felaktig bild av vårt beroende av kärnkraft och följaktligen av våra möjligheter att ersätta denna energikälla. Felaktigheten består i att man anger "tillförd energi" i stället för det relevanta måttet "använd energi". Då sjunker nämligen artiklarnas uppgivna 191 Twh elenergi från kärnkraften till 65 Twh eller från ca en tredjedel av totalanvändningen av energi till 16%. Den enorma skillnaden beror på att ca 125 Twh går bort fr a. till den nödvändiga kylningen av reaktorerna.

I veckan avgörs det - skall vi verkligen tillåta att fortsatta mångmiljardssatsningar på kärnkraft även i framtiden får tränga undan nödvändiga förnyelser av energiproduktionen?

Ulf Djupedal

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/23691

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

För det första. Födelsetalen och dödstalen ligger kring 100.000 människor i vårt land. I runda slängar har det alltså skett en rockad omfattande tre miljoner röstberättigade sedan 1980. Men dessa tycker inte Djupedal ska ha någon talan. Demokratiskt sinnelag får vad det verkar stryka på foten när Djupedal vill få sin vilja igenom.

För det andra. Energiproduktion delas in i tre kategorier:

1) Baskraft. Går 24/7. Kärnkraft, oljeeldning, kolkraft osv. Samhället måste ha baskraft om de två hålen i väggen ska fungera jämnt.
2) Reglerkraft. Används för att reglera toppar i efterfrågan. I Sverige är det vattenkraften som är den stora reglerkraftsprodukten.
3) Reservkraft. Kompletterar de två ovanstående. Främst vind- och solkraft. Fungerar inte när det inte blåser eller är mörkt ute och kan därför aldrig, hur hett man än önskar det, ersätta den livsnödvändiga baskraften, eller ens reglerkraften. Saken är nämligen den att man inte kan lagra elektricitet, den måste konsumeras i samma ögonblick som den produceras.

Att Danmarks vindkraftproduktion står för 20% av dess elkraft är alltså inget rimligt argument, åtminstone inte så länge Djupedal avstår att redogöra för varifrån de övriga 80% härrör.

Permalänk | Anmäl #1 Tomas Andersson, 2010-06-14, 07:39

Jag trodde faktiskt att vattenkraften fungerade utmärkt just som regulator vid vindkraftsproduktion. Att man skulle få så stor driftssäkerhet vid kärnkraft motsägs dock av vinterns erfarenheter. Att vara helt beroende av ett fåtal stora anläggningar med kärnkraftens svagheter kan aldrig skapa ett tryggt samhälle menar jag. Vi väljer inte bara energikälla, vi väljer också vilken samhällsutveckling vi vill ha. Det handlar mer om värderingar än om teknik. Att påstå att kärnkraften skulle vara 100% säker vågar nog ingen - varför är det annars så svårt att få försäkra kärnkraftverk?
Jag är förstås överens med dig om att det är dagens människor som skall bestämma över morgondagens samhälle - men detta borde väl också ha gällt 1980. Det finns väl få erfarenheter från politiken som mer har gött politikerförakt än taktikspelet bakom linje1 och 2. Om man då respekterat folkets vilja så hade dagens människor haft ett helt annat energisystem att utgå ifrån då man tar ställning.

Permalänk | Anmäl #2 Ulf Djupedal, 2010-06-16, 11:46

Ja, vattenkraft fungerar som regulator för den opålitliga vinden. Till en viss gräns. Blir andelen vindkraft för stor så torpederar den vattenkraftens reglerande verkan. Därför kan inte vindkraft bli för stor i ett elsystem utan att det får allvarliga konsekvenser för systemets stabilitet och tillförlitlighet. Kraftsystemets funktion beskrivs enkelt och bra i inlägg #1 ovan.
För att vi skall kunna ha el och använda den på ett bra sätt så krävs att den finns där alltid och garanterat. Den kan inte finnas ibland och kanske.

Permalänk | Anmäl #3 H.O. Hansson, 2010-06-24, 21:01